måndag 16 juli 2012

Kant om talekonsten som konst

Antik vältalare och ordvrängare - Marcus Tullius Cicero

Sålunda skriver Immanuel Kant:

Talets kraft och elegans (vilka tillsammans utgör retoriken) tillhör den sköna konsten; men talekonsten (som ars oratoria) består såsom konst i att nyttja människors svagheter för egna syften (oavsett hur väl menade eller verkligt goda dessa är), och förtjänar ingen aktning. Den uppnådde också sin höjdpunkt såväl i Aten som i Rom vid den tid då staten snabbt gick mot sitt fördärv och sanna patriotiska känslor hade gått förlorade. 
Det kan man ju tänka på när folk babblar och går på.

(Citerat från Immanuel Kant, Kritik av omdömeskraften, översatt av Sven-Olov Wallenstein, Bokförlaget Thales 2007, sid. 187.)

2 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Hm, varför kommer jag att tänka på valrörelsen inför EU- och EMU-omröstningen när jag läser citatet?

Björn Nilsson sa...

Det kan ju bero av att de retoriska krumsprången blir alltmer avancerade ju mer dumma projekt som skall drivas igenom mot en skeptisk majoritets vilja! Har man dåligt med sakargument får man ta till andra medel!