söndag 9 oktober 2011

Grunden till världskrisen

Cervenka i Svenskan citerar en USAmerikansk finanslirare som ...

... pekar på att de senaste decenniernas globalisering och teknologiska utveckling varit förödande för arbetsmarknaderna i västvärlden. Vinstlotten har dragits av kapitalägare. Företagsvinsterna som andel av USA:s bruttnationalinkomst har sedan 1980 klättrat från 8 till 13 procent. Även i Sverige har allt mer av det värde som skapas i näringslivet gått till vinster och mindre till löner.

Under de senaste krisåren har nollräntor och stimulanser gjort att företagsvinsterna stigit men antalet fasta jobb sjunkit. Om inte denna skevhet rättas till blir på sikt alla förlorare, både löntagare och aktieägare, varnar Bill Gross. Människor utan jobb tenderar nämligen att konsumera ganska sparsamt. Denne man, räntemarknadens egen Mr Market i kapitalismens hemland och själv god för 14 miljarder kronor avslutade nyligen en artikel med att citera Karl Marx: proletärer i alla länder förenen eder. Tre år in i finanskrisen är ingenting längre sig likt.
Marx satte fingret på kapitalismens ömma punkt för över hundra år sedan. Företagen producerar för samhället, för marknaden, men deras vinstkalkyler är på privatnivå, och det går inte ihop. De vill sälja, men de vill inte (om man ser till det praktiska resultatet) att deras egna knegare i den nedtrimmade organisationen skall kunna köpa eftersom det kan sänka vinsten just för den enskilda firman. Däremot skall andra köpa, och helst i andra länder - där dock kapitalisterna tänker på samma sätt. Hur får man den ekvationen att gå ihop?

Tillåts kapitalisterna enligt liberalernas recept att härja fritt, och dessutom via sina politiska ombud bryta ned och förstöra de motvikter och stabilisatorer som finns i exempelvis fack och socialförsäkringssystem, blir naturligtvis kriserna allt svårare. Snart kommer väl nästa omgång med livsuppehållande åtgärder för diverse överspekulerande banker, åtgärder som förmodligen sker utan större motprestationer från bankernas sida men som däremot medför ytterligare nedskärningar som drabbar samhällets konsumtionsbas. Kapitalisterna vill inte betala till det offentliga (det sänker den egna vinsten), däremot är de gärna med om att med allehanda hyss mjölka de offentliga kassorna på så mycket pengar som möjligt.

Sedan finns ju ytterligare ett steg, nämligen när politikerna tappar markkontakt och kör sina egna destruktiva projekt, i stil med €. Man kan gott säga att grunden till krisen är inte systemfel, utan systemet i sig. Det finns ingen anledning att drömma sig tillbaka till en "riktig" kapitalism. Den fungerar enligt arbetsbeskrivningen, den som Marx och Engels plockade fram för länge sedan och nu nyupptäckts av Mr Market, och den leder rätt ner i ett hål. När resterna av vraket plockas upp handlar det inte om restaurering, utan om att bygga något nytt.

Det är i det här läget man åter kan uttala förbannelser mot i första hand socialdemokraterna. De kan inte smita undan kritik, de är störst och har därmed mest ansvar, men det enda som de har att syssla med just nu är ännu en partiboss som påträffats med fingrarna i syltburken. Och när de inte gjort det har partiledarna varit fullt sysselsatta med att desarmera partiet som en trovärdig kraft vad det gäller att förvandla samhället i positiv riktning. Jag har svårt att förstå de medlemmar som accepterar det här. Det är klart att många givit upp eller helt enkelt försvann när kollektivanslutningen avskaffades. Men några måste väl finnas kvar och ha några synpunkter, någon självkänsla, någon självbevarelsedrift? Eller har man blivit en sekt där ingen vågar höja rösten mot ledarna (därför att man själv då kanske tappar det lilla uppdraget och det lilla arvodet)?

5 kommentarer:

/lasse sa...

Vinstlotten har dragits av kapitalägare.

Nu har det knappast varit fråga om ett lotteri som skapat den situation som utvecklats under drygt tre decennier. Det är märkligt hur de som nu faktiskt är inne på de förutsättningar som skapat krisen verkar totalt omedvetna om det aggressiva totala klasskriget som på bred front krossat allt motstånd. Så pass framgångsrik har man varit att man gjort folk med långa akademiska utbildningar, t.ex. journalister, totalt historielösa vad gäller nutidshistorien. Det är inte globalisering eller teknologi som skapat arbetslösheten, det är en medveten ekonomisk politik.

Politiker är redan smärtsamt medvetna om problemet. Alla räddningspaket efter finanskrisen har lanserats med den fromma förhoppningen om att de till slut ska leda till fler jobb.

Jo politikerna verkar ha blivit totalt fördummade och anammat den nya tidens antiintellektualism, för inte kan de väl vara så totalt omedvetna om att det aldrig kan bli fler jobb än det finns aggregerad efterfrågan. Samma politiker som ena stunden pratar om att någon nonsens åtgärd ska få fler i arbete kan i nästa prata om hur bra det är att det offentliga har döda finansiella överskott som stryper medborgarnas efterfrågan av reala tjänster och varor och skapar arbetslöshet.

Ambrose Evans-Pritchard, skribent på den brittiska ärkekonservativa högertidningen the Tele(tory)graph:
Germany imposes austerity alone, seemingly convinced that there are good imbalances (German trade surpluses) and bad imbalances (Club Med trade deficits). Well sorry, Frau Merkel, this is intellectually childish. Both imbalances are equally bad. Booth sides are equally "guilty", to borrow your morality language.

Och våra politiker från vänster till höger är precis lika barnsliga som den östtyska bondmoran.

Kodexkodex sa...

Skitbra artikel. Håller med om allt. Bra från T också.

Jan Wiklund sa...

Visst är det ironiskt att man måste gå till Svenska Dagbladets ekonomibilaga för att hitta radikal kritik av finanskapitalismen?

Björn Nilsson sa...

Världen just nu tycks till stor del bestå av en ironisk grimas!

Kerstin sa...

Det hela började när Chile, enligt vad som ansågs då, skar ner på inhemsk konsumtion, i enlighet med Friedmans råd, och lyckades exportera sig ur krisen, som man sade. Så skulle alla länder göra likadant. Alla som är lite äldre och minns längre än höns (minst ett år alltså) kommer väl ihåg hur Sverige skulle exportera sig ur krisen 90-talet för det hade ju gått så bra för Chile - och det tyckte alla andra också.

Jag förundrades redan då över att ingen insåg att när alla skulle exportera så vem skulle importera? Det finns ju ingen på månen som kan importera något.

Så, som sagt, kapitalägarna skär av den gren de sitter på i sin fördummande girighet.