lördag 15 november 2008

Kvalitetsstämpel - och sedan då?

Hurra, jag har fått en kvalitetsstämpel hos Biology & Politics i samband med funderingar om Bo Rothsteins utskåpande av bloggarna.

... Ali Esbati, Anders Svensson, Andreas Bryhn, Björn Nilsson, Jinge, Kerstin Berminge, LOKE, Patrik Lindenfors och Pierre Gilly. För att bara nämna några i högen i min snabbt växande skara av nya vänner i cybervärlden. De uppräknade bloggarna ovan är, skulle jag vilja påstå, alla seriösa bloggar som Bo Rothstein borde följa istället för det skräp som han tycks ha hängt upp sig på i sin kritiska artikel i Göteborgsposten.


Det där är faktiskt en lista namn som jag själv håller koll på med undantag av Patrik Lindenfors. Men nu tog jag en titt hos Lindenfors och hittade intressant info, exempelvis att man portat trädgårdstomtar på en engelsk kyrkogård. Ja, nån jäkla ordning får det väl vara även på en kyrkogård! Hos Kerstin kan jag rekommendera en rolig film där förståsigpåare får skratta ut en stackars tok som för några år sedan hävdade att det står en jättekris för dörren (bland annat beroende av att USA slutat producera och lever på lån - varav en del riktigt dåliga lån).

Vad finns det för problem med bloggosfären? En massa skit? - Jodå, men mitt problem är att trots att jag har en begränsad bevakning på vad som händer är det alldeles för mycket för att jag skall hinna ta in ens en bråkdel av den kvalitetsinformation som förekommer.

Ett annat problem är att viss trötthet kan infinna sig hos bloggförfattaren om man vill hålla en hygglig nivå. En blogg måste hållas igång. Vettiga reaktioner måste komma. Då blir det inte bara bli ett ensidigt ropande utan en konversation som leder till att större klarhet om någon fråga (kanske) uppnås. Det är sådant kvalitetsbloggarna kan bidra med.

Och här känner jag ett rejält problem. Jag vet att en del vänsterfolk läser den här bloggen. Vid flera tillfällen har jag lagt upp fina köttben som de borde ha kastat sig över direkt, exempelvis påståenden att det finns teknologi för demokratiskt fungerande planekonomi, eller att det verkar som man skulle kunna börja testköra samhällsmodeller i datormiljö.

Med tanke på att teknologins utveckling är en synnerligen viktig del av den tradition som härstammar från Marx skulle man kunna tro att kommentarer, påpekanden om fel, förslag till utveckling av tankarna etc. skulle komma in. Men icke. Inte ens när jag utdelat en spark på smalbenet genom att fråga om vänstern tycker att det är viktigare med hbt-frågor har det kommit några reaktioner. Det verkar som om vänstern mer verkar vara intresserad av att driva fullkomligt absurda diskussioner med liberaler om planekonomi i miljöer som är helt annorlunda än den vi lever i än att diskutera dagens möjligheter- varför? (Jag minns när jag en gång försökte muntligt förklara lite sådana saker för en vänsterperson - som bara stirrade på mig med fullkomligt tomma ögon och mumlade något om att "men jag är ju humanist". Vilka jäkla tomtar!)

Jag tror inte att teknologi, filosofi och andra läroriktningar har slutat vara viktiga om man tänker i de banor som Marx och Engels utvecklade på 1800-talet (och som är en fortsättning på 1700-talets upplysning). Möjligen kan det vara så att vänstern i Sverige som organiserade grupper däremot har definierat bort sig som vänster. Det känns som slöseri med tid att skriva för folk som inte är intresserade och som är så bortkomna att de inte kan plocka upp och använda de redskap som ligger framför näsan på dem. Jag skulle inte ha behövt skrivit det jag gjorde, det skulle vänstern ha klarat av för länge sedan. Så jag får fundera på framtiden för den här bloggen. Kanske lägga om mer mot nationalekonomi, historia och kultur? Eller lägga ner?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, för tusan, lägg inte ner!
Myrdal har skrivit nåt om förnuftets sötma. Kan han ha haft fel?
Sixten

Björn Nilsson sa...

Myrdal har alltid rätt inom sin egen sfär. Jag har min egen. Och jag vet inte hur och om det här skall utvecklas.

Anonym sa...

Det är lite lustigt det där med kommenterandet. När man tror att man fått till något som ska provocera fram mothugg och leda till debatt i kommentarsfältet så blir det inga kommentarer.När man å andra sidan lägger ut ett litet banalt filmklipp (som utfyllnad i princip) så rasslar det in kommentarer!
Sedan är det kanske som en bekant sa: skriver man rätt och träffande så får man inga kommentarer därför att det är svårt att säga emot helt enkelt.
Kanske frånvaron av kommentarer är en sorts kvalitetstämpel i sig?

Bästa sortens kommentar är väl om man får en meningsmotståndare att ändra ståndpunkt och säga "ja det tänkte jag inte på, du kanske har rätt"?
Personligen tycker jag att du levererar intressanta och läsvärda inlägg men jag kommenterar sällan eftersom det mest skulle bli beröm och medhåll istället för debatt, och det blir ju lite tjatigt att skriva "bra skrivet" var och varannan gång.

Så jag säger som Sixten "Nej, för tusan, lägg inte ner!"

Unknown sa...

Björn:

Lägg för tusan inte ner din intressanta blogg!!! Den är ett intellektuellt andningshål!

Jag känner igen dilemmat du beskriver. Jag upplever att så fort jag försöker skriva någonting "tyngre" och mer vetenskapligt om t. ex. evolutionsbiologi, som kräver lite tankearbete, så får jag rätt så få kommentarer (som ofta håller rätt hög kvalitet, dock). När jag å andra sidan skrev om FRA-debatten i somras fick jag fler länkar än någonsin tidigare.

Det är uppenbart att man ska välja sina ämnen, och tyngre filosofiska, vetenskapliga och mer svårsmälta ämnen attraherar inte lika många läsare och ger inte lika många kommentarer. Kanske är det bloggoformatet som är problemet? Bloggar lämpar sig för korta, slagkraftiga och "klatschiga" inlägg, sällan för mer djupgående och principiella resonemang. Tyvärr. Men det är ingen anledning att ge upp, menar jag.

Faktum är att jag länge grunnat på ett inlägg om planekonomi kontra marknadsekonomi, och nu blev jag sugen på att skriva det!

Allt väl,

Erik

Björn Nilsson sa...

Tack för vänliga ord. Men helst skulle jag vilja höra av någon som stiger fram och presenterar sig och talar om att "jag är faktiskt expert på moderna logistiksystem och vill med bestämdhet hävda att ...". Hade V skött sig hade man jagat fram sådana resurser för länge sedan. Därför är jag förbannad på V.

Angående fundera på att skriva om: jag har funderat på att försöka skriva om ekonomi och biologi. Det finns ju en biologisk dator som jobbar med ekonomiska problem redan - hjärnan, nämligen, men jag vet inte om det blir något.

Anonym sa...

En modell som jag tror på, av någon anledning, är att vara bäst på sitt fält. Att sträva efter att hålla så hög kvalitet att alla andra kommer långt efter.

Så gjorde Juan Cole som blev "bäst" på Irak och Irakkriget och bums blev anlitad expert ävan av den regering som hatade vad han skrev som pesten. De kunde helt enkelt inte helt vara utan vad som på engelska kallas "intelligence".

Björn Nilsson sa...

Det låter jobbigt att vara bäst, och så är väl platsen förstås redan upptagen av någon viktigpetter som vägrar att flytta på sig. Då kanske lösningen vore att bli den sämste i stället, och känd av den anledningen?

Anonym sa...

Fortsätt Björn! Jag läser gärna och med nöje

H2