onsdag 30 juni 2010

Att titta på ekonomi eller moln?

Det är för mycket numera. Man borde ligga med näsan i vädret och se sommarmolnen dra förbi och lyssna på den nu efter midsommar allt glesare fågelsången. Men icke: det är en världskris som rullar på därute. En riktig kris som hjälps av rejäla doser korkad politik. Jag har just skummat igenom ett antal krönikor av Paul Krugman, och där vill han påvisa att "åtstramningarna" fungerar på ett konstigt sätt. De skall fungera som medel att höja förtroendet för skuldsatta regeringar, men det verkar som om det ibland fungerar tvärtom. Regeringar som inte har några särskilda förtroendeproblem kan orsaka sådana genom att "strama åt".

Krugman har varnat för en långvarig kris framöver. Kanske har han rätt. Många politiker och ekonomer jobbar för det. Jag läste en artikel om IMF, Internationella Valutafonden. Skribenten frågade sig om det var bäst att ta råd av en fyllo på gatan eller IMF, och verkade luta åt det första alternativet. Att IMF missade att varna för fastighetsbubblan i USA och vanskötte krisen i Argentina tas upp som exempel. Nu jagar IMF på för "åtstramningar" för vanligt folk. Samtidigt nämner artikeln ett intressant faktum - IMF-anställda kan pensionera sig tidigt, och till mycket goda villkor. Någon som minns de vilda beskyllningarna mot grekiska lågavlönade arbetare som kan/kunde gå tidigt men till låga pensioner?

Imagine the folks who completely missed the housing bubble or who got it totally wrong on Argentina lounging around the tropics at age 51 on their $100,000 a year IMF pension. At least a street drunk giving economic advice would be honest.

En bra bit över miljonen jobb förväntas försvinna på grund av nedskärningar i Storbritannien fram till 2015. Nu kommer ju andra jobb att tillkomma under tiden, men det är fråga om hur nettoeffekten ser ut. Och det handlar inte bara om arbetslöshet, men också om mängder av arbetande människor som kommer att tjäna sämre. Att tro att detta inte skulle slå mot hela ekonomin är naivt. Upprepar man sedan detta i land efter land kommer den långvariga kris som Krugman tror på att förverkligas. Bankerna kommer att dra in pengar medan övriga ekonomin flämtar efter luft.

Det var någon (glömt var) som pekade på samband mellan statsskuld och privatekonomi: en välskött statsskuld kan få den övriga ekonomin att blomstra. Minns inte sammanhanget mer, men det är uppenbart att skulden i sig är oväsentlig, det viktiga är vad den används till.


Här är en norsk läsövning (nynorska tror jag, som ser lite konstigare ut än bokmål) från Radikalt økonominettverk. Och här har vi IMF vid skampålen igen, i andra akten av krisen:

I staden for å presse bankane til delvis å ettergi dei svakaste eurostatane deira gjeld, har IMF (som vanleg) og EU (dominert av Tyskland) kapitulert for finanssektoren. Dei har tvinga ikkje berre Hellas, men også Portugal, Spania og Italia til ein drakonisk innstrammingspolitikk, med stopp i offentlege investeringar i infrastrukturprosjekt, reduksjon av pensjonar og skattefordelar til barnefamiliar, reduksjon av lønningane til offentleg tilsette osv. Dette skjer under ei økonomisk krise med massearbeidsløyse (over 10 prosent i Hellas og Portugal, 20 prosent i Spania).

Men det er slett ikkje visst deflasjonspolitikken vil gjere livet tryggare verken for bankane eller for euroen. Det hjelper lite at desse landa betrar sin handelsbalanse når deflasjonspolitikken samtidig fører til ytterlegare fall i BNP, auke i arbeidsløysa og lågare skatteinntekter som gjer det endå vanskelegare for statane å betene gjelda si. Derimot er det sikkert at deflasjonspolitikken inneber redusert effektiv etterspørsel, økonomisk depresjon og stigande arbeidsløyse.


Ja det var andra akten av krisen, men vi kan se fram mot en tredje:

Det vi no er vitne til, representerer andre akt i den internasjonale økonomiske krisa. Tredje akt vil starte dersom finansaktørane begynner å kvitte seg med amerikanske statsobligasjonar, og også USA grip til deflasjonspolitikk for å redusere det enorme underskotet på statsbudsjettet.

Suck, ja, det är en spännande tid man lever i. Är det inte lika bra att rycka på axlarna och gå ut och titta på molnen? Såväl regering som opposition i Sverige har köpt det här åtstramningstjafset, så det är väl lika bra att de åker över stupet hela gänget, vare sig de heter Fredrik eller Lars eller Mona eller något annat. Oppositionen mässar om "byt regering, byt politik". "Byt samhällssystem" tycker jag låter bättre.

9 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Det är en märklig tid vi lever i, man tyckte tidigare att Bushregimen var en bisarr tid, så fick vi detta på halsen, ur askan i elden.

Jörg Bibow (som tillhör det unika och ständigt utrotningshotade släktet av tänkande ekonomer) har här några artiklar som belyser Tysklands roll i eurodebaclet:
(man kan notera att Sveriges roll i det den illustra gemenskapen är den samma som Tysklands, iofs x 2 om man ser det per capita)

Suffocating Europe
" The real irony in this German tragedy is that German beggar-thy-neighbor policies have effectively forced a fiscal union upon Europe. Or, rather, if not a fiscal union, a general default it will be. The point is that Germany's notorious trade surpluses vis-à-vis its European partners must by necessity have a financial counterpart. In one way or another, German banks financed the country's export successes by lending to today's crisis countries. They did so as willing borrowers were hard to come by at home when the country - duped by its own political leadership and powerful export lobby - prescribed itself a decade of belt-tightening, flat real wages, and flat consumption growth, that is. Public celebration of repeated wins of the world export championship title made the duped Germans even feel good about it.
Once credit markets stop lending, trade surpluses cannot continue either. ...
The German taxpayer is not bailing out Greece but German banks, while lending new money to make those export surpluses continue.
"

Germany is unfit for the euro
Germans have done everything right, they are being told by their political leaders and the media, boosting competitiveness and balancing the budget. Don’t make the Musterknabe pay for others’ sins. ...
The world economy boomed at record rate in 2003-7. Euroland for long was the “sick giant”. Joining late, it crashed all the harder as the global crisis hit.
...
Germany likes to see its international competitiveness as the fruit of hard work and productivity. Yet, German productivity growth since 1999 does not stand out. What stands out is wage stagnation. Germany’s improved competitiveness was derived from reducing German wages relative to its European partners; the equivalent of a beggar-thy-neighbor devaluation in pre-euro times.



Den gode Bibow ha tidigare skrivit en del om Bundesbanks roll i att vända vad som till en början såg ut att gå rätt bra med den tyska återföreningen till ett ekonomiskt misslyckande. Ett perspektiv som gav en något annorlunda bild av skeendet än det som vi vanligen matades med, hur det var det "efterblivna" öst som blev alltför "dyrt".


Den gode Bill Mitchell avslutar sin krönika om G20 så här:
"It would be hard to distinguish some of these policy makers and so-called leaders from the characteristics that define extreme sociopaths."

Amerikansk kommentar på Naked Capitalism:
"When I think of the EU, images of the Frankenstein monster come to mind: A patch-up job gone bad…"
:-)

Björn Nilsson sa...

Nå, med lite ansträngningar skall väl de där tänkande ekonomerna kunna elimineras! De verkar ju bara komma med en massa konstigheter som förvirrar folk. Några jättepensioner från IMF skall de verkligen inte räkna med!

Fast om vindarna vänder kommer naturligtvis alla (nästan) ekonomer kliva fram och förklara att de alltid i själ och hjärta varit heterodoxa och alltid varit kritiska mot de neoklassiska virrlärorna! Ungefär som när alla (nästan) danskar gick med i motståndsrörelsen 9 maj 1945.

Teckentydaren sa...

Jo man kan ju inte utan att förundras över hur lätt de intellektuella som har obekväma åsikter "elimineras" eller eliminerar sig själv innan de ens gett sig på att uttrycka några obekväma åsikter alls och i bästa fall mumlat i skägget lite grand.

Här är faktiskt den anglosaxiska och speciellt den amerikanska lite mer frihetliga traditionen en tillgång. De har högre andel av befolkningen som har högre utbildning och gott om universitet så det även blir plats för de mer obekväma att få sin försörjning som intellektuella utan att i alla lägen behöva huka sig föröverheten i de olika former den kommer.

Det är till och med så illa att det finns marxistiska ekonomiprofessorer "over there". För ett tag sen såg jag någon föreläsning av en sådan, tyvärr har jag glömt vad han hette, en glad gamäng som tyckte att folket skulle ta över och hade idéer om hur det skulle gå till. Han var även anlitad av en del storföretag, ledningarna i dessa företag ville naturligtvis inte införa Marxism men ansåg det värdefullt att få bred syn på tillståndet i ekonomin och landet.

Den marxistiske ekonomiprofessorn hävdade att USA var unikt så pass att från statens början hade den arbetande befolkningen där haft konstant stigande reallöner fram till början av 1970-talet. Det hade förstås varit kriser, depression men han hävdade att under deflationstiden sjönk priserna mer än reallönerna för de som hade arbete.

På tal om de intellektuella har jag nu en bonussida på min slarvigt skrivna blogg som mest är för att det är roligt och kanske bespara en del kommentarfält några tirader och litanior. :-)

Björn Nilsson sa...

David Harvey?

Teckentydaren sa...

Internet är fantastiskt, några försök med olika sökkombinationer och vips hittar man snubben.
http://www.rdwolff.com/

Björn Nilsson sa...

Jaha, det var Wolf han heter. Funderade åt det hållet men tänkte sedan att jag kanske blandat ihop honom med skådespelaren Richard Wolf. Dock finns en föreläsning på nätet av denne Harvey som jag nämnde, det handlar om att läsa Kapitalet av Marx. Har laddat ner den för länge sedan, och förhoppningsvis skall jag ha tid att så att säga sitta igenom föreläsningen någon gång också.

Även en och annan svensk ekonom har väl flytt till ett intellektuellt rymligare klimat i USA:s universitet. Den svenska ekonomiska parnassen är nog för inskränkt för folk som tänker utanför vissa ramar.

Teckentydaren sa...

Hörde en stund på hans sida från något radioprogram, Papandreou junior hade gått på en av hans kurser på universitetet där han undervisar. Inte så att han gillade det Papandreou håller på med nu, tvärtom. :-)

Björn Nilsson sa...

Vem är Papandreou? IMF:s ståthållare i Grekland?

Om man slår ihop de bästa USAmerikanska marxisterna med den europeiska socialismen kanske man kunde komma fram till någonting. Måste kolla den där Harvey-filmen någon gång.

Teckentydaren sa...

Jupp, Giorgos Papandreou son till Andreas Papandreou och sonson till sin namne Georgios Papandreou, båda tidigare premiärministrar i Grekland.

Verkar vara en ärftlig åkomma det där premiärministrandet i Grekland. Han är också ordförande i socialistinternationalen.

Han kan nu förstås även stoltsera med den internationella prominensen som världsamfundets, dvs IMF/EU, ståthållare i den Hellenska arkipelagen.