söndag 5 september 2010

Peak oil och dess verkningar enligt några tyska tänkare

På olika håll i världen funderas det över vad som händer när oljeutvinningen når sin topp och börjar gå utför igen - peak oil, med andra ord. Tyska Der Spiegel citerar vad som verkar vara utkastet till en utredning som gjorts av en grupp knuten till den tyska militären.

Egentligen är det inga konstigheter som tyskarna lägger fram, snarare självklarheter. Att styrkeförhållandena i världen kommer att förskjutas till vissa länders fördel är klart, alldeles som rapporten uppges förklara. Men det förutsätter ju att dessa länder kan försvara sig mot angrepp från konsumenterna. USA:s politik i västra Asien, med ockupationen av Irak som höjdpunkt, visar att en producent av en åtråvärd vara kan vara i en utsatt position. Om inte "den fria världen" kan garantera sitt inflytande över oljefälten via korrupta lokala bossar kan alternativet vara direkta rånförsök. Det hjälper inte om producenten ens har demokratiska val: Venezuela bör se upp!


Det oljedrivna samhället borde vara lika antikverat som den här gamla bensinpumpen som står utanför Konsumbutiken i Skansens stadskvarter. Moget för avskrivning och ersättning av bättre alternativ alltså.

Hur som helst: tyskarna tror att "peak oil" passeras omkring år 2010, och att de verkligt svåra konsekvenserna kommer att visa sig om 15-30 år. Att konsekvenserna kan bli svåra är klart eftersom de flesta varor och tjänster vi konsumerar har lite olja i sig på något sätt. Följden av det tror man kan bli att "marknaden" trycks åt sidan till förmån för planerad ekonomi, och/eller att demokratin som sådan faller ihop på grund av påfrestningarna. Skulle man inte kunna tänka sig en alternativ väg, nämligen att planekonomi och demokrati följs åt? Med andra ord att planeringen ställs under demokratisk kontroll och att makten för de små och destruktiva kapitalistiska härskargrupperna elimineras? Med tanke på att de tekniska förutsättningarna för omfattande planering blir allt bättre borde inte en koppling till brett folkligt inflytande vara omöjlig att upprätta - såvida inte institutioner som tyska krigsmakten ställer sig i den härskande klassens tjänst och slår ner strävandena efter demokrati!

9 kommentarer:

Karl Malghult sa...

Orginalartikeln på tyska:
http://www.spiegel.de/wirtschaft/soziales/0,1518,714878,00.html


Apropå din förhoppning: Det skulle man ju kunna tänka sig... om en mängd omständigheter faller in osv. Personligen lutar jag mer åt att det är från de växande länderna i syd där sådana lösningar kommer att presenteras först snarare än i det stagnerande nord där man istället blickar tillbaka till en guldålder. Det tar tag att inse att det råder nya förhållanden, lite som det tog tid innan britter och fransmän insåg förlusten av sina respektive imperier.

Kerstin sa...

Du är optimistisk du. Jag tror aldrig historien har sett att en kultur, vars viktigaste resurser har tagit slut, lugnt och stilla har övergått i demokrati.

Det är nog snarare Harmagheddon som återstår när den dagen kommer. Jag bara hoppas att jag inte är med då.

Sedan kan man ju inte låta bli att förundras över hur USA verkligen anstränger sig för att använda den sinande resurser "olja" så ineffektivt och mordiskt som möjligt (med hjälp av flera andra stater, Sverige bland annat), i sina krig för att få kontroll över just oljan. Dessa krig måste ju sluka ofantliga mängder olja och är sannolikt en nettoförlust i det avseendet.

Björn Nilsson sa...

Tack, där fick vi originalet också. "Bundeswehr-Studie warnt vor dramatischer Ölkrise" låter ju häftigt. Kommer ni ihåg om när Hasse & Tage sjöng om att de hoppades att barnen åtminstone kommer att få en öl!

Annars kan man ju notera att Kerstin som alltid är optimistisk och tror på det bästa ... någon gång borde väl folk lära sig, va!

Om USA betalat för oljan till de priser som gamla kompisar som Saddam med flera ville ha, hade det varit en billigare affär än att dra igång det ena kriget efter det andra. Hade det varit beslutsfattarnas egna pengar som hade gått till krigen i Irak och andra ställen hade de nog varit försiktigare med vad de drog igång. Men nu kunde de plundra statskassan och använda utländska fonder, och då gick det ju bra.

Teckentydaren sa...

Kerstin skulle kunna gör storkovan som kommersiell optimistkonsult, men som den generösa själ hon verkar vara så sprider hon sin optimism helt gratis på nätet. ;-)

Själv håller jag mig skeptisk till framtidsspådomar, Ingvar Carlsson var "framtidsminister" och det gick ju inte så bra. När man har varit med ett tag har haft förmånen att uppleva många spådomar om framtiden och ofta med budskapet att agerar vi inte nu är det försent att ändra det som kommer att ske i framtiden. Inte så lite av dessa initierade spådomar har utvecklat sig på ett helt annat sätt än som det spåtts. Att spå är svårt, speciellt om framtiden.

Jag ser ett mycket större problem med att vi (människan) står så handfallna och handlingsförlamade inför alla de problem och missförhållanden som vi har här och nu. Om detta spår jag att det finns stor sannolikhet att det kommer att fortsätta att vara så.

Björn Nilsson sa...

Att oljan inte kommer att bli billigare kan man nog räkna med i alla fall. Frågan är i vilken utsträckning detta går att parera? Att elda upp en så fin produkt som olja är dumt, så det är ju bra om energijakten drivs åt annat håll.

Teckentydaren sa...

Oljan borde rimligen inte vara i "evighet", det skulle ju vara logiskt fel.

Under krisens 70-tal med oljeprischocker så spåddes det om prisutvecklingen för oljan, har för mig att den höll på att ta slut då också enligt experter. Inte minst lär väl kärnkraftsintressena ha underblåste detta, experter som spådde i framtiden visades grafer med kurvor hur oljepriset steg brant under 80 och in på 90-talet, "kärnkraftverk måste byggas". Som vanligt hade den gode Grassman rätt när han då sa att vi inte alls behövde bygga så mycket kärnkraftverk pga detta, oljepriset skull falla spådde han. Grassman fick rätt (som alltid) efter oljeprisboomen precis i början av 80-talet fick vi rekordlåga oljepriser drygt de följande två decennierna. "Alla" andra råvarupriser (speciellt sådant som u-länder exporterade) föll också kraftigt och råvaruexporterande u-länder fick stora problem.

Vi har ju inte speciellt drabbats av de stegrade oljepriserna de senaste åren vi kompenseras av att dollarn blivit billigare. U-länder sitter vanligen i en helt annan sits med en valuta som följer med dollarns svängningar. Amerikanen har ju även han känt av de stegrade priserna i dollar. Tittade för något år sen på bensinpriset här och inflationsjusterat var det då knappt uppe i förra toppriset runt 1982. Och då har skattebiten ökat väsäntligt sen dess.

Teckentydaren sa...

När det gäller uppskattning av oljereserver kan man ha i åtanke att dessa skattningar görs med utgångspunkt i rådande oljepris, dvs om det är ekonomiskt försvarbart att exploatera. Om oljereservuppskattningen gjordes när det var rekordlågt pris i dollar i slutet av 90-talet, har för mig att det var nere mot $10 nån gång, blir det mycket färre reserver än om det görs i ett läge när oljan kostar uppemot $80 som nu. När oljan var uppe mot $150 var Chavez eld och lågor, ingen behövde bekymra sig om olja, Venezuela hade då världens största oljereserver, farbror Hugo skulle kunna förse världen med olja, alla kunde känna sig helt lugna. Nu var det förstås bara flickorna och pojkarna på Goldman Sachs som skojade lite grand med oss och Hugo. T.ex. hedgefonder köpte stor lagringskapacitet för olja tankerflottor mm, så olja kunde hållas borta från marknaden i väntan på prisstegringar.

Kerstin sa...

Björn Nilsson skriver:
Annars kan man ju notera att Kerstin som alltid är optimistisk och tror på det bästa ... någon gång borde väl folk lära sig, va!

Haha, du menar att eftersom människorna har haft mellan 100.000 och 1,5 miljon år, eller så, på sig så borde det väl gå upp en talgdank till slut.

Teckentydaren: Optimistkonsulter finns det alldeles för många av. Jag har däremot fallenhet - numer, för yrket pessimistkonsult. Det är sådana vi behöver idag. För det är pessimismen som kan ge upphov till optimismen: Inse riskerna (pessimismen) - då kan man agera för att förhindra och förebygga (optimismen).
Jag är inte pessimist för att jag vill att det ska gå käpprätt... Jag är pessimist för att jag vill att folk ska reagera och säga sig att: Vi ska minsann visa att det inte behöver gå illa.
Så klart!

Fast jag tror nog inte det fungerar på det sättet :-(

Björn Nilsson sa...

Försök att gissa hur framtiden kommer att se ut kommer att få till resultat att framtiden ändras, under förutsättning att folk reagerar på prognoserna och försöker vidtaga korrigerande åtgärder. Jag har själv jobbat lite med prognoser, och som alla prognosmakare vet så handlar det ju om gissningar, inte om att man kan ge order till framtiden om vad som skall hända. Vi kan väl ändå få hoppas på en viss uppryckning ...?

Vad det gäller tillgång på olja som går att få fram till rimliga kostnader ser vi väl redan att det är problem? Jätteläckaget i Mexicanska bukten berodde ju (förutom av säkerhetsslarv) av att man var ute på bokstavligen väldigt djupt vatten. Det finns inte kvar så många ställen där man sticker ner ett rör i marken, och så kommer oljan upp av sig själv. Och då kommer det att kosta mer, och de merkostnaderna kommer att slå igenom i vartenda led av produktion av så gott som alla varor som vi konsumerar. Det kan bli dyrt på slutänden. Åtminstone om oljeintressena inte oskadliggörs och tvingas bort från makten.