måndag 24 juni 2013

Fack kritiserar rapportskrivande och ekonomvälde

" ... gott omdöme kan inte enkelt mätas" skriver ordförandena för Lärarnas Riksförbund, Polisförbundet och Läkarförbundet i DN. Kritiken gäller det praktiska resultatet av NPM, new public management, påhittet att försöka förvandla diverse offentliga tjänster till industriellt mätbara verksamheter.

Jag gjorde den här reflexionen: inom industrin har mätandet lett till kraftigt stegrad produktivitet. Genom att detaljstudera olika arbeten har man kunnat ta bort dödtider, effektivisera, rationalisera. Färre har kunnat producera mer. Även den administrativa apparaten för att styra produktionen har skurits ned kraftigt. Med NPM verkar det vara tvärtom: den tid som skulle ägnas till att undervisa, bota sjuka eller jaga bovar trycks undan till förmån för improduktivt mätande och rapporterande. Det blir mindre tid för det svårmätbara men så viktiga goda omdömet. Riktigt arbete ersätts av att skriva rapporter. Ännu ett steg in i kontrollsamhället (där alltmer övervakas men ändå fungerar sämre, av någon anledning). Sedan kan ju den rationaliseringsintresserade fråga om alla dessa rapporter och mätningar används till något?

Att tillverka grävskopor eller glasspinnar i fabriker är inte samma sak som offentliga tjänster. Men när ekonomer kommer in utifrån, med kanske en ganska dimmig bild av hur det ser ut i såväl industri som offentliga tjänster, kan resultatet bli konstigt:

... försöken att utforma kommuner, landsting och polisdistrikt som företagskoncerner har inte resulterat i bättre utbildning, vård eller polisarbete. Tvärtom präglas verksamheterna i dag av en större administrativ överbyggnad än tidigare. Verksamheter styrs av statistik. Att mäta klokt, att värdera och utveckla är förstås rätt. Problemet är när det inte sker med professionens medverkan från början. Utvärderingen har kidnappats av administratörer och ekonomer. Tilliten till det professionella ansvaret har ersatts av kontrollsystem som riskerat att sätta den professionella etiken ur spel och som hotar den grundläggande mänskliga kvaliteten i verksamheterna.

Det yttersta ansvaret ligger inte hos ekonomerna, de är inhyrda knektar som gör jobb som bestäms från de politiska nivåerna. I och för sig kan det nog vara idé att titta på vad de nämnda "administratörerna" är för ena figurer, kanske de är med i den kabal som levererar underlag till politikerna? Men nu riktar de fackliga organisationerna in sig på politikerna:

Därför bjuder nu Läkarförbundet, Lärarnas riksförbund och Polisförbundet in regering och opposition till samtal om hur vi kan återupprätta professionernas roll i styrning och ledning av offentlig verksamhet. Vilka nödvändiga steg behövs för en god och effektiv samhällsstyrning?

Eftersom regering och opposition till stora delar varit ense om att NPM är bra kan man fråga sig vad resultatet kan bli av eventuella samtal. Men på tal om "nödvändiga steg" så kanske "demokrati" är bra att ta till? Det är ju inte bara inom de här verksamhetsområdena som "professionernas roll" behöver ses över - ta fallet med de nu strejkande busschaufförerna - men professionen arbetar inte i ett tomrum. Eftersom det handlar om storskaliga tjänster är det ju verkligen inte ett tomrum, utan utvecklingen av yrkesrollen sker i samröre med mängder av andra människor. Och då kommer den demokratiska aspekten in. Vare sig vi talar om väljare eller brukare så är de många fler än politiker, ekonomer och administratörer (även om NPM leder till övertung byråkrati, som det verkar).

Förresten, om man talar om minskat inflytande för ekonomerna och deras modeller betyder det ju inte att vetenskapliga studier av yrkeslivet skall minska. Studierna behöver öka. Varför inte slå ett slag för antropologerna? - Det är ju människor det handlar om, antropologer studerar människan ur olika synvinklar! Hur vore det att återuppliva Arbetslivsinstitutet som regeringen mördade för några år sedan?


7 kommentarer:

martin sa...

När postmoderna idioter mäter har man anledning att vara skeptisk. Det är inte tillräckligt att påstå att det jag m'ter är det jag mäter, ett av de vanligare problemen med kvantitativ metod i samhällsvetenskapen. Men kritiken emot NPM och Lean Six-Sigma är mer fundamental än så, den måste debatteras politikt innan dess införande. Detta för:

Om du inför en managementteori i den skalan det handlar om. När Lean Sig-Sigma införs i skolan, vården, all offentlig verksamhet och i de privata storbolagen. Då är det ingenting annat än en ny samhällsstruktur du har skapat. Då du inför ett system som kommer styra människans arbetsliv såväl som deras liv utanför arbetet. Då måste den förändringen analyseras för sina politiska innehåll, managementteorin i sig måste debatteras politiskt. Vad är det då för en samhällsstruktur som följer modern managementteori, det är det värsta övervakningssamhället du kan tänka dig, det är dessutom en fascistisk struktur med oklar ansvarsfördelning, i vanlig fascism var ansvarsfrågan aldrig i fråga, den var självklar. Vad NPM och Lean Six-Sigma innebär är en ansiktslös fascism. En mekanisk kontroll och övervakningsstruktur fullständigt befriad från inflytande av individen, en struktur som gör demokratin överflödig, demokraterna svävar på ett moln utan ansvar, demokraterna i riksdagen och politiken har befriat sig från ansvar och infört en fascistisk struktur som medborgaren inte kan rösta sig bort ifrån. Det är en totalitär ordning som man bara kan köpa sig bort ifrån och då bara i vissa kommuner.

Om inte livsvillkoren för majoriteten går att rösta om, då har demokratin avskaffats.

Återinför demokrati och ansvar! Avskeda fascisterna!

Hannu Komulainen sa...

Man kan ju undra varför NPM infördes i den offentliga sektorn utan någon politisk debatt före. Borde inte moderater och konservativa ha varnat för att genomföra sådana stora förändringar utan utvärderingar?

Man kan längta tillbaka till den tiden när konservativa var konservativa, liberaler var liberaler och socialister var socialister...

Jan Wiklund sa...

NPM genomfördes först i Australien och Nya Zeeland för att politiker skulle slippa ta ansvar för nedskärningar, meddelar den norska NPM-experten Tom Christensen i boken Transcending New Public Management. Dessvärre (för dem) blev det bakstöt på det - politikerföraktet spred sig när det framstod som om dom inte ens kunde kontrollera sina egna byråkrater. Inte blev det nåt billigare heller eftersom stuprörsseendet spreds. Så nu har det blivit en vändning i de länderna, och andra metoder har kommit i ropet.

martin sa...

Hannu,
word. Jag saknar ibland det kalla kriget. Iom att högern är en identitetspolitisk riktning snarare än en ideologisk, en identitet som definierade sig som vad den INTE var. Då innebar murens fall att de identitetspolitiska storheterna på högerkanten tappade den fasta punkten med vilken de definierade sig själva, de seglade då iväg utan mål och mening i en approxamation av högerriktning, vilket gjort dem till statssocialister i värsta stalinstil med sin trickle-down. Istället för näringsliv som en motpol emot kapitalet har de gjort gemensam sak mellan stat och kapital. Vilket inte bara är fascistiskt utan reproducerar den sorts ofrihet som de anklagade sovjetunionen för.

De blev både fascister och stalinister på en gång, när de tapade sovjet som den fasta punkten i tillvaron som de definierade sig utifrån.

martin sa...

"näringsliv som en motpol emot kapitalet"

skall lyda:

"näringsliv som en motpol emot staten"

martin sa...

Jan,
i den värld jag rör mig. Så har man sett stora besparingar på kort tid, vilket gör att man kan sälja in den där managementteorin överallt väldigt enkelt. Däremot ser man snabbt hur det medför en stagnerande kärnverksamhet och rusande kostnader/minskad produktivitet på sikt. Det döljer ofta produktivitetsförlusterna i inledningsskedet genom att ersätta "äkta" produktivitet med sina egna mått för produktivitet. Så inledningsvis stora besparingar och skenbar produktivitetsökning är det som säljer hela skiten.

På sikt så överges det nog av de flesta verksamheter som inte hade en typ av arbetsdelning som gör den här styr och mätteknik relavant, typ McDonalds.

Jan Wiklund sa...

"Ideologin" bakom är att syftet var nedskärning. Dvs övre medelklassens ovilja att betala. Politikerna vågade inte stå för det för de visste att det var impopulärt. Därför skapade de en massa ogenomträngliga regler som skulle göra nedskärningen automatisk, utan att någon behövde ta ansvaret. Det var tanken bakom.

I Australien blev det bakstöt, dvs dom fick ta ansvaret likförbannat. Men det fungerade i många år. Det har det gjort här också. Men nu börjar motståndet vakna.