Den här varuautomaten fotograferade jag vid Gullmarsplan för några dagar sedan. Jag fick syn på den där gula dosan och undrade vad det handlade om - själv handlar jag aldrig i automater, men man kan ju vara nyfiken i alla fall. Nåväl, för den som vill köpa något går det bra att dra sina konto/kreditkort där, eller man kan använda telefonen för att kommunicera med automaten.
"Än sen då?" kanske någon säger. "Det är ett sätt att köpa choklad och sånt bara." Och snävt tänkt är det ju rätt. Men om vi tänker bredare... . Jag vet inte hur systemet fungerar, men man kan ju gissa: någon köper en grej via kort eller telefon och det sker uppdateringar i ett eller flera ekonomisystem någonstans så att betalning kan ske. Några ettor och nollor flyttas från ett konto till ett annat. Personen äter upp chokladkakan och så tror vi att historien är slut.
Men vi är inte färdiga ännu. Förmodligen skickas uppgifter via datanät till någon instans som är ansvarig för logistiken också, och när så är lämpligt kommer det en signal från datorprogrammet om att automaten måste fyllas på med nya varor. I det läget får vi göra ett av de sällsynta mänskliga ingripandena här: någon får komma med nya varor och fylla på i facken.
Men lagret som skickar påfyllnaden måste själv ha påfyllnad, och därför torde det finnas datorer som meddelar en grossist eller självaste fabriken om att det måste fram nya leveranser. Fabriken kan vara i Sverige men lika gärna utomlands, men det spelar ingen roll - datorerna kan spruta ut beställningar, orderbekräftelser, leveransdokument, tulldokument etc. i önskade mängder utan att blanda in människor. Fabriken måste i sin tur lägga beställningar till olika underleverantörer. Eftersom datorerna kan prata direkt med varandra behövs inte så mycket papper på transaktionerna, uppgifterna ligger i dataminnen (förhoppningsvis ordentligt säkra och säkerhetskopierade). Teoretiskt kan hela produktionsprocessen vara styrd av datorer, naturligtvis inklusive maskinerna i chokladkakefabriken.
Om det nu var en chokladkaka som såldes så skulle man faktiskt kunna tänka sig en serie dataoperationer som går från den där automaten vid Gullmarsplan och ända ner till en by i Ghana där man odlar kakaon som är själva grunden för produkten. Den slutar vid en underårig överutnyttjad kakaoplockare som, utan att veta om det, är sammankopplad via globala elektroniska nätverk till en chokladkakeätare i trakterna av Gullmarsplan i Stockholm. Transaktionerna sker med ljusets hastighet och detta bär med sig oerhörda revolutionära omvälvningar. För att citera Marshall McLuhan:
Den elektriska hastigheten fordrar organisk strukturering av hela den globala ekonomin, i lika hög grad som den gryende mekaniseringen i det tryckta ordets och det förbättrade vägnätets form ledde till att man allmänt antog den nationella enhetens princip. ... När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt.Det är detta som gör en byte av samhällssystem både möjlig och nödvändig. Men berätta det för en vänsterpartist, och du riskerar att möta en person som med uppspärrade förvirrade ögon kvider: "Men jag är ju humanist ..." Urrrk!
8 kommentarer:
En svindlande tankegång... som gör att man nästan ryser till, och som får en att inse att det framtidens science ficion-samhälle man läste om som ung inte tillhör framtiden längre - vi lever i det nu...
Ja, det är nog så att en del av dagens teknik baseras på vad sci fi-författarna fabulerade om för ett par generationer sedan. Och McLuhan lyckades ju från sin synvinkel pricka ganska rätt redan i början av sextiotalet.
Eller så är det en gubbe som med jämna mellanrum åker runt och kollar om automaterna behöver fyllas på!
:-)
Jag antar att apparaterna förses med program som räknar saldot på varje artikel. Därmed får påfyllaren via datorn om vad som behövs fyllas på och var det skall ske utan att behöva åka och titta efter själv. Man skulle ju kunna tänka sig att ordern om påfyllnad går från automaten till ett heldatoriserat lager som spottar ut en låda med artiklar samt en leveranslista för påfyllaren att arbeta efter.
Redan anarkistbokhandeln Svarta Månen på Götgatspuckeln i början av 80-talet hade ett automatiskt system för påfyllning av hyllorna. När en bok såldes skrev expediten en kod på kassaapparaten som innebar både att summan skrevs in och att en beställning på en ny bok gick ut - om inte expediten stoppade detta särskilt.
Så det här är gammal teknik.
Intressant, tidigare än vad jag trodde. Undrar om anarkisterna själva begrep vilka möjligheter de fingrade på?
Jag var inne där några gånger och köpte någon bok och en del anarkisttidningar. Men de innehåll få intressanta saker och mest gnäll tyckte jag.
Björn, jag har varit med att jobba med sådan automatisering och det går att göra mycket i logistikflödet. Inte minst inom produktionen. Exemplelvis aviserade leverantörerna leverans (som måste vara identiskt med den automatiskt genererade beställning) i vårt system. Aviseringen genererade faktura från inköpsorgansationen till kunden. Kunden tog emot faktura och erforderliga importdokument elektroniskt så när leveransen kom gick importprocessen enkelt. Kundens kvittering på godset frisläppte betalning till leverntören.
Problemet eller som tur är finns så många tänkbara parametrar som komplicerar det hela så det behövs manuell justering som inte är perfekt.
En av parametrarna är ledtid och förpackningsstorlek och att en produktionsapparat bara är flexibel inom vissa gränser. Det är svängningarna som är utmaningen
Exempel är att det finns några chokladautomater relativt nära en arena. I denna vecka pågår fotbolls EM där och supportrarna från landet X råkar vara förtjusta i nötchoklad. Eftersom systemet inte känner till det töms automaterna på nolltid och ledtiden för lång och ingen påfyllning kommer. Om inte huliganerna sparkar sönder maskinen kanske dom handlar en annan sort så även den tar slut. Nåväl, när två veckor gått är leveranserna i fas igen och systemet anpassat. Då finns inte kunderna längre och lager och överproduktion kommer som ett brev på posten. Choklad kan lagras en viss tid men fabriken som har buffat upp med produktion får inga order osv. Svängningarna blir större ju längre bak i kedjan du kommer, det går att hantera men det är en utmaning.
Skulle auomaten sälja glass spelar exempelvis vädertemperaturen viss roll för säljsiffrorna men är ledtiden längre än 5-dygnsprognosen så är det öppet för utmaningar. För att inte tala om när väderprognosen är fel.
Det är svårt att sia, speciellt om framtiden.
Eldorado
Mina insideskunskaper om planeringssystem och andra system som har med flödet inom och mellan företag, kunder och myndigheter, stammar från nittiotalet. På den tiden tog digitalkamerorna suddiga usla bilder. Jag antar att dagens programvara i logistiksystemen har gått samma väg som programmen i digitalkamerorna, alltså oerhört mycket bättre.
Planeringsnivåer är intressanta. Det är förmodligen lättare att förutse behovet av mjölk till ostysterierna än att räkna ut hur mycket mjölk som skall avsättas till en särskild sort. Vad man kan göra med allt smartare program och snabbare datorer är att krympa den osäkerhetsmarginal som alltid kommer att finnas.
Skicka en kommentar