torsdag 8 maj 2008

Anarkister - ytterligare reaktioner efter första maj


Första banderollen talar om kärlek och styrka, den andra om klasshat. Vem skall man lyssna mest till? Eller hänger de ihop? Jag hörde några som ropade något om "nackskott", och det låter mer som styrka än kärlek. (Klicka för större format.)

Det här är en uppföljning till det snabba inlägg jag gjorde angående mötet vid la Mano den första maj och till några kommentarer som det utlöste. (Frågan om varför LO-distriktet inte vill släppa fram anarkister till det officiella mötets mikrofon har ännu inget svar. Jag har epostat distriktet i ärendet och återkommer i händelse av svar därifrån.)

Först en liten varudeklaration om min inställning till anarkismen (om man kan ha en inställning till en så diffus företeelse, men det kan vi bortse ifrån).

En av de första böcker jag köpte när jag började tjäna lite egna pengar var George Woodcocks Anarkismen. Efter att ha läst den var jag nära nog anarkist under några månader. Sedan hittade jag andra politiska förebilder, men det sympatiska intrycket har hängt kvar under åren. Det blir väl så med upplevelser under de formbara ungdomsåren. Men då bör man också tänka på att anarkismen under sextiotalet inte var lika uppseendeväckande som under senare tider. Antalet anarkister i Sverige kan inte ha varit stort. Syndikalisterna hade sitt SAC och det fanns väl några smågrupper som jag inte vet något om, men i övrigt var det inte mycket. Kanske några dök upp i samband med FN:s stora klimatkonferens här i början av 70-talet men annars var det inte mycket liv. Till skillnad mot idag när deras demonstrationer på första maj tillhör de större ... och att en del av dem dessutom är inblandad i något som påminner om ett lågintensivt krig mot vissa meningsmotståndare.

En anarkist som läser det här kommer säkert att hitta mycket att invända emot. En annan kanske håller med.

En tid fanns det ett anarkistiskt bokställe på Götgatan som hette Svarta månen. Jag var där några gånger och köpte anarkistiska tidningar från olika delar av världen. Ärligt talat var det rätt mycket gnäll i dem av typen: "Vi kastade bensinbomber och då kom dom elaka poliserna och slog oss." Sedan fanns det ju intressanta tänkare också, men jag undrar om inte anarkisterna är så marginaliserade i dagens ekonomi att de ofta har svårt att se möjligheterna i den pågående tekniskt-vetenskapliga revolutionen.



Gruppen som lämnat la Mano viker runt hörnet från Katarinavägen till Slussen.

Kläder har ingen betydelse tyckte någon i samband med första inlägget om la Mano. Jag förstår invändningen, det är ju personen innanför kläderna som är det väsentliga. Sätt frack på en buse och han är fortfarande buse. Sätt trasiga brallor och läderjacka med nitar på en tristnisse, och ... ja, du förstår väl själv?

Min salig mor brukade prata om konstigt folk hon såg på stan och skratta åt alla utspökade figurer, men ibland blev hon allvarlig och sade: "När jag var barn [omkring 1920] var det stackars fattiga människor som såg ut så där. Man gjorde ju allt för att vara hel och ren även om man hade det fattigt, det var en skam att gå i trasiga kläder." En sak för dagens pop-fransiga figurer att tänka på. Med andra ord betyder kläder en hel del. Kan en lufspelle eller trasfröken tänkas kunna ta ansvar för att sköta ett helt samhälle? - Läs gärna Broby-Johansens Kropp och kläder för att få lite fördjupning i hur folk har klätt sig under årens lopp.

Vilka blir anarkister? Någon tyckte väl ungefär att det var bättre folks barn som var ute och lattjade ett tag innan de återvände till det borgerliga fadershuset. Delvis är det riktigt, den anarkistiska rörelsen har dragit till sig till och med furstar. Men det verkar som om man kunnat utvecklas starkt i områden med mycket småföretagande snarare än i storindustrin. De svenska syndikalisterna var starka bland skogsarbetare, och gissningsvis var det en grupp som rekryterades bland småbönder, alltså bland människor som kunde tänkas värdera arbetets frihet högt. Kanske liknande tendenser fanns bland andra grupper där man länge hade kvar hantverksmässiga traditioner, som inom byggnadsverksamhet. Kommer F-skattefolket att samlas under de svarta fanorna framöver?

