tisdag 18 februari 2014

Ojämlikhet och 'säkerhet'

Den här bilden hittade jag hos Real-World Economics Review Blog:


17greatdivide-img-tmagArticle-v3

Och vad vill den visa? Jo, att ju större den ekonomiska ojämlikheten är i ett land, desto större andel av de arbetande håller på med säkerhetstjänster. Någorlunda jämlika nordvästeuropeiska stater har färre väktare och liknande figurer i förhållande till alla anställda. Men de anglosaxiska värstingarna UK och USA har väktare i mängder. En rimlig gissning kan vara att ju mer rikedomar en liten överklass samlar på sig, samtidigt som de fattiga och missnöjda (eller bara missnöjda eller avundsjuka) blir fler, desto fler säkerhetstjänster behövs det.

Man kan ju fråga hur säkerheten i samhället i stort ser ut - även om rikt folk och storföretag och offentliga myndigheter bygger ut sina säkerhetsapparater så finns risken att människorna där utanför hamnar i mer eller mindre laglöst land. Man får själv svara för sin säkerhet, och dyker det någon gång upp poliser eller väktare kan man undra vad de tänker ta sig till. På vems sida står de?

På tal om egen säkerhet: det var en brand i ett flott hus på Strandvägen i Stockholm för en del år sedan. Brandkåren hade svårt att ta sig in, för de boende hade satt upp rejäla säkerhetsdörrar ... just för att det inte skulle gå att kunna ta sig in. Smart. Såväl brandmän som inbrottstjuvar kunde känna sig blåsta!

Man skulle kunna föra det här resonemanget vidare genom att peka på angränsande problem: exempelvis att ojämlikhet i ett krisande system som bygger på privatvinster gör att folk allt mindre litar på varandra. Företag måste ju använda en hel del resurser till bokföring, revision och rättsliga åtgärder för att se till att de inte blir lurade av andra företag eller av illojala typer bland de anställda - eller för att själv kunna lura andra. 'Control fraud' är en term som används när högt uppsatta personer i företag (som VD och/eller ekonomichef) använder sin position för att stjäla från företag, anställda och kunder eller andra intressenter. Den sortens brottslighet är allvarlig, farlig, men också svår att komma åt. Och mot den hjälper det inte med några lönnfeta väktartyper i uniform. Med säkerhetstjänster kan man inte avlägsna den osäkerhet och misstro som finns inbyggd i samhällssystemet.

Man kan också sätta frågetecken för hur väktarföretag kan gå över gränsen till att bli beväpnade privatarméer, och då är vi på väg mot problemet med militär urbanism som jag haft uppe några gånger tidigare på bloggen. Poliser och väktare, som ju har att arbeta i civila miljöer, blir alltmer lika militärförband. Då ökar risken att 'lösningen' på samhälleliga problem blir att tillgripa mer eller mindre militära metoder: drönare, pansarvagnar, personal utrustade som uniformerade soldater med kraftig beväpning. Blir det bråk i någon eftersatt förort kanske någon får för sig att problemet bokstavligen kan skjutas bort. Och med tanke på vilken människotyp som förmodligen är villigast att låta sig värvas till säkerhetsfirmor bör man befara att många av dem utan några större betänkligheter kan använda grovt våld bara de är säkra på att slippa ta ansvar för det.

4 kommentarer:

martin sa...

Väktare har också syftet att slå vakt om en privat sfär, områden utan insyn, där osmakligheter kan göras.

Pierre Gilly sa...

Amerikaner som varit i scandinavien blir ofta förbryllade över att det inte står vakter som kollar att kunderna inte stjäl i butiker. Det förtroende som finns i jämlika samhällen är förmodligen ganska viktigt för att ekonomin ska fungera effektivt.

Jan Wiklund sa...

Det är därför neoliberaler hatar begreppet transaktionskostnader.

Bo Rothstein har skrivit en del tänkvärt om detta, t.ex. boken Sociala fällor och tillitens problem, som inleds med en scen från Ryssland där folk vägrar att betala skatt för att den i så fall bara skulle gå till någon maffia. Samma är problemet i Grekland, för övrigt, vilket nu håller på att dra ner hela euro-området i ett ekonomiskt träsk.

Björn Nilsson sa...

Det är väl ganska svårt att undvika transaktionskostnader i en ekonomi med högt utvecklad arbetsdelning och pengar som förmedlare av transaktionerna. Men ju mer tjuv- och rackarspel som olika parter på marknaden ägnar sig åt, desto högre blir kostnaderna för att försvara det man med rätt eller orätt kommit över. Revisorer och väktare.

Och aspekten att man helt enkelt inte vill synas i vissa lägen är ju också intressant.