fredag 22 januari 2010

Avatar - en amerikansk roman?

Jag har inte sett den omtalade filmen Avatar och tänker inte göra det heller. Det räcker med att Bolivias progressive president Evo Morales har sett den och tycker att den är bra. Då behöver jag inte besvära mig med något eget omdöme. Jag litar på honom.

I Aftonlövet skriver Inga-Lina Lindqvist att handlingen påminner om en roman av de gamla fina sovjetiska science fiction-författarna bröderna Strugatskij. Jag har läst några av deras böcker för många år sedan, dock inget som påminner om den här historien tror jag. Med det lilla som jag läst om filmens handling verkar den också påminna om en roman av den fina amerikanska science fiction-författaren Ursula K LeGuin. En storskog med naturnära varelser som invaderas av hänsynslösa råvarujägar. Är inte detta ett ganska generellt tema: onda människor angriper den goda naturen? Ett liknande bakgrundstema fanns väl i Sagan om ringen också. Man kan se frågan ställas: vad gör vi med vår Jord, vårt hem?



Vad är det för särskilt med spetsiga öron? Alverna försågs också med spetsiga öron. Visserligen har vi uttrycket "att spetsa öronen" när det gäller att lyssna särskilt noga, men finns det inte andra öronformer som är smartare om man vill uppfatta omgivningen? Fast stora elefantöron kanske hade sett mindre tilltalande ut?


Jag har inte koll på exakt dag, men nu är det ungefär ett år sedan TV:n åkte ut. Och inte har jag saknat den heller. Det finns så mycket annat att göra. Skulle behöva några extra livstider för att läsa allt jag skulle vilja läsa, exempelvis.

6 kommentarer:

Knapsu sa...

Jobbar natt i helg men på måndag tänkte jag gå på bio och se Avatar.

Jaha du har slängt ut TV:n, är det förklaringen till att du är så flitig på att blogga kanske?

Björn Nilsson sa...

Du får berätta om du håller med Evo Morales om filmens kvaliteter. Tydligen fick imperiet smörj på slutet, och det är ju bra lyckliga slut!

Jag tittade inte så mycket på TV förut heller, men nu fick jag några extra timmar per vecka ... som ju kan användas till att häcka vid datorn i stället och bombardera en försvarslös allmänhet med åsikter om ditt och datt!

Lena Källman sa...

Även det omvända, dvs naturens ondska är ett mycket vanligt tema. Sant är också att vi människor är utlämnade åt naturens krafter i mångt och mycket. Därför vill vi gärna förutspå vädret, jordbävningar, vulkanutbrott och orkaner. Av naturliga skäl. Det som är okontrollerbart och oförutsägbart är svårt att hantera för människan.

Björn Nilsson sa...

Jo, det kan stämma också. Linné tyckte att fjällen och de stora vildmarkerna i norr var ganska läskiga. Och det är klart, är man en liten människa i en stor skog utan mycket skydd mot väder och vind och vilda djur kan det bli skrämmande! Men idag har vi ju Goretex-kläder och kan lugnt trava på!

Lena Källman sa...

Själv blev jag rädd när jag mötte en grävling i våran bod och en annan gång i skogen. Vi har sett spår av lo...Men det är väl bara jag som är en fjantig gammal 08 som inte hade Goretexkläder!

Björn Nilsson sa...

Tja, förr hade väl folk för sig att grävlingar kan bitas. Vet inte hur argsinta de verkligen är, men har för mig att jag hört att det kan vara svårt att få bort en grävling som exempelvis vill flytta in under ens hus. Ibland finns det grävlingar härinne på SÖder förresten.