söndag 13 juni 2010

Den romantiska södern?


En del människor har konstiga ideer om att det skulle vara något romantiskt med USA:s sydstater före inbördeskriget. Och att kriget i sig skulle ha något med rebeller att göra. Nåväl, här är ett foto från tidigt 1860-tal som nyligen återfunnits. Den ene pojken heter John och hans prislapp fanns också kvar. De var slavar. Ett av målen för rebellerna (i den mån de begrep vad de höll på med) var att bevara och breda ut slaveriet över större områden. Vad är det för romantiskt med det? Mer detaljer om fotot här.

9 kommentarer:

Martin sa...

Nostalgiker är idioter.

Det bästa med södern är deras Hip hop. Kan inte säga att det är det enda de har att erbjuda, för jag har inte spenderat mycket tid där.

Björn Nilsson sa...

Hoppas inte våra goda relationer spricker bara för att jag tycker att den mesta hiphop är dj-a ****

Martin sa...

Oja, mesta hip hop är skit och den enda hip hop du hör i radion är kommersiell smörja.

Public Enemy var de som fick mig att börja intressera mig för den kulturen. De har en del politiska budskap, sedan deras tid har branschen korrumperats. Det handlar numera om narcissism, money and bitches.

Men en del hip hop, numera mest från södern handlar om de svartas/fattigas armod och kamp.

Jag är ingen hip hopare, var punkare i unga år, men lyssnar numera på all sorts musik. Allt från Knutna nävar till Ill Bill. Älskar musik och mitt liv har ett soundtrack.

Ett av problemet med södern och som skapar sådana stämningar är folken i nord. De ser ned på den fattiga södern, deras elitism gör att de ser södern som förlorare. Träffade folk från nordliga delstater under Katrina och de var helt kallsinniga inför lidandet där. Ingen empati eller solidaritet ens inom landet. Undra på att folk i söder känner sig trampade på, vi och dom känslan är tydlig. Sånt skapar sånt här vansinne.

Teckentydaren sa...

Romantiskt? Ett plantagesamhälle där de som arbetade var slavar utan människovärde.

Och Republikanerna var det progressiva partiet som var motståndare till slaveriet. Om jag inte kommer ihåg fel så var det före inbördeskriget uppemot 60% svarta i sydstaterna. Förmodligen hade slaveriet fallit även utan inbördeskriget om man ser till den allmänna utvecklingen i världen eller rättare den europeiskt dominerade världen.

Förutom slaveriet var där ju även en grundläggande skillnad i ekonomisk ideologi som nog var väl så drivande för detta krig. Sydstaterna var inrättade i det Brittiska sk frihandelsystemet enlig de brittiska ekonomernas idéer om komparativa fördelar, industri skulle man pyssla med där man var "bäst" på det, dvs i England och andra skulle vara råvaru- och jordbruks leverantörer. Nordstaterna ville industrialisera, sydstaterna såg en framtid i att utvidga federationen söderut och inrätta mer plantageverksamheter.

Efter att ädelmodigt utan att bry sig vilka uppoffringar som krävdes för att befria slavarna skickades sen samma arme och generaler ut för att rensa (folkmord) prärierna från slättindianer för att bereda plats för järnvägen och knyta ihop öst med väst. Förmodligen inget som Lincoln sagt nej till som gammal järnvägsbolagsadvokat.

Det dröjde till 1964 innan ättlingarna till slavarna i praktiken fick allmän rösträtt i södern. 100% av Republikanerna från södern röstade emot, bara 93% av Demokraterna från södern röstade emot. Civil Rights Act of 1964 gick igenom med ca 70% för. Totalt röstade ca 60% av demokraterna för medan Republikanerna röstade 80% för.

Björn Nilsson sa...

Jag kör bara med tvåan och ettan på radio, och slipper därmed hiphop för det mesta.

Det märkliga med USA är hur man lyckats göra underhållning alternativt förtränga så stora delar av sin historia. Sydstatsromantik, "indianer och cowboys" i stället för folkmord och slaveri ... samtidigt som andra struntsaker blåses upp som om de vore av världshistorisk vikt.

Teckentydaren sa...

Den amerikanska propagandaapparaten är formidabel. Saknar förmodligen motstycke.

Som den om inbördeskriget och att det uteslutande skulle ha handlat om att befria slavar. Senast Krugman i en bloggpost där han jämför preussiskt monument med monument från inbördeskriget.

Om jag förstår det rätt var USA då betydligt mer av en federation är än en stat som det är idag. Man frågar sig om sydstaterna tillåtits lämna federationen om de inte haft slaveri. Jag har för mig att Lincoln ansåg det som att ingen fick lämna och att han var skyldig att hålla ihop unionen till vilket pris som helst, ett av historiens blodigaste inbördeskrig + 600 tusen döda, med dåtidens befolkningsmängd var det oerhört.

De som kritiserar den gängse historieskrivningen riskerar att då hamna i rasistfacket, så är det väl också mest sådana på marginalen och "konfederationsromantiska" som gör det. En del av dessa menar att efterblivenheten och den relativa fattigdomen i sydstaterna är ett arv att segrarna efter segern höll dem nere ekonomiskt.

Fast så är ju också historieskrivningen hos oss, de olika despoternas krig har i stort sett varit av godo och för landets bästa. Att försvenskningen av Skåne var en grym historia lärs ig barnen inte i skolan eller att det var ett mordiskt rövarband som drog runt i Europa under den sk stormaktstiden.

Björn Nilsson sa...

Jag är inte inläst på amerikanska inbördeskriget, men vann inte nordsidan dels pga mer trupper och industri, men också genom att ödelägga södern så att återhämtning blev väldigt svår (typisk amerikansk terrorkrigföring mot civilbefolkningen alltså)?

Teckentydaren sa...

Kan inte detaljerna så väl men enligt en del artiklar jag läst av de som befinner sig på marginalen var det terror. Men man tog även den yttersta kontrollen över styret i södern efter kriget.

Men man bör naturligtvis ta de som är på marginalen med en stor nypa salt. I och för sig samma "camp" på högerkanten som varit synnerligen kritiska till utlandskrigandet i Irak och Afghanistan. Som historiker ger man sig t.ex. nog inte på (sablar ner) nationalhjälten Lincoln "ostraffat".

Björn Nilsson sa...

Var det inte något om general Sherman och "marschen till havet" och "war is hell"? Sherman kanske var specialist på det genom att göra livet till ett h-e för en massa människor? Ingen romantik där heller.

Utan kriget kanske slaveriet levt kvar några årtionden till i USA. I Brasilien avskaffades det i början på 1880-talet medan jag tror att Latinamerika övrigt åtminstone formellt gjort slut på slaveriet långt tidigare, på 1840-talet. Men det är ju intressant att för de engelska textilfabrikanterna var det tydligen inget problem att jobba med kapitalism hemma och mot slaveri i Amerika (och mot ganska primitiv feodalism i östra Europa). Där kunde samhällssystemen samverka!!