fredag 14 mars 2008

Skog och Marx

Jag får nyhetsbrev från Nätverket Skydda Skogen. Det är speciellt och viktigt med skog ur flera synvinklar (inte bara som koldioxidkälla och -fälla). Vi har väldigt många träd i Sverige, men många står i något som snarare är virkesåkrar än skog. Skogsbruket har industrialiserats.

Träprodukter har en oerhörd betydelse för Sveriges ekonomi. Enligt Statistiska Centralbyråns tabell motsvarade den svenska exporten av träprodukter, pappersmassa och papper ungefär 11 procent av totala exportvärdet år 2006. Inget man slarvar med alltså. Men här finns ett problem som ligger inbyggt i det kapitalistiska sättet att sköta företag. Karl Marx satte fingret på detta när han författade band II av Kapitalet. Jag har plockat några citat ur 12:e och 13:e kapitlet.

För att producera spannmål behöver man nästan ett år, att producera nötkreatur tar flera år, skogsproduktion kan kräva 12 till 100 år.

I skogsbruket förflyter många år, kanske ett helt sekel, från frösådden till den dag, då man kan skörda en färdig produkt, och under alla dessa år erfordras ytterst ringa arbetsinsatser för den växande skogens skötsel.

Den långa produktionstiden (som består av arbetstid i relativt ringa omfattning) med därav följande långa omslagstid medför, att skogsbruket är olämpligt som kapitalistiskt privatföretag, och detta gäller i lika hög grad, om ett bolag träder i stället för den enskilde kapitalisten. Kulturens och industrins utveckling överhuvud har i alla tider åstadkommit en så intensiv skogskövling, att alla åtgärder, som företagits till skogarnas skydd, i jämförelse därmed ter sig ytterst obetydliga.



Det finns dock utvägar som inte var så tydliga på Marx' tid, när träden fick växa i sin egen takt:

Så snart den överskjutande produktionstiden inte är bestämd av obevekliga naturlagar - såsom vid spannmålens mognad, skogsträdens tillväxt osv. - kan omslagstiden ofta mer eller mindre förkortas genom artificiell förkortning av produktionstiden.
Vid sidan av mer eller mindre rovhuggning kan man alltså tillgripa diverse knep för att raska på trädens tillväxt. Ibland går det bra, ibland är det mindre lyckat. Jag minns att det talades på radion om en misslyckad trädplanteringsmetod som avslöjades under 90-talet. Man placerade plantorna i ett papprör har jag för mig. Det skulle underlätta planteringen och röret skulle försvinna. Problemet var bara att efter tolv år fanns röret kvar medan tallen växte och ströp sig själv. Jag råkade på en forskare från Uppsala som bekräftade den sorgliga historien. En yta motsvarande Öland lär ha förlorat nyplanteringar på det sättet.

Men frånsett detta påhitt, som skedde på rekommendationer från högsta nivå inom skogsbranschen, gör man ju en massa annat: skogsgödsling, utdikningar, in med nya trädslag, gifter och andra påhitt. Just kravet på snabba vinster står i stark motsats till att skogar behöver tid att växa, och i motsats till att våldsamma avverkningar kan skada nytillväxten i känsliga områden. Och i den mån skogsbolagen i Norden inte kan göra de värsta tilltagen på hemmaplan finns det skogar i Tredje världen att ge sig på. Det är i grunden den processen Marx pekade på.

Inga kommentarer: