måndag 13 juni 2011

Återskapas demokratin på torget?

Gemensamt för alla som deltar är att de inte längre förväntar sig något av politikerna. Deras kritik riktar sig mot det ekonomiska systemet. Och till skillnad från tidigare allt mer också mot Europeiska Unionen ....

Detta enligt Svenskan som rapporterar från Athen. Men vad som sägs i artikeln riktas misstron även mot facken och deras demonstrationer. I första steget kan det låta konstigt, men vad säger en marxist om det? En syndikalist gillar fackens uppmarsch, men sett ur andra synvinklar så kanske facken rör till saken och faktiskt fungerar som bromsklossar och avledare av kampen. Jag vet inte mycket om grekiska fack, men tanken på att motsvarande organisationer i norra Europa skulle fungera som systemförändrare är närmast komisk (eller tragisk). I den mån de ens orkar ställa krav längre så går de sannerligen inte långt.

Demokratins återskapande på södra Europas gator och torg? Bilden från en grekisk sajt.


Artikeln beskriver lite om hur livet på torget fungerar. För den som ser gatan som den öppna mötesplats där demokratin föds och skapas är det naturligtvis intressant och uppmuntrande. Om vi går till ett annat del av det politiska fältet än det som representeras av Svenskan så finns en redogörelse för det grekiska torgets betydelse och organisering här. Författaren pekar bakåt såväl mot den klassiska grekiska demokratin (som ju var en väldigt begränsad historia) som mot Pariskommunen 1871 men tar sedan upp liter mer om hur arbetet konkret fungerar. Självorganisering och ett tillstånd som verkar ledarlöst är viktigt, men samtidigt kan man fråga sig hur uthållig och stabil en sådan rörelse blir. Ledarlösheten handlar nog mer om att de mest drivande och uppslagsrika krafterna fungerar från mindre utsatta positioner, som det var även i Egypten. Att helt vända ryggen mot facket verkar också mindre klokt, om man nu inte vill ha en splittring mellan äldre och yngre.

Det är en spännande tid vi lever i. Ser man till grundläggande tankar hos Marx (ta "supercitatet" som jag tidigare diskuterat ett flertal gånger) så samverkar en massa krafter tvärs igenom hela samhällsstrukturen för att göra systemet instabilt. Kanske nästa omgång i den ekonomiska krisen ("dubbeldippen") gör att kraschen blir oundviklig på sina håll.

I mycket handlar det om kampen om verklighetsbilden, vilket en av socialdemokraternas få sympatiska tänkare (eller få tänkare över huvud taget), Lena Sommestad, skriver på sin blogg. Den verklighetsbild som manglats ut av borgerligheten tål inte en vetenskaplig granskning hävdar hon, och forskare som hon är slår hon ett slag för vetenskapen. Jag tror att om vetenskap och massrörelse går samman blir det en materiell och mental bomb som kommer att sopa bort mycket skräp på kort tid. "Ordet blir till kött" för att tala bibliska. Och då kanske det är bättre att forskarna går direkt till massrörelserna i stället för att öda bort tid på övergödda partibyråkrater som passerade sitt bästaföre-datum för länge sedan. Vi såg ju deras handfallenhet när krisen nådde Sverige för några år sedan, och inte har det blivit bättre sedan dess. Nej, när demokratin återföds så blir det från gator och torg, inte från de insuttna politikernas och konsulternas kontor.

2 kommentarer:

/lasse sa...

Vi behöver en ny verklighetstolkning som gör att sakerna faller på plats, ty maktens stabilaste fundament är kontrollen över begreppen och verklighetsuppfattningen. Det ideologiska herraväldet är säkrare än det som utövas med hjälp av stridsvagnar och bajonetter. Den som har tolkningsföreträdet på verkligheten, den har makt.
Patrik Engellau, SAF-konsult, i mitten av 1980-talet

Först och främst bör man veta vad man vill, när man vet det kan man använda ”vetenskapen” eller vad som helst för att uppnå dem.

Sommestad har ju rätt i att den nyliberala verklighetsbilden inte håller för en vetenskaplig granskning, men det har ”vi” vetat ända från början att den inte ens håller för en sunt förnuft besiktning. Flera har sagt från början att denna verklighetsbild kommer att falla när folk inser hur tokig den är och det ganska ”snart” borde stå klart för de flesta. Men det har inte hänt det har bara blivit värre och värre och nu är det få som kan ”tänka” något utan att ha den tokiga verklighetsbilden som fundament.

Hela den nyliberala omvandlingen har skett med förment vetenskaplig bevisföring om sin sanna bild av verkligheten. Det är klart att ”vetenskapen” är ett bra slagträ för att etablera den verklighetsbild som man vill ha. Men samhällsvetenskapliga ”väktarråd” är förmodligen i stort inte ett dugg bättre än religiösa dito. Det är inte ”väktarråden” som ska leva med konsekvenserna av sina koncensusbilder av den förmenta verkligheten.

Människor kan bevisligen självorganisera sig kollektivt, det är inte det som fallerar utan att det kommer att finnas krafter som vill ha mer makt och inflytande än vad som ges i den självorganiserade formen. Dessa kommer att sänka självorganiseringen.

Problemet med facket är väl att inte minst här och även på många håll ute i Europa har de för länge sen vänt folket ryggen och svalt den nyliberala verklighetstolkningen.

Det återstår att se om det blir någon demokratisk förnyelse, det har hänt förr att sådana här folkliga eruptioner kvästs av ”de egna” när det har blivit dags att kapitalisera på eruptionen. De som i dag styr världen har haft drygt tre decennier på sig att ”samla i ladorna” och står nu urstarka med full kontroll över tolkningsföreträdet via extremt koncentrerad media och kapital i en utsträckning som de aldrig tidigare haft. De folkvalda exekverar ”glatt” skatter, lagar och förordningar som gynnar de mäktiga.

Vad är egentligen skillnaden på obligatoriskt betald sk Public Service eller privat ägda mediemonopol som i t.ex. USA. Visst kan man hitta ”förskräckliga” exempel på marginalen men i stort är det etablissemangets verklighetstolkning som förmedlas och som ska hålla folket fogligt och lätthanterligt och inte ifrågasätta fundamentet. Koncentration på detaljer och enskilda problem så folk inte ser helheten.

Jan Wiklund sa...

En av de mest effektiva metoderna för kontroll är att "bevisa" varför alla alternativ är omöjliga, precis som Teckentydaren gör här ovan. Skäms!