måndag 6 september 2010

Framtiden för (oss) äldre

Fyra äldre damer skriver om framtidens äldrevård. Kan det utvecklas en situation som man bör vara orolig för, om man nu tänker sig att bli äldre eller åtminstone äldre-anhörig?

Ja, om "marknadskrafterna" och deras politiska ombud får råda. För då skall det hela tiden komma någon företagarskojare rännande med fakturor. Det är något som bör underställas sträng rimlighetskontroll. Man skall inte betala för något som man inte behöver betala. Det finns ingen anledning att göda vårdkapitalister med kontor i något skatteparadis när man i stället kan köra in eventuella överskott i vården igen. Att profitera på behov av vård och omsorg är ingen mänsklig rättighet.

Dyr och splittrad, oöverskådlig och förvirrad "vårdpluralism" är något som måste stoppas och ersättas med väl fungerande och mänskliga offentliga system där ingen behöver falla emellan. Och där man dessutom inte, i den heliga skattesänkningens namn, kräver att anhöriga skall vara amatör-vårdare med ingen eller obetydlig ersättning.

(Med vårdpluralism menas att det finns ett otal "aktörer": offentliga, privata, kooperativa etc. som gör samma sak. Om detta skall kunna ske utan en massa konstigheter kommer det att kräva en enorm apparat för kontroll. Men det blir nog som med djurskyddet, det drar man in på så vanvårdsinstitutionerna kan fortsätta med sin vanvård utan större risker,)

Jag gick förbi någon sorts åldringsvårdare i en park här i närheten för några dagar sedan. Hon satt på en bänk och tjattrade i telefon (på ryska? det lät som ett slaviskt språk i alla fall). Framför henne satt en äldre man i rullstol. Det verkade som han ville hem igen. Hon tjattrade bara på utan att ta någon notis. Är det så vi vill ha det? Vi är många nu som är i den åldern att äldre med hjälpbehov skulle kunna vara våra föräldrar eller äldre syskon. Här skulle kunna finnas en stor arbetsinsats att göra, där vi 60+are kunde gå in och arbeta kanske en eller ett par dagar per vecka - mot ordentlig ersättning - och se till att det som så vackert kallas för "våra gamla" får hjälp, får sällskap, får någon att prata med som kan den svenska bakgrunden. Om man är åttio år och vill prata kanske det ibland kan vara svårt att hamna på rätt våglängd om samtalspartnern skall vara någon liten afrikansk flicka eller en ryska (?) som bara tjattrar i telefon hela tiden. (Och samma sak gäller åldrande människor av andra nationaliteter - en gammal finne kan ju tänkas uppskatta att få diskutera finska tangosångare med en halvgammal landsman, exempelvis.) Alla lämpar sig inte för den här sortens jobb, men jag skulle tro att man skulle kunna sopa bort en hel del arbetslöshet bland människor nära pensionsåldern om man funderar i de här banorna. Och kanske få en del pensionärer som extrajobbar dessutom, och därmed håller sig fräscha kroppsligt och själsligt.

Och till sist: jag tog faktiskt hand om min mor de sista åren hon levde, så gott det nu gick, och det var en blandning av kärt besvär och väldigt knepigt. Inte tog jag betalt för det heller, så dra åt h-e, skattesänkningssnyltare och vårdkapitalister!

6 kommentarer:

martin sa...

Det finns redan lösningar för er äldre, framtagna i ett land där högerpolitiken gått lite längre. Här har ni lösningen:
http://static.funnyjunk.com/pictures/43ccf26d_e1b0_ba5c.jpg

Björn Nilsson sa...

Urrk, eller hur man nu skall uttrycka det. Men allvarligt talat tror jag att de höga herrarna skulle vara betydligt försiktigare med vad de har för sig om de löpte en personlig risk ... .

Anonym sa...

Framtidens äldrevård känns oroväckande. Just nu är man anhörig till äldre på kommunal institution. Man ser bristande vård och omsorg, om inte direkt vanvård. När det gäller maten så finns det mycket att önska. Som anhörig känner man sig maktlös och tenderar att bli betraktad som gnällig. Det är ju ändå inte så att de äldre bor på personalens jobb, det är ju tvärtom, personalen jobbar där de äldre bor!

/40-talist

Björn Nilsson sa...

Tack för reaktionen - jo, men det känns nog oroande redan som det är idag. Och det lär inte bli bättre om inte de politiskt ansvariga trycks upp mot väggen och tvingas agera ansvarigt.

Att personalen jobbar i andras hem är en viktig observation, vare sig det är en institution eller om de går hem till folk och hjälper till. Här finns det naturligtvis problem om en person med stora vårdbehov skall vårdas i en bråtig lägenhet så att personalens hälsa hotas av olämpliga lyft och liknande. Det är inte bra det heller. Men jag tror att med lite fantasi går väl det mesta att ordna så att alla inblandade blir åtminstone någorlunda nöjda.

Teckentydaren sa...

Arbetslinjen ska förstås gälla även för gamlingarna, gamlingar som inte vill arbeta är bara lata.

Slog inte också den store vänsterledaren och partiets kongress fast att pensionsåldern måste höjas, "vi" måste arbeta mer, hur ska annars det globala kapitalet kunna få skäliga vinster och en vettig pension till sina hårt arbetande direktörer. Desutom slog man fast att driftsformerna är oviktiga, underförstått privat kommersiella verksamhet är alltid bättre, det finns inget bättre incitament för att ge god vård än ett fett konto i något skatteparadis.

Nu tycker jag att dessa vänsterns wannabe nyliberaler och pseudokapitalister inte riktigt förstått att ta till sig det nyliberala kapitalistiska budskapet, de har inte förstått det centrala, det är viktigt att äga, viktigast av allt. Ägande ger makt, äger man inte har man mycket lite makt. Därför är förstås driftsformerna av central betydelse. Folket ska förstås i huvudsak äga de verksamheter som finns för att ge service till dem själva. Det hade man i arbetarrörelsen barndom inga som helst problem att förstå.

Björn Nilsson sa...

Kanske dags att dessa "vänsterledare" försvinner ut genom kloakerna, så snabbt som möjligt. De kan inte lösa problemet, de är en del av problemet.