tisdag 13 juli 2010

Att få öknen att blomma - värmen fortsätter


Vid A-et på kartan har man skapat mangroveskogar vid Eritreas kust i Röda havet


Det här låter väl inte så tokigt:

Alleviation of Poverty, Hunger, Environmental Pollution, and Global Warming Through Sea Water Horticulture, Aquaculture and Silvaculture in Deserts

Att med havsvatten lindra fattigdom, hunger, miljöförstöring och global uppvärmning genom trädgårds-, vatten- och skogsbruk i öknar - det måste ju vara utmärkt med tanke på att en stor del av jordytan täcks av salta hav och haven samtidigt gränsar mot många torra områden.

Jag fick ett tips (tack läsare Einar!) om historien här på översättningssajten Tlaxcala. Det handlar om en gammal japansk-amerikansk forskare som driver ett projekt i Eritrea för att återställa mangroveträsk vid kusten av Röda havet och få igång växtlighet i öknen. Minns jag rätt så skall en av Jordens hetaste platser finnas i det här området - Danakilöknen. Och är man ändå i gång med att minnas kan man ta en gammal visa av Evert Taube som berättar hur jobbigt det var att vara eldare på ångfartyg därnere. Heter den inte "Eldare på värmen"?

Hur som helst, Manzanar heter projektet (uppkallat efter ett koncentrationsläger i USA under Andra världskriget) och Manzanars hemsida finns här. Det verkar som om initiativtagaren, Gordon Sato, ser framför sig att de framgångsrika försöken i Eritrea skall sprida sig till andra kustnära ökenområden.


Livets träd av BettyLaDuke. Andra verk från Eritrea av samma konstnär hittar man här.


Tekniken verkar märkligt enkel: man gräver ner påsar med kväve, järn och fosfor i marken, med några hål så att dessa gödningsämnen kan ta sig ut. Och så pumpar man upp havsvatten och efter ett tag blir det rätt underlag för mangroven och andra växter att slå rot. Havsvattnet saknar gödningsämnena, men när vatten och gödning blandas skall det bli växa av! När ett levande system fått grepp så kommer andra efter och kan leva och föröka sig. Betesdjur på land, fiskar, kräftor och andra djur i strandvattnen, och människorna i närheten kan få ett bättre liv.

Det här låter nästan för bra för att vara sant. Jag vet inte hur mycket forskaren har på fötterna vad det gäller storskaliga varianter av de här planteringsprojekten, men han tror i alla fall att mer vegetation kan hålla tillbaka den globala uppvärmningen. Den sjättedel av Sahara som är sandöken kanske kunde fås att grönska igen efter att ha varit öken i flera tusen år.

Artikelförfattaren i Tlaxcala anklagar kretsar i USA för att vilja tysta ner historien. Det där med lägren under Andra världskriget är fortfarande en het potatis i vissa kretsar. Kanske det är kontroversiellt att hjälpa fattigfolk i ett hårdfört land som Eritrea också?





Enligt färska data var det gångna halvåret inte det varmaste, men det näst varmaste, på många år.


Det här diagrammet över år som varit varmare eller kallare än ett normalvärde är tydligt nog (särskilt om man går in på rapportsidan och klickar upp det i fullt format). De varma åren blir allt fler, de svalare perioderna glesare. Men jag noterade en intressant sak, och påminde mig påståendet från klimatskeptikermupparna om att det inte skett en global uppvärmning, utan en global avkylning, mellan 1998 och 2008. Kolla in det utsnitt av ovanstående diagram som jag lagt till nedan, tillsammans med ett streck som visar "avkylningen". Man har valt ett ovanligt varmt år och ett ovanligt kallt, och så inte oväntat visat att det går att bluffa med statistik - men varför man skall göra det är svårt att förstå.

4 kommentarer:

Ola Inghe sa...

"Den sjättedel av Sahara som är sandöken kanske kunde fås att grönska igen efter att ha varit öken i flera tusen år." - Nåja, en sjättedel av Sahara är inte samtidigt som sandig så kustnära att det går att få till mangroveträsk.

För övrigt, ett gronare Sahara bli en viktig kolsänka bara om den får en vegetation som lagrar mycket biomassa (skog, våtmarker med tovbildning). Annars kan effekten av minskat albedo - grön, bevuxen mark är mörkare än nära-vit ökensand - innebära ett nettobidrag till global uppvärmning.

Björn Nilsson sa...

Om jag förstod det rätt kunde man få till andra typer av grönska längre inåt landet. Sedan undrar jag om det kanske inte är viktigare att få stopp på ökenspridningen än att ge sig på rena öknar.

Jag har inte läst mer än en del av materialet om doktor Satos projekt, och en sak som jag undrar över är hur man undviker försaltning av marken. När vattnet dunstar finns ju salterna kvar om man inte har bra dränering.

Ola Inghe sa...

Mangroveträden tål ju höga salthalter, men inte hur höga som helst. Naturliga mangroveskogar är begränsade till kustzonen just för att de där vid högvatten överspolas av havsvatten som löser upp de mera extrema saltöverskott som avdunstningen från exponerad saltmark annars skapar.

Stordelen av Sahara är såpass torr att även om man skulle utgå från ett läge med tät vegetation, tjockt mulltäcke och god allsidig tillgång på växtnäring, så skulle det hela säkerligen torka ut och dö, och jord och näringskapital förskingras med vinden.

Björn Nilsson sa...

Hm, jaha, ett knepigt fall alltså. Tillbaka till ritbordet!