fredag 29 maj 2009

Produktivitetsexplosion och försvunna jobb


En begagnad ABB-robot som säljs till hugade spekulanter enligt ABB:s hemsida. Vad kan man göra med den här? "The IRB 6400RF is the most accurate and rigid robot in its class, excellent for e.g. cleaning and pre-machining of aluminium castings."


Robert Reich, tidigare arbetsmarknadsminister i USA och numera professor, skriver om industriarbetsplatser som försvinner. Frågan är het i USA, mängder av arbeten verkar försvinna utomlands och folk är upprörda. Den gamla gruppen av fabriksarbetare, ibland bra betalda och med bra förmåner, håller på att försvinna. Vad som finns kvar är fina jobben och milt sagt mindre fina jobben.

Men är det rätt att skylla arbetslöshet och sämre villkor för kvarvarande arbetare på att arbetsplatser avvecklas i USA (eller i Europa och Sverige) och sedan dyker upp igen i något låglöneland? Inte riktigt, hävdar Reich, och berättar om en fabrik han besökt. Där det tidigare vimlat av arbetare fanns nu ett par man kvar som styrde 400 robotar. I framtiden skulle inte ens dessa finnas kvar utan det skulle bara finnas några servicetekniker som tittade till robotarna vid behov.

Med andra ord: även om industriländerna gömde sig bakom en jättehög mur skulle den tekniska utvecklingen eliminera industrijobb även i fortsättningen. Jag såg för övrigt själv en del av denna utveckling: i början av 1970-talet var L M Ericssons verkstäder fulla av folk som stansade plåtar, lödde komponenter på kretskort och andra hantverksmässiga jobb. Ett par årtionden senare var det gula industrirobotar från Asea och helautomatiska monteringslinjer som gjorde jobben.



Här har vi IRB 1400. På meritlistan finns färdigheter i "Arc Welding, Assembly Gluing/Sealing, Machine tending, Material handling"


Men det är inte bara i de gamla industriländerna, utan i de nya som Kina och Brasilien som robotiseringen tar bort arbetsplatser. Trenden är alltså internationell. Kanske 22 miljoner tillverkningsarbeten försvann i de tjugo största ekonomierna mellan 1995 och 2002. Men samtidigt har världens industriproduktion ökat enormt, med ungefär trettio procent. Färre människor producerar mer, alltså har produktiviteten ökat rejält.

Hur klarar folk av det här? Reich tror på nya sorters jobb som skall ta hand om en del av de som förlorar jobbet när fabrikerna läggs ner, men samtidigt inser han att det uppstår en allt större grupp människor som på något sätt skall försöka överleva på usla servicejobb. Det är nog intressantare än de högbetalda och högkvalificerade "symbolanalytiker" han skriver om. Han lovar återkomma om just det.

Samtidigt kan man säga att några tiotals miljoner bortrationaliserade industriarbetsplatser är ett mindre frågetecken än de hundratals miljoner, kanske miljarder, småbönder som riskerar att slås ut av industrijordbruk, något som den kände ekonomen Samir Amin varnat för. Det är inte bara att tro att bönderna kan vandra till stan och bli industriarbetare - i en industri som behöver allt färre i sina fabriker.

Sist och slutligen står vi inför en maktfråga: vem tar hand om produktivitetsvinsterna i den nya ekonomin, och för vilka syften? För det behöver ju inte vara någon katastrof för arbetande människor när saker går att göra effektivare och mer ekonomiskt, under förutsättning att inte produktivitetsvinsterna monopoliseras av små grupper av kapitalägare. Ett bevis för att det mest är skit med vänstern är att den inte orkar att ta itu med den här sortens frågor.


Den här gynnaren heter FlexPicker, kommer inte från begagnat-lagret utan är en ny en som är bra på att plocka och packa saker.




På tal om att använda robotar för att plocka och packa läste jag för många år sedan att man i England var väldigt tidigt ute med robotexperiment. Har för mig att det handlade om att plocka choklad i kartonger. Men det stupade bland annat på att det var dyrare att använda robotar än lågbetalda engelska arbetare. Och sedan gick det raskt utför med det gamla industrilandet England.

Om man börjar här kan man spana runt på ABB;s sidor och hitta filmer med robotar och brasilianska dansare och andra påhitt.


Från Konfliktportalen.se: Cvalda skriver Bertil Thunberg hade aldrig Lenin på byrån, Anders_S skriver Överfall på folkpartistisk valarbetare har inget med NMR att göra, jesper skriver Gränslandet och det politiska, Baskien Information skriver “Solidaritet med Apurtu”, Jinge skriver Aftonbladet talar om Apartheid i Israel

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Intressant inlägg - som vanligt.

Det här att arbetsplatserna rationaliserades och vad som skulle hända i förlängningen av denna utveckling talade man ju om redan på 60-talet.

Jag minns hur min pappa, lite skämtsamt, men ändå med visst förlitande på välfärdsstatens rättvisa fördelningspolitik, på 50-talet redan, sade att om 30 år kommer vi alla att ha jobb där vi går ner till arbetsplatsen en gång i veckan och trycker på en knapp (lite tillspetsat var det förstås).

Han var alltså övertygad om att man/staten, skulle sörja för att alla var med och delade på de uppgifter som fanns i industrin och att arbetstiden skulle minska radikalt med alltmer tillgång till energi (på den tiden var det kärnkraften som skulle förse oss med sådan) och med totalt mekaniserade produktionsprocesser (pappa var förresten ingenjör, produktionstekniker). Så blev det nu inte, som vi sett.

Men vidare: Socialdemokraterna diskuterade ganska intensivt två ting på 60- och 70-talen, om jag inte missminner mig, nämligen hur deras väljarbas, arbetarna, skulle försvinna så småningom och med rationaliseringarna, samt hur ett sätt att sysselsätta folk och fördela samhällets resurser rättvist även i framtiden, var att bygga ut den offentliga sektorn, vilket man ju gjorde (och därmed för första gången i historien började ge kvinnor lön för de arbeten de utförde). Denna politik lyckades ju nyliberalerna, med Timbro i spetsen, döma ut och ändå är det något i den stilen som måste till framöver om vi inte ska få ett totalpolariserat samhälle med stora mängder mycket fattiga människor.

Vad gäller väljarunderlaget så misstänker jag att den lösning man såg och gick in för så småningom (det som åtminstone jag är förb. på idag), var att fria alltmer till medelklassen och sluta bry sig om dem som befinner sig längre ner på samhällsstegen. Om detta var orsaken till socialdemokraternas högervridning, så tror jag att man kan konstatera idag att det var ett fatalt misstag, en total felsatsning som kommer att nästan radera ut S, om man inte ändrar politisk inriktning och börjar ta sin traditionella ideologi till heders igen, och använder den som ledstjärna för sin politik. Ja, vad än orsaken varit till S:s omorientering från mitten av 80-talet och framåt,. så är den förödande för partiet.

Björn Nilsson sa...

Ibland blev det lite fel i visionerna. Kommer du ihåg "det papperslösa kontoret" som var aktuellt strax innan vi började kvävas av datalistor och andra pappersprodukter?

Produktionsingenjör? Då tillhörde ju din far spjutspetsarna i efterkrigstidens industriella explosion!

Jag kommer nog att återkomma till den där "medelklassen" (som jag inte riktigt tror på). När SAP fick för sig att den skulle fria till "medelklassen" kan det ha varit en schimär man försökte få tag på. Såg på TCO-utredarnas blogg att de verkar tro att tjänstemän i gemen är medelklass, men det tror inte jag!

Kerstin sa...

Haha, jodå, jag minns talet om "det papperslösa samhället", som ju blev det pappersdränkta samhället. Även detta talade jag mina studenter om redan på 90-talet, för de hävdade just detta. Persondatorerna och kopiatorerna gjorde det enklare för allt möjligt löst folk att dränka omgivningen med skrivna alster och eftersom det var så enkelt att skriva ut, och ändra i en text, så skriver man ut ett nytt papper om man måste korrigera ett litet skrivfel, som man inte gjorde då allting skrevs på manuell skrivmaskin.

Hörde en rolig historia om det här häromdagen, du kanske hört de redan, om lillgrabben som hade sett farmor skriva på en gammaldags skrivmaskin, och blivit väldigt imponerad:
- En jättebra maskin, den skrev ut automatiskt när man tryckte på tangenterna. :-)
-----

Nej, du har nog rätt, medelklassen har nog krympt ordentligt och istället har antalet tjänstemän och offentliganställda ökat rejält. Annars är det något lurt med begreppet "medelklass".

Kanske har sossarna bara inte har förstått, att man inte automatiskt vill ha klassamhället tillbaka och fler fattiga och utslagna i samhället, bara för att man inte blir smutsig på jobbet!

Björn Nilsson sa...

När L M Ericsson blev Ericsson och vildsint köpte företag till höger och vänster åkte delaa av gamla Facit med. Kontorsverksamhet alltså. Ericsson skulle in i kontorsbranschen (vilket inte gick något vidare). Då slogs det på trumman för det papperslösa kontoret också, men det blev "det pappersslösande kontoret" som vi brukade säga.

Jag lärde mig skriva på maskiner som inte ens var elektriska, men jag tror inte jag tagit någon skada av det:-)