onsdag 29 oktober 2008

Deppiga konsumenter även i Sverige


Jag citerade förtroendet bland konsumenterna i USA igår. Det går ju utför med det, rätt begripligt måste jag säga. Idag kommer motsvarande från Konjunkturinstitutet i Sverige. Serien av mätningar i diagrammet ovan går tillbaka till senaste sekelskiftet. Verkningarna av den punkterade IT-bubblan 2000 och lånebubblan 2008 är väl tydliga. Att börserna idag ägnar sig åt några glädjeskutt lär inte göra mycket till eller från.

Diagrammet visar Hushållens konfidensindikator (CCI). CCI används för att sammanfatta stämningsläget hos hushållen. Det baseras på frågor om den egna ekonomin nu och om ett år, samt frågan om det är förmånligt att köpa kapitalvaror nu.

Varför frågar man konsumenterna om de tänker köpa "kapitalvaror"? Hushåll köper inte kapitalvaror, de köper "varaktiga konsumtionsvaror". Företag däremot köper kapitalvaror. Varor som skall användas som kapital alltså. En del tror väl att kapitalvaror utmärks av att de är dyra och konsumtionsvaror tvärtom är billiga, men det kan ju vara tvärtom. Det är användningen som är avgörande. En ask spik köpt för privata ändamål är konsumtion, köps den av ett byggbolag för att sättas in i ett hus som skall säljas blir spikasken kapital.

Nå, det där var väl lite gnäll från min sida mot ekonomerna på KI. Skärp er nästa gång så skall jag sluta klaga.

Läget i svensk ekonomi fortsätter att vara mycket svagare än normalt säger KI. För en stund sedan halvlyssnade jag till en debatt mellan DN-liberalen Niklas Ekdal och gamle miljöpartisten Birger Schlaug. Det handlade om tillväxt, och om det var bra eller inte att tillväxten stannar av.

Jag uppfattade inte om man kom fram till något, men dagsläget bör vara mer omskakande för tillväxtentusiaster än för de som tycker att vi lever över Jordens tillgångar. Att tillväxt kan drivas hur långt som helst är en absurd idé, och jag tror knappast att den ryms inom ens den neoklassiska ekonomin. Men nu stannar åtminstone tillväxten av ett tag, och det kunde ge tid till eftertanke och grubblande över alternativ.

Vissa delar av världen behöver kraftig utveckling av jordbruk och industri med åtföljande ökande konsumtion, men borde inte den rika världen satsa på mer resurssnåla tjänster? Det är kanske i hälsa, kultur, utbildning och liknande som miljarderna borde läggas hos oss, snarare än som socialhjälp till märkligt skötta banker. Eller ...? Då kanske man kunde få ett CCI som ständigt låg på toppen?

Inga kommentarer: