torsdag 5 augusti 2010

Splittringar och möjligheter

Strax efter år 2000, innan det stora IT-kraschen, hade den fete kapitalisten Stenbeck fått för sig att Finanstidningen skulle delas ut gratis. Tidigare hade det väl varit en dyr prenumererad veckotidning tror jag, men nu kunde man få den gratis utanför pendeltågsstationen. Vi levde i den nya ekonomin, kriserna var över, nu gällde nya modeller för att bedriva affärsverksamhet ... och jag minns en mupp som skrev i tidningen att nu behövde inte Stockholm resten av Sverige mer. Stockholm klarade sig ändå. Däremot minns jag inte om Stockholm skulle gå upp i någon annan enhet, men malmen, skogarna och elkraften från landet klarade vi oss utan verkade det som. De fick väl sjunka i glömskans moras därute, de som inte var med i den nya ekonomins obegripliga affärsmodeller!


Jag kom att tänka på det där när jag läste något helt annat för ett par dagar sedan, på bloggen Naked Capitalism. Alla samhällen av någon storlek är uppdelade i grupper av olika slag. De kan samarbeta, bekämpa varandra, eller ignorera varandra. Här hävdar en jeppe att de rika i USA inte behöver "Amerika" (= USA, alltså) längre. De producerar i Kina och säljer till Indien. Det är naturligtvis en retorisk överdrift, de superrika i USA är har fullt upp med att försöka plundra det egna landet in på benknotorna, men det finns en del sanning i det hela också misstänker jag. Ju mer avancerad men också svårstyrd kapitalismen blir, desto mer försöker den lossgöra sig från sina besvärliga rötter, går från jobbig produktiv verksamhet som är lokal till spekulationer och svindel som är global. Storkapitalet i USA frågar sig inte vad det kan göra för USA, utan möjligen vad USA kan göra för att öka dess vinster.



Ett kapitalistsvin? - Nej, jag tycker det här ser ut som en trevlig gris! Nöff!


Den härskande klassen i USA, och diverse andra härskande klasser, möttes på G20-mötet i Toronto för ett tag sedan. Det var den gamla "mogna kapitalismens" stater som mötte de nya fräscha utmanarna. Vi börjar alltmer se en värld av den typ som avtecknade sig i det Kommunistiska Manifestet: världsproletariatet står mot världsbourgeoisin. EU och andra regionala organ för samarbete och frihandel bidrar till den tendensen.

På samma blogg finns en annan post som visar på andra nedbrytande tendenser i USA:s ekonomi: småföretagen har dålig framtidstro. Det är inte så konstigt. I allmänhet är det dessa som håller igång den lokala ekonomin, med små verkstäder, affärer och liknande, men då krävs det ju att det finns en kundkrets som kan betala för varor och tjänster också. Men USA:s ekonomi lokalt tycks ha varit väldigt beroende av kredithandel som inte längre finns. Skall småföretagsamheten överleva krävs faktiskt att kunderna har inkomster att handla för, i form av löner, pensioner, sociala bidrag och liknande.

Men i den oerhörda splittring som nu råder är inte det härskande finanskapitalet så intresserat av att folk har pengar att handla med. De är intresserade av sina spekulationer som inte kräver att folk har några dollar för att handla i butiken på hörnet (i alla fall inte på kort sikt).

Liberalen Krugman oroar sig för utvecklingen, det onormala skall bli normalt:

I’m starting to have a sick feeling about prospects for American workers ... Yes, growth is slowing, and the odds are that unemployment will rise, not fall, in the months ahead. That’s bad. But what’s worse is the growing evidence that our governing elite just doesn’t care — that a once-unthinkable level of economic distress is in the process of becoming the new normal.

Eliten - det är Wall Street och dess politiker, inklusive herr Obama som så många trodde på.



Puss!


Det här är USA-specifikt i viss mån, men vi ser ju liknande tendenser här också. Ta storbankerna som skulle erövra Baltikum och sedan måste räddas av friska pengar från staten (något behov av att rädda balterna fanns dock inte - det där med "tyck synd om balter" upphörde samtidigt med att Sovjetunionen upplöstes). Mindre företag har nog svårare att få gehör för sina problem hos banker och företag. "Företagarvänligheten" hos regering och opposition kan man nog ta ganska lätt på.

Vare sig det gäller USA eller Europa kanske det är dags för radikalerna att titta i sina gamla gömmor av politiska idéer och ta fram saker som diskuterades för ungefär fyrtio år sedan. "Front mot monopolkapitalet" var ett slagord, och där kunde såväl lönearbetare som småföretag ingå för att gemensamt försvara sig mot Jätten Gluff-Gluff.

En intressant sak att utreda skulle kunna vara om man kan utnyttja ytterligare sprickor: med "monopolkapital" avses en sammansmältning av industri- och bankkapital, en process som var fullt märkbar redan för över hundra år sedan. Men i dagens värld kanske man kan säga att bank- (eller spekulations-) kapitalet också försöker göra sig fritt från industrin. Det är jobbigt att producera varor och tjänster för att få fram nya vinster, så spekulationskapitalet försöker göra pengar av pengar direkt utan några mellanled. Då kommer förmodligen motsättningar att uppstå även mellan större kapitalistiska grupperingar. Även om bankerna har ett stort inflytande över industrin måste det väl finnas en del industrimän med självkänsla också, som inte bara utan vidare vill se sina livsverk rivas?

Jag undrar om frånvaron av industripolitik i Sverige beror av att det politiska etablissemanget helt går i spekulationskapitalets ledband? Därmed skulle krav på en progressiv industripolitik kunna ingå i programmet för en anti-monopolistisk front med udden riktad mot spekulanterna, och mot deras politiker. Eftersom detta händer i ett läge där varken kapital eller arbete längre entydigt kan sägas ha ett hemland blir kampen med nödvändighet internationell. I den processen gäller det att de parasitära krafter som avskiljt sig från samhället - man kan med rätta kalla dem samhällsfiender - effektivt och slutgiltigt avvecklas. Vi har inte råd med dem.

15 kommentarer:

Kerstin sa...

Väl talat och som sagt, Tage Erlander var framsynt när han varnade för de multinationella bolagen då han avgick. Finanssektorn som skär guld med täljkniv idag var ju inte ens påtänkt då, så den kunde han inte varna för. Hade han kunnat så hade han nog gjort det.

Jan Wiklund sa...

Här säger Immanuel Wallerstein samma sak, under rubriken "Pyramidpatiens": http://fbc.binghamton.edu/286en.htm

Och Will Hutton beskrev redan 1996 hur finanskapitalet snyltade på det produktiva kapitalet i sin bok The state we're in - http://www.amazon.co.uk/State-Were-Britain-Crisis-Overcome/dp/0099366819 - vilken sas ha vunnit valet åt Labour året efter. Sen tqackade Labour för detta genom att låta allt förbli som det var.

Björn Nilsson sa...

Under Erlanders tid måste man ännu så att säga baka kakan innan man åt upp den. Senare tiders genier tror sig ha hittat modellen där man kan ge bagaren sparken men ändå ha oändligt med kakor att stoppa i sig.

Engelska Labour är väl en dj-a ..., det är väl det snällaste man kan säga om dem.

/lasse sa...

Dessa pyramidspelsperioder när pengar skapar mer pengar är inte helt nytt, the gilded age var en sådan period. Men så utdraget och ihållande som nu torde vara unikt. Var väl någon som skrev nåt om att skiften mellan olika kapitalistiska maktcentra kännetecknats av just dessa perioder, typ från de Italienska stadsstaterna, den holländska dominansen, den brittiska och skiftet till den amerikanska som då skulle väl ha realt skett när det var the gilded age.

Men nu är det inte riktigt så att bagaren avskedats, bagaren har fått mindre betalt och det behövs färre bagare när bara de som "verkligen förtjänar det" ska äta kakor.

Bill Mitchell hade i går en intressant länk till en artikel i Times från 1960. Man kan kanske prata om att här befruktas den nyliberala hydran som sen växte till sig i utan att få mycket till dagsljus på sig förrän den slog ut i full blom i skiftet 70/80-tal. Alan Greenspan blev besatt av detta, säkert många fler av dagens mäktiga makthavare inom ekonomin har detta som sitt fundament i sin gärning.

