Grattis på nittioårsdagen, C-H Henriksson! Du har varit med länge och kämpat.
Det har inte alltid gått bra, det har varit med- och motgångar, men en sak bör påpekas: den som gick med i Sveriges Kommunistiska Parti, som du gjorde den 5 oktober 1941, var sannerligen ingen politisk lycksökare eller vindflöjel! För den som inte riktigt uppfattar detta hade det nazistiska Tyskland vunnit Andra världskriget vid den tiden. Tyskland hade segrat på kontinenten, England isolerat på sina öar, USA självisolerat på andra sidan Atlanten, den tyska armén verkade vara i läge att vinna kriget mot Sovjetunionen innan nyåret 1941. Men C-H gick med i SKP. Dessutom var han gift med en judisk kvinna vilket betydde dubbelt dödshot.
När C-H tog över efter Hagberg verkade SKP kunna vitaliseras men det lyckades inte något vidare. Jag antar att det var för stora skillnader mellan vänstersocialister av nyare typ och gamla arbetarkommunister samt unga revolutionärer för att det skulle lyckas att samtidigt förnya och hålla ihop partiet. C-H hade nog oturen att han var aktiv under fel period, när motsättningarna gjorde att rörelsen bara stod och stampade och varken kunde gå framåt eller bakåt. Den svenska vänstern lider ännu av det eländet.
C-H hade nog kunnat gå längre om han gjort som en del andra partikamrater: kommit på att han i själva verket var socialdemokrat och därmed kunnat göra karriär i SAP, kanske till och med blivit minister. - Men sådant gör väl inte hederligt folk? - Nä! Karriärism luktar, hur mycket deoderanter man än lägger på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar