onsdag 9 april 2014

Vad är 'finansialisering'?

Jag kopierade en bit från en artikel på ekonomibloggen Triple Crisis.  Författaren räknar upp tre 'grundläggande tendenser' i botten av det kapitalistiska systemet. Jag gjorde om formatteringen litegrann, med egna kursiveringar, styckeindelning och egna kommentarer inom hakparentes. Bläddrade just i Lenins skrift Imperialismen. Det kan finnas insikter från förra sekelskiftet som anknyter till vad som skrivs nedan. Processerna då och nu verkar delvis kusligt likartade - jag återkommer kanske mer om det.



Financialization indicates a systemic transformation that has basically three fundamental tendencies, which we can locate at the deepest level of the capitalist economy.

First, we find that commercial and industrial enterprises have become financialized. In other words, they rely—the big ones, at least—less on banks. They have a lot of money capital, which is available for investment, but they don’t actually invest it directly, they use it for financial profit making. So in that way, they’ve acquired some financial capabilities themselves—they’ve become finance-like. They are financialized. [Påminner om den 'grå lånemarknaden' som fanns i Sverige för femtio år sedan, när storföretagen hade så gott om pengar att de var oberoende av bankerna och vad Riksbanken och regeringen kunde hitta på. Det väsentliga numera är väl att företagens kassor inte används till produktiva investeringar utan i stället åker in i spekulations- och bonussfären.]

The second tendency is that banks have been transformed; they do less straightforward money collecting and lending and more transacting in open markets, and more business with households. [Här bör bankernas möjligheter att skapa krediter ur 'tomma intet' läggas till. Dessutom finns det andra finansiella institutioner än vanliga banker som opererar i stor skala i handel med värdepapper med ibland tvivelaktigt värde.]

And the third tendency has to do with households themselves. Households have been sucked into the formal financial system. They rely more on it for borrowing, and they rely more on it for assets like pensions, insurance, and so on. They have become financialized, too. The reasons for this development are complex: Wages have been stagnant, real incomes have not been rising systematically, and at the same time, public provision in health, education, housing, and so many other fields has either not expanded or retreated. In that context, private provisioning has taken its place, and private provision has been mediated by private finance. Consequently, households have become financialized. [Hushållen har mer eller mindre godvilligt tvingats in i en värld av finanser där man har noll koll och noll kontroll på vad som verkligen händer - det är kanske här som systemets verkligt svaga punkt ligger. När hushållen inte orkar med företagens dränering av ekonomin längre kraschar hela upplägget. De som räddas i det läget är banker och storföretag, så vida inte folk reagerar och sätter stopp.]
These three tendencies taken together define, in a deep way, the financialization of contemporary capitalism and indicate a historic transformation—a major shift in the development of capitalism.

6 kommentarer:

martin sa...

2006 satt jag på ett pendeltåg i New Jersey och läst i financial times hur mycket läkemedelsindustrin förlorat på IT-bubblan, det var åtskillia miljarder som ledningarna i världens största läkemedelsbolag hade spelat bort i hazardspel.
2008 satt jag på samma pendeltåg och kunde läsa uppskattningar om hur mycket ekonomerna i ledningen för ett par stora amrikanska bolag hade spelat bort i bostadsbubblan.

Det var då jag insåg att när en ekonom tar över ledningen av ett bolag som inte är en bank, då blir det dags att sälja sina aktier. Ekonomen i ledningen tror sig förstå hazardspel på börsen, men begriper ingenting om kärnverksamheten, detta styr hur kassan kommer användas i bolaget.

Men finans påstås vara himla bra för tillväxten. Intressant för vi till vänster har alltid hävdat att redistibution av välstånd är viktigt för en stabil ekonomi. Finans är exakt det, fast man redistribuerar uppåt och skapar då en instabil ekonomi.

Jan Wiklund sa...

Det är inte bara företag som ekonomer tar över och förstör, även offentlig verksamet förstörs av samma typer genom en mekanism som kallas New Public Management.

En kompis i Gemensam Välfärd hade pratat med en av cheferna i Ericsson om det här och Ericssonchefen hade skrattat àt stat, landsting och kommuner som trodde sig härma näringslivet. Näringslivet skulle aldrig bete sig pà det sättet försäkrade han, det är alldeles för dyrt och ineffektivt.

Sà kanske det fortfarande är ingenjörerna som styr Ericsson.

Björn Nilsson sa...

Det är väl framåt-bakåt mellan olika grupper. Ibland flyttar ekonomerna fram sina positioner, ibland teknikerna. Antar att mycket hänger på att bevaka misstag som den andra gruppen gör, och utnyttja det. Min protest mot ekonomer gäller de som bara har ekonombakgrund men inte kan så mycket om verksamheten i övrigt. Däremot kan en branschkunnig ekonom göra bra saker, lika väl som en bra tekniker kan göra sina prylar på ett ekonomiskt sätt. Men om vi ser till företag som ligger utanför industri och handel, där det handlar om att göra pengar av pengar ... där kan ekonomerna bli nästan bokstavligen livsfarliga om de inte kontrolleras och begränsas. Och det är ju det som händer när ekonomin 'finansialiseras'. De kan ju skada hushållens intressen på ett mycket grövre sätt än om de ger sig på storföretag som kanske kan försvara sig.

martin sa...

Visst finns det tillfällen då man kan åstadkomma massor med ett introvert retrospekt som ekonomistyrning innebär. Men det verkligt stora kommer ur att se möjligheter och tänka framåt och utåt.

Vet inte hur det är på Ericsson, men föga förvånande att de eliminerades från en snabb och rörlig marknad som mobiltelefoni för privatbruk.

Björn Nilsson sa...

Just Ericsson råkar jag känna till lite om. Många svårigheter kom från tidigt åttiotal när man skulle växla om från byråkratisk privatföretag som sålde till ett fåtal byråkratiska statliga (eller privata) organisationer, till att operera på vimsiga privatmarknader med massvis av nya mindre 'aktörer'. Och samtidigt utvecklades den bakomliggande tekniken för telefoni väldigt fort, och ekonomerna fick alltmer att säga till om. Svårt att klara av samtidigt. Mobiltelefonverksamheten var ju i början väldigt primitiv vad jag minns, trots att den borde ha legat i framkant.

Jan Wiklund sa...

Vi kan i alla fall konstatera att det offentliga är ännu mer finansialiserat än Ericsson...