Järnväg och släkthistoria

För några dagar sedan skrev jag om samhälleligt kapital som skapas av en generation och som kommande generationer har nytta av. Jag skrev att järnvägen upp till Stockholm tillhörde farfarsfars generation och huset jag bor i farfars.

- Nå, är detta bokstavligt? - Vad det gäller huset jag bor i är det teoretiskt möjligt att farfar (som var plåtslagare i Stockholm) kan ha gjort något jobb här men det vet jag inget om. Om man däremot tittar på farfarsfar så är läget annorlunda. Sven Petter hette han, och Nilsson eftersom hans far hette Nils. 1867 lämnade Sven Petter som tjugoåring hembyn Femmeryd i Blekinge för att flytta till Stockholm. Jag har inte hittat igen honom här, däremot senare på 1870-talet som anställd vid järnvägen i Uppsala. Andra i socknen flyttade iväg, uttryckligen för att arbeta på järnvägsbygget vid Södertälje, och jag misstänker starkt att farfarsfar ingick i det gänget. Att han lämnade torparlivet och blev rallare i stället alltså. Men som man brukar säga inom vetenskapen: här fordras mer forskning!

Frimärkena ovan gavs ut till den svenska järnvägens hundraårsjubileum 1956. Klicka upp dem till större format så syns de bättre! - Det vänstra märket lär i frimärkskretsar gå under spe-namnet 'mordet på banvallen'. Om vi kallar de tre personer från vänster till höger A, B och C så slår B släggan i huvudet på A, medan C är fullt sysselsatt med att försöka sopa undan spåren.

På tal om järnvägar så antar jag att en del folk som är avlägset släkt till mig var rejält förb-e i slutet av 1860-talet. De bodde i byn Guttsta nära Kolsva, norr om Köping. Där gick den smalspåriga järnvägen KUJ (Köping-Uttersbergs Järnväg) fram, och innan den ens hunnit bli invigd slog gnistor ut från ett lok och stora delar av byn brann ner. Sura miner rapporterades i efterspelet av detta. Men det är också möjligt att morfarsfar klev på tåget 1870 när han åkte från Västmanland till Stockholm, det vet jag inget om. Banan gick förbi hans hemtrakter bland järnbruken i Heds socken, lite längre norrut.