onsdag 7 april 2010

Abahlali baseMjondolo - motstånd i Sydafrika

När ANC-politiker i Sydafrika vill verka radikala kan de stämma upp sången "Ge mig mitt maskingevär". Alltid kan det väl skrämma upp någon. Men mot vem riktas egentligen vapnen i Sydafrika efter apartheid?

Via en kommentar till ett blogginlägg hos Biology and Politics fick jag nys om en organisation i Sydafrika som ligger i fejd med ANC och försöker organisera de fattiga. Nedanstående råsop kommer därifrån:

We have been evicted, forcibly removed, beaten, slandered, publicly threatened with death, arrested, jailed, tortured and driven from our homes. Some of us have lost everything that we ever owned in this world. But we will not give up. We will not be turned against each other. We will work and work and work to unite the poor against the politicians and the rich. The problem in this society is the deep political disempowerment of the poor and we will solve this problem by organising ourselves to build our political power. Struggle is hard and it is dangerous. But struggle is the only way to defend our humanity and the humanity of our children. We have a deep responsibility to continue with this struggle until we achieve real equality and a fair sharing of this world.

Att arbeta för att ena de fattiga mot politikerna och de rika - det är budskapet från Abahlali baseMjondolo (tack för tipset om den, Jan). Som synes har organisationen en hemsida, men jag undrar hur många av anhängarna, aktivisterna och övriga intresserade bland fattiga människor som har tillgång till dator?

Apartheid avskaffades. Fattigdomen finns kvar. Allt kan inte göras på en dag, men mycket hade kunnat göras under åren som gått. Man får intrycket av att dagens Sydafrika är ungefär det gamla Sydafrika minus officiell rasåtskillnad, men med ett antal icke-vita borgare, opportunister och snyltare som införlivats i den härskande klassen. De kan tralla någon visa om "maskingevär", men blir det allvar av kommer de att rikta maskingevären mot det egna folket. Raskampen är kanske över, men definitivt inte klasskampen.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Varsågod, Björn, alltid glad att kunna hjälpa till.

Förmodligen är det inte många av Abahlalis medlemmar som själva har dator. Men det finns internetcaféer. I Sydafrika försedda med Shuttleworths open-source-program Ubuntu. Och att publicera nyheter på sin hemsida är betydligt billigare än att trycka en tidning, och når många fler. Egna medier måste man ha, för att inte de kommersiella och/eller statliga ska dominera meningsutbytet.

Björn Nilsson sa...

Det låter logiskt med kostnaden. Dessutom antas väl "gammelmedia" vara på utgående och mest upptagna av smörja och desinformation. Sydafrika har väl också diverse TV-såpor att larma om i media, hellre än vad man skall göra med massfattigdomen, HIV och annat elände?