fredag 11 juli 2008

Nytt från kufarna i Marieberg

Den här damen vid namn Lisa Bjurwald (har hon inte lite konstiga ögon förresten, verkar på något sätt frånvarande?) har några spaltcentimeter på DN:s ledarsida i dag. De finns inte med i nätupplagan. Hon citerar fransosernas president Sarkozy som säger att

Europas institutionella frågor ska avhandlas av parlamentet, inte i folkomröstningar.


Bjurwalds kommentar till detta, som skulle få en demokratiskt sinnad person att bli ganska bekymrad är

I efterhand är det svårt att inte hålla med.

... inte svårt att hålla med om det var jävligt dumt att irländarna tilläts rösta, va? Man kanske skulle behöva en studiecirkel i demokratins grunder på redaktionen i Marieberg? Det där om att all makt utgår från folket, och folket kan ta tillbaka makten om så behagas - hemsk tanke, va?


Ledaren
ser ut på ett sätt så man nästan börjar fundera på om den dikteras av utanförstående krafter. Rubriken Förintelsen 2.0 verkar upphetsande, och den ledsagas av den manipulerade bild (av iranierna själva) som visar en raketuppskjutning. Iran har inte kärnvapen och verkar inte kunna ha det ännu på ett tag - om det ens är ambitionen. Däremot finns i regionen kärnvapenmakterna Israel, USA, Pakistan och Indien. En av dem har använt bomben, de andra är så politiskt labila att man kan misstänka att de är beredda att göra det. Iran är inte känt för en aggressiv utrikespolitik under lång tid medan de verkliga kärnvapenmakterna gärna skjuter skarpt - för närvarande med konventionella vapen, men vad händer om exempelvis Pakistan klappar ihop?

Ta det där med raketerna: Iran har medeldistansrobotar som kan nå Israel. Det finns länder med tillgång till kärnvapen som har robotar som flyger Jorden runt bör vi kanske minnas. Man kan skicka iväg några ton vanliga sprängämnen från Iran mot Israel. Finns det någon anledning att göra det som förstaslag? Logiskt nej, och vi får utgå från att de iranska ledarna tänker logiskt. Skjuter de först finns den mycket stora sannolikheten att Israel svarar med kärnvapen. Om Israel däremot angriper först kan iranierna avfyra raketerna, kanske få hjälp med ett raketregn från Libanon också, och ha rätten på sin sida - de blev ju angripna. Dessutom kan världsekonomin välta överända om oljetrafiken genom Hormuzsundet stoppas eller hindras allvarligt, så jag undrar hur mycket substans det ligger i krigshotet? Den allvarliga frågan är hur rationellt man tänker, inte närmast i Teheran men i Washington och Tel Aviv. Man får, sett så här på lite håll, intryck av desperata spelare som är ute efter den sista given som skall lösa alla problem - eller sluta i ragnarök!

Hur är det med påståendena att president Ahmadinejad skulle ha "konkreta planer på att utplåna Israel", det vore bra om man kunde få "konkreta" belägg för det. Att folken i västra Asien inte gillar att en europeisk bosättarstat upprättas på deras område är verkligen inget att förvånas över. Inte heller att det finns en del politiska ledare som säger det öppet. Det är mer bekymmersamt med de korrupta arabregimer som inte gör det utan är darriga klientstater till USA som när som helst kan falla ihop och ersättas av betydligt otrevligare saker.

Sydafrikas boerstat tvingades bort. Israel löper samma uppenbara risk om man inte raskt omdefinierar sig till en demokratisk stat för alla som bor i området, utan diskriminering mot någon grupp. Då skulle västra Asien kunna gå mot en ljusare framtid. Idag ser det inte ljust ut.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sixten: Kufiskt så det förslår. Läste slutklämmen i Om DN:s ledare: "Idéerna är våra egna, men baseras på en noggrann faktakontroll." Sic!!

Björn Nilsson sa...

Hoho, det där var allt dagens skämt i Dagens Dumheter!

Swimsuit Issue sa...

Ja det är märkligt. Alla inser att om Iran skulle attackera det stackars "offret" Israel först så skulle Iran förvandlas till en grushög av Israel och dess bästa kompis USA. Teheran vet detta likväl som USA och Israel och ja...alla vet detta! Det Iran gör är att skaffa sig tillräckligt med avskräckningsförmåga för att hålla Israel och USA borta från att göra som USA gjort med Irak och som Israel gjorde i t ex Libanon 2006.

Lennart Erling sa...

Jag får en deja vu-känsla - så här lät det ju innan USA:s angrepp på Irak, när alla bar Per Ahlmark-masker... Det är skrämmande!

Björn Nilsson sa...

Jo det är oroväckande, men jag undrar om USA och Israel vågar gå från ord till handling i större format. Om det stämmer att trupper från USA är inne på iranskt område är redan det en legal orsak för Iran att slå tillbaka, men om iranierna håller huvudet kallt kanske det hela ebbar ut. Om USA eller Israel verkligen anfaller riskerar man att en stor del av världens oljeförsörjning slås ut på obestämd tid. Är det något man vågar göra?