Värsta krisen sedan Andra världskriget?

Den kände/ökände finansmannen/spekulanten Soros intervjuas i en österrikisk tidning och säger enligt Dagens Industri att "Läget är mycket värre än alla andra finanskriser sedan andra världskriget". Då kan man ju undra om han vill börja jämföra med krisen på trettiotalet som ju inte gick av för hackor? Han säger vidare:

Det grundläggande misstaget är att politiken under de senaste åren gjort misstaget och utgått från det jag kallar för marknadsfundamentalism. Jag tror att det är en felaktig idé och nu står vi verkligen inför en allvarlig finanskris.

Soros tror inte på Bushs skattesänkningspaket, och det gör inte jag heller. Federal Reserve är ute och sänker räntan, och det får väl börsen att spritta till ett tag innan nedgången fortsätter. Det vore intressant att veta vad alternativet till "marknadsfundamentalism" är, men möjligen är det en mild nordvästeuropeisk socialdemokratisk socialliberalism som eftersträvas. Soros' kritik är inte ny. 1997 var han ute och hävdade att "kapitalismen hotar demokratin". I Mikael Nybergs bok kapitalet.se (kapitel 29) kan man läsa mer om detta. Jag antar att en person som Soros, som hanterar riktiga pengar, måste vara lite mer jordnära än fjuniga nyliberaler från någon handelshögskola eller nationalekonomisk institution. Och i det aktuella läget bör han vara oroad över extrema tendenser som hotar det system han lever både i och på.

Nå, vad Soros verkar säga att att ekonomins misstag är politiska. Och då har vi andra tendenser att vara vaksam på. Man kan undra om någon sorts neo-keynesianism är på väg tillbaka. I en debattartikel i Dagens Nyheter skrev Assar Lindbeck att dagens budgetöverskott skulle kunna användas för ökade investeringar i miljö och infrastruktur, fast först i samband med nästa konjunktursvacka.

"Först i samband med nästa konjunktursvacka" låter som normalt ekonomiskt förnuft som varit känt ända sedan Josef tipsade Egyptens farao om att det är smart att samla på tillgångar under goda år för att använda dem när det blir dåliga tider (se Första Mosebok för detaljer om detta). Detta förespråkades från 1930-talet av framsynta ekonomer som Keynes och Stockholmsskolan i Sverige: Man samlar på resurser under högkonjunkturerna, och när konjunkturen faller finns det såväl medel som projekt tillgängliga för att motverka nedgången. Detta kräver politiska beslut, och att myndigheter, organisationer och företag kan samarbeta. Är det i dessa banor Soros tänker? En neo-keynesianism är mer realistisk än neoliberala ideer om att kriserna löser sig själva (det gör de i den nationalekonomiska modellen för perfekt konkurrens, men den modellen finns inte i verkligheten så den kan vi lugnt bortse ifrån). En mer intressant fråga är om keynesianskt inspirerad anti-depressionsekonomi är lika fungerande idag som före 1970-talet. Jag är inte säker på det, men vill inte göra några tvärsäkra påståenden om det. Det är inte säkert att en ekonomisk politik som utformats för att fungera i ett industrisamhälle under utveckling har samma verkan när industrin är på nedgång och tjänstesektorn blir allt viktigare.

Förresten kunde jag inte låta bli att kopiera in det relevanta stycket från Första Mosebok. Detta är grundläggande hushållning med landets resurser:

1 Mos 41:34	Farao bör gripa in och tillsätta fogdar i landet och kräva in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren.
1 Mos 41:35	Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning.
1 Mos 41:36	På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden."