torsdag 17 oktober 2013

Anledning till stolthet?

Noterade nyss på denna karta att det hus jag bor i klassas som "... särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt". "K-märkt" brukar man kalla det, men den beteckningen är numera avskaffad.  I och för sig kryllar det  av sådana hus här i stan, men man kan väl få sträcka på sig litegrann i alla fall!

Notera också detta:

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan fortfarande få skyddsbestämmelser i en detaljplan men idag kallas dessa för q-bestämmelser. En sådan kan exempelvis innebära rivningsförbud eller omfatta krav på bevarande av byggnadens exteriör och interiör. 
Kan vara något att tänka på exempelvis för de figurer som fått för sig att äldre hus skall 'förbättras' med balkonger.

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det lite fåniga i sammanhanget är att snart sagt vartenda hus anses skyddsvärt. Om det bara handlade om att skydda dem mot rivning (och skydda invånarna mot avhysning) vore det en sak - men det innebär också ett förbud mot varje slag av ändring av huset. Som t.ex. när bostadsrättsföreningen i Nybohovsbergets tråkiga grå hus ville måla om det i en lite svagt rosa nyans. Det fick de inte, ty den grå färgen hade arkitekten bestämt på 60-talet och den var därmed kulturhistoriskt fastslagen intill tidens ände.

Ibland blir man lite trött på att bo på ett museum. Det kanske kan förefalla sympatiskt att regler hindrar alltför hänsynslös exploatering, men de hindrar samtidigt demokratiska beslut.

Björn Nilsson sa...

Verkar finnas tankar om att plocka bort det nuvarande Marievikskvarteret, där husen ju är ganska stora och några tiotal år gamla, och i stället smälla upp superkolossala hus. Delar av det kvarteret tycker jag ser rätt bra ut. Men när Norrmalm revs så försvann ju funkishus också har jag hört. Snabba ryck.

stigman sa...

när rivning och nybygge kan ge mer vinst är husen saneringsmogna. som tex WTC.