torsdag 8 augusti 2013

" ... en avantgardekultur"

I Forskning & Framsteg nr 4/2000 finns en artikel betitlad 'Sverige visar vägen enligt ny världskarta'. Tyvärr är själva kartan för otydlig på hemsidan för att återges men några slutsatser från artikeln (med sin måhända överdrivet positiva rubrik) kan återges.

Det rör sig om något som kallas World Values Survey. Forskare har intervjuat folk i ett sextiotal länder 1981, 1990 och 1996 och ställt frågor om hur människor ser på olika saker i livet. Hur ser "det svenska kynnet ut" enligt dessa intervjuer:

... en stark, näst intill helig betoning av personlig integritet och individuell autonomi tillsammans med starkt förtroende och stor respekt för andra.
Jag känner mig inte helt övertygad, men det kanske beror på att jag har alltför många svenskar i närheten. En del verkar inte särskilt integritetstroende, och med förtroende och respekt kan det vara si och så. Men det kanske kan skyllas på sociala media som understödjer asociala beteenden? Och artikeln säger också att det "svenska" egentligen också kan kallas "nordiskt".

De nordiska länderna ligger i en extremposition på den där kartan som alltså inte går att visa (har den nog på papper, men tidningen torde ligga långt under en massa andra grejor på ett rörigt ställe).

Deras extrema position längst upp till höger visar hur mönsterbildande och långt framme de nordiska länderna är, både i graden av modernisering och i graden av postmodernisering.
De nordiska länderna utgör en avantgardekultur, som har vuxit fram inom den skandinaviska välfärdsmodellen och de nordiska ländernas utveckling mot tjänstesamhällen.
- Det vore helt missvisande att sätta likhetstecken mellan kulturell förändring och "amerikanisering". Om några samhällen är typexempel på nutida kulturella förändringar är det de nordiska länderna och alltså inte USA som många skulle ha trott, menar kulturkartans upphovsmän.
Idag kanske vi inte skulle säga "mönsterbildande" med samma självkänsla, särskilt inte som mäktiga krafter försöker slå sönder det som kan vara just positivt mönster. Men jag tänker att för folk som vill göra politik av sociologiska undersökningar borde det finnas intressanta data att vrida och vända på i den här och andra undersökningar. Förutom "personlig integritet och individuell autonomi" antas vi ju ha "starkt förtroende och stor respekt för andra", och där borde man ju kunna koppla till undersökningar som visar ett stabilt stöd för välfärdssamhället i Sverige. När det nu pågår en utveckling som inskränker och trycker ner så många, och misstänkliggör oss alla, borde det finnas utrymme att bygga motstånd, "bara" man kommer på hur det skall göras!

Hej och hå, kommer någon nykläckt eller äldre politisk grupp våga göra hoppet ut i havet av användbara vetenskapliga data och leta efter godbitarna? 


Ytterligare ett par frågeomgångar har gjorts, 2000 och 2005, och ytterligare en uppges vara på gång. Undrar om Norden fortfarande tillhör "avantgardet"?

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Här en artikel som belyser ytterligare: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/battre-sociala-relationer-i-socialdemokratiska-samhallen_7979482.svd

Författaren menar att ju jämlikare samhälle desto större tillit. Något som också får stöd av Wilkinson & Pickett, http://en.wikipedia.org/wiki/The_Spirit_Level:_Why_More_Equal_Societies_Almost_Always_Do_Better

Karl Malghult sa...

Avantgarde, själv undrar jag om det inte är som så att vårt läge i Europa gjort oss till Ultima Thule. Vi är inte så duktiga på att tänka nytt, till det är vi alltför få för att genuint nytänkande ska få spridning. Men vi är rejäla på att vidareförädla andras idéer och raffinera dem till en punkt som inte skådat sin like någon annanstans. Folkhem, musikindustrin, nyliberalism, keynesianism, ståndssamhälle där i Sverige bönderna faktiskt var nästintill likvärdiga andra parter m.m. är inga genuint inhemska idéer men de kom att få en enorm fördjupning och ett genomslag här som varit kraftigare än någon annanstans.

Björn Nilsson sa...

Samtidigt har den politiska ledningen i Sverige för det mesta varit skräp. Kanske läget idag kan jämföras med senare delen av 1600-talet (Karl XI:s förmyndarregering) när svenska krigsmakten hyrdes ut till bäst betalande alltmedan hemlandet vansköttes och svalt.