Jag tror jag har lösningen. 'Den offentliga lögnen' finns inte längre. Den har privatiserats!
 |
| Hallå, ursäkta, har någon av er sett 'den offentliga lögnen' på sista tiden? |
söndagen den 8:e januari 2012
Vart tog 'den offentliga lögnen' vägen?
Idag såg jag, för första gången på jag vet inte hur länge, en hänvisning till 'den offentliga lögnen'. Förr kämpades det vitt och brett mot denna styggelse, en av fanbärarna i kampen mot förljugenhet av alla de slag var naturligtvis gamle Strindberg. Mången rosenkindad ungdom höjde näven i harm mot det gamla förljugna och hycklande samhället. Men har någon rest kampfanan på senaste tiden? - Jag har inte hört något om det.
Jag tror jag har lösningen. 'Den offentliga lögnen' finns inte längre. Den har privatiserats!
Jag tror jag har lösningen. 'Den offentliga lögnen' finns inte längre. Den har privatiserats!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 comments:
Bengt Nermans bok Den offentligs lögnen, från 97, är rätt bra. Förra året kom det ut två böcker som gjorde upp med offentliga lögner. Ann-marie Pålsson gjorde upp med moderaterna och den svenska demokratin i Knapptryckarkompaniet. Och så en antologin Narkota, samhälle och politik, som ifrågasätter det mesta inom svensk narkotikapolitik. Men om de här böckerna fått den uppmärksamhet de förtjänar så hade vi ju inte talat om offentliga lögner.
Jaha, på det viset. Jag trodde du skulle erkänna att det var du som knyckt den, eller något i den stilen!
Nuförtiden är det ingen som tror på några sanningar. Enligt de postmodernistiska doktrinerna finns bara "diskurser" och "konstruktioner" där alla versioner är lika goda. Vilket förstås är mycket lämpligt för alla slags makthavare och Schlingmän.
Jodå, Sanning med stort S skall det vara!
Har aldrig haft mycket kontakt med postmodernism, men det låter som missförstådd popperistisk vetenskapsteori.
Björn,
postmodernism är pseudovetenskap. Jag ser det som samhällsvetare som försöker göra sin vetenskapsgren generellt giltig.
Sanning eller lögn är enbart kulturellt betingad metanarrativ. För att uttrycka sig lite postmodernt-isch, typ. :)
Postmodernism är bara pladder imho. Det finns poänger med den, men den har växt långt utanför dess sfär av kunskaps-skapande.
Franska pop-filosofer som pratade för mycket och för osorterat, kanske?
Skicka en kommentar