torsdag 22 september 2011

Intellektuell konkurs eller rekonstruktion?

Om vi drar ut parallellen till SAAB så är det ungefär som att säga att SAAB är en konkurrenskraftig bil vad gäller prestanda och kvalitét, att man haft 20 år på sig att bevisa detta, att det tyvärr inte lyckats, men att SAAB ju ändå är ett älskat bilmärke så vi kör på.

Detta är en fyndig reflexion från Gemensam. Affären med SNS-rapporten och den påföljande kraschen med folk som slutar där har ju verkligen fått borgerligheten att tappa brallorna och visa vad den här därunder: inte mycket. (Här Lars P:son Syll om saken.) För den som har problem med olika samhällsfunktioner som förr fungerade hyggligt och till ett hyfsat pris kan det där med valfrihet inte vara ett så trevligt svar när funktionalitet och pris barkar rent åt h-e under nya regimer. Man kanske kan säga att borgerligheten flytt in i en platonsk idévärld där själva idén om en underbar perfekt privatisering existerar, utan skavanker och oberörd av alla tråkiga förvrängningar i vår egen sorgliga skuggvärld!

Rubriken på inlägget i Gemensam (som jag alltså knyckt) är Intellektuell konkurs eller rekonstruktion? Kanske en rejäl borgerlig intellektuell konkurs kan åtföljas av en sträng socialistisk rekonstruktion? Är inte detta ett väldigt tydligt exempel på hur samhällets produktiva bas och dess intellektuella överbyggnad inte hänger samman annat än med väldigt tunna trådar?

Vilka medel finns att genomdriva denna rekonstruktion? Barrikader kanske? På Folkrörelsebloggen finns en kort men upplysande artikel om barrikadens historia av Jan Wiklund. Där var en del nyheter för mig, men så är jag ju knappast barrikadkämpe heller. (Och nedanför den artikeln finns en pekare till en annan sida, där man kan få läsa att även Gunnar Sträng var fräck ung radikal kämpe en gång!)


Friheten på barrikaderna av de la Croix. Jag ser inga tunnor här ... "varför är det av betydelse?" kanske du undrar. Läs artikeln i Folkrörelsebloggen så får du veta!

PS. Angående SAAB skriver Kadhammar i Aftonlövet att "... det enda som skett är att världens enda bilfabrik utan bilar är i full gång med att inte vara i full gång igen." Skall man kontra det med "hellre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände"? För det är ju så det verkar mala på i all oändlighet, medan tid, pengar och resurser ödeläggs. DS

4 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Bilindustrin har varit hårt ansatt sedan lång tid tillbaks, produktiviteten har ökat stadigt och även utvecklings och marknadsföringskostnader som måste spridas på ett stort antal producerade bilar för att inte bli för höga per bil. Det finns ingen anledning att peka finger åt Saab varken som bil eller företag, några ska slås ut så som utvecklingen varit. De som slås ut är inte nödvändigtvis sämre, de har förmodligen inte lyckats anpassa sig till de nya förutsättningarna. Saab lär ha varit en av världens minsta i segmentet massproducerade bilar för folk i gemen. De svenska kapitalisterna var framsynta och såg vartåt det barkade redan i skiftet 80/90-tal och lämnade bilindustrin. Redan vid den tiden stod det klart att man behövde vara stor och ha sk synergieffekter för att kunna överleva. Den interna svenska kapitalistkonkurrensen gjorde förmodligen att omställningen blev optimal. Man kunde slå Volvo och Saab med Ford och GM men inte med varandra.

Med sparsamme Persson, budgettak och de heliga offentliga överskotten blev det allt mindre industripolitik. Mest ad hoc, som när GM utlyste ”tävling” mellan Russelheim och Trollhättan. Då hux flux skulle det minsann byggas infrastruktur, motorvägar mm för 20 miljarder (eller vad det var) för att den nya europeiska mellanklassbilen från GM skulle kunna skeppas ut snabbt och effektivt. Om nu fabriksverksamheten i Trollhättan behövde bättre infrastruktur varför var det inte redan byggt, var det budgetregler om överskott mm som inte hade ”tillåtit”? Varför tog Sverige emot så lite EU stöd för bilindustrin jämfört med andra? Var också det budgetregler? Då EU stöd vanligen kräver att mottagarlandet ska svara upp med samma belopp.

