måndag 30 december 2013

Försvara välfärden - avvisa tiggeriet!

För en tid sedan gick jag förbi en tiggerska som satt på golvet i en tunnelbanestation. Bredvid henne stod en grupp som jag antar var dagbarn utan att ta någon särskild notis om henne. Jag tänkte, att om inget görs kommer tiggare som sitter överallt att bli lika naturligt för de här barnen som mobiltelefoner.

Försvara välfärden - avvisa tiggeriet!

Det är slutklämmen på ett inlägg av vänsterveteranen Stefan Lindgren, som i sin tur försvarar vad Bo Rothstein tidigare skrivit och fått en massa skäll för. Men accepterande av tiggeri i stor skala blir ytterligare ett moment och argument i nedmonterandet av välfärdssamhället. Tiggeri blir välgörenhet, och ju mer välgörenheten breder ut sig desto starkare blir argumenten för ytterligare nedskärningar i välfärdssystemen. Varför ha generell välfärd om folk själva kan tigga ihop till vad de behöver? Vill vi ha det så? Man skulle nästan kunna tro att en del som kallar sig vänster tycker så. Eller att de tänker jäkligt kortsiktigt och vägrar se konsekvenser på längre sikt.

Skall den ynklige, kanske vanföre (såg en sådan utanför NK på Hamngatan för någon vecka sedan) tiggaren bli ett naturligt inslag på gatorna i framtidens Sverige? Var det så EU-entusiasterna tänkte sig framtiden i 'det gränslösa Europa'? Kan vi se fram mot slagsmål mellan svenska och utländska tiggare om de bästa platserna?

En rolig krumelur bara ...

... som jag hittade på Twitter.

söndag 29 december 2013

Lästips om fejkrevolutioner

Lästips, artikel av den USAmerikanske vänstermannen James Petras som (med början i antikens Rom) behandlar mer eller mindre fejkade revolutionära massrörelser under tidernas gång, fram till vad som händer i Ukraina idag. Ett citat bara:

Ett citat:

Throughout the ages, the choreographed “mass revolt” played many roles: (1) It served to destabilize an electoral regime; (2) it provided a platform for its oligarch funders to depose an incumbent regime; (3) it disguised the fact that the oligarchic opposition had lost democratic elections; (4) it provided a political minority with a ‘fig-leaf of legitimacy’ when it was otherwise incapable of acting within a constitutional framework and (5) it allowed for the illegitimate seizure of power in the name of a pseudo ‘majority’, namely the “crowds in the central plaza”.


Allt som ser ut som guld är inte guld, och samma gäller revolutioner! Petras kritiserar med rätta de vänsterpersoner som inte förstår detta. Det gäller att se vilka krafter som är igång, både framför och bakom kulisserna.

lördag 28 december 2013

Fattigdom i Tyskland

Enligt en artikel på Nyhetsbanken (översatt från tyska Junge Welt) ökar fattigdomen starkt i Tyskland. Med tanke på att detta är ett kärnområde i Europa och i världsekonomin är det märkvärdigt. Enligt en rapport från Tysklands Nationale Armutskonferenz (Nationella fattigdomskonferens) lever var sjunde tysk nära eller under fattigdomsgränsen. Då har man ändå inte sjunkit till USA:s nivå, där är det var sjätte. Men illa i alla fall. - Är inte Tyskland lika med välstånd, tjocka tyskar och glänsande mercor?

En reflexion: Tyskland exporterar så det dånar om det och har permanent överskott i utrikeshandeln. Borde inte detta, om man följer den normala tankegången hos handelsentusiaster, leda till ökat välstånd - och detta inte bara hos exportören utan också hos importören? Det kanske i själva verket är tvärtom. Lönerna hålls ner för att understödja exporten vilket torde drabba de som redan har låga löner - och vips är de nere i fattigdomsträsket. Men även bättre betalda torde få dålig löneutveckling, medan enligt känt mönster en liten grupp rika blir ändå rikare. De fattiga och de som ligger nära fattigdomsgränsen blir en tyngd som på sikt drar hela ekonomin nedåt (utom för de extremt rika som pysslar mindre med real ekonomi och mer med spekulation och plundring). Fungerande kapitalism kräver mängder av människor som konsumerar massproducerade varor på massmarknader. Mer efterfrågan måste in i systemet hela tiden, annars blir det varustockningar och kris. Och det är ju efterfrågan som sviktar när alltfler människor får svårare att få sin privatbudget att gå ihop. (Det här är ju inte bara en fråga för Tyskland, utan gäller också en kronisk över-exporterare som Sverige.)

Samtidigt slår billig tysk export ut länder med lägre utvecklad ekonomisk bas. Med EU-upplägget så kan svagare ekonomier inom EU inte skydda sig genom exempelvis tullar, och de tvingas dessutom att använda en valuta som är för dyr för dem. Enda sättet för dem att ta sig ur den fällan är att försöka med 'åtstramningar' som bland annat antas gynna deras export, vilket gör de interna kriserna ännu värre och jagar fram entusiastiska hel- och halvfascister ur samhällenas dunklaste skrymslen. - För övrigt verkar idén att alla skall exportera sig ur krisen ganska konstig. Skall alla ha exportöverskott då?

Så vad Tyskland skulle göra kanske handlar om att se till att mer av vad man producerar också konsumeras på hemmaplan, vilket kräver att fattigträsket dräneras. Se till att export och import går jämnt upp. Då minskar faran att andra länder krossas av den tyska ångvälten. - Men det är knappast troligt.

torsdag 26 december 2013

Grattis på födelsedagen!

Just det, i dag kan gamle ordföranden Mao skåla (med en liten kopp risbrännvin kanske) och fira sin 120-årsdag. Och inte bara han gör det, vilket framgår av en sur artikel i Svenskan. Den dystra sanningen för gänget som leder i Kina idag är att gamle Mao har en så stark ställning i folkdjupet att de inte kan 'avskaffa' honom, hur mycket de än vill det. Vill de sitta kvar måste de trixa med arvet efter Mao, men de kan inte avskaffa honom som symbol för det nya Kina.

"Kina har rest sig" sade Mao 1949 när Folkrepubliken Kina utropades, och resningen har sannerligen inte avstannat ännu. Sade inte Napoleon något i stil med att "när Kina vaknar skakar världen"? - Kina reser sig och världen skakar. Gårdagens så självsäkra USA skakar i knävecken. Liberaler gnyr oroligt. Och vi andra kan ju fundera på var den process som Mao drog igång skall sluta.


måndag 23 december 2013

Julhälsningar och rundsnack






Skall vi ta detta som en 'socialrealistisk julhälsning'? Trots det borgerliga samhällets förfall och förfulning kan ett gladare och rödare budskap understundom tränga sig fram (med lite hjälp av ett bildbehandlingsprogram).

Om någon väntat sig 'påplatsen-synpunkter' och bilder av mig från gårdagens manifestation i Kärrtorp så är väntan förgäves. Jag var inte där. Anade att det skulle bli ruskigt mycket folk, och ruskigt mycket folk är jobbigt. Jämför Västerlånggatan eller nedre Drottninggatan i värsta högsäsong. Man känner sig andligen nedtrampad och blir det nästan i verkligheten också. Var med på den största demonstrationen mot Gaza-kriget, och Sergels torg var så packat med folk att det kändes otäckt. Jag gör dock tummen upp för alla som var med i Kärrtorp. Kampen lär dock fortsätta. Misstänker att en del nassar snarast känner sig uppmuntrade av den här uppmärksamheten, i egenskap av del lilla bittra minoriteten som verkligen förstår hur det förhåller sig med Sverige. Vi får se. De skall väl supa skallen av sig under julen först innan nya planer dras upp.

Bloggen har nu varit öppen för kommentarer (med ett undantag) under en vecka och jag tycker det fungerat bra, så det får fortsätta så länge det går bra. Undantaget är de rackare som inte kan bevisa att de inte är robotar men som skickar reklampost till urgamla blogginlägg. Jag vill inte ha skräpkommentarer på diverse konstiga språk på bloggen, och nu har jag sluppit rensning av sådana. Inget skräp i inkorgen längre. Däremot hoppas jag på fler bra kommentarer från riktiga människor. I värsta fall får ni påpeka om jag skriver något fel, om det mot förmodan skulle inträffa någon gång.

Ja, nu blir det inget skrivet på några dagar. Datorn får vila under helgen. Alla läsare tillönskas budskapet enligt tavlan ovan!

lördag 21 december 2013

Sverigevännerna ställer inte upp

Kontraorder: Avpixlat ställer inte upp i Kärrtorp. (Tvärtemot vad som sades igår.)



Men de ser ju glada ut i alla fall bakom banderollen. Nja, det är nog klokare att hålla sig borta med tanke på att en hel del deltagare i Kärrtorp lär ha misstankar om att det i Avpixlat-leden finns en hel del personer som i själva verket sympatiserar med nassarna som började slagsmålet förra helgen.

Sverigevänner, förresten. Kom ihåg talesättet: 'Med sådana vänner behöver man inga fiender'.

När juldagsmorgon (inte) glimmar ... mot ljusare tider


http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.19229!image/Vit_jul_diagram-2012.png_gen/derivatives/fullSizeImage/Vit_jul_diagram-2012.png
Den här bilden finns på SMHI:s hemsida (och är något läsbarare där)

Och vad lär vi oss av den? - Kanske att man bör hålla sig uppåt Karesuando om man vill vara någorlunda säker på att juldagsmorgonen skall glimma! Till och med Haparanda har ju haft en jul med barmark!

Det är ju lätt att glömma hur det varit, gröna jular har setts som undantag, men för oss i kgl. hufvudstaden har de varit vanliga under de senaste 112 åren. De senaste två mördarvintrarna skymmer sikten bakåt men nu är vi tillbaka mot mer normala förhållanden. Vilket innebär att ungefär fyra av tio jular skall vara snöfria. Frågan är förstås om resten av vintern kommer att se ut så här, eller om man kan förvänta sig snö och is i januari/februari. Februari skall väl vara den egentliga vintermånaden.
Och nu är det vintersolstånd. Mörkare än så här blir det inte. Det kommer att stå och väga några dagar. Idag antas solen gå upp 8:46 i Stockholm (syntes inte bakom regnmolnen) och de närmsta dagarna kommer den att bli ytterligare ett par minuter senare. Å andra sidan skjuts solnedgången fram en minut per dag, så det jämnar ut sig. Snart kanske talgoxarnas preliminära vårfilande börjar, och grönfinkar bubblar från björktopparna i januariljuset ...! Undrar om det blir någon is på Riddarfjärden efter nyår så man kan gå och spana efter havsörnar som landar där, mitt i Stockholm? - Verkar lite tveksamt, men med ett nyckfullt och slagigt klimat vet man ju inte hur det blir. Rätt vad det är kan det ju bli svinkallt igen.

fredag 20 december 2013

Sverigevännerna ställer upp!

Såg att en ledande SD-are skriver i Svenskan att partiet inte tänker delta i manifestationen i Kärrtorp. Men det finns andra inom rörelsen, sverigevännerna, som gärna ställer upp:


Jag har varit sverigevän i hela mitt liv (dock inte okritisk) men det är en bisak i detta sammanhang. Rätten att uttrycka åsikter innefattar även rätt konstiga sådana. Vi får hoppas att 'sverigevännerna' inte blir manglade på söndag, utan att det blir en positiv stämning. Skulle dock tro att en del av kommentariatet på Avpixlat har svårt att fatta vad som händer. Deras ursäkt för slagsmålet förra helgen var ju att det var folk från RF/AFA med i mötet då. Men RF/AFA-folket började ju inte slåss förrän mötet angreps av nassarna. Inget angrepp, inget slagsmål - det borde vara lätt att fatta, men är det tydligen inte.

Nu verkar det ha blivit en rejäl politisk rekyl på grund av förra helgens nasse-upptåg, med möten runt om i landet. Vad man möjligen kan oro sig för att det långsiktigt kan bli en rekyl mot rekylen. När det politiska etablissemanget tränger sig fram för att ta över initiativet så handlar det ju om människor som faktiskt är ansvariga för att ha skapat det klimat där små nassegrupper frodas. Är verkligen figurer som Löfven rätt i det här sammanhanget? Reinfelt åker inte till Kärrtorp men hans lite hårfagrare variant Löfven gör det. Kommer det att fungera? Har landets politiska etablissemang den moraliska trovärdigheten att tala mot nassarna? - om den saknas kan det gå ganska illa på sikt. Rått uttryckt: när skurkar pratar moral blir det skurkmoral. På nyliberalismens bakgårdar kilar de bruna råttorna omkring bland soptunnorna och förökar sig. Mot dem hjälper inte nyliberal moralism.

*** 

Såg förresten att en ledare i den här nassegruppen bor i Ljusnarsberg. Just Ljusnarsberg låg ju sist på Lärarförbundets rankning av svenska kommuner de senaste två åren. Kan det finnas något samband? Jag gick tillbaka och kollade listan. Ljusnarsberg ligger i Örebro län. Av tolv kommuner så låg åtta sämre än genomsnittet i hela landet. Inte bra.

Om David Harvey

Det finns mer djupsinniga analyser hos Oktoberrörelsen än slutsatsen att det alltid är rätt att slå nazister på käften. Ta den här diskussionen om en samtida intressant marxist - David Harvey. Intressant. Får man tro artikeln har Harvey rätt bra fångat upp rörelserna i dagens värld. Samtidigt flaggas det för en andra artikel där det kommer kritiska synpunkter om honom också. - Det här verkar mer matnyttigt än kufiska franska filosofer som annars uppskattas av delar av den intellektuella vänstern.

Jag laddade ner Harveys videoföreläsningar om Kapitalet för länge sedan. Nu gäller det 'bara' att ta sig tid att se dem också.

Avskedsbrevet

Det finns arga unga män och det finns arga gamla gubbar – här kommer ett salt inlägg från mellankategorin arga medelålders män, med synpunkter på hur vänsterpartiet utesluter sin vänster. Ett utträdesbrev från en som tröttnade och klev av. Fullt begripligt, på grund av hans tidigare erfarenheter av våldsbenägna nassar och att vänsterpartiets ledning verkar att inte ens godta självförsvar mot angrepp - då skall man tillkalla polisen ... och hur länge dröjer det innan det kommer en polis om man nu befinner sig utanför de större tätorterna i Sverige?

***

Uteslutningen av Markus Allard och Aron Etzlers uttalande om Allards efterträdares stöd till kamp emot nazismen räcker för mig. Det var droppen.

Vänsterpartiet har nu blivit ett fullfjädrat postmodernt parti, de omfamnar en postmodern värdenihilism som säger att det inte är någon skillnad på att med våld försöka få till stånd ett folkmord och att med våld bekämpa folkmördare. Vänsterpartiets ledning skriver under på alla punkter i Eskil Franck's postmoderna SOU. I grunden menar utredarens värdenihilistiska ansats att det inte är någon skillnad på såna som ANC och Apartheid, att Mandela inte är bättre än de Klerk. Att våra FN soldater i Jugoslavien var lika goda kålsupare som Slobodan. Det är en assymetrisk relativism till nazisternas fördel, värdenihilism är att vara en nyttig idiot åt nazisterna. När man gör motiven irrelevanta så står man på de mest illvilliga motivens sida.

Att Vänstern nu blir det 8:de postmoderna partiet i riksdagen eliminerar helt vänsterpartiets relevans. Ett värdenihilistiskt parti bland andra, som vägrar att slåss för de värderingar som en vänsterpolitik måste vila på. Slavoj Zizek har rätt när han säger att man inte kan bygga ett samhälle på värdenihilism. Man kan inte bygga ett parti på värdenihilism och även om man kan göra det, så finns det 7 partier till i den postpolitiska riksdagen att engagera sig för, ja för vadå? ingenting.

Om vänsterpartiet skall ha något existensberättigande alls, måste de våga kämpa för de värderingar som en gång legat till grund för partiet, själva syftet med partiets existens. Uteslut Aron Etzler och de andra i partiledningen som är i färd att omvandla vänsterpartiet i postmodern riktning. Ta avstånd från postmodernismen och ta upp kampen för de värderingar som vänsterns medlemmar har, våga ta upp kampen med postmodernismen.

Tack för mig.

Med vänliga hälsningar,

Martin

torsdag 19 december 2013

Dum anti-rasism?

Är det här en bra affisch, från anti-slaverirörelsen under tidigt 1800-tal?





"Är jag inte en människa och broder?" frågar den stackars kedjeslaven. En normalt tänkande person tänker väl att det är en rimlig fråga som det inte borde vara något problem att svara 'ja' på. Men vänta nu, när jag hörde det här så blir det inte så lätt längre. Eller är det helt enkelt bara dumt? Ajabaja, inte komma här och se slaven som människa och broder när du inte själv är slav!



onsdag 18 december 2013

Förslag på norsk läsövning

 

Vet inte om det betyder något praktiskt, men det finns en intervju hos norska Tjen folket (maoister) med Markus Allard, ungvänster-killen i Örebro som är på väg att sparkas ut från vänsterpartiet. (Och vars efterträdare redan verkar vara inne på samma bana.) Han verkar rätt arg. Frågan är hur många andra i Ung vänster som är inne på samma arga linje. Intressant: först hoppar en mindre grupp av från Kommunistiska Partiet och bildar eget, nu är det 'ett morr och ett knorr' i vänsterpartiets ungdomsförbund. En tillfällig historia, eller något större på gång? Fundera på saken och försök med den här norska läsövningen!


Vad som går an/inte går an

Denna fråga ställer en skribent i Aftonlövet:

...frågan är om det är acceptabelt att på julafton exempelvis titta på ”Sagan om ringen” i stället för Kalle Anka och ändå anses leva enligt svensk kultur?

Svaret torde vara, att "Ringen" med vissa reservationer kan passera, men undvik helst underligheter  av typen läsning ur 'Julevangeliet'. Då kan grannarna börja undra.

Europa mot pension

Som den indiske veterandiplomaten M K Bhadrakumar ser det betyder det färska avtalet om ekonomiskt stöd från Ryssland till Ukraina att Europas drift in i pensionärstillståndet fortsätter, och USA står förvirrat kvar utan allierade. Tidigare har M K B kallat demonstrationerna i Kiev en CIA-operation. (Här också.) Kanske den har misslyckats, beroende av en långsiktig och säker rysk diplomati. Samt att ryssarna känner medvind och har medel att hålla ukrainarna under armarna. I bakgrunden torde kineserna heja på. De har ju också ekonomiska intressen i Ukraina numera, har jag för mig. 'Den svarta jorden' lockar utländska investerare/profitörer. Och Ryssland idkar 'brutala påtryckningar' mot Ukraina genom jättelån och lägre energipriser. 

Bildt får väl svälja den bittra kalken och gå vidare. EU får nöja sig med att Serbien nu är klart för medlemsförhandlingar om den tänkta inkorporeringen av Ukraina misslyckas. Måste väl svida hos gamla 'drang nach Osten'-tyskar, och i USA som vill flytta sin styrkor in i det gamla Rysslands hjärta - men kanske det är bättre att ägna sig åt ålderskrämporna i stället för att försöka spela unga virila stormakter?

Albanien vill också in i unionen men har stött på patrull hos några EU-medlemmar. Vore det inte bättre om Georgi Dimitrovs gamla idé om en Balkanfederation grävdes upp, så att det blev ett samarbete mellan relativt jämlika parter? Gamla Jugoslavien, Bulgarien, Rumänien och Albanien vore partners på ungefär samma nivå. Om de skall samsas med exportmonster som Tyskland och Sverige blir de bara illa tilltygade och krossade av 'besparingar'.

***

Världen ändras, men hur mycket intresse finns det för det i Sverige? En del inom affärsvärld och kultur noterar nya marknader och möjligheter, men bland politikerna? Hos dem känns det inte som framtiden finns, annat än som ett plötsligt uppflammande och lika snabbt döende jippo då och då. 'Matlandet Sverige' känns verkligen inte lika tungt politiskt som en genomgripande plan för landsbygdsutveckling. Medan den planen inte finns köper svenska imperialister jord i Ukraina. Politikerna funderar väl på sin pension. Alla antas fundera på pensionen. Det är visserligen ett framtidsprojekt, men är detta det framtidsprojekt vi behöver?

tisdag 17 december 2013

Rena grekiskan för det fria ordet

Kolla, det här antika citatet hittade jag på en antikblogg:

ἆρ’ οἶσθ’ ὅτι τῆς πενίας ὅπλον                Förstår du då inte att det fria ordet
ἡ παρρησία; ταύτην ἐάν τις ἀπολέσῃ,         är de fattigas vapen? Om man förlorar det,
τὴν ἀσπίδ’ ἀποβέβληκεν οὗτος τοῦ βίου.       har man kastat bort livets sköld.

Lite avundsjuk är jag allt på folk som kan klassisk grekiska. Klarar inte ens av att läsa enkla grekiska texter. Men τοῦ βίου betyder 'livets' och τῆς πενίας ὅπλον 'de fattigas vapen'. Tänk på ordet 'penibel', det visar ju att en situation är besvärlig.

ὅπλον är 'vapen'. En rustad grekisk krigare var en hoplit, en vapenman. Varifrån kom nu det där h-et i 'hoplit'? - Jo, titta på ὅ. Man skulle kunna tro att det är ett ö, men så icke. Den första pricken ser ut som ett komma, men i själva verket är det en anvisning om att det skall vara ett h först i ordet.

Hade 'kommat' varit spegelvänt hade det varit en anvisning om att det inte finns något h i början av ordet. Det här sättet att markera är ett tilltag som används ibland när ett skrivet ord inleds med vokal. ὅπλον kan skrivas 'oplon' om man går direkt till vårt alfabet, men den riktiga transkriptionen blir 'hoplon'.

Tydligen var hopliterna bra på att gå på tå också

Underrättelsefadäs? Vänsterfadäs?

Detta är inte en unik händelse: polisen kände till att det fanns direkt hot mot det anti-nazistiska mötet i Kärrtorp. Det ledde inte till passande åtgärder, och så gick det som det gick. (Jag tittar inte på TV:s nyhetssändningar, men tydligen var ordvalet hos SvT om Kärrtorp på gränsen till skandal.)

Det är sådant man bör ha i minnet när säkerhetsetablissemanget kommer springande och vill veta allt (ibland under korkat hotfulla former). Man kan samla hur mycket information/data som helst, men vad händer sedan? Det fanns uppgifter om att det var någonting på gång i New York 11 september 2001 men informationen utnyttjades inte. För att ta ett megastort historiskt exempel: vid Första världskrigets utbrott hade Österrike-Ungern tillgång till hela den ryska krigsplanen, tack vare någon flitig spion. Ändå hade österrikarna svårt att värja sig mot ryssarna, trots att man visste ungefär hur de skulle lägga upp sin krigföring.

Polisen har varit självkritiska mot sin insats vid förra söndagens demonstration, som attackerades av Svenska Motståndsrörelsen. Polisen hade information om att det fanns en grupp med ”gatustridsvapen” som hotade den tillståndsgivna demonstrationen. Problemet var bara att dessa uppgifter aldrig nådde de poliser som planerade bevakningen.

Det torde finnas många fler sådana exempel. Informationen finns, det spricker ändå. Kan det möjligen bero på att datainsamlingen blir ett självändamål och användningen av data sekundärt och underkastat fullständigt opålitliga mänskliga reaktioner och åtgärder? I stället för kvalitet satsas på kvantitet. Det är väl ungefär som att leta efter en nål bland några höstrån, men först vräka över en hel jättestor höstack - och sedan börja leta efter nålen.

Men vi kan ju se detta som att "mediet är budskapet". Det är inte informationen som är det man söker, det är helt enkelt så att moderna datorer och datorprogram gör den här sortens insamling av information möjlig. Och så kör man den linjen. Bara för att man kan göra det, inte för att det skulle vara särskilt effektivt. Sedan får argumenten hittas på i efterhand om folk börjar fråga. Man kan tala dunkelt om hemska attentat som förhindrats genom spaningen (och som man naturligtvis inte kan ge några detaljer om), man kan muttra något om "den mänskliga faktorn, tyvärr skickades inte informationen vidare .." om det trots allt smäller ändå.

Bra, ge borgardrummeln en ordentlig utskällning bara!


***

På tal om Kärrtorp och 'bra' tajming: samtidigt med eländeti Kärrtorp kommer uteslutningen av ungvänster-killen Allard i Örebro. Rimligen måste vänsterns högkvarter (Kungsgatan 84, Stockholm) fundera på hur smart detta egentligen är. Visserligen är ung vänster inte så stort längre (har sett uppgift om 1500 medlemmar) men någon betydelse som rekryteringsbas för partiet måste ju organisationen ha. Om man utesluter de mest aktiva medlemmarna - ja, vad finns kvar då? Ett antal passiva, en del som bara är medlemmar på pappret, några lydiga karriärister kanske?Är det den sortens människor som är vänsterpartiets framtid?

Det är inte rättvist att säga att vänsterpartiet utesluter folk till höger och vänster. Man utesluter folk till vänster. (En lustighet som jag inte hittat på själv, den finns i diskussionstråden just om Ung vänster på sajten Socialism.nu.)  Nu kan ju uteslutningen av Allard i Örebro också knytas till en långvarigare konflikt inom partiet, och hans tack för skyddet från RF kan ha varit bara en snabbt fångad chans att bli av med honom, men dumt och opportunistiskt är det likförbaskat. Och nu har han ett antal distrikt på sin sida som det verkar. En del kanske försvinner, några fortsätter väl med desperata förhoppningar om att det ändå på något underbart magiskt sätt skall gå att få någon socialistisk färg på vänsterpartiet och dess ungdomsförbund, en del kan tänkas gå till vänsterrörelser med någon sorts vänsterprofil. Vi får se.

Med politisk opportunism kan det vara som med fylleri och nyliberalism: först framgångsrus, sedan en plågsam baksmälla som måste botas med mer av samma ohälsosamma ämnen!

måndag 16 december 2013

Hur länge skall den här traditionen fortsätta?

Så var det så dags igen, den årliga lilla demonstrationen på Mynttorget - nedanför slottet och några tiotal meter från Riksdagen - inför riksdagshjonens årliga beslut att fortsätta kriget i Afghanistan. Hur många gånger mer blir det? Jaja, redan någon gång under första hälften av 1800-talet föreslog humoristen H. B. Palmaer följande devis för dåtidens riksdag: "Här fattas visa beslut." Den uppmärksamme kanske noterar att betydelsen av frasen blir olika beroende av vilket av orden som betonas. - Hade Sverige fungerat bra och haft hyfsad kvalitet på de ledande politikerna och tjänstemännen hade vi knappast suttit i den här situationen. Krigseländet i Afghanistan kan faktiskt ses som ytterligare en aspekt på förfallet här, jämsides med skola, vård, omsorg, kommunikationer etc som tydligen skall få rasa ihop utan större reaktioner.

Nå, några bilder från i kväll:







På rätt plats

Vännerna i Oktoberrörelsen hävdar att det alltid är rätt att slå nazister på käften. Själv är jag tveksam mot det kategoriska 'alltid', men däremot kan man säga att de aktivister från Revolutionära Fronten och AFA som kallade till stöd för demonstrationen i Kärrtorp verkligen var på rätt plats vid rätt tillfälle. Här är det klart och enkelt att förstå sammanhanget: en icke våldsam demonstration angrips av våldsamma individer, demonstranterna försvarar sig och jagar bort angriparna. Inga större problem att förklara det (utom för en del av Avpixlat-kommentariatet och liknande figurer som vrider sig som maskar). Här kom RF och AFA in helt rätt.

söndag 15 december 2013

Åkesson var inte bjuden ...

... till Nobelfesten. Spelar det någon roll? Läser man Karin Bojs sorgesamma drapa i DN idag verkar det inte ha varit en så viktig tillställning:

Bara ett enda land – Belgien – köpte in årets TV-sändning från Nobelbanketten. Vi kan sitta där i våra frasiga sidenklänningar och smutta på champagne, alltmedan skeppet sjunker, omvärlden tappar intresset och barnen varken kan läsa eller räkna.

Belgien - är det egentligen ett riktigt land? En nationsgräns runt ett par regioner som inte vill ha med varandra att göra, så verkar det. - Nå, det var en utvikning. Lite tidigare i artikeln frågar Karin Bojs om ... :

...samhällets attityd till matematik och naturvetenskap. Varför har själva vetenskapen så perifer roll i svenska mediers Nobelbevakning? Varför lägger Kungliga Vetenskapsakademien en tredjedel av sitt Nobelkrut på ett ekonomipris, som Alfred Nobel över huvud taget inte har nämnt i sitt testamente? Varför ska svenska 15-åringar bry sig om naturvetenskap, när mäktiga vuxna markerar att klänningar och pengar är viktigare?
Ja, Sverige sjunker och media ägnar sig i väldigt hög grad åt smörja och oväsentligheter. Detta medan de ansvariga är som aporna som inte hör, ser eller säger något. (se not) De flesta topp-aporna är ju själva insyltade i försämringen, skulle de komma ut och vara självkritiska? - Inte i Sverige! Kanske dags att lägga ned Nobelpriset - eller åtminstone se till att de fåniga ekonomi- och fredsprisen försvinner - och göra något vettigt med pengarna? Stöd för änkor och faderlösa, eller som ett litet bidrag till återuppbyggnad av skolväsendet i vårt land?

Notera att jag skrev 'Åkesson' i rubriken förresten. Numera torde de flesta veta vem som avses.  Och inte förlorade han något på att inte vara bjuden till den festen.

(Not om aporna: tror den gode Guillou använder liknelsen fel. Handlade det inte ursprungliga asiatiska versionen om att inte se, höra eller säga något ont? Här gör ju aporna själva ont genom att inte höra, se, eller säga något.)

X-periment

Kanske inte har lust att titta efter stup i kvarten om det kommer kommentarer till bloggen i dessa juletider, så jag släpper på granskningen ett tag som ett experiment, och har bara kvar en funktion som förhoppningsvis håller massutskick stången. Förbehåller mig rätten att i efterhand rensa bort eventuella knasigheter. Blir det för dumt återinförs förhandsgranskningen.

Nu är det ju inte så många kommentarer. Ville jag ha det så borde jag skapa en sverigedemokratisk blogg där varje inlägg besvaras av hundra pers som skriver "klockrent!", samt några mer djupsinniga tänkare som utvecklar resonemanget till "klockrent! SD 2014!". Men det tror jag inte jag har lust med.

PS. På tal om jul. Alla som lyssnar på Sveriges Radio via datorn bör uppmärksamma att P2 har en kanal som bara sänder klassisk julmusik. P2 klassisk jul! Inte en rappare glappande sin käft så långt man kan höra! I skrivande stund däremot något från Bachs 'Juloratorium'. DS

lördag 14 december 2013

Vad vill sd med EU?

Det är ju ett jäkla liv om sverigedemokraterna. De anklagas för att vara ett enfrågeparti. Men för att få perspektiv på partiet bör man ju titta på vad de vill i övrigt utanför en-frågan. Jag gick resolut in på deras hemsida och där finns punkter att fundera över. Som det där med EU!

En del uppfattar sd som EU-motståndare som vill lämna denna fallfärdiga och förtryckande union. Tittar man i kommentarerna på Avpixlat verkar det vara en vanlig ståndpunkt. Men stämmer det för partiet själv? EU-politiken beskrivs i ett antal punkter samt tre stycken. Det här är stycke nummer två:

För oss är det helt avgörande att Sverige har inflytande över de beslut som berör Sverige. Vi arbetar dagligen i riksdagen för att motverka maktförskjutningen till Bryssel. Från att ha varit ett mellanstatligt samarbete har EU förvandlats till ett överstatligt samarbete där Sveriges röst väger allt lättare. Det är dags att Sverige säger ifrån och likt andra länder kräver bättre medlemsvillkor.
Och punkterna ser ut så här: 
  • En omförhandling av det svenska EU-medlemskapet
  • Ett nej till Turkiet i EU
  • Ett fortsatt nej till EMU
  • Ett återupprättat gränsskydd genom en omförhandling av Schengenavtalet
  • Ökade resurser till tull och kustbevakning.
Även en blind höna kan hitta ett korn ... men i det här fallet skulle inte ens en höna med örnblick finna något krav att Sverige lämnar EU. I stället verkar partitänkarna hänga upp sig på att Storbritannien förhandlar om sina medlemsvillkor och att det sedan sker en folkomröstning, och att Sverige gör samma sak. Det står inget om utträde så jag antar att det alternativet inte ingår i partiets politik. Jag antar att sd-ledarna förutsätter att EU-byråkraterna och deras lokala underhuggare fixar fram ett 'ja' i folkomröstningarna, och sedan kan man fortsätta ungefär som tidigare.

Med tanke på att sd-ledarna nog hoppas på lukrativa uppdrag i EU, samt att få umgås med likasinnade 'EU-kritiker' från andra länder, kan man väl knappast vänta sig att partiet för fram krav på utträde. Är fotfolket och avpixlade hejaklacken klara över det, och accepterar man det?

Asien i rymden

Suddig bild, men jag hittade den hos iranska nyhetsbyrån Irna

Iran har åter skickat upp en 'bemannad' - ursäkta, 'beapad' bör det vara - rymdfarkost. Det var den andra ap-flygningen i år. Den första var 28 januari, och enligt Irna var det nu en apa som var uppe i rymden i en kvart.

Kina har kommit längre, och i eftermiddag förväntas månfarkosten Chang'e lämna av en markfarkost på vår närmsta granne i rymden. Chang'e var den kinesiska mångudinnan, för övrigt nämnd i en dikt av gamle ordföranden Mao. Hon hade månharen som följeslagare, och markfarkosten är uppkallad efter denne.

Indien och Japan har också rymdprogram, så det är väl frågan när Asien blir dominerande på detta område.

***

Tillägg: I dikten 'Svar till Li Shu-yi (De odödliga)' från 1957 skrev Mao:

Månens ensamma gudinna bredde ut sina vida ärmar
och dansade i ändlös rymd för dessa trogna själar
Hela dikten finns i ett numera förmodligen svåråtkomligt häfte med några dikter av Mao som Clarté utgav 1969.

fredag 13 december 2013

Sen polett trillar in

Poletten trillar in ...

... president Bashar al-Assads ursprungliga bild av kriget, att regimen och regionen hotas av extrema terrorister, numera är en bild som till stor del också delas av EU, USA och omvärlden.