Education: Down with Altruism
Against tough competition, a square, greying woman stepped to the stage in the Yale Law School auditorium one night last week ... Her 600 listeners made the biggest audience ever drawn by Challenge, a bustling undergraduate group that aims to tingle Yalemen— with prickly ideas.
...
the root illness of man—the tyrrany of altruism. "If any civilization is to survive," said she last week, "it is the morality of altruism that men have to reject." And why? Because this Christian virtue leads to self-immolation, tolerance of the "incompetent" common man, the welfare state, and ultimately to the slave labor camp. ... "Because, ladies and gentlemen, capitalism and altruism are incompatible. Make no mistake about it—and tell it to your Republican friends: capitalism and altruism cannot coexist in the same man or in the same society."

Anonym sa...

Att tjäna pengar på finanssidan istället för på produktionssidan är tyvärr inget nytt.

I början på 80-talet jobbade jag på ett av Sveriges välkända industriföretag. Redan då tjänande bolaget mer pngar på finanssidan än på sin kärnverksamhet.

Inte så konstigt att fler och fler kapitalister har övergivit hederligt arbete (jag anser inte spekulation vara hederligt arbete)

eldorado

Björn Nilsson sa...

Teckentydarn: Att se Ayn Rand måste ha givit en vision av den totala ondskan (missbruk av andra människor utan hänsyn till deras känslor). Någon noterade att Greenspan, som var en beundrare till henne, till skillnad mot många andra aldrig sade något om att göra något bättre för mänskligheten. Men det är ju altruism som gör att våra samhällen kan överleva, inte att folk bildligt eller bokstavligt skär halsen av varandra.

Eldorado: kanske det var så att "kärnverksamheten" blev spekulation just vid den tiden? Det var ju då bonusar började skjuta i höjden på allvar, bland annat. Ekonomerna tog över från ingenjörerna och försökte så raskt som möjligt sälja ut allt som hade med skruvar och muttrar att göra.

/lasse sa...

"Because, ladies and gentlemen, capitalism and altruism are incompatible. Make no mistake about it – ... capitalism and altruism cannot coexist in the same man or in the same society."

När våra nyliberala apologeter svamlar om "marknaden" etc, bör man aldrig glömma att det är ovanstående som kärnan och fundamentet i ideologin. Detta oavsett om de som svamlar är tillräckligt insatta för att förstå detta själv. När man förstår det så klingar nonsens om kapitalismen, som den idag är definierad av nyliberalerna, som en bra tjänare och dålig herre tomt och apologetiskt.

Som jag ser det bör man skilja på begreppet marknaden som ett ställe där folk för upp olika ekonomiska mellanhavanden och "marknaden" som nyliberalt ideologiskt begrepp och som synonymt med kapitalistisk ideologi.


"Men det är ju altruism som gör att våra samhällen kan överleva, inte att folk bildligt eller bokstavligt skär halsen av varandra."

jo det torde var självklart, det vet vi med oss och vi ser det runtomkring oss hela tiden. Men nu har det gått så långt med den nyliberala dominansen att motståndare känner sig nödsakade att åberopa vetenskapen i form av någon sociologistudie för att argumentera för det som borde vara självklart och inte behöva bevisas av förment vetenskap.

Björn Nilsson sa...

Nå, när man tänker efter är kapitalism och altruism väldigt svåra att förena. Det är därför kapitalismen har svårt att klara sig: den ställer omänskliga krav på mänskliga människor. Neurovetenskap och spelteori bland annat har visat att den extremliberala modellen för hur människor fungerar mest verkar passa för autister, alltså personer med tydliga brister i hur de kan uppfatta andra människors känslor. Det borde vara ett gott skäl till att hiva ut kapitalismen.

Jan Wiklund sa...

Teckentydaren: "Var väl någon som skrev nåt om att skiften mellan olika kapitalistiska maktcentra kännetecknats av just dessa perioder" - det var nog Giovanni Arrighi du tänkte på.