Nu verkar det ske en rekrytering bland marginaliserade grupper. I själva verket är de marginaliserade ganska många numera, folk på tillfällighetsjobb, papperslösa, mer eller mindre utslagna, sådana som bokstavligen kan kallas trasproletärer, ointressanta för de etablerade partierna och fackföreningarna. En del kan nog betecknas som kravallsugna kriminella, sådana som förstört Reclaim-festerna genom fönsterkross och stölder. Andra kan mycket väl komma från medelskiktshem med någon slags vag radikalism kvarhängande sedan sena 60-talet. Var det inte den sorten som utmärkte sig under oroligheterna i Göteborg som slutade med skottlossning?


Den ryske fursten Pjotr Kropotkin, en av den anarkistiska rörelsens förgrundsfigurer före Första världskriget. Bland de anarkistfederationer han besökte fanns klockmakarnas i schweiziska Jura.

Att anarkistungdomar lägger av de svarta paltorna och kastar sig in i borgerligt näringsliv är inte konstigt. Det har hänt tidigare generationer av punkare och vietnam-aktivister och andra inom vänstern. Varför? Därför att det finns en del energiska människor i varje grupp, de vill utveckla sitt liv och finner att näringslivet ger den möjligheten. Se på allt före detta vänsterfolk som samlades hos Stenbeck efter att ha lärt sig media i små vänstertidningar. Kanske de sitter nu med sina miljoner och gråter efter den radikala ungdomens rena ideal? Anarkister med en del utbildning och energi samt stöd hemifrån i bagaget kan nog gå långt (om inte en riktig revolution kommer i vägen, men då kan man misstänka att de kommer att kämpa som djur på den vita sidan av barrikaderna). (Sedan finns det ju överallt folk som inte sviker sina ideal också, men dessa är nog mindre intressanta att lyfta fram i borgerliga media.)

Vad är det där "lågintensiva kriget"? Ja, det är inte roligt, för det är inte lek eller småkäftande mellan olika grupper av fotbollsfans eller liknande. Här är det politikens motsvarighet till rena fotbollshuliganer som är i farten. Människor som är totalt hänsynslösa, som är beredda att förstöra och skada - och i förlängningen döda. Det är ingen tvekan om att våldet kom in från andra grupper än anarkisterna, från rasistiska skinnskallar och liknande, men jag undrar i vilken utsträckning vissa anarkister förbättrar eller försämrar situationen. (För klarhetens skull: min sympati för våldsbenägna nassar är noll procent. För anarkister kan jag känna viss förståelse, så det är inte kampen mot rasister/nazister jag är emot utan vissa former som gör mig oroad. Här är det omgivande samhällets flathet mot rasister en bidragande tråkig omständighet.)

Numera har demonstranter den lustiga vanan att ange sin nätadress på banderollerna och jag tog upp den sajt som angavs av Fria Feminister i Stockholm. Där hittade jag en länk till Antifascistisk aktion och fann vad AFA ägnat sig åt omkring första maj (förutom att demonstrera):


Utöver 1 Maj firandet så har AFA Stockholm utfört ett flertal välriktade aktioner mot nazister i Stockholm under de senaste veckorna. Det har gjorts aktioner mot nazisternas hem och de har konfronterats på gatan vid flera tillfällen.

I slutet av mars sågs Andreas "Duvan" Ollikainen knuten till Info-14, och ett antal andra nazister på en spelning i Stockholm. Aktivister från AFA Stockholm och Revolutionära Fronten inväntade slutet av spelningen och konfronterade därefter nazisterna.

Info 14:s springpojkar i västerorts "fria" har sedan de startade för några månader sen förpestat västerorts arbetarområden med nazistisk propaganda. AFA Stockholm identifierade snabbt vilka personer det rörde sig om och attackerade dem i deras hem med färg och stenar. Dessa aktioner har de senaste veckorna följts upp, pojkarnas dörrar har målats om och låsen på dörrarna har limmats igen. Även Tor Westmans boende på Drakenbergsgatan 33, i Hornstull har gått samma öde tillmötes.

