fredag 26 juli 2013

Språk åter från de döda samt oanständiga

Lingvistbloggen är ofta läsvärd. I ett färskt inlägg får vi veta att tre språk har uppväckts från de döda - alltså att tre språk som betraktats som utdöda åter fått liv. Manx (Isle of Man), korniska (Cornwall), samt liviska. Det sistnämnda verkar i och för sig hänga på gärsgår'n men lärs i alla fall ut som andraspråk i Lettland. Ett grannspråk, med andra ord. Eftersom det hör hemma norr om Riga har det en gång legat inom det svenska östersjöimperiets gränser.

Manx och korniska tillhör den keltiska gruppen. På en av den bretagnske folkrockaren och harpisten Alan Stivells plattor finns en dryckesvisa på korniska om jag minns rätt. Enda sättet att hålla liv i ett språk är att det finns några människor som talar det, och ser till att det skrivs och kommer ut på nätet dessutom. Och att kämpa från underläge kan ibland vara en fördel - den lille kämpen väcker sympatier och intresse! Du kommer säkert att väcka mycket mer intresse i omgivningen om du talar om att du kan korniska, jämfört med om du kommer dragande med den uttjatade engelskan!

För att få veta mer om språk så kan man titta på UNESCO:s språkatlas. Där anges status för mer eller mindre hotade språk jorden runt. Kamerun i Afrika är mångspråkigt, och där finns detta rent oanständiga språk som hotas av utdöende.

Name of the languageKuk (en), kuk (fr), kuk (es)
VitalityDefinitely endangered
Number of speakers3000
In 2001
Country or areaCameroon
Coordinateslat : 6.4326; long : 10.2365

För Sveriges del kan man konstatera att gutamål och älvdalska finns med på listan som "definitivt hotade". Att de olika samiska språken är med är inte så konstigt, men 'skånska' är svårare att förstå. Ett alternativt namn är 'bornholmska', och då blir det ännu konstigare. En dansk dialekt som antas förekomma i Skåne, Blekinge och Halland?

Till sist: låt oss minnas Falstaffs, fakir, uttalande om att de döda språken kännetecknas av den gravlika stämma med vilken de uttalas!

5 kommentarer:

Hannu Komulainen sa...

Jag minns inte var, men någonstans har jag läst att skånska faktiskt är en rent dansk dialekt, och inte någon sorts konstig hybrid av danska och svenska. Och att den låtit ganska likt sen Sverige erövrade detta danska landskap.

Det är inte så konstigt då att just Skåne brukar användas av sionister som argument för Israel inte ska lämna tillbaka de landområden som erövrats från palestinierna.

Björn Nilsson sa...

Tror inte man skall blanda ihop dagens grötiga och snabbt föränderliga Köpenhamns-danska med de dialekter som talades för flera hundra år sedan runtom i det danska riket. Skåne tillhörde ju det danska kärnområdet, så det måste ju vara rimligt att se skånskan som en dansk variant, inte ett blandspråk.

Jan Wiklund sa...

Å andra sidan är väl skandinaviskan ursprungligen (dvs tiden före radion) ett dialektkontinuum. Svenska och danska är väl något som huvudstadsbyråkraterna och deras lejda drängar skollärarna har kommit på att pracka på oss.

Thomas Nydahl sa...

Måste bara säga en liten sak: skånskan och bornholmskan kallades en gång i tiden för "östdansk dialekt". Jag har arbetar ihop med bornholmare i betskörden och vet hur bra vi förstår varandra. Men jag skulle inte skriva under på att dagens skånska - som har hundratals variationer mellan öst och väst, nord och syd - skulle vara samma östdanska dialekt som i forna tider. Men vill tillägga att den svenska ockupationsmakten krävde av prästerna i Lunds domkyrka att de talade "riktig svenska" och inte "östdanska". Är det någon av oss skåningar som idag jämför oss med palestinier, och kan israeliska sionister använda Skåneland (Skåne, Halland och Blekinge) som ett argument rörande Israel/Palestina-konflikten? Jag tror inte det. 1600-talets svenska våld mot skåningarna ligger nergrävt, de flesta skåningar känner inte ens till det. Skulle Israel hoppas på att palestinierna också lär sin historia grävas ner, nej jag tror inte det. Jämförelsen har några hundra års skillnad. Och innerst inne skulle jag vilja att min farfar, Köpenhamnare som han var, låtit mig växa upp i Danmark. Det är lättare att andas där, tro mig.

Björn Nilsson sa...

Vad jag förstår så var Bornholm ett utvandringsmål inom bekvämt håll för skåningar och blekingar som letade arbete förr, och språksvårigheterna var inte så stora. Ett plus, jämfört med att dra till Tyskland eller något anglofont land!

Man får väl helt enkelt inse att språk- och statsgränser inte alltid (eller kanske: för det mesta) inte sammanfaller! Farfarsfar var bleking för övrigt.