måndag 8 november 2010

Vetenskapsnytt

För mer än ett år sedan skrev jag om forskning i Jordens klimathistoria via en sjö i nordöstra Sibirien med det lättuttalade namnet El'gygytgyn. Det är en gammal meteornedslagsplats som blivit mums för forskarna, men ganska så knepig att komma fram till och jobba vid/i/på eftersom den ligger långt ute på tundran och långt från bebyggelse. Eftersom man skulle borra sig ner till nedslagszonen från 3,6 miljoner år sedan med startpunkt från vattenytan så fick man stå på isen och borra. Men nu har man kommit hela vägen och kunnat plocka upp borrkärnor vars innehåll ger upplysningar om klimatet under några miljoner år. Jag hittade den nya artikeln om El'gygytgyn här när jag letade efter något annat, nämligen det här:



Det är en stenspets, uppskattningsvis 70.000 år gammal från Sydafrika, och bearbetad enligt en särskild metod. Den här sortens sten kräver att man först hettar upp den innan man vässar den genom någon sorts tryckteknik. Med andra ord fanns det då individer i södra Afrika som hade kommit upp på en viss teknologisk nivå. Man tog inte bara en vass sten från marken för att använda den, man tog inte en sten och knackade till den med hjälp av en annan, man gick ett steg längre genom att använda eld också och tryckte, i stället för slog, bort flisor.

Just den här tekniken för att framställa stenverktyg trodde forskarna tidigare vara "bara" cirka 20.000 år gammal, men den tycks alltså vara bortåt 50.000 år äldre. Då kan man fråga sig vad tidsgapet betyder? Var det några tekniska snillen som tidigt kom på en bra teknik som sedan glömdes bort? Eller har tekniken levt vidare men inga fynd gjorts?

Hur som helst är detta intressant för alla som funderar på förhållandet mellan människa och teknik. Vad hände med de här människornas tänkande, med deras hjärnor, när någon kom på den nya egendomliga tekniken? Blev de lite mer mänskliga kanske (på gott och ont)?

Inga kommentarer: