lördag 28 februari 2009

Fundamentalisternas kamp

Åsa Linderborg skriver en sådan där liten artikel som får en att säga "aha, det här är ju ett intressant sammanhang". Hon har varit i Knutby och pratat med kulturföreningen.


Knutby, berättade de, var under 90-talet Uppsala kommuns nyliberala experiment. Vården, barnomsorgen och skolan utsattes för svåra prövningar – det var samhället ingen satsade på. Så krattades manegen för en religiös sekt som med energi och glädje försökte ”ta över hela Knutby”.

En liknande historia berättar Mattias Gardell i Usama i våra hjärtan (Leopard). Under 90-talet drabbades Egypten särskilt hårt av den nyliberala omstruktureringen. De enda som kunde erbjuda vård, skola och socialhjälp var Muslimska brödraskapet.

Man kan bli välfärdsfundamentalist för mindre.


Och det är ju självklart. Skapas ett tomrum är det mycket troligt att det kommer att fyllas upp av någonting. Nyliberalerna trodde att krossade offentliga institutioner skulle ersättas av välfungerande privata nyliberala initiativ. Och ersattes gjorde de, men krafterna som klev in var verkligen inte liberala i alla avseenden, vare sig till mål eller metoder.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Återstår att se hur studentorganisationerna (kårer + Lunds och Uppsalas nationer) kommer utvecklas efter att kår/nationsobligatoriet försvinner. Vad händer exempelvis om en kår/nation går i konkurs, vilka skall universitetet förhandla med om man vill förändra i en utbildning? Eller än värre, vad händer om nationerna utvecklas till elitistiska organisationer likt tyska Burschenschaften som fortfarande sysslar med mensurärrsdueller?

Björn Nilsson sa...

Kanske jag fattar lite illa men jag har svårt att se hur detta passar ihop med vad jag skrivit.