torsdag 6 september 2012

Möjligheter finns

Svår recession (han menar lågkonjunktur eller depression) i höst förutspår en ekonom från organisationen med det dum-pampiga namnet Svenskt Näringsliv. Sämre tider alltså. Det är inte omöjligt, den sydeuropeiska krisen sprider sig norrut, även mot Tyskland. Snart kanske vi får larma om 'de lata tyskarna' också?

Någon kanske minns hur det för en del år sedan talades om att det kinesiska tecknet för 'kris' också kunde uttydas som 'möjlighet'? En som verkligen kunde kinesiska hummade något om att man möjligen kunde tolka det på det sättet ... vilket gör att vi kanske bör hålla oss borta från kinesiskan och i stället se på mer lättföreståeliga fakta. Och fakta är ju att en kris av den typ som förväntas innebär att en massa resurser i samhället kommer att stå stilla. Vilket i sin tur innebär att det finns massor av resurser att använda till olika saker, bara den politiska viljan finns. Som jag tidigare påpekat: finns resurser och behov är pengar inget problem! Det är den politiska viljan, eller rättare avsaknaden av sådan, som skapar problemen.

8 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Just det, den politiska viljan består ju i att skapa problem för majoriteten, vilket gynnar en liten minoritiet, och det är precis vad dagens makthavare vill, men ett och annat undantag man inte behöver bry sig om.

Björn Nilsson sa...

Här har du den intressanta frågan om makthavare inom politik och ekonomi: vilka är okunniga, vilka fattar illa vad som händer, vilka fattar mycket väl vad som händer och har stor makt att styra processerna? Och varför fattar en del av de insatta att de mycket väl kan gå åt h-e för dem själva på slutet, men utan att dra slutsatsen att de borde lägga av?

Jan Wiklund sa...

Det handlar inte bara om okunnighet, det handlar delvis om (klassbundna) fixa idéer. Så här beskrevs de av Keynes 1933:

"The nineteenth century carried to extravagant lengths the criterion of what one can call for short "the financial results," as a test of the advisability of any course of action sponsored by private or by collective action. The whole conduct of life was made into a sort of parody of an accountant's nightmare. Instead of using their vastly increased material and technical resources to build a wonder city, the men of the nineteenth century built slums; and they thought it right and advisable to build slums because slums, on the test of private enterprise, "paid," whereas the wonder city would, they thought, have been an act of foolish extravagance, which would, in the imbecile idiom of the financial fashion, have "mortgaged the future"--though how the construction to-day of great and glorious works can impoverish the future, no man can see until his mind is beset by false analogies from an irrelevant accountancy. Even to-day I spend my time--half vainly, but also, I must admit, half successfully--in trying to persuade my countrymen that the nation as a whole will assuredly be richer if unemployed men and machines are used to build much needed houses than if they are supported in idleness" (min fetstil).

Hämtat ur hans berömda anförande om den överdrivna tron på frihandel, https://www.mtholyoke.edu/acad/intrel/interwar/keynes.htm

Björn Nilsson sa...

Hö hö, hördu, den där Keynes var allt en konstiger prick, han!

Hannu Komulainen sa...

Men när Keynes skriver att " the nation as a whole will assuredly be richer if unemployed men and machines are used to build much needed houses than if they are supported in idleness", så avslöjar han ju sin naiva syn att det skulle finnas en "nation" gemensam för samhällsklasserna.

Som om finanskapitalisterna bryr sig ett skit om dem som tvingas bo i slumstäderna...

Björn Nilsson sa...

Finanskapitalisterna blir ju sidsteppade med det här förfarandet! Och därmed kommer de naturligtvis att föra ett dj-a liv! Sedan är det upp till "samhället" att göra sig av med olämpliga samhällsklasser som driver fram slum exempelvis.

Jan Wiklund sa...

Hannu: Keynes var finanskapitalist. Han försörjde sig på spekulation i valutor och råvaror, precis som George Soros idag. Så det tycks alltid ha funnits en och annan spekulant som har brytt sig.

Men vi kommer inte långt om vi ska förlita oss på deras godhet, det har du rätt i. Skillnaden mellan då och nu var att då hade vi en militant arbetarrörelse som skrämde skiten ur en och annan spekulant och fick dom att bli mer seriösa och tänka längre än näsan räckte.

Jan Wiklund sa...

Eller förresten... det verkar ju vara bland finanskapitalet, t.ex. Soros, eller Financial Times' chefredaktör Martin Wolf, som insikten finns att man inte kan hålla på som man gör. Inte bland politiker som Löfven eller Obama eller Hollande. Eller bland s.k. arbetarrörelseföreträdare som Thorvaldsson.