måndag 24 oktober 2011

Notiser och tankar om hjärnforskning

För ett tag sedan skrev jag en lite snaskig bloggpost om folk "med huvet på skaft", om stenåldersmänniskor i Motala som fått sina huvuden uppsatta på stänger i en våtmark. Ett intressant tillägg kan göras från Ting & Tankar: vid närmare studier har ett sensationellt fynd gjorts:

...i en av skallarna hittades en klump organiskt material som orsakade stort intresse. .... Forskarlaget anser sig ha hittat tydliga spår av proteiner som vanligen bara förekommer i just hjärnan.

Det betyder att arkeologerna har hittat en närmare 8000 år gammal hjärna. Svindlande!

Jag håller med. Detta är åldermässigt vassare än en 700-årig hjärna från ett barn som återfunnits vid utgrävningar i Frankrike. En del uppgifter finns bland annat här. Däremot kanske det går att plocka ut mer data ur den mumifierade barnhjärnan, den uppges vara i gott skick.


Detta uppges vara den bevarade hjärnan av ett 1½ års barn, 700 år gammal och förmodligen packad med information för dagens vetenskapare! 


Men vad folk tänkte lär man inte få fram ur de här klumparna av gammalt material. För det krävs nog en levande och aktiv hjärna, exempelvis om man med hjärnskanning vill läsa minnen. Spontant låter det otäckt, skall Storebror skåda in i våra minnen och lista ut vad vi har haft för oss? Nej, säger en forskare:

Experiments like this are now routinely referred to as 'mind reading' in the mass media, but are nothing of the sort. This particular study, and others like it, involve using specially designed computer algorithms to distinguish between a very limited number of known activity patterns. Our memories are of course infinitely more diverse than those of the short film clips used here. They enable us to perform mental time travel, to recollect not only what we had for breakfast yesterday but also childhood events that took place decades ago. True 'free recall' would involve asking participants to recollect any real life event, and it is unlikely that brain scanning techniques could ever be used to determine what memory was being recollected in such a situation, even with the inevitable technological advances.

Med andra ord antas hjärnscanning inte kunna plocka fram minnen hur som helst även om tekniken förbättras. Jag nämnde den obligatoriska oron för att det här kan missbrukas, men man skulle ju kunna tänka sig det omvända: att man skulle kunna framkalla minnen ur hjärnor som drabbats av skador eller förändringar på grund av sjukdomar eller ålder, och kanske återställa delar av det som annars verkar ha gått förlorat. Kanske att återskapa minnet av att den okände person man har i närheten är maken/makan sedan många år som heter ... .

Det finns mycket att säga om hjärnan och dess förhållande till omgivningen. Jag hittade en artikel här som riktigt skriker "Marshall McLuhan" eller "Friedrich Engels" när den hänvisar till forskning som visar hur föremål som vi använder - exempelvis datamusen - blir en del av oss själva och får oss att utvecklas kroppsligt och mentalt. Som när McLuhan beskriver hur vårt centrala nervsystem i det elektroniska samhället skickas ut över hela världen.

The thing that does the thinking is bigger than your biological body ... You’re so tightly coupled to the tools you use that they’re literally part of you as a thinking, behaving thing.

Originalrapporten finns här, och den är lite krångligare att läsa. Kanske inte så konstigt, eftersom den bland annat grundar sig på tankar hos den knepige tyske tänkaren Martin Heidegger. Den verkar handla om att när tingen vi brukar fungerar som de skall så märker vi dem egentligen inte. De blir en förlängning av oss själva och vi tänker genom dem. Fungerar de inte måste vi däremot fundera på deras existens och då blir de åtskiljda från oss, blir till egna objekt. Kan man säga samma sak om en lem eller sinnesorgan hos människan som inte fungerar som avsett? Normalt ägnar jag inte mina ben några djupare tankar, men skulle det hända något med dem som gör att jag får svårt att gå kommer jag ju att uppmärksamma dem betydligt mer.


Bilden kommer från en artikel om att teknologi är det som gör oss mänskliga. Där refereras en tänkare inom ingenjörsvetenskap, Francis Evans:

His idea is that technology isn’t just something outside ourselves, it’s an innate part of human nature, like sex, sleeping or eating, and that its been a major driving force in evolution. Tool using, along with language and bipedalism, is essentially what makes us human. The complicated theories used to explain why we first stood up are largely unnecessary. Our hands simply became too useful for holding tools to waste them on walking. 
Här kunde man ju lägga till en referens Engels' artikel Arbetets andel i apans förvandling till människa! Det är klassiska idéer, framsprungna ur Darwins forskningar, och uppenbarligen håller de ännu.

Lägger man ihop en stark hjärnkapacitet med lite andra saker får man en explosiv blandning: Early Humans Used Brain Power, Innovation and Teamwork to Dominate the Planet. Det finns många arter som kan göra mer eller mindre tillfälliga verktyg, de kan samarbeta och breda ut sig, men människan har genom kombinationen av ett antal egenskaper lyckats utarbeta en egen väg till framgång (eller undergång, med tanke på att vår hjärna har svårt att jobba rationellt med vissa typer av problem ibland).

Sett ur den synvinkeln är det kanske logiskt att så många människor vänt ryggen åt vetenskap och teknologi. Vi vet att tekniken har medfört förskräckliga saker, att den gör oss beroende av krafter som ligger utanför oss själva - men vi kan ju också som de klassiska socialisterna/kommunisterna se den tekniska och vetenskapliga utvecklingen som vägen från nödvändighetens till frihetens rike. Om det verkligen blir en frihetsrörelse hänger på saker som pågår i miljarder människors hjärnor varje dag. Beroende är vi ju hur som helst - ingen människa är en ö.

Jag kommer nog att läsa mer artiklar och återkomma om det här!

2 kommentarer:

ArchAsa sa...

Intressant! Tack för lästipset, det ska jag bolla vidare till kollegor.

Björn Nilsson sa...

Trevligt att kunna vara till hjälp!