Den som lusläst den här bloggen sedan 2007 vet att i april det året publicerades ett inlägg med titeln Engelsk terror i Afrika. Bloggposten byggde på en artikel i Historisk Tidskrift som redogjorde för vad de fina vita kolonialisterna hade för sig i Kenya under upproret på 1950-talet. De bar sig riktigt illa åt, helt enkelt. Massmord, terror, tortyr, koncentrationsläger. Britterna får ju betraktas som pionjärer vad det gäller just koncentrationsläger, för övrigt.
Det är med andra ord ingen nyhet vad som hände då. Men nya detaljer kommer ju fram, exempelvis att engelsmännen genom att förstöra arkiv försökte förhindra att omfattningen av deras dåd kom fram. Det framgår av en DN-artikel. Och man visade samma takter i Malaja (fastlandsdelen av nuvarande Malaysia). Hur kan folk få den konstiga idén att engelsmän skulle vara sympatiska figurer? De började träna på irländarna och sedan spred de sina busfasoner ut över världen. Är det inte tid att England gör upp med sitt ruttna förflutna?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
10 kommentarer:
Kanske det hänger ihop med det extrema klassamhället? Det var, som George Orwell påpekar nånstans, en viss bestämd kategori som gifte in sig med varandra som höll på så här, medan folk i gemen inte brydde sig, eller t.o.m. var vagt fientliga. Till skillnad från t.ex. USA där imperialismen är folklig och populär.
Därför var det så lätt för UK att avveckla kolonialväldet på 50-talet sen Indien hade befriat sig och resten inte lönade sig för mer än ännu mer begränsade kategorier. Majoriteten var fortfarande vagt fientlig, och det var politiskt populärt att vara antiimperialist.
"Det handlar om inrikespolitik i Sverige IDAG, inte om människor för länge sedan som dagens skrikhalsar inte är det minsta intresserade av.";-)
eldorado
Jan, synd att arbetarna aldrig lyssnade ordentligt till liberalen Hobson som pekade på sambandet mellan företagens kapitalexport (och utarmningen i hemlandet) och de eviga kolonialkrigen.
Eldorado, om man försöker nämna massmordshistorier av Kenyatyp (det finns ju rätt många) för en liberal är det mycket sannolikt att denne med gäll förorättad stämma kommer att skrika: "Men vad har det med SAKEN att göra!" Och SAKEN är ett evigt ältande om visserligen grova men procentuellt mindre övergrepp i Sovjet, och med detta som ursäkt skall efterkrigstidens europeiska välfärdssamhällen krossas. Gäller alltså även Sverige. Så det finns samband.
Björn det som gör histora så intressant är att den hela tiden förändras vartefter nya uppgifter kommer fram i ljuset. Händelser som den i Kenya ska bara inte hända och ändå händer det liknande historier än idag. Vad som också är illa (värre?) är att exempelvis kenya historien har dolts av ett demokratiskt land. Möjligen är det ett ljus i tunneln att dessa dokument och till slut dyker upp via en demokratisk process.
Som jag ser det (utan att ha den minsta tanke på att krossa något enda välfärdssamhälle) har de sk kommunsitiska samhällen som existerat inte varit ett dugg bättre på att behandla människor än vilket kapitalistiskt samhälle som helst.Jag tror det är andra faktorer bakom än det politiska systemet. "Höger och vänsternissar" har en förtjusning i att granska den sidan och undvika sin egen historia
Däremot så kan man troligen hävda att det FINNS länder som betraktas som kapitalistiska där människovärdet respekteras, men jag känner inte till något land som betraktaktas som kommunistiskt som kommit så långt,
Eldorado
Under etiketten "demokrati" kan man bära sig hur illa åt som helst. USA försökte aldrig dölja sin folkslakt på Filippinerna i början av 1900-talet, det gjordes en offentlig utredning som inte ledde till någonting. Att England kommer med några små medgivanden när det knappast går att komma åt några ansvariga för våldsdåden längre ger inget vidare intryck. Det har kommit några gamlingar från Kenya och Malaysia till England för att kräva rättvisa. Det kanske går att förhala så att även de hinner dö.
Björn, tyvärr stämmer det att en demokrati kan bära sig hur illa åt som helst. Det räcker med 50% och en röst!
Etiketten "demokrati" har för övrigt ganska många diktaturer klistrat på sig själva genom tiderna.
Tittar du i historien så hittar du ganska få ansvariga som har straffats för sina illdåd. Det spelar ingen roll vilken politisk sida dom varit på. Tyvärr.
eldorado
Eldorado: Imperialisterna i England var en liten minoritet - det s.k. City plus ett visst skikt av medelklassen med militär bakgrund. Antagligen var de inte mer än 5%. resten hade inte så mycket möjligheter att göra ett intryck.
Det är ungefär som i Sverige idag. Enligt Stefan Svallfors är det 80% som vill se en offentligfinansierad och offentligstyrd välfärd, men ändå är båda blocken överens om att vältra över det till s.k. riskkapitalister.
Majoriteten har ingen talan om den inte organiserar sig och kämpar. Och det kostar på.
Jan W, om jag förstår det rätt så är nära 100% av välfärden i Sverige offentligt finansierad och offentligt styrd. Det är en liten del som finansieras med privata pengar.
Utförandet däremot har fått en större privat andel de senaste åren.
eldorado
Som jag uppfattar det pågår en klar och tydlig kampanj för att folk skall finansiera pensioner och sjukvård etc. själva. Vet inga siffror men tendensen verkar klar. Det offentliga skall vara på en ömklig miniminivå, och vill man ha mer får man se till att betala för det - inriktningen är åt det hållet.
Björn, när det pensioner är det väl knappast något nytt att tillägg kommer från egna pengar, den enda jag kommer på i huvet är väl ITP.
När det gäller sjukvård är det nog som du säger en trend. När den almänna sjukförsäkringen inte ger den vård som krävs köper de som har råd egna försäkringar. Jag minns att jag reagerade 1996 (flyttade då till Sverige) när stora företaget erbjöd privat vårdcentral som en slags förmån för sina anställda. Kan dock inte minnas att något tyckte det var fel ideologiskt.
eldorado
Skicka en kommentar