söndag 13 oktober 2013

Rörelsen lever

Jag funderade för några dagar sedan på att skriva något om Oktoberrörelsen, där det ju inte hänt så mycket sedan våren (trodde jag). Man kunde ju undra om rörelsen klarat sig över de första svåra månaderna. Men nu har det hänt saker. Förutom papperstidningen Arbetarkommunen, som jag skrivit lite om tidigare, har nu hemsidan fått en rejäl ansiktslyftning. Det ser lovande ut.

Kampen mot revisionismen är viktig för OR, problemet kanske är att hitta några 'bra' företrädare för denna att puckla på. Jag tycker det är meningslöst att skälla det ganska meningslösa vänsterpartiet för revisionism. Det är nästan så man kan säga samma sak om KP, Kommunistiska Partiet, även om KP är lite mer alert. OR har börjat en kritisk granskning av Proletären. Slutklämmen i det första inlägget i den serien låter sålunda, på tal om det statliga presstödet och hur det påverkar partiet:

Tidningens överlevnad är bunden till den borgerliga statens allmosor. Två saker kan här noteras: 1. att organisationen inte är byggd för klasskamp i en hårdare situation, om repressionen slår till försvinner verksamheten. 2. tidningens innehåll påverkas givetvis av den hand som föder den. Man ser hot i att staten inte ger stöd till de som för fram ”misshagliga åsikter”, att inte tro att Proletären förbereder sig för detta genom att tona ner sådana åsikter är naivt. Fråga exempelvis varför kommunismens symbolik, hammaren och skäran, försvunnit från tidningen.
Det är inte utan att man tänker på vad den albanske ledaren Enver Hoxha sade i Moskva 1960 och som jag diskuterade här:

Bourgeoisin kan låta dig prata men sen ger den dig ett fascistiskt slag i skallen och krossar dig, eftersom du inte har utbildade kadrer som är nödvändiga för att gå till angrepp och inte heller bedrivit illegalt arbete, inte förberett någon plats där du kan få skydd och ändå fortsätta arbetet och inte heller skaffat medel att föra kampen med.
Om läget skärps tror jag inte att eftergivenhet och snällhet kommer att rädda KP ändå. I förlängningen av den liberaldemokratiska staten finns diktaturen, och den bryr sig föga om att du är en snäll och sympatisk människa.  

Hör du, nu skärper vi kampen mot revisionismen ... men var finns de där revisionisterna egentligen?
Den som tittar lite närmre på bilden nedan (från OR:s hemsida) och känner igen sina gubbar noterar att Enver Hoxha står med höjd knuten näven bakom den fryntligt leende gamle ordföranden Mao. Man kan undra om kamrat Enver är i färd med att slå näven i nacken på Mao och påpeka vissa revisionistiska avvikelser? -Till höger ser vi en energisk Lenin i talarstolen. Ännu längre till höger det klassiska konstverket 'Röd kil i vitt block'.


Det skall bli intressant att se hur detta utvecklas. Jag lär återkomma med tankar och synpunkter. En av mina ståndpunkter är att det är bättre att tala om vad man själv vill göra än att kritisera andra som man tycker har fel. Då blir de egna förslagen en sorts kritik i alla fall.

Se för övrigt en statsvetenskaplig fundering över vänsterpartiets senaste linje att hålla sig för sig själv. Kan vara framgångsrik, men det är en sak man borde ha gjort redan under Ohlys tid för att få mer trovärdighet. I stället sålda man ut sig helt till socialdemokraterna bara för att få vara med i jakten på ministerposter - och det gick ju som bekant inte så bra. Revisionism är det knappast, möjligen lite avslagen reformism (på sin höjd).

10 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Man får liksom en känsla av déjà vu...

Björn Nilsson sa...

Ja, det känns väl skönt att inte bli utsatt för en massa nya påfund som bara förvirrar! :-)

Men jag undrar hur mycket parollen om 'kamp mot revisionismen' har numera, när det knappt finns vare sig revisionister eller reformister kvar i någon större omfattning.

Jan Wiklund sa...

Spelar ingen roll, bara man får upprepa det ärorika förflutna. Första gången som tragedi...

Anton sa...

Tycker inte alls det ser "lovande" ut. Tvärtom. Dels förstår jag inte hur de ställer Mao och Hoxha bredvid varandra trots den senares ideologiska kritik/brytning med Mao och maoismen. Fegt nog efter Maos död ska tilläggas.

Sen gillar jag inte alls vibbarna jag får av Röd Aktion som också är kopplade till OR. Vad är deras poäng? Bränna en flagga och uppmuntra till kravaller i förorterna? I värsta fall har vi att göra med ett gäng ligister och våldsverkare som ställer till det för oss som verkligen vill ha en förändring! Inte konstruktivt för fem öre.

Björn Nilsson sa...

Vi får se. 'It aint over 'til the fat lady sings', som man säger. Att Mao och Hoxha kommer upp samtidigt kan ju betyda att OR-arna har en rätt öppen attityd till att plocka ideer från olika tänkare och praktiker inom rörelsen och göra något eget. Det var närmast åt det hållet jag tänkte när jag skrev 'lovande'.

Däremot håller jag med om att det finns andra saker som inte ser bra ut. Frågan är om Röd Aktion finns annat än som en sida på nätet. Men Revolutionära Fronten finns, OR verkar gilla dem (vet inte om det är ömsesidigt) och det kan vara ett problem. Undrar om RF-arna är de mest omdömesgilla man kan träffa på vänsterkanten. Jag tvivlar på att gatuslagsmål och sabotage är det som bör stå på prio-listan för den som vill vitalisera vänsterrörelsen i Sverige. Men vi får se, och diskutera.

Anonym sa...

Tycker att deras text om fascism belyser synen på RF. Det handlar om två onda saker.
OR skiljer sig uppenbart från den gruppen (och RA) i flera avseenden. 1. mer ideologiska/teoretiska. 2. jag ser inget i deras texter om "gatslagsmål", tvärtom handlar det där om att bygga en organisation. 3. Mer mångfald i sin verksamhet. T.ex. har inte RF några studiecirklar, föreläsningar och deltar inte i "offentliga samtal", t.ex. med Svensk-Kubanska.

En sak till. Hoppas att de håller uppe uppdaterande av hemsidan - sen den nya kom upp har faktiskt 2 saker redan skett (dels om studiehäftena, dels om Chedagen).

Björn Nilsson sa...

Såg en bra observation i slutet av OR:s fascism-artikel. Kan vara värd att ta upp i en separat bloggpost.

Anonym sa...

Du vet nog inte särskilt mycket om RF om du tror att de inte har föreläsningar och undviker det "offentliga samtalet", anonym.

/Lotta

Anonym sa...

RF har ingen egentlig överordnad organisation så hela diskussionen blir lite missvisande. OR kanske har kontakt med någon RF-grupp, eller enskilda medlemmar.
RF-personer är också ganska "unga", de blir äldre, några lämnar men fullt möjligt att en del söker sig till grupper som har en annan "vuxnare" inriktning men ändå är "revolutionära". Jag tror att OR gör rätt att sträcka ut en hand. Tänk hur många som har försvunnit från kampen pga av att att de inte ser några alternativ.

Björn Nilsson sa...

Intressant kommentar. När RF-arna blir äldre kanske de kan uppgradera rollatorerna med mojänger för stenkastning och tårgasskydd?

Allvarligt talat: en del RF-are kan ju fundera på om den nuvarande stenhårt konfrontativa linjen mot marginella nasse-grupper är den mest produktiva på sikt.