För övrigt skriver Fernand Braudel i band tre av Civilisationer och kapitalism, kapitlet om Amsterdam, om den finansspekulationyra som bröt ut i Europa på 1760-talet och som slutade först med franska revolutionen.

Och för att gå över till lite lättare litteratur påpekade Raymonod Chandler en gång att kapitalistiska bolag hade exakt samma moral som det sovjetiska kommunistpartiet - "there is not a hair between them" - samma syn på människor som endast verktyg för de egna målen, något som kan kastas bort när de inte längre är maximalt effektiva.

Förr eller senare kommer förstås ett sådant system att skrotas, inte av moraliska skäl, utan för att det inte är effektivt - se http://www.nada.kth.se/~asa/Texts/moral.html

/lasse sa...

Ayn Rand and the World She Made
Kort bloggpost om boken med samma namn. Där är också ett intressant bilddokument från 1974, en bild från Casa Blanka när G Ford utnämner den randitiske penninggurun Alan Greenspan till "Chairman of the Council of Economic Advisers". Av någon anledning ansågs det att Ayn Rand också skulle närvara och fotas tillsammans med Ford och Greenspan.

Några utdrag ur boken visar på vilken katastrof det kan vara för världen om vi inte är snälla med barnen. Att Hitler blev den han blev har förmodligen inte så lite med den inte så trevliga uppfostran han fick. Även Rand blev djupt sviken som barn.

"When Rand was five or so, she recalled, her mother came into the children's playroom and found the floor littered with toys. She announced to Rand and Rand's two-and-a-half-year-old sister, Natasha, that they would have to choose some of their toys to put away and some to keep and play with now; in a year, she told them, they could trade the toys they had kept for those they had put away. Natasha held on to the toys she liked best, but Rand, imagining the pleasure she would get from having her favorite toys returned to her later, handed over her best-loved playthings, including a painted mechanical wind-up chicken she could describe vividly fifty years later. When the time came to make the swap and Rand asked for her toys back, her mother looked amused, Rand recalled. Anna explained that she had given everything to an orphanage, on the premise that if her daughters had really wanted their toys they wouldn't have relinquished them in the first place. This may have been Rand's first encounter with injustice masquerading as what she would later acidly call "altruism." Her understanding of how power can be acquired by a pretense of loving kindness would grow only more acute with time.
...
In her twenties and thirties, she would construct a universe of moral principles built largely on the scaffolding of some of these defensive childhood virtues.
"

Björn Nilsson sa...

Om man nu har en taskig barndom är väl det bästa att försöka inte gräva ned sig i den utan tänka på något annat, eller helt enkelt skaffa sig en annan barndom. Lite fantasi kan vara bra, med andra ord.

Jan Wiklund sa...

Det kan nog vara så det. Har man blivit utsatt för falska moralismer utvecklar man gärna anti-moralism, dvs samma falska moralismer ställda på huvet. T.ex. att det skulle ligga nåt förtjänstfullt i egoistisk illvilja.

Fast det förklarar ju inte varför en massa klantarslen sväljer fanskapet.

Björn Nilsson sa...

De kanske är dåliga människor, uslingar och nationalekonomer, samt publikaner och syndare i största allmänhet!

/lasse sa...

Detta att någon ansluter sig till randisterna och dyrkar en kultledaren är förmodligen direkt motsägelsefullt till Randideologin, där individualismen och den solitära människan hyllas. Den nyliberala "fria" individen existerar nog inte så ofta i praktiken, att rätta in sig under någon auktoritet är nog betydligt vanligare. Som det verkar desto mer danade i utbildningssystemen desto mer tilltro till auktoriteter som då förstås kan manipulera dem.

Björn Nilsson sa...

Tillkännagivande: alla ursinnigt frihetsälskande och oberoende individualister kallas till möte på Stora torget i morgon. Klädsel: herrar kostym, damer aftonklänning. Där avsjunger vi unisont "Frihet är det bästa ting" varpå vi i snöräta led marscher genom staden och ropar "leve friheten" i talkör. Och Gu' nåde den som går i otakt!