Senare i april så gjordes det aktioner mot den nazistiska gruppen SMR.
Under lördagen den 26 april var aktivister från Svenska motståndsrörelsen ute i centrala Stockholm för att saluföra sin "tidning". Ett antal medlemmar i AFA Stockholm och Revolutionära Fronten bestämde sig för att bege sig ut till Liljeholmen, där vi fått kännedom om att de hade parkerat sin bil tidigare under dagen. Väl på plats så blev bilens fyra däck punkterade och samtliga vindrutor krossades. En digitalkamera som låg i bilens baksäte konfiskerades.

Senare på kvällen höll den nazistiska stödfonden gula korset en "trubadur fest" i Gullmarsplan. Sammanlagt tio stycken aktivister från AFA Stockholm och Revolutionära Fronten begav sig mot festen. Ett flertal nazister jagades bort tidigt under kvällen. Senare under kvällen konfronterades en större grupp nazister,flera av nazisterna skadades. Ingen antifascist gripen eller skadad.

Kampen mot fascismen är en kamp för socialismen. Fascismen har ingenting att erbjuda än splittring mellan oss arbetare, rasism och förtryck. De ger enkla svar på svåra frågor. Vi revolutionära arbetare kommer aldrig tillåta fascisterna slå mot arbetarklassen ostraffat. Vi vägrar se på när de anfaller vår klass och dess intressen.

Här var det huvudsakligen skadegörelse och stöld, i mindre grad skadade människor, en del saker får väl beteckas som busstreck och gängslagsmål. Man får väl vara glad att beväpningen är rätt primitiv. I andra inlägg skriver man rätt ut att man misshandlar motståndare, och vem som helst kan räkna ut att fortsätter det här är nästa dödsfall inte långt borta.

Vem som är anarkist är rätt suddigt (om man är noga med etiketterna) och samma gäller nog deras motståndare. Diverse milt sagt otrevliga grupper växte fram med krisen på nittiotalet (ungefär när man väntade sig att den gamla nazismen i Sverige i stort sett skulle dö ut därför att de riktiga nazisterna började komma högt upp i åren). Men förutom ett mindre antal kriminella våldsverkare av hög farlighetsgrad finns hyggligt folk som är skrämda av samhällsutvecklingen och försöker rädda sig genom att hugga fast i "det svenska". Ibland har den senare gruppen berättigade klagomål att komma med. Arbetare som slås ut i den rasande snabba globaliseringen och sviks av sitt nyliberala socialdemokratiska parti, och som kanske nu söker skydd hos Sverigedemokraterna. Skall man jämställa dem med mordiska galningar som siegheilar på torget? - Knappast. Och där riskerar anarkisterna genom sina aktioner à la medborgargarde att stärka de krafter man vill isolera. Det är allvarligt. Det är en kombination av allmänborgerlig offensiv och en kraftlös parlamentarisk vänster som har skapat den här situationen. " Kampen mot fascismen är en kamp för socialismen" skriver man. Det protesterar jag inte mot. Men jag har svårt att se vilka hävstänger anarkisterna har till sitt förfogande för att föra oss närmare socialismen. Den klassiska marx-influerade vänstern har mer på fötterna, även om den är i ett rätt dåligt tillstånd just nu. Eller är jag kanske dåligt underrättad?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant inlägg.

Dock anser jag att det finns vissa problem med din redogörelse.

1) Dom allra flesta anarkister som kastar av sig de svarta kläderna går definitivt inte in i näringslivet. Istrället harvar de på på skitjobb och är aktiva i SAC. Det är därför som SAC haft såpass mycket muskler att sätta in i samband med blockader och dyl - för att en helt generation aktivister från den autonoma miljön gått in.

2) Med anledning av föregående notering kan man då klargöra att den utomparlamentariska vänsterns våld knappast handlar om "busstreck". Det som för 10 år sen handlade om att stoppa köttindustrin eller vad trams man nu kan ha sysslat med, så skördar denna offensiva linje fackliga SEGRAR(något som den övriga arbetarrörelsen är rätt svältfödd på).

3) Det går inte att dela in vänstern i en "marxistisk" vänster och en "icke-marxistisk" vänster som du gör. Är det några grupper som läser Marx så är det aktivister i AFA, RF, SUF mfl - medan "marxismen" i grupper som Ung Vänster och Vänsterpartiet tragglar en kautskyiansk saga om produktivkrafternas utveckling, kapitalets återkommande kriser, profitkvotens fall och behovet av demokrati i näringslivet. Om denna "marxism" är den enda förvaltaren av Marx arv så var Marx en synnerligen ointressant tänkare.