... fast det ju är ganska sent. Rubriken är nästan komisk: Assad segrare i propagandakriget. Det typiska har ju varit att den syriska regeringen har varit i permanent underläge vad det gäller propaganda, och rimliga åsikter och uppgifter om kriget har haft svårt att tränga igenom. Detta borde medföra en hel del självrannsakan i media, men jag undrar om det kommer någon sådan eller om man bara låtsas som inget hänt?

Snön faller över de syriska bergen, inte bara bomber, folk har det mycket svårt, och det är sannerligen inte nödvändigt. Stödet till de extrema terroristerna fortsätter med högsta sannolikhet att fortsätta från diktaturerna på Arabiska halvön.

torsdag 12 december 2013

Bara för politiska nördar

En och annan av de äldre kanske minns DDR-tysken Rudolf Bahro som skrev en trist intill oläsbar bok som i svensk översättning heter Alternativet? Ni andra kan strunta i det här korta inlägget. Boken kom 1979, och vid den tiden kickades Bahro ut ur DDR och blev västtysk i stället. Detta ledde inte till passivisering. Däremot tycks ett fenomen som setts vad det gäller andra så kallade dissidenter har uppträtt även beträffande Bahro: demokratiförkämpen har visat sig inte vara fullt så demokratisk, och  Bahro själv anklagas för att ha hamnat i ett eko-fascistiskt newage-träsk fullt av nasse-dy.

En allmän reflexion: Bahro tyckte att man skall ta upp de positiva sidorna hos nazismen. Men nazismen var ju en ragu av ideer plockade från olika håll och hade knappast något eget originellt material. Därmed kunde ju det man ser som positivt plockas från rörelser och tänkare med en mindre ledsamt förflutet?

Någon egen filosofi hade nassarna knappast heller. Även om en del tror att Nietzsche skulle vara en förebild hade han skrivit saker som gjorde honom omöjlig som deras filosof. (Se skriften Ecce homo där Tyskland och tyskarna skåpas ut så det visslar om det.) Heidegger skulle kunna vara alternativet, en pålitlig partimedlem som också hade internationellt inflytande på filosofin, men var hans ordkaskader med konstiga påhittade termer något att stoppa i gapet på vanliga partimedlemmar? - Knappast, och därmed stod nazismen utan genomtänkt filosofisk grundval ... och klarade sig bra ändå under tyvärr alltför lång tid.

onsdag 11 december 2013

Vansinne å kontor

Vad hette den där stackars kontorsslaven i en seriestrip jag mindes från förra årtusendet. Namnet är Dilbert. Det som beskrevs var vansinnet som tog strupgrepp på kontoren, administrationen, förvaltningen när ekonomerna (och andra svindlare) tagit över verksamheten från ingenjörerna. Ta den här strippen:


Detta må verka mystiskt, men det var verkligen så på det stora bolaget att folk som jobbade med "dom äldre systemen" som då ännu var i drift och verkligen behövdes, var oroliga för att sparkas åt sidan när systemen så småningom skulle bytas ut. Jag vet inte hur det gick på slutet, men faran var ju att ingen ville göra de nödvändiga jobben med de gamla datorerna och deras program, utan det viktiga var att hoppa över till de nya systemen för att rädda sitt eget skinn. Eftersom bolaget bestämde sig för att främst satsa på de unga krafterna blev de äldre till att föra över sina kunskaper till just dessa nya krafter, eftersom det ledde till att man på sikt underminerade sin egen position. Inte så smart, verkar det.

En slags motsvarighet till Dilbert, men nu i de rörliga cyberrymd-bildernas tidsålder, fick jag tips av från läsare Martin. Tack för det. Kolla den här länken, samt den här. Om man nu inte kan krossa det vansinniga systemet kan man åtminstone skratta åt det!

tisdag 10 december 2013

Komplettering

Komplettering till föregående inlägg där jag hävdar att man inte får backa hur som helst. Råkade få syn på först den här bloggposten, som i sin tur länkade vidare till den här. Och så hittade jag i det sammanhanget åter till en bloggare som jag inte läst på åratal. - Hur som helst, det tycks som om uteslutningen av Allard i Örebro har rivit upp en latent konflikt i vänsterpartiet mellan reformismens grötlunkare och mer radikala element. Vad kan man säga om det? Kanske att "rinnande vatten blir inte unket"? Man kan ju undra om det i alla krisers spår kommer att rinna till ordentligt de närmsta åren? En organisation där det inte händer så mycket kommer att stagnera och vittra sönder. Kommer Sjöstedt och gänget i toppen att kunna klara av en organisation där delar av den aktiva basen faktiskt kräver aktiv politik som går utanför strävanden efter ministerposter? - Spännande fortsättning följer!

Fel att backa

En tydligen energisk ungvänster-kille i Örebro hotas med uteslutning ur vänsterpartiet därför att han 'gillat' Revolutionära Fronten på fejsboken samt givit en, som jag ser det logisk förklaring till varför han gjorde det. RF har fungerat som skydd mot våldsbenägna högerextremister. (Jo, den sortens människor som faktiskt mördat en del personer i Sverige under de senaste 10-20 åren.) Det är dumt att hota med uteslutning på dessa grunder. Vilket budskap sänds ut?


Det här fotot fanns på bloggen för länge sedan, 1 september 2007. Jag var i Farsta centrum och tog några bilder på ett protestmöte mot ett överfall på en ungvänster-fest. Skrev om det här och här. Kom dessutom med en uppföljare några år senare.


För att återgå till där jag började: det är dumt att hota med uteslutning och uppträda på ett sätt som om partiledningen struntar i hot mot medlemmar ute på fältet. 2007 ställde partiledningen, samt LO, upp för de som överfallits. Avslöjande nog ville de borgerliga i Farstas stadsdelsnämnd inte göra det. De borde inte ha släppts vidare med det, utan ständigt påminnas om vad de tycker om politisk våld. I stället backar bara v när borgarna skriker "backa". Vad hittar de på nästa gång?

Rent generellt, vad det gäller Revolutionära Frontens metoder, så ligger problemet inte i att de ställer upp och skyddar annan vänster mot aggressiva högerextremister. Tyvärr är en käftsmäll ibland bästa argumentet mot folk som är påflugna. Problemet kommer när RF öppnar för statlig repression genom att agera offensivt och med skadegörelse och misshandel angripa motståndaren i hemmet. Då är det svårt att argumentera för självförsvarslinjen längre. Det blir ungefär som att "jag slog bara tillbaka - först". Som vi ser fungerar det rätt dåligt. Och det är ju de praktiska resultaten som på sikt är viktigast.

måndag 9 december 2013

Antik arbetsdelning och löpande band?

I sin Wealth of Nations öppnar Adam Smith framställningen genom att framhålla hur arbetets produktivitet ökas enormt genom att framställningsprocessen delas upp i småbitar. Hans exempel var tillverkning av knappnålar. I stället för att en person tillverkar nålen från början till slut sköter olika arbetare varje delmoment och dagsproduktionen ökar därmed starkt. Den enskilde arbetaren måste kunna bara just det arbetsmoment han utför vilket medför att det tar kort tid att lära sig vad just han gör. Omvänt så blir det en utarmning av arbete och sänkande av den breda yrkeskunskapen, och förmodligen sämre betalning än för en arbetare som kan hela processen. (Totalt är förmodligen ett antal snäva specialister billigare i drift än en totalkompetent person som kan hela arbetet från början till slut och vill ha betalt för den kunskapen. Och den större gruppen specialister producerar som sagt mer än den enskilde generalisten.)

Det här är inte Adam Smith på bilden nedan, det är ett fantasiporträtt av en av senantikens skarpaste tänkare: Biskopen Augustinus i staden Hippo (ligger i nutida Tunisien). Han levde 354-430 och är en av de verkligt stora kanonerna i dåtidens och även senare tiders kristendom - kanske främst för katolikerna.


Augustinus var synnerligen produktiv i olika ämnen. I hans bok om 'gudsstaden' (jag läser den engelska versionen, City of God), polemiserar han å det livligaste mot hedningarna och deras mångfald av gudar. Varje gud har sin lilla syssla att ta hand om vilket hånas sida upp och sida ned, men det är också här som Augustinus gör den intressanta jämförelsen med ...

... hantverkarna på Silvergatan, där ett litet silverstycke går genom många händer för att uppnå det slutgiltiga resultatet, fastän det skulle ha kunnat fullbordats av en enda kompetent yrkesman. Men detta tänktes vara det enda sättet att passa intresset för en större mängd hantverkare, genom att låta en varje individ skaffa sig skicklighet i en enskild del av yrket, vilket kunde göras så fort och lätt för att undanröja den långa och smärtsamma processen att få dem alla att behärska hela konsten.

Mitt eget försök till översättning från engelskan. Vet inte hur väl det passar med den latinska ursprungstexten. Stycket finns i alla fall i Bok VII, kap. 4 för den som vill kontrollera. Hur som helst, det här låter som arbetsdelning i kombination med någon sorts princip för löpandebandsarbete. Och det är ungefär 1300 år mellan Augustinus och Smith!

De vanligaste bilderna från löpandeband-tillverkning verkar komma från bilindustrin. Men jag hittade en där damer sitter i en läkemedelsindustri (insulin) och småpysslar vid ett litet löpande band.
Augustinus är intressant. Jag kanske återkommer till honom.

söndag 8 december 2013

Poltava 1709 Berlin 1945

Bara som en påminnelse med lite anknytning till det tidigare inlägget om 'rysk hets'. Det här fotot tog jag 24 juli 2009 vid järnvägsspåren i Gamla stan. "Poltava 1709   Berlin 1945"


Vet dagens historielösa ungdom vad som avses med Poltava 1709? Och vad tror de Berlin 1945 handlar om? Är det möjligen något om den där roliga killen som skriker en massa på diverse Youtube-filmer?

Den nya syntesen - del åtta

Detta är sista avsnittet av Ulf Modins uppsats 'Den nya syntesen'. För att se tidigare delar, tryck på etiketten 'Den nya syntesen'.

***
Förändringen åtföljs av någon form av folkmakt, men "realsocialismen" behöver vi ej återuppleva, därför att omvälvningen äger rum i ett högt utvecklat samhälle. Ryssland och i synnerhet Kina var fram till 1905 respektive 1912 efterblivna despotier, där kapitalackumulationen var ofullständig. Det var tvånget att mycket snabbt hopa kapital som tvingade fram kollektiviseringen av jordbruket i Sovjetunionen, stalinismen, det stora språnget, bildandet av folkkommunerna och kulturrevolutionen i Kina. Systemet måste med nödvändighet missbildas. Det var Lenin medveten om, men han trodde att Ryssland skulle kunna utvecklas med hjälp av ett socialistiskt Tyskland. Revolutionen spreds snabbt till Finland, Baltikum och Ungern men slogs ned. I Tyskland reste sig matroserna i högsjöflottan hösten samma år och kejsardömet störtades. 

Även i Sverige uppstod till följd av händelserna i Ryssland 1917 en stark social oro. Exempelvis fick beväringarna lämna ifrån sig slutstycket till gevären. Kapitalismens kris löstes i Italien av fascismens seger 1922. I Tyskland slogs det sista arbetarupproret ned 1923. Tio år senare segrade Hitler, därför att arbetarklassen var subaltern. En underordnad klass kan varken ta makten eller skapa ett på sikt hållbart samhälle. Det var intellektuella som var drivande bakom revolutionen i Ryssland, men de förlorade efter Lenins död makten till arbetarna. Arbetarregeringarna i Europa har fått komma med synpunkter på hur landet skall utvecklas men har aldrig krävt någon avgörande makt och varken kan eller vill införa socialismen. Kjell Olof Feldt sade det rent ut i medlet av 1980-talet, då han inte måste ta hänsyn till någon radikal opinion.

Oktoberrevolutionen kom för tidigt och i fel land, men vi kan inte undlåta att högakta sovjetfolket som trots alla vidrigheter det gick igenom och sin otillräcklighet byggde upp landet efter inbördeskriget och på nytt efter 1945, industrialiserade Sovjetunionen, bildade sig och bar huvudbördan i kampen mot nazismen, till följd av kampen mellan de båda världssystemen påskyndade världens tekniska och vetenskapliga utveckling och möjliggjorde koloniernas frigörelse, speciellt i Asien men också i Afrika, samt välfärdsstaten i Europa och USA. 

Radikaliseringen av Sydamerika under 1970-talet var en följd av "realsocialismens stöd till Kuba, som i sin tur hölls upp av Sovjetunionen. Utan dess korta existens skulle vi leva i en betydligt sämre värld. Planekonomierna rönte samma öde som skråväsendet. De var utmärkta för att förvandla efterblivna samhällen till industriländer av 1890-talsmodell men blev därefter en boja för framåtskridandet.

Vad vi måste diskutera är vilka former som folkmakten bör ta sig och hur vi skall leva i det automatiserade samhället. Att de härskande inte frivilligt avstår från pengarna och makten är självklart för varje historiskt bevandrad person. Frågan är hur vi skall kunna befria borgerskapet från ägandets börda? En diskussion utmynnande i en ny syntes är nödvändig.

lördag 7 december 2013

Aktuell bön


Jag råkade se i en kommentar i den lilla trevliga nättidningen Avpixlat att det funnits en artikel om Mandela där, men att den plockats bort trots att den tydligen var bra (enligt kommentatorn). Undrar om det var något som slunkit igenom när redaktörn råkade blunda någon minut, men att denne vaknade till, fick syn på skrivprovet och vrålade "men för h-e, ta bort det där, tyck vad ni vill om negrer men håll det åtminstone för er själva!".

 

Hets?






Det var en kommentator på någon blogg som var glad över papperspressens tillbakagång, med hänvisning till dess tendenser att vara krigshetsande. Ser man Aftonlövets löpsedel är det lätt att hålla med om den förhoppningen. Och det där med "hetsen mot Sverige" ... hur allvarligt skall man ta det? Brukar det inte snarare vara tvärtom, att det är en dj-a skrikande från vissa håll i Sverige, stup i kvarten, om "hotet från Ryssland" och hur förskräckligt det är i Ryssland med allt förtryck och att ryssarna har fräckheten att inte bara kapitulera och lämna över plånboken när NATO och EU så kräver? Brukar Ryssland, vare sig det gäller myndigheter eller media, ens bry sig om att nämna Sverige särskilt ofta? - Att vräka upp krigsrubriker om 'hets' väcker frågor: är det en ensam dåre på redaktionen som är ansvarig, eller finns det större krafter i bakgrunden?

Den andra löpsedeln kanske också förtjänar en kommentar. Excessen kör med att mediciner riskerar att ta slut till jul. Det är en originell infallsvinkel. Annars brukar det väl vara julskinkan som 'riskerar' att ta slut lagom till storhelgen. Och jordgubbar, när det drar mot midsommar. Varför inte skrämma upp folk ordentligt, kör med att julspriten riskerar att ta slut! Det bör väl ta skruv!

fredag 6 december 2013

Exit Mandela

Jaha, allt material om Nelson Mandela har legat färdigt på världens nyhetsredaktioner i många år nu, och nu är det dags att plocka fram. Samt de vänliga orden om den döde. Utrikesexcellensen Bildt:

Dagens Sydafrika är inte ett samhälle utan problem, men förtjänsten för att det över huvud taget är det imponerande samhälle som det är tillfaller till allra största delen Nelson Mandela.
Vad som kunde ha blivit ett blodbad och en tragedi efter den omänskliga apartheidpolitikens ofrånkomliga sammanbrott har i stället blivit ett mönster och en modell för att gå vidare – utan att glömma – i försoning och samarbete.
"Inte utan problem" men "imponerande"? Ett av de mest ojämlika länderna i världen. Är inte problemet att det inte skedde en rejäl utrensning och uppstädning efter att apartheid fallit, att orättvisorna och slummen tillåtits leva kvar?

Birger Schlaug undrar däremot om Bildt verkligen kan åka till Mandelas begravning utan att faktiskt klämma ur sig en personlig ursäkt.

Reinfeldt och Bildt är representanter för ett parti som varit allt annat än intresserade av motståndet mot apartheidregimen i Sydafrika. De är representanter för ett parti som länge envisades med att snarast beskriva Mandela som terrorist än som frihetskämpe.  ...
Det är inte speciellt hedrande att dessa personer [Reinfelt och Bildt] skall företräda Sverige i samband med sådant som rör Nelson Mandela. Det är väl inte så korrekt att hävda detta just idag, men jag kan inte låta bli. Reinfeldt kan möjligen komma undan med en ursäkt för sitt partis historiska agerande. Bildt bör rimligen även ge en personlig ursäkt.

Jo, Mandela stod ju på USA:s terroristlista långt in i detta årtusende, och det gäller ju att vara lydig mot husse! Och man kan ju undra vad Reinfelt och Bildt och deras vänner bland ungmoderaterna verkligen sade om Mandela och kampen mot apartheid när de var ungdomspolitiker!

Själv känner jag mig lite vid sidan av om det gäller att bilda hyllningskör.  Visserligen finns den latinska sentensen 'De mortuis nil nisi bene' - 'Om de döda ingenting utom gott' - men jag tror inte detta håller. Inte om människor med makt och höga positioner som har möjlighet att agera. I juli 2009 skrev jag, mot bakgrund av etniskt färgade upplopp i Sydafrika, om ett tänkbart bokslut efter Mandela. Som ledande sydafrikansk politiker kan han inte undgå kritik för att befrielsen från apartheid blev ett klipp för ANC-ledare i snygga kostymer, medan stora delar av befolkningen fortsatte att leva i elände. - Samtidigt vägrade Mandela att följa USA:s påbud och ta avstånd från andra stora ledare som Fidel Castro, Yasser Arafat och Moammar Qaddhafi, och det kan vi sätta på plussidan i bokslutet.

För att citera bloggaren Moon of Alabama: Mandela kämpade och vann mot apartheid, men  nyliberalismen överlevde.

Den nya syntesen - del sju

Tryck på etiketten 'Den nya syntesen' för att få upp tidigare publicerade avsnitt av Ulf Modins uppsats.

***

Livet hotas på två fronter, av kärnvapen- och miljökatastrof. Även om vi kan undgå kärnvapenkriget, kan naturen upphöra att fungera, och även då går civilisationen under. Kommunisterna arbetade utan någon miljöanalys. Långa tider tog de ej frågan på allvar. Viktigt är att arbeta samtidigt ur två perspektiv, ett biologiskt för att förstå naturen samt hur mänskan fungerar som biologisk varelse och ett samhälleligt. Också biologiska faktorer sätter gränser för förändringens möjligheter. Att förneka detta är att spela reaktionen i händerna, eftersom högerkrafterna bland biologerna då får trumf på hand. Det innebär inte att vi blir sociobiologer. Halvsanningar för ej framåt. Vi skall ej ställa frågan om vad som är viktigast, arv eller miljö, utan med hjälp av ett fysiologiskt betraktelsesätt studera hur de påverkar varandra.

Kommunisternas brist på engagemang för miljön har sin förklaring i auktoritetstron och de marxistiska klassikernas bristande intresse för spörsmålet. På deras tid betydde fabrikspipor välstånd. Vad de inte sysslat med, ansåg sig kommunisterna inte behöva befatta sig med, eftersom de marxistiska klassikerna blev en bibel, Marx Gud, Lenin Jesus och Engels den helige ande. Arbetarna hade förlorat tron på Gud, men inte behovet av en gud. Messias var kommen och hette Lenin. Det heliga landet var Sovjetunionen och partiet blev kyrkan. Socialdemokraterna i Sverige tillbad Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Det är ingen tillfällighet att SUKP under ledning av Chrustjov avfärdade kybernetiken som borgerlig ideologi och därmed kom på efterkälken i utvecklingen av datorer. Chrustjov var bondson och blev arbetare. Han kunde aldrig föreställa sig vad som inte hade sagts av marxistiska klassiker.

Familjen är en så kallad fixpunkt. Den tillhör både basen och överbyggnaden, varför förändringar i familjebyggnaden påverkar hela samhället. I dag lever 70 procent av invånarna i stadsdelen Södermalm i Stockholm ensamma. Kärnfamiljen har slagits sönder. Det mänskliga relationerna har på grund av varutänkandets nästan helt krossats och främlingskapet breder ut sig. Mänskor behöver emellertid varandra. I den samhällsformation som efterträder vår nuvarande kommer sannolikt en ny familjebildning att uppträda. Varje samhällsformation kräver sin normalfamilj.

En annan fråga är EU och spörsmålet om hur det goda samhället skall se ut. Vi vet i dag, att problemet inte är plan eller marknad utan plan och marknad. Vad vi kan få är ett samhälle där staten och kommunerna förlorar den dominerande roll de hade i välfärdssamhället, eftersom de inte bör syssla med vad mänskorna själva klarar av. Staten planerar trygghetsgarantier för medborgarna, för exempelvis en aktiv kultur- och regionalpolitik och målplanerar ekonomin, men det är inte nödvändigt att de flesta företag förstatligas. Det kan knappast ha varit Marx tanke. Social betyder samhällelig, ej statlig. 

I östblocket, liksom inom socialdemokratin, likställdes begreppen folk, stat och samhälle. Stora företag kan ägas av fonder till vilka medborgarna har rösträtt och väljer ett representantskap. Småföretagen förblir privata. Många kooperativ bildas. En konsekvent företagsdemokrati genomförs också i de privata företagen. Samtidigt skapas ett nytt och sammansatt vinstbegrepp. Lönarbetet minskar men försvinner näppeligen. Det politiska systemet bygger på maktdelning, allmän och lika rösträtt. Vi bör ej negera vårt nuvarande ekonomiska och politiska system utan upphäva det på ett liknande sätt som Einstein upphävde Newton. Marx talade aldrig om att krossa kapitalismen utan om att upphäva den. Sovjetunionen var den totala negationen av kapitalismen. Därför föll den. 

Marx ville inte skriva recept för morgondagens kök, men nu är hans morgondag både en möjlighet och en nödvändighet. Vi är tvungna att åtminstone diskutera ingredienserna, eftersom mänskorna måste ha en klar uppfattning om vad de kämpar för. Vi kan inte vara mot någonting, såvida vi inte samtidigt är för någonting. Då går det som under 1970-talet. Vad som gäller är att samlas bakom ett Ja till det goda samhället och enas bakom parollen "Bröd, arbete, värdighet". Det kan både marxister, kvinnogrupper, progressiva gröna, frisinnade, seriösa konservativa och goda kristna samlade i en konfederation. Dagens motsättningar och humanistiska mänskosyn går nämligen inte mellan partierna utan som en romb igenom dem.

torsdag 5 december 2013

Kvalifikation?

Från Twitter:

okt 30
Känner du några grymma band eller artister? Tipsa om ! Just nu: första singeln gratis med koden 'spinntweet'. Ses!

Nä, jag vet inte, vad gäller för kvalifikationer för "grymma band eller artister"? Räcker det med att man kör katten i tvättmaskinen, eller måste det till häftigare grejor?

Skräms inte i onödan!

Tänkvärda synpunkter från Birger Schlaug igen (och i grunden handlar det om mycket mer än sd, läs noga):

Uppmärksammade texter, typ "banka Jimmie gul och blå", är något som säkert kan stärka redan övertygade antirasister och/eller SD-motståndare - men lika säkert leder den typen av fraser till att marginalväljare snarare närmar sig SD. Få har koll på den aktuella kulturformens uttryckssätt - har man det begriper man att texten kan ha en helt annan innebörd än att rent praktiskt banka på någon.

Samma sak riskerar att ske om antifascistiska aktioner urartar till våld och hot. Man stärker de egna, men fjärmar sig från dem man rimligen borde få att lyssna. Balansgången i motstånd är alltid svårt. Våld och hot har en tendens att skrämma även dem man inte vill skrämma. SD hade inte vuxit om skinnskallar fortfarande sprungit omkring med svenska flaggor och skrikit ut hat. Ett och annat järnrör skrämmer inte på samma sätt.
Notera särskilt att "Våld och hot har en tendens att skrämma även dem man inte vill skrämma". Detta är en sak som även revolutionära rörelser med sympatisk (enligt min mening) inriktning bör tänka på. Det fungerar inget vidare om den synliga revolutionära förtruppen ser ut som skaror av aggressiva unga män/gapiga tonårskillar i förorterna - och kanske ibland uppträder som sådana också. Att framhålla sådana som ett föredöme kan vara att skrämmas i onödan, och det är ju dumt.

Fel folk skräms: gemene man drar sig undan, medan den statliga våldsapparaten bara tackar och tar emot. Men när det är rätt slutna grupper som utgör 'förtruppen' kan sådana insikter vara rätt svåra att tränga in (facktermen för den sortens inkrökthet är 'grupptänkande'). Deras verksamhet blir i bästa fall meningslös, i värsta fall självförstörande. - En visserligen svår, men fullt tänkbar, revolutionär taktik skulle kunna vara att minimera våldsanvändning, bara klippa till när det är lätt att motivera och förklara, och försöka driva in motståndarna på den fredliga kampens fält där våldsapparaten får svårare att agera och det blir lättare att skapa bred opinion. Inte lätt, som sagt, men borde inte vara omöjligt.

(Not: om jag skulle polemisera mot Birger så handlar det om  "den aktuella kulturformens uttryckssätt". Vad jag minns var Linderborg inne på samma spår i Aftonlövet, nämligen att det mer handlar om teater när rapparna ylar som värst. Men om man nu vill tjoa om att slå någon på truten, men egentligen inte menar det, varför skall man då tjoa över huvud taget?)

sd, om blatten själv får välja (?)




SD ökar massivt i gruppen utlandsfödda män


SD får 7,3% i gruppen utlandsfödda män i SCB:s PSU för nov 2013. Det är en ökning med ca 350% sedan nov 2010.


Ovanstående saxat från den ständigt lika trivsamma och välbalanserade nätpublikationen Avpixlat. (Ibland har jag en känsla av att de pixlar på i stället när ämnet känns fel, men det kanske bara är inbillning?) Jag antar att de mest inbitna ur-svenskarna skulle föredra att siffran var noll procent. Men om man vänder på saken så stödjer ju enligt undersökningen 92,3 procent inte sd. Och det låter väl lugnande? Somliga i kommentarerna försöker med att det är skötsamma invandrare etc etc, men om vi utgår från hur andra resonerat på andra kommentarstrådar så kan man ju fråga sig varför exempelvis assyrier/syrianer skall stödja sd? Är det av samma skäl som företrädare för gruppen skickas in i andra partier, nämligen för att främja deras snäva privata skumma intressen? - Där har ni något att fundera på i partihögkvarteret!

Den här pajsaren (eller om vi säger 'bajsaren') kanske också har synpunkter? En sjuttioåring som bland annat meddelat sina synpunkter genom att skicka skitbrev - bokstavligen, med egenproducerat innehåll - till en del journalister med synpunkter på invandringen. I dessa DNA-provens tidsålder lär han inte kunna neka, bara han infinner sig till rättegången. Detta har han dock inte gjort.

Det finns riktiga, viktiga och tunga frågor därute. Kanske dags att ägna dem mer intresse än rena 'skitsaker'?

onsdag 4 december 2013

Leve Johan Helmich Romans arbetarklass-musik!


Ett klipp från Twitter. Det revolutionära mediebolaget (de är väl revolutionära och inte bara ute efter pengar??) Universal Music lanserar fyra hårtslående svenska hiphoppare. Frånsett Timbuktu har vad jag förstår de övriga varit inblandade i verkliga eller påhittade brottssituationer. Jag såg en video där fr. Linda Pirum åkte omkring i en bil och viftade med leksaksrevolver och upprepade sitt namn stup i kvarten (eller om det var puffra i en låt och namntjatandet i en annan video - minnet kan svika ibland). Hade det varit ett riktigt skjutjärn hade det nog varit läge att fråga vem som har licens för den ...

Herr Timbuktu har på sista tiden varit i blåsväder på grund av några rader som kan uppfattas som hot mot partiledare Åkesson. Jag antar att dessa möjligen hotfulla rader inte är värre än vad undervegetationen av näthatare inom och utom sd öser ur sig varje dag, snarare betydligt mildare, men det finns ju ingen anledning att tävla med dem i det avseendet.

Staket-Sebbe verkar vara riktig brottsling, och sådant ger ju så kallad cred i vissa kretsar. Dock inte automatiskt hos mig. Möjligen kan den litterärt bevandrade göra jämförelser med Jan Fridegårds 'Lars Hård', men jag har inte läst boken och kan därför inte uttala mig med någon sakkunskap om det är en liknelse som håller.

Varför dessa mina klagomål på hårt arbetande artister? Kanske för att jag varit med förr. När jag var ung var det töntar som meddelade att rock är 'arbetarklassens musik'. Det trodde jag inte på. Bevisligen fanns det arbetare med helt annan musiksmak. Jag trodde heller inte på att man var mer proletär för att man tuggade snus (snusk!). Det fanns dock andra som trodde på det. Jag hade börjat gilla klassisk musik vid den tiden (cirka 1970), men inte phan utropade jag att Telemann eller Roman var 'arbetarklassens musik'. Men kanske dags att göra det som motståndsaktion, nu när mupparna larmar om att hiphop skulle vara 'arbetarklassens musik'? Och att tatueringar skulle vara 'arbetarkonst', suck ... Finns det ingen gräns för vad det arma proletariatet utsätts för?

Har jag skällt tillräckligt nu, eller behövs det en omgång till? Framåt under de gamla arbetarna Bachs, Telemanns, Purcells, Berwalds, Händels, Romans m.fl. stora musikaliska banér!

Den nya syntesen - del sex

Tryck på etiketten 'Den nya syntesen' för att få upp tidigare publicerade avsnitt av Ulf Modins uppsats.

***

1976 inleddes det andra kalla kriget och det rådde depression i väst. Sovjetunionen hade redan 1970 uttömt sin ekonomiska potential och gått tillbaka Det medförde att det styrande skiktet började att degenerera. Nedgången i Rådsryssland hade systemets hjärnor i väst 1976 insett. Det gav också kapitalet möjlighet att inleda en offensiv mot välfärdsstaten, som hade byggts upp efter 1945 för att avvärja verkan av det sociala och kulturella uppbyggnadsarbetet i Sovjetunionen på Europa och USA.

Välfärdsstaten var vaccineringen mot den revolutionära bacillen och innefattade till skillnad från Bismarcks socialstat planering av såväl produktion som reproduktion. Förebilden blev i detta avseende Rådsryssland. Först ut var Per Albin Hansson och Roosevelt. Parallellen med Bismarcks skapande av den tyska socialstaten för att ta vinden ur seglen för den då revolutionära socialdemokratin är uppenbar. Redan Napoleon III var inne på samma tankar. Som den amerikanske sociologen Barrington Moore påpekar i sitt verk Demokrati och diktatur, skapade Sovjetunionen svängrum för sociala förändringar och nationella befrielserörelser i den kapitalistiska världen och dess kolonier, samtidigt som den innebar förtryck i det egna landet. 

Efter 1976 blev välfärdsstaten för storkapitalet olönsam och politiskt obehövlig, när den inte längre kunde försvaras av "realsocialismen". Kapitalets ideologiska vapen blev ånyå gammalliberalismen. Eftersom ingenting längre får vara gammalt döptes den om till "nyliberalismen". För finlandssvenskar är begreppet löjligt, eftersom framstegsvänliga borgerliga finlandssvenska studenter under 1930-talet bildade Nyliberala studentförbundet, som riktade sig just mot gammalliberalismen.

Redan 1988 kunde de som hade ögonen med sig i Stockholm se radikaliseringen bland femtonåringarna. I dag kan de som inte är blinda och döva notera vågen. Dagbladet hade ett stort uppslag om den redan i april 1997. Dagens radikala ungdom är till skillnad från en äldre generation miljömedveten och har en syn på jämställdhetsfrågan, vilken inte delas av alla. Dess idoler är exempelvis Marx, Beatles och hiphopstjärnor. 

De som radikaliserades under 1960- talet och ej stadgat sig har i tio år sett vågen utvecklas. I april 1998 gavs Det kommunistiska manifestet ut i två utgåvor, den ena i pocketupplaga. Den var i juni 1998 den mest sålda boken i landet. I medlet av april 1999 utgav Ung Vänster Utan heder, sitt svar på Kommunismens svarta bok. Senare utkommer Kapitalet I i massupplaga. I Finland ökar försäljningen av marxistisk litteratur sedan drygt tre år tillbaka. Historien har inget slut. Förändringen drivs fram av motsatsernas enhet och kamp.

Den traditionella kroppsarbetarklassen är på numerär tillbakagång och fullbordade i Sverige omkring 1960 sin sociala vision, i Finland cirka 10 år senare, Bismarcks socialstat, som var utgångspunkten också för uppbyggnaden av arbetare- och bondestaten DDR. När arbetarklassen hade fått igenom sina krav, gick den intellektuellt, moraliskt och numerärt tillbaka. Ett exakt begynnelseår för dess kräftgång i Sverige får man fram genom att undersöka när den gamla socialdemokratiska kvalitetstidningen Folket i Bilds upplaga började sjunka. 

Samtidigt ökade de avancerade och därtill lönarbetande tjänstemannagruppernas, forskarnas och teknikernas antal och betydelse för produktionen. De utgör i dag förändringens huvudkraft. Humanister, samhällsvetare, tekniker och naturvetare, intelligentian, är i dag lönarbetare på samma villkor som de traditionella. De skiljer sig kvalitativt från dem genom att de arbetar med huvudet och sitt ursprung i universiteten. Produkten av dess möda är kunskap, som under kapitalistiska produktionsförhållanden blir en vara och innehåller således ett mervärde, vilket berövas dess producenter.
Den bildade klassen blir en klass för sig, när den inser att kapitalet ej kan berika sig utan dess allt snabbare tillväxt och den själv förstår att den för att kunna förverkliga sig måste kunna äta sitt eget bröd. Den är i dag så stor och växer så snabbt, att den kan överta huvudansvaret för samhällets utveckling. Det är detta kvalitativa språng inom produktion och reproduktion som gör en övergång till en högre samhällsformation möjlig och nödvändig. Försök att med djävulens våld påtvinga mänskor samma politiska uppfattning eller världsåskådning tillhör historien. Det måste emellertid finnas en minsta gemensam nämnare: humanismen. Egennyttan kanaliseras i banor som tjänar helheten.