En T-Ford från 1908. Vad hade den i tanken?Som legitimerad innerstadsbo har jag inte, och vill inte ha, automobil. Men jag lyssnade igår på en del synpunkter om miljöbilar, framförda av en företrädare för Gröna Bilister. Där nämndes i förbigående att en av Henry Fords tidiga modeller, kanske den första?) kördes på etanol.
Annars verkar Gröna Bilister ha ståndpunkten att det är svårt att bli av med bilen när den nu finns här, i delar av Sverige är det svårt att klara sig utan bil - men man bör vara vaksam på konsekvenserna och köra så lite miljöskadligt som möjligt. Vilket har satt organisationen i en tidvis besvärlig sits mellan motor- och miljöintressena, trots att man försöker få det bästa ur de två världarna.
På mötet nämndes nya batterier som ett tänkbart svar på vissa av miljöproblemen, med ett möjligt tekniskt genombrott på gång just nu för elbilen.
Jag gjorde en reflexion: bilar tar plats hur de än drivs fram. Om förtätningsentusiasterna får igenom sina planer i Stockholm kommer vissa aspekter av bilismen att lösas på så sätt att bilarna helt enkelt inte kommer att få plats. De kan tryckas bort genom aktiv stadsplanering.
Jag har sett prognoser om att ytterligare en halv miljon flyktingar från landsbygden kommer att ta sig till Stockholm inom de närmsta årtiondena. Vare sig det blir fler eller färre krävs åtgärder av varaktig natur (inte kringfartsleder) för att hålla trafikinfarkten borta. Om vi inte vill ha en miljömässigt ohållbar "stadsförtunning" (urban sprawl") måste utvecklingen styras åt annat håll. Och där har förtätarna en bra poäng: Man gör så att folk bor och jobbar nära stadens centrala delar och gatorna tas över av kollektivtrafik, varutransporter, cyklister och fotgängare. De som bor i staden kommer inte att ha personbil i sin dagliga gärning (om de nu inte råkar vara taxiförare och liknande). Tätt stadsbyggande kan faktiskt vara mindre påfrestande på miljön än gles bebyggelse i enorma förorter eller på rena bonnlandet!
2 kommentarer:
Tätt stadsbyggande kan faktiskt vara mindre påfrestande på miljön än gles bebyggelse
Inte bara kan. Är! Om man gör det på rätt sätt såklart, men för att göra fel måste man aktivt göra fel. Det är ju så att säga svårt att få plats med personligt transportfordon för samtliga personer i en tät stad. Det går liksom inte.
En fascinerande siffra är att Stockholm har ungefär halva befolkningen mot Paris (det är ju ändå rätt många eller hur!) men är till ytan större än Paris.
Att något måste göras är ganska uppenbart...
Problemet är bland annat den kufiska parollen "hela Sverige skall leva" vilket inneburit att folk som bor glest utspridda långt ute i Guds fria natur, och borde vara nöjda med det, lik förbaskat skall ha en standard och samhällsservice som bodde de i Stockholm. Det kostar resurser men fördröjer väl i stort den slutliga sotdöden för vissa ställen. Ungdomen röstar med fötterna, men gamla utkantsstofiler biter sig fast, hivar upp en ny pava brännjum och klagar på "stockholmsjävlar" ... (Eller är jag elak nu?) Jag har andra synpunkter på det där också, i en helt annan riktning, men jag tvivlar på att just den här politiken fungerar särskilt bra,
Göra ... alla kan lära sig tala franska! Skämt åsido, kan det inte delvis spela in att Paris har andra geografiska förutsättningar (platt, lite vatten) jämfört med Stockholm som är kuperat, utspritt på öar och smala näs. Jag undrar om inte mycket av det ursprungliga Stockholm låg i Klara ungefär, och hela området bort till Danviken ingick i Solna socken. Synd att inte den blivande staden hade expanderat åt norr i stället, mellan Klara sjö och Brunkebergsåsen.
Om man skall gråta över mer spilld mjölk så kan man klaga på att förslaget (från 20-talet tror jag) att flytta Centralstationen upp till trakterna av Fridhemsplan inte förverkligades. Det hade löst en hel del senare problem. På den tiden var det knappast någon stad bortom Fridhemsplan så man hade kunnat bygga en rejält tilltagen terminal för den norrgående spårtrafiken.
Skicka en kommentar