4) Våldet, igen, är något som den autonoma vänstern av och till (mycket riktigt) har svårt att kontrollera till sin egen fördel. Ibland lyckas man få överhanden i "kriget" mot nazisterna, men det gör också att gruppen under resans gång förvandlats till ovettig. Detta är ett problem, men det betyder inte att man kort och gott kan välja bort våldet. Nassarna attackerar av och till för all framtid - och de grupper som inte förbereder sig kan få rejäla problem. Ta bara Ung Vänster som fick en spelning i höstas attackerad och fick massor av sympatisörer misshandlade - hade inte dessa haft något till gagn av en vana att slå tillbaka dylika angrepp? Och när vi ändå erkänt behovet av att kunna slå tillbaks fascistisk terror är det oundvikligt att också dra slutsatsen att vi ibland kan behöve attackera dem. Du verkar inte vara informerad om att den autonoma vänstern stängt ned tiotals nazistiska lokaler i Sverige de senaste 20 åren. Sju butiker/lokaler bara i Stockholm har fått bomma igen till följden av upprepade attacker. Ett annat exempel är att Stockholm för 15 år sen var en otrygg plats att spatsera på på natten för invandrare, bögar och kommunister - detta pga nazistiska skinnskallegäng. Dessa konfronterades till den grad att Stockholm numera är en betydligt säkrare plats på den fronten. Ser du inget värde i att Stockholm står fritt från nazisthögkvarter och skinnskallegäng, är det bara bussträck att hålla dessa borta?

Björn Nilsson sa...

Tack för en omfattande kommentar. Man lär sig alltid något nytt. Jag tror säkert att de flesta fortsätter kampen på något sätt. Förmodligen är det samma med den radikala vänstern från omkring 1970 - den skolade fram en massa aktivister som ännu är i farten, och den skapade en samhällstämning av att man skall inte tåla vad skit som helst. Och SAC verkar ha rätt bra bett idag, det imponerar (medan de stora facken inte är så jäkla imponerande!).

Jag vet ju inget om marxläsande bland olika grupper numera, däremot har jag noterat en närmast katastrofal okunnighet i ämnet hos vänsterpartister jag pratat med. Och då är nog inte ungvänstern bättre.

Men jag tror jag kan en del själv, och det som du "dissar" råkar vara bland de grundbultar i den socialistiska teorin som förklarar varför socialismen finns runt hörnet - bara folk nu skulle vilja fatta det! Varför slänga ut de bra grejorna? Då kan man fråga vad det är ni behåller av Marx?

Våldet ja, en fredlig person har rätt att freda sig mot oprovocerade angrepp, men när man övergår till att systematiskt jaga motståndare blir läget ett annat. Det här är knepigt. Hade rättssystemet fungerat perfekt hade detta inte varit någon diskussionsfråga. Då hade våldsbenägna skinnskallar och liknande figurer helt enkelt lyfts bort från gatorna av polisen. Jag slutade gå förbi Gamla stans tunnelbanestation vid helikopterplattan för att det blev obehagligt med skinsen som hängde där. Men när olika "intressegrupper" förvandlar gatorna till slagfält är det inte roligt, även om tredje man väl sällan kommer i kläm. Nu drabbades Ung Vänster ändå av ett överfall, och de borgerliga partiernas reaktion på detta var vämjelig. Men skulle det bli bättre om UV måste ha sina fester bakom beväpnade vakter?

Vi får fundera vidare på det här. Jag väntar fortfarande på svar från LO-distriktet varför anarkisterna inte tillåts tala tillsammans med de andra vid la Mano.

Anonym sa...

Jag tror att dom är rättmätigt sura för att anarkisterna beter sig som svin på mer än ett sätt. Super, skräpar ned och sätter på sin stereoanläggning mitt under talen.

Men som tur är så finns det en trend i den autonma rörelsen att lägga ifrån sig sådant trams och börja syssla mer seriöst med revolutionär klasskamp. Ta bara denna bild som visar på att vissa delar (detta är Revolutionära Fronten) är mer än uppryckta ur punkträsket. http://www.revfront.org/arkivet/sthlm050108.jpg

Björn Nilsson sa...

Jösses, vilken bild! Nästan snörräta led! Det skulle man aldrig klara av i V-tåget eller ens hos KP. Nästa år kanske de går i takt också? (På sätt och vis ser det lite läskigt ut, vilket har med den svarta färgen att göra - tänk på fascistiska svartskjortor!)

Jag är inte hemma i terminologin, men kallas det inte Straight när folk inte stoppar i sig ohälsosamma saker? Kan man tänka sig att de som bär sig taskigt åt straightar upp sig och slutar att ge anarkismen dåligt rykte?

Swimsuit Issue sa...

Ja men är det inte lite väl borgerligt att gå så där rakt och militant?;) Jag lufsar nog hellre vidare i vänsterns tåg.

I övrigt har jag nu tagit del av både ditt första och detta inlägg om la mano och anarkism m.m. Riktigt intressant. Inget svar från LO ännu?

I övrigt så har väl fler saker än bara AFA bidragit till minskningen av skinnskallar i Sthlm. Vi som är historiker (har dock bara en magisteruppsats på mitt samvete) ser hellre processer och samhällsförändringar. T ex att det kommit fler invandrare till Sthlm de senaste 20 åren och de har faktiskt etablerat sig och är synliga i samhället på arbetsplatser och i debatten. Jag misstänker att Svenssonrasismen gått ner p g a sådana kontakter, även om jag inte kan belägga det. Den ökande graden av högutbildade borde även bidra till att minska rasismen. Kanske är jag naiv. Det är iaf problematiskt om skinnskallar och AFA grupper misshandlar varandra fram och tillbaka. Förr eller senare går det illa och även oskyldiga drabbas.

Björn Nilsson sa...

Hej Pastey (obs! det rimmar),
nej Lo har inte hört av sig och det tror jag inte de gör heller. De är nog fullt sysselsatta med att röra till allting så att Alliansen kan vinna nästa val också, och har inte tid med sådant här småstrunt.

Man får väl tänka sig att den antifascistiska Thälmannbataljonen maracherade i goda tyska taktfasta led genom Madrid, men man vet ju aldrig var de här svenska svartklädda har tagit vägen om några år. Det är nog inget problem med de flesta av dem, men en och annan kan säkert dyka upp under radikalt annorlunda etiketter, med folk som verkligen gillar att sätta klacken i kaserngolvet.

Kan det vara testbart det du skriver? En matematisk analys (en regression) med data om incidenter med rasistiska förtecken, AFA-våld, invandring, utbildningsnivå och annat som kan vara betydelsefullt (arbetslöshet kanske?) och försöker se om det hänt något mellan två olika tidpunkter? Jag vet inte om en historiker skulle ge sig på en sådan sak, men nationalekonomer är ofta mer hämningslösa och skulle kanske kunna göra ett försök. (Jag är ju både-och, på magisternivå.)

Swimsuit Issue sa...

En magister i både nationalekonomi och historia, det är imponerande! Vänstern behöver fler såna!:)

Ja jag vet inte? Men som sagt några fler faktorer hade man väl fått peta in hade man skrivit en uppsats /avhandling i historia om svensk rasism melan 1990-2000 t ex. Ett annat akademiskt fält att kolla upp är ju vad kriminologerna säger. De är ju statistikfanatiker. Har det rasistiska våldet t ex minskat ökat?

Enligt boken "Den svenska ungdomsbrottsligheten"(2007) sid. 200:

"Som framgår av tabellerna uppger ungdomar med invandrarbakgrund (minst en förälder född i utlandet) högre utsathet för grovt våld än ungdomar med helt svensk bakgrund, även om skillnaderna inte är särskilt stora. Pojkar är mer utsatta än flickor, även om flickor med invandrarbakgrund uppger i stort sett samma nivå som pojkar med helt svensk bakgrund. Utsatthet för stöld är också större hos personer med invandrarbakgrund."

Det är två tabeller här, s.k. självdeklarationsstudier med ungdomar i nionde klass. Vidare på
sid. 202:

"Undersökningen visar att invandrare i Sverige i stor utsträckning upplever sig vara utsatta för diskriminering och att de är illa behandlade av såväl den omgivande allmänheten (främlingar på gatan), personer i närmiljön (grannar) och av myndigheter. Båda ovanstående undersökningar visar även att ju synligare en grupps utländska bakgrund är för omgivningen desto oftare utsätts gruppen för diskriminering."

Alla undersökningar är dock från mitten eller sent 90-tal vad jag kan se, men ändå rätt nedslående för min tes.:( Men jag är ändå fast övertygad om att den långa processen med dagliga kontakter mellan människor, opinonsbildning och utbildning får ett bättre resultat i längden än att jag varandra med påkar och stenar. Det är ju rasisterna som ska omvändas, alternativt aldrig tänka tanken på att bli rasist, inte stenas till döds.

Björn Nilsson sa...

Hade vänstern varit mer intresserad av vetenskaplig socialism än HBT hade jag kunnat krympa den här bloggen med femtio procent och nöjt mig med att skriva om väder och vind. Nivån är bedrövligt låg och jag ser ingen större vilja att höja den. Jag tror "Idealitet" som skrev i början har en överdriven syn på vad vänstern verkligen gör i studieväg. Man kanske skulle strunta i skiten helt enkelt?

Det där att man har utländsk bakgrund om en förälder är född i utlandet är en skum definition. Jag har en förälder som föddes i Finland, med svensk far och finlandssvensk mor. Detta var så länge sedan aå att den finska släktgrenen bodde i storfurstendömet Finland ingående i det tsaristiska Ryssland. (Men fram till 1809 var ju min släkt i Finland svenska undersåtar!) Jag antar att mängder av svenskar idag klassas som med "utländsk" bakgrund fast det bara handlar om familjer i Norden som gjort smärre turer fram och åter över gränserna.

Fast det var en krumelur i kanten. Om man jämför områden med helsvenska ligister och motsvarande med utländska verkar det som om skillnaden inte är så stor, vad jag förstår. Men när mopedgängen drar omkring i Rödeby pratar man inte om integrationsproblem. Det blir det däremot när tunnelbanan stängs i någon förort för att några individer bär sig illa åt. Det mesta av det här kan lösas om folk träffas och lär känna varandra, det håller jag med om. Men det har alltid funnits jobbiga perioder när många ungdomar växt upp samtidigt. Exempelvis i de nya förorterna omkring Stockholm på 50-60-talen. Hökarängen kallades Mördarängen, Bandhagen blev Bandithagen, Rågsved förvandlades till Drogsved. Nu är det väl pensionärer som drar sin rollatorer genom gatorna där förbi lekplatser som stått tomma några tiotal år men som nu börjar fyllas på igen i väntan på nästa omgång av tonårsligister - numera av olika kulörer och ursprung.

Swimsuit Issue sa...

Jo jag förstår det. Det har gått och går en del trender hos vänstern. Jag kan inte påstå att jag är bättre själv. Har egentligen väldigt ytliga kunskaper om marxistisk ekonomi, värdeteori etc. Även om jag är intresserad var det ju inte det som lärdes ut under historietimmarna, och knappast på den lilla kurs i (liberal)nationalekonmi jag deltog i heller.

Jo visst jag håller med det är problematiskt, kan vara så att de menade utomnordisk bakgrund. Ofta gör de så för att gardera sig mot just det du beskriver. Har inte boken tillgänglig just nu så jag kan inte kolla. Ja det var ju upplyftande benämningar på de förorterna. Ingen på Stureby antar jag, för många medelklassvillor här.

Jo våld och ungdomar är svårt att helt bli av med. Men jag undrar ändå om den där vardagsrasismen och diskrimineringen nog inte är den värsta för de som drabbas. Man låter ju helt naiv nu, men som vit "svensson" har man ingen erfarenhet av det. För att förändra den tror jag inte AFAs metoder räcker. Men jag kan hålla med om att ett visst mått av fysiskt motstånd kan vara nödvändigt om nassarna börjar marschera runt på våra gator igen. Och vad vet jag, egentligen kanske vi har mer att tacka AFA för än vad vi vill erkänna, men det är oerhört svårt att bedömma.

Björn Nilsson sa...

Det vore änu mer spännande med utomjordiskt än utomnordiskt ursprung. Om någon skinnskalle raglar fram och börjar sluddra något om "din gröne fan me' antenner på skallen, aktarrej jäv ..." tar man bara fram strålpistolen, och så ... zapp! Och så är man av med den!

Dax att avsluta den här debattråden innan den blir alltför rolig tror jag.