tisdag 2 april 2013

Informationskriget mot Iran - ny bok




Pierre Gilly, Informationskriget mot Iran, Verbal förlag, Stockholm 2013

År 2008 kom Pierre Gilly med boken Bombdiplomati. Den skrev jag om här och hade synpunkter som jag tror passar väl in även på nya boken. Informationskriget mot Iran är en uppföljare. Syftet med båda böckerna beskrivs som ”en övning i intellektuellt självförsvar”. Det handlar om försök att ”förklara hur tankarna kommer till oss”.

Informationskriget mot Iran – titeln känns lite torr men jag kan inte hitta på något bättre. Termen omfattar det mesta i aggressiv väg som västmakterna hittar på mot den islamistiska republiken. Som bekant är tonläget stundom mycket uppskruvat, särskilt från Israels ledande politiker.

Boken har två huvuddelar som var och en är nyttig på sitt sätt. Inledningen är mer generell och antyder en modell för inte bara krisen runt Iran, utan i stort sett alla kriser där information/propaganda spelar en viktig roll. Här får vi förklarat för oss att vi lever i 'andrahandsvärldar'. Vi har vår egen kunskap om närmaste omgivningen, men det mesta vi vet om världen i stort förmedlas från andra. Världen tolkas för oss av andra. Detta är viktigt för att förstå hur propaganda fungerar, hur media fungerar och vilka som drar i tömmarna när olika kampanjer sätts igång. Medias sammankoppling med den politiska och militära makten är viktig att förstå. Men även inom oss som enskilda individer finns urvalsprocesser. Vi ser det vi vill se, ungefär så kan man säga, och det underlättar för propagandamakarna.

Den andra huvuddelen handlar givetvis om Iran och det påstådda kärnvapenprogrammet. Och där har vi å ena sidan underrättelsetjänster och andra insatta (exempelvis akademiker och forskare) som vet hur sakläget är och ibland säger det, men å andra sidan politiker som i samarbete med media bedriver hejdlös skrämselpropaganda. Det är ju intressant att få veta hur länge Iran har påståtts vara ett visst antal år från att ha färdiga kärnvapen – detta har pågått sedan 1980-talet.

Dessutom finns det ett tredje utspridd del med olika intressanta under-frågor och reflexioner som hänger samman med bokens tema. Samtidigt gör blickarna åt olika håll att framställningen spretar något, fast jag tycker inte det är fel att de kommer med eftersom de är underlag för vidare funderingar och diskussioner. Eftersom möjligheten till 'informationskrig' vilar på en grundval av bland annat liberalism och orientalism finns det skäl att ta upp även dessa, vilket Gilly gör.  Liberalismen och dess mindre ärorika förflutna vore värd en egen bok. En annan intressant sak som nämns i korthet är frågan om hur man ser på demokratier som ägnar sig åt olika typer av gravt våldsamma aggressionshandlingar – oftast mot stater som inte kallas demokratier. Demokratier kanske inte för krig mot varandra – men mot andra!


Återvinning är en stor grej även i propagandabranschen



Sammanfattningsvis: här finns både generella anvisningar för intellektuellt självförsvar mot den numera nästan bedövande propagandan åt alla håll, samt intressanta detaljanvisningar vad det gäller just krisen omkring Iran. Gilly är inte optimist. Som slutord skriver han att konflikten mellan Iran och västvärlden i hög grad tycks utspelas i föreställningarnas värld och därför finns det skäl att vara pessimistisk om framtiden. ”Nyhetsrapportering och opinionsbildning har i hög grad blivit ett självrefererande system där värderingar, spekulationer och orientalistiska föreställningar anses viktigare än verifierbara fakta. Det är inte fakta som ligger till grund för föreställningarna utan föreställningar som avgör valet av fakta.” - Men vi kan påminna oss det ryska ordspråket ”lögnen har korta ben”, och hoppas att det innebär att sanningen så småningom springer om lögnen!

Några småfel finns. Den gamle franske tänkaren Jean-Jaques Rousseu råkar få heta Emil Rousseau (det är nog Rousseaus bok Emile som råkar röra till det). I övrigt tycker jag (även om ”alla kan engelska) att de engelska citaten borde ha översatts.

Kortfattad och lättläst. Behållningen ökas av personregister, litteraturlista och noter.

Nätbokhandlare:

Adlibris



2 kommentarer:

Kerstin sa...

Och när man vill attackera en demokrati så kallar men den inte demokrati.

Jan Wiklund sa...

Tricket är uråldrigt. När Lord Palmerston ville foga en ny indisk stat till det brittiska imperiet matade han först den engelska allmänheten med historier om de styrandes skurkaktighet. Och när deras katolska majestäter i Spanien ville öka på sitt amerikanska imperium hänvisade de till de inföddas hedendom som gjorde det önskvärt att frälsa dem, med svärd om nödvändigt.