tisdag 30 november 2010

I attentatens och jubelfesternas tid ... mot 'havssvaleskäret' månne?

Ja, det är inte jag som är ursprunget till rubriken, utan allas vår egen August (Strindberg, alltså!). Jag tänkte på det när jag fick syn på den här artikeln i Svenskan:

...
Intern säkerhet (livvakter m.m.): 115 000 000 kronor
Extern säkerhet (Polis, snipers m.m.): 360 000 000 kronor
Övrig säkerhet: 110 000 000 kronor
Totalt: 612 743 000 kronor

Detta är sluttampen på en beräkning av vad giftermålet mellan prins William och någon böna han raggat upp kan komma att kosta. Jag går inte i god för siffrornas äkthet och hållbarhet, men man tror tydligen att det skall kosta 585 mille att skydda de unga tu från personer i populasen som kan tänkas ha starka synpunkter på jippot. Detta allrahelst som de berörda familjerna inte betalar säkerhetspajsarna, det får skattebetalarna stå för - och detta i ett läge där befolkningen i stort (särskilt de som inte har det så bra, naturligtvis) förväntas uppoffra sig för att rätta till det brittiska budgetunderskottet. Just nu är det studenter som går i spetsen för protesterna (med höjda avgifter vill regeringen jaga bort underklassen från universiteten, som det verkar, och det går man emot) men detta kan ju sprida sig till andra grupper så det blir rejält oroligt.

Tänker sig koalitionsregeringen i England att ett hejdundrande kungakalas skall stilla massornas vrede? Tänk om det blir tvärtom! Vill man komma åt det jättestora budgetunderskottet måste överklassens skattefrälse klämmas åt, krigpolitiken avvecklas direkt, och med den de jättestora svindyra vapensystemen som ändå inte kommer att göra landet säkrare. Men det verkar inte ingå i planerna.


Men det vore ju skräp om det inte fanns alternativ - man kan ju inte bara krossa de ungas lycka så där genom att säga "det blir inget, det har vi inte råd med!" Jag funderade och kom på att det fanns platser inom De förenade konungarikenas territorium där man skulle kunna dra ner säkerheten till nära nog noll. Och så mindes jag ett ställe som jag sett på kartor och läst om någon gång - Sula Sgeir utanför Skottland. Inte det lättaste att ta sig till, en klippa på femton hektar ute i Atlanten.

Mänsklig befolkning: noll. Däremot kan alla språkfantomer genast lista ut att Sula Sgeir är något förvrängd gammal norska. Sul-skäret, med andra ord. Och då påpekar genast den fågelkunnige att det här inte handlar om skosulor, utan om havssulor. Sula bassana är den vetenskapliga beteckningen. 'Sula' är svala på norska, så vi har här en stor kraftig fågel som inte ser ut som en svala men som de gamle norskarna ändå av någon anledning fick för sig att kalla just 'havssvala'. Här har den en stor häckningsplats. Någon gång kommer en havssula in till svenska västkusten, eller till och med in i Östersjön, men annars är det en fågel för de stora vilda havsvidderna.


Det är mest tillfälliga besökare här, men någon byggde ändå ett hus en gång

Varför inte ge även havssulorna en chans till rojalistisk yra genom att förlägga ett lågbudget-bröllop till deras enligt uppgift rätt beväxta klippor? Och så kan man dra in på över en halv miljard i onödig säkerhet, och alla med attentatsplaner kan få viktigare saker att syssla med! Som att störta Englands perversa överklass, exempelvis.

Inga kommentarer: