onsdag 8 juni 2011

Antropologi och stamkunskap

Björn Blomberg skriver mycket intressant om Libyen på sin blogg, bland annat det här:

... när Obama gav sig in i sitt libyska krigsäventyr så hade man inom administrationen inte en aning om att man hade att göra med ett stamsamhälle. ... resultatet av detta slags krig kan bli vendettauppgörelser mellan stammar som kan pågå i åratal.

Det verkar lustigt (om nu 'lustigt' är rätt ord i det här sammanhanget) eftersom USA varit aktivt i Libyen under nästan hela efterkrigstiden och borde ha kunnat snoka reda på det mesta. Det är otroligt att inte USA:s diplomater och akademiker och andra mer eller mindre regeringsanknutna människor inte rapporterat hem om allt möjligt i Libyen. (Och som den historiskt insatte vet så kämpade USA:s krigsflotta mot piraterna i Tripoli redan i början av 1800-talet, så förhistorien till dagens krig är lång.)

I själva verket torde kunskaperna alltså finnas, men de har inte släppts fram, vilket framgår i Björn B:s referat. Jag reagerade på det här för att jag just läst en bok om antropologi, Antropologins historia av Paul Mercier. Vi kan lugnt utgå från att det finns ett stort antal forskare inom antropologi i USA och andra NATO-länder som raskt skulle kunna tala om ungefär hur det libyska samhället ser ut, vilka folkgrupper och stammar man får räkna med, hur deras inre struktur och tänkande ser ut, hur de förhåller sig till varandra, och hur de senaste årtiondenas modernisering har påverkat dem.

Den klassiska antropologin gillade ju att fördjupa sig i olika folks inre liv, gärna långt borta och primitiva. Sedan har vi ju en modern antropologi som också fördjupar sig i folkgrupper som finns runt hörnet från det västliga universitetet. Antropologin handlar om 'människokunskap' för att ta det i bokstavlig mening, och då kan det ju vara en tuareg långt borta i Sahara eller en totalt uppkopplad snubbe i Hässleholm det handlar om - de är ju båda människor. (För den som vill ha en mycket kort och enkel definition av antropologi så kan jag inte ge den: definitionen verkar bero av tid och plats, och avgränsningen mot andra ämnen är synnerligen flytande. Man kanske kan ta antropologi som en 'övervetenskap' som samlar in kunskaper från en mängd andra områden som arkeologi, lingvistik, historia, sociologi, psykologi, kulturhistoria, etc.) Vissa människor sitter dock framför och andra bakom bombsiktet ...

En sak som Mercier glider över ganska snällt i sin bok (den kom 1966 och är nog lite gammalmodig) är frågan om hur mycket antropologer skall ställa upp för att hjälpa statsmakten, vare sig det gäller i krigföring eller kolonialförvaltning. Skall antropologer ge information som hjälper USA/NATO att spränga och besegra det libyska motståndet? Redan under USA:s krig i Indokina blev det här heta frågor: vad kan antropologernas forskning och råd leda till? Skall vetenskapsmannen glida över till att bli krigsdeltagare, fungera som spion och agent bland befolkningar som stormakterna vill behärska, och därmed kanske bryta mot någon sorts vetenskaplig etik?

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Juan Cole berättade att när USA invaderade Irak hade man inte ens med sig någon som kunde arabiska.

Det är inte utan att man påminns om George Orwells beskrivning av den brittiska överklassen på 30-talet - de hade medvetet fördummat sig själva för att slippa begripa hur de tjänade sina pengar. Det skulle ha varit för pinsamt för självförståelsen.

Björn Nilsson sa...

Jag läste för många år sedan, tror att det var i tidskriften Science som väl får betraktas som tillförlitlig, att det vid tiden för shahens fall i Iran fanns en (1) person på USA:s ambassad som talade farsi.