lördag 3 maj 2008

"Vad bör göras?"

Vad bör göras? är en klassisk fråga. Nu ställs den igen, och besvaras till viktiga delar, i ett inlägg av Mia Sand i Dagens Konflikt. Läs den och fundera vidare!

Titta runtom i Europa. I Italien vann en mediemagnat och mediepajas parlamentsvalet senast medan stora delar av vänstern lyckades sopa bort sig själv. I England och Wales fick det avskyvärda Labour en välförtjänt örfil av väljarna, och det är väl inte omöjligt att den misstänkte krigsförbrytaren Gordon Brown (jo, han ingick ju i den misstänkte krigsförbrytaren Blairs regering och lämnade den inte trots irakkriget) själv åker ut vid nästa parlamentsval. I Frankrike lyckades socialistpartiet ordna så att högerns Sarkozy blev president. Ynkligt alltså!

Nog finns det socialister som kämpar tappert, men i den här världsdelen tycks nyliberalism och politiskt självmord vara vad den "officiella" vänstern sysslar med. Den är med andra ord inte värd något beröm, och samma sak gäller Sahlinpartiet i Sverige. Det femte allianspartiet kan man gott kalla SAP (medan miljöpartiet i strävan efter statsrådsposter och statsrådspensioner ivrigt vill kvalificera sig som det sjätte allianspartiet). Vänsterpartiet är svårt nedsolkat av den här politiken men kanske går att rädda, men då måste det ta politikens långsiktiga inriktning på allvar.


Mia Sand skriver:

Socialismen är ett konkret alternativ som merparten av Sveriges och världens befolkning tjänar på. Det finns ett fåtal som inte tjänar på det som idag lever väldigt gott på vår exploatering. Vår uppgift – peka ut dem, presentera ett alternativ och sedan genomföra det.

Jag håller med till hundra procent. Det är samma sak som jag predikat här på bloggen - för döva öron antar jag.

Vad som saknas i artikeln är påpekandet att produktivkrafternas utveckling nu gör att socialismen kan ställas fram som ett konkret alternativ. Mycket av denna teknik finns synlig framför ögonen på oss alla.

Underlåtenheten att hugga tak i den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och dess möjligheter ser jag som ett av de stora bristerna hos vänsterfolk de senaste årtiondena. Lägg till detta att vänsterfolk i allmänhet har en pinsam okunskap om de grundläggande modellerna som den socialistiska teorin bygger på - ja man kan verkligen undra hur nivån har kunnat sjunka så lågt!

Vänstern måste sätta sin egen dagordning, vänstern måste skriva sina egna tal utan att bry sig om vad motståndarna skriker om. Just det förhållande att motståndarna skriker så gällt och ihållande dessa dagar antyder ju att något är i görningen, att de känner ett tydligt hot. Och då handlar det inte om våldsdåd, läger och avrättningar, utan att en del människor kommer att lyftas bort från sina drömplatser längst fram vid godisdisken. Den överklass som själv lever i socialism men tycker att folket får nöja sig med kapitalism av billigaste varianten bör ha anledning att känna sig hotad. Resten av folket kanske också vill vara med!

Det räcker med att snacka återställare nu. Det räcker med att anpassa oss efter en borgerlig agenda. Vi är för fan socialister.

Hörde fru Sahlin detta? Nej, hon är förmodligen upptagen med att bilda "det nya företagarpartiet".

Inga kommentarer: