tisdag 11 februari 2014

Ekman rättar till diskussionen

En intressant artikel om kapitalistisk verklighet och kapitalistisk ideologi hittar man här.  Kajsa Ekman går in på den stora skillnaden mellan nyliberal ideologi/propaganda och hur den verkliga kapitalismen ser ut.

Budskapet i nyliberalismen går i själva verket rakt emot den faktiska utvecklingen i de kapitalistiska samhällena. Vi har till exempel inte rört oss mot en friare marknad. Vad som snarare kännetecknar de senaste trettio åren är sammanslagningar av företag, stark tendens till monopolbildningar inom många sektorer och framväxten av gigantiska, multinationella korporationer.

...

Inte heller har marknaden frigjort sig från staten: tvärtom ser vi en marknad som i högsta grad är beroende av staten. ... De modeller som gjort Tyskland, USA och Kina så framgångsrika bygger alla på statlig hjälp till kapitalet.

...

Nyliberalismen är denna epoks falska medvetande. Den lurar oss på två sätt: först får den oss att tro att det är idéer som styr världen och sedan får den oss att tro att dessa idéer är lika med verkligheten.

Och det påminner ju mycket om vad jag citerade från en kanadensisk doktor i filosofi för ett tag sedan, angående skillnaden mellan den verkligt existerande kapitalismen och dess ideologi! Även Friedrich Engels kallade någonstans ideologi för 'falskt medvetande', och det verkar stämma väldigt bra på nyliberalismen. Om nyliberalism är den nutida kapitalismens ideologi ligger den väldigt illa till så fort någon börjar ropa att kejsaren är naken. Gapet mellan tanke och verklig värld växer, och det märks naturligtvis. Inte undra på att överheten ängslas och vill veta vad alla säger, och att nyliberalerna i kommentarsfälten låter alltmer desperata och verklighetsfrämmande. Det måste vara jobbigt att ha minst nio tiondelar av mänskligheten som potentiell fiende!

För att ta det från en marxistisk synvinkel: samhällets produktiva bas har ändrats så mycket att det inte går att bygga en trovärdig kapitalistisk ideologisk överbyggnad på basen.

23 kommentarer:

martin sa...

Har ibland sagt till liberala bekanta, att statlig efterfrågan driver all utveckling, enligt din egen teori. Du säger att krig är det som drivit den tekniska utvecklingen, vilket medför att det är statlig efterfrågan som driver den tekniska utvecklingen.

Vi kan vara säker på att finansvalparna inte kommer driva den tekniska utvecklingen. Det är nämligen väldigt svårt att få finansiering för något som finansvalparna inte förstår och det ekonomer inte förstår är väldigt väldigt mycket.

Men probemet är att de statliga riskkapitalisterna är samma sort som hos finanskapitalet. De stödjer alltså finanskapitalet snarare än något annat. De agerar exakt som finanskapitalet och gör endast investeringar de förstår och som är säkra, vilket är detsamma som att säga att de investerar i något enkelt, som redan finns, aldrig i något nytt.

Björn Nilsson sa...

Alltså behövs det en annan sorts statliga/offentliga investerare, sådana som har förankring i den produktiva sektorn och andra områden utanför spekulationssfären. Den överblicken kan inte smågrupper klara av utan det behövs representanter med fackkunskap från berörda områden.

Anonym sa...

Här finns en kommentar till hennes artikel, både ris och ros:
http://oktoberrorelsen.se/?p=910

Två intressanta saker. Dels synen på att medverka i borgerlig media, vilket närmast pekas ut som medlöperi. Dels att antyds en alternativ analys av nyliberalismen - som kanske skulle utvecklas mer.

Anonym sa...

Ekman missförstår det mesta i sin artikel. Bara för att ta ett exempel är "fria marknader" och "antal företag i samma branch" inte utbytbara på det sätt som Ekman använder.

Klart att marknaderna blivit friare på 30 år. Det har blivit allt vanligare med frihandel på internationell nivå, och i Sverige har el-, telefon-, TV- och flygmarknaderna blivit ljusår friare. Hur många telebolag kunde du välja mellan år 1984?

Förvisso köper företag upp andra företag - men företag konkursar också. General Motors var 1984 antagligen världens största företag, men är idag en liten spillra.

Sedan missar Ekman att nyliberalismen har icke-ekonomiska aspekter. Narkotika, fri rörlighet, integritet, yttrandefrihet med mera har inget med kapitalism att göra.

Artikeln är bara ännu en av dessa "Jag vet egentligen inget om nyliberalism annat än att det är äckligt" som med jämna mellanrum poppar upp. Den första sådana artikeln läste jag efter valet 1985, och sedan dess har nyliberalism bara blivit mer känd och uppmärksammad.

1985 var tex själva idéen om en självständig riksbank, flytande växelkurs och krav på budgetöverskott Antikrist för alla riksdagspartier. Tio år senare var det en självklarhet.

martin sa...

"Friare" måste man nog säga. För nån fri marknad existerar inte, det är ett faktum. Har aldrig existerat och kommer aldrig existera. Det är ett järnspöke.

Sedan skall man leverera på de löften som en "fri" marknad skall ge. Där har man inte mycket att visa upp.

Simsalablunder sa...

Så flytande växelkurs var en nyliberal önskan?
Varför ville då nyliberaler samtidigt ha en låtsassjälvständig riksbank och krav på budgetöverskott?

Och varför gapar idag den ene nyliberalen höger än den andre om att valutan återigen borde vara kopplad till något, dvs motsatsen till flytande valuta?

Och att GM skulle vara "en liten spillra"? GM är fortfarande en världens största biltillverkare, med hjälp av amerikanska staten.

Anonym 12 februari 2014 13:06 inlägg understryker precis det Björn skrev -att gapet mellan tanke och verklig värld växer och att nyliberalerna i kommentarsfälten låter alltmer desperata och verklighetsfrämmande.

martin sa...

Simsalablunder,
jo, man slänger sig gärna med massa kodord så som "fri", sedan anklagar man kritikerna för att inte förstå. Eller att de riktigt bra grejerna ligger någon annanstans i värderingar som aldrig prioriteras i realpolitiken.

Lite som en kyrka.

Jan Wiklund sa...

Jag tror att nyliberalismen inte har något med produktion att göra, snarare är den konsumismens perfekta ideologi. "Varför får inte jag göra som jag vill", som min lillasyrra sa när hon, 3 år gammal, bankade på dörren hemma med ett kvastskaft och mamma kom rusande och tog av henne detta.

Lite av samma grandiosa "konsumera hela världen"- och "nåde den som vill hindra mig"-attityd.

Produktion har ju väldigt lite med marknader att göra. Inte minst för att alla producenter snabbt som fan upphäver marknaden genom att organisera företag som internt sköts helt planekonomiskt.

Anonym sa...

Men Oktobernissarna verkar lite kluvna. Kan tycka att det är lite extremt att vara så renläriga, men har för mig att Maria Pia Bboethius sa (Socialistiskt forum för många många år sen) att hon vägrade publicera sig i DN pga att det bidrar till en skenbild av mångfald. Så argumentet är inte nytt - kanske ligger nånting däri.

martin sa...

Jan,
det är lite svårt för den som inte sysslat med budgetar och skit att fatta att det enda som existerar är planekonomi.

Men i denna globaliserade värld borde det vara enklare att förstå, då största delen av världsproduktionens budgetar styrs av en femårsplan i Kina.

Men varför organiserar sig alltid företag planekonomiskt? För att det helt enkelt är effektivare än marknadsorganisering, det vet alla som sysslar med företag och ekonomi, ändå kan folk haspla ur sig att fri marknad är det effektivaste sättet att organisera produktionen, utan att varenda kotte börjar gapflabba.

Anonym sa...

Anonym (alltså en annan).
Kommer ihåg det, var i någon debatt med Ehrenberg. Tror dock inte or har mycket till övers för henne i övrigt.

Hannu Komulainen sa...

Det är inte konkurrens i allmänhet som inte existerar i kapitalismen,utan den s.k. fria konkurrensen. Den verkliga konkurrensen är att djungelns lag råder inom ekonomin, den med mest ekonomiska muskler slår ihjäl den svagare. Bortsett från detta tycker jag Ekis Ekmans artikel var mycket bra, och att få in den i DN borde naturligtvis applåderas.

Björn Nilsson sa...

Tycker inte OR:s synpunkter känns riktigt renläriga, åtminstone inte om man utgår från Marx' modell för samhällsutveckling. När grunden för olika idéer skapas i samhällets bas kommer ju dessa tankar att åka upp i överbyggnaden och formuleras via en massa olika kanaler. Det väsentligaste är väl att när någorlunda riktiga idéer kan bryta sig igenom i en kristid är det viktigt och riktigt, även om de inte förs fram via en viss organisation eller publiceras i speciellt utpekade media.

Anonym sa...

Fast det är just det de inte kan, för DN låter de aldrig komma fram när det verkligen gäller. Den enda funktion det nu har är att skapa bilden balans.
Ekis lyfts fram för att hon är sådär lagom radikal.

Din syn på relationen mellan bas/överbyggnad är rent felaktig. Det som publiceras i en specifik artikel är inte kommet av basen, vad den avgör är snarare gränserna för vad som är säg/tänkbart vid en given situation.

Ekman har dessutom en rad sakfel. Bara för att något förtjänar att kritiseras så innebär inte det att all kritik är korrekt.

Hannu Komulainen sa...

Hördu herr anonym, du är en riktig sekterist! Var det fel av t.ex Jan Myrdal att publicera sig i Aftonbladet på den tiden det gick, för att det kunde sprida illusioner om borgarmedias "balans". Du skulle behöva läsa lite mer Lenin än vad du gjort så skulle du kanske begripa att kommunister måste utnyttja alla kanaler som det överhuvutaget går att utnyttja. Börja gärna med Radikalismen, kommunismens barnsjukdom.

Jan Wiklund sa...

Hannu: Konkurrens finns alltid mellan planekonomierna. Mellan stater, och mellan företag. Och mellan kommunistiska sekter.

Anonym sa...

Hannu. 1. Du svarar själv på problemet ed orden "på den tiden det gick". Just det, det går så länge borgerligheten tillåter det. Det är sken inget annat. Vore det viktigt skulle det inte tillåtas, det är således fel att förlita sig på kanaler som borgerligheten kontrollerar. Dels för att det skapar en falsk trygghet och man bygger inte på nödvändiga alternativ, dels för att man legitimerar deras övriga innehåll.

Den Lenin text du nämner tillhör de som KP alltid drar fram för att trycka ner all form av radikalism, dock utan att ha förstått vad Lenin säger i den. Ja, radikalism är en BARNsjukdom pga att den inte har vunnit nödvändiga erfarenheter för att mogna. Hur ser det ut idag? Tycker du att kamporganisationerna har framgångsrika metoder? Ser vi klart, måste vi svara nej. Vi befinner oss i ett barnstadium och måste pröva oss fram, finna nya saker eftersom vi vet att det tidigare inte fungerat (där bland just att förlita sig på Aftonbladet när det går).

Hannu Komulainen sa...

"Vore det viktigt skulle det inte tillåtas, det är således fel att förlita sig på kanaler som borgerligheten kontrollerar." Vem säger att man ska förlita sig på kanaler som borgerligheten kontrollerar?

Jag tror du har missat en grundläggande sak i marxismen, nämligen att historien är en historia om klasskamp. Du verkar tro att det är en "radikal" metod att frivilligt ge upp kampen på de arenor som borgerligheten behärskar, t.ex. deras press.

Naturligtvis är ett motiv för borgerligheten att tillåta viss yttrandefrihet att ge sken av balans och demokrati. Att inte utnyttja detta, frivilligt överlåta dessa arenor åt fienden, och istället angripa våra vänner och det som till innehållet är progressivt är bara så urbota idiotiskt.

"Vi befinner oss i ett barnstadium" - ja, organisatoriskt. Men det finns ingen ursäkt att agera barnsligt för det. Det finns ju faktiskt en massa dyrköpta allmänna erfarenheter, som det inte finns någon anledning att blunda för.

Anonym sa...

Hannu. Fast nu leker du med ord och försöker förklara bort att du inte vet vad Lenin avsåg. Radiakalism är barnstadiet, pga att man ännu inte funnit de rätta metoderna. Vi vet att vi inte har dem idag, därför måste man testa, pröva, utvärdera. Det handlar inte om barnslighet utan om att inte vara stel.

"vem säger.." all erfarenhet.

En del av klasskampen handlar om att inte låta motståndaren diktera villkoren. Vad du missar är att DN inte är en arena för kamp utan helt borgerlig, se på ägandet. Det är väldig konkret.

Jan Wiklund sa...

Kanske man kan föreslå en kompromiss. Det finns ingen anledning att slå sig till ro med att någon annan behärskar en arena - men å andra sidan kan det kräva för mycket energi att slåss om den. Det är en fråga om läglighet från tid till tid, och vad man vill använda sina knappa resurser till.

Och inte ens detta är något som behöver gälla i alla väder - ibland kan man utnyttja tillfället och för ganska låg kostnad ta sig in på en arena och ställa till bråk där, enligt Maos "slå till och smit-taktik".

Något som däremot absolut bör lysa med sin frånvaro är beröringsskräck och rädsla för besmittelse. Ibland måste man röra i skiten för att få bort den.

Anonym sa...

Din sista mening Jan W. har jag
börjat inse att det är dom flesta
organisationer, ismer m.m stora
projekt nuförtiden, att vara ren
inte smutsa ner sig.
I ett tillstånd där imperialiststater
med USA i täten försöker trasa
sönder nationalstater och regioner
kanske det är nödvändigt att stödja
t.o.m monarkin för att inte gå under.

Tommy Sjöberg

Hannu Komulainen sa...

Nejdu, Anonym, "radikalismen" betraktades inte av Lenin som något sorts önskvärt stadium man måste gå igenom på grund av bristande erfarenheter.

Tvärtom såg Lenin det som en nödvändighet att gå till ett ursinnigt angrepp mot den barnsliga, omogna halvanarkistiska "vänsterkommunismen" i Västeuropa.

Men striden togs ju redan av Marx mot anarkisterna, som trodde det var "revolutionärt" att avhålla sig från att föra striden på borgerlighetens arenor, som de parlamentariska valen.

Anonym sa...

Hannu. Ok du saknar kunskap om marxismen, vi kunde undvikit hela denna diskussion om du från början angav att det hade en idealistisk världsbild.
Inom marxism är det en avgörande insikt att ståndpunkter, strategier osv inte kan postuleras utan kommer av erfarenhet. Det går inte att från början ange vad som är rätt, det är upp till historien att avgöra.
Ja, Lenin attackerade olika former av kommunism m.m. men det innebär inte att hans kritik, sprungen ur och situationerad i en given historisk kontext, alltid stämmer. Lenins kritik kom av att det vid punkten, givet dåvarande klasskamp och styrkeförhållande var korrekt att försvara en linje. Den kritik som Lenin använde kan inte direkt åberopas idag, en leninist ser till helheten (varför var kritiken giltig då, och därav lära av analysstället och metoden).

Du talar om att det inte är ett "önskvärt stadium", ett påstående som är lika korkat som omarxistiskt. Enligt samma logik skulle feodalismen ha sagt inte vara önskvärd. Marxism handlar inte om värdeomdömen utan om att konstatera att feodalismen var ett nödvändigt stadium (notera order nödvändigt). Radikalism är inte önskvärt, nej, men de kan likväl vara nödvändigt för att testa, utkristallisera och mogna. Vad ska vi mogna till? Jag vet inte, men givet hur dagens kommunistiska rörelser ser ut så är det också uppenbart att inte heller dessa göra det.