Affärsvärlden april 2011:
Hösten 2004 genomlevde den kroniskt olönsamma biltillverkaren en av de ständigt återkommande kriser som har kännetecknat Saabs existens i åtminstone 30 år. GM:s dåvarande Europachef Fritz Henderson hotade att lägga tillverkningen av Saab 9-5 i tyska Rüsselsheim. Då hade Saab Automobile 5 200 anställda i Sverige, nästan alla i Trollhättan. De tyska och svenska regeringarna förväntades tävla om att ge GM bäst villkor. Så blev det också. Som så ofta i bilindustrin var det skattemedel som räddade Saab den gången. Fritz Henderson åt middag med statsminister Göran Persson som lovade både motorväg och dubbelspårig järnväg till Trollhättan. (GM lade ändå produktionen i Tyskland.)

Många som inte råkar bo i närheten av Göta älv tror nog att den där motorvägen och dubbelspåret stod klara för länge sen. Men ironisk nog blir jätteprojektet "Banaväg i Väst" färdigt först nästa år. Trafikverket beskriver projektet som ett "högklassig fyrfältsväg respektive dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Trollhättan".


E45 mellan Trollhättan och Göteborg beskrivs av en kommentar:
Kört E45 någon gång? Lagt märke till de extremt många bilarna och lastbilarna på en usel enfilig asfalterad kostig? Om något har det väl varit bisarrt underdimensionerat under alla år hittills.

Hur det förhåller sig i verkligheten vet jag inte men det finns rapporter om eftersatt underhåll och investeringar i landets infrastruktur, detta medan både Persson på sin tid och Borg nu håller på att spricka av självgodhet över de döda finansiella offentliga överskotten. Man sparar för pensionärer och barnbarn (säger man) genom att avindustrialisera och försämra produktionsmöjligheterna. Endast i nyliberalernas fantasiland är det möjligt.

Björn Nilsson sa...

Jag tycker mig minnas att något språkrör för miljöpartiet (kanske det var Birger Schlaug) för väldigt länge sedan avfärdade "den gamla bilfabriken på Hisingen". Trollhättan borde rimligen ha kommit med i den slängen. Att det var dåliga utsikter för de svenska småbilstillverkarna bör väl ha varit ganska klart åtminstone sedan försöket att slå ihop Volvo och Saab misslyckades, och det var ju väldigt länge sedan. För små volymer torde väl vara en del av förklaringen. De flesta bilmärken som existerat har ju också försvunnit, så Saab är helt enkelt typiskt.

Karl Malghult sa...

Apropos E45:an så är den ett typexempel på de "dubbelinvesteringar" som vi gör och gjort i Sverige, dvs vi satsar på järnvägar och vägar inom samma stråk. E6:an som går längs med kusten mellan Göteborg och Uddevalla igenom oländig bohusterräng har varit färdig sedan 20 år tillbaks, för fem år sedan byggdes motorväg mellan Uddevalla och Vänersborg så det finns redan en färdig motorväg för den som vill köra mellan Göteborg och VBG. Nu byggs paralellt med E6:an en ny motorväg igenom Göta Älvdalen där mångmiljonbelopp måste läggas på att förebygga rasskred m.m. P.G. Gyllenhammar ville ha motorväg direkt mellan Göteborg och Uddevalla, fram tills 1980-talet hade planerna gått ut på att bygga motorväg just igenom Göta Älvdalen där det bor fler människor för att sedan leda över vägen mot Uddevalla och norrut längs bohuskusten men nu får vi istället två motorvägar som går paralellt med några mils avstånd ifrån varandra, allt detta är väl en extra kostnad på 5-10 miljarder jämfört med om man lett över biltrafiken på en motorväg som täckt in större befolkningscentra.

På samma sätt byggdes under 1990-talet nya järnvägssträckor i Mälardalen så att man snabbt skulle kunna ta sig från Örebro till Stockholm, bredvid dessa järnvägar byggde man paralellt motorväg. Det är väldigt märkligt budskap man sänder ut ifall man vill minska på biltrafiken för restidsminskningen för järnvägen jämfört med innan utbyggnaden blir ju inte lika påtaglig när den nya banan kompletteras med en motorväg.

Björn Nilsson sa...

Man kan ju ta nordkalottvägen mellan Kiruna och Narvik som ytterligare ett tvivelaktigt projekt, tillika i ett av de känsligare naturområdena i Sverige. I stället för att göra om järnvägen till dubbelspår, åtminstone bitvis, så drog man en väg bredvid (som ändå ibland måste stängas av på grund av snöstorm och snöhinder)! Men det var nog ett inslag i valfläsk för att få några anläggningsarbetare att rösta.