tisdag 15 juli 2014

Krisinfo Libyen

Den här informationen plockade jag nyss upp från Krisinformation.se - Information från svenska myndigheter

Samtliga flygplatser med internationella flyg är nu stängda i Libyen, inklusive Benghazi, Misrata och Tripoli. (Björnbrums anmärkning: Jo, miliserna som släpptes loss med bland annat svenskt flygunderstöd har visst varit lite ostyriga igen och bombarderat bland annat flygplatsen i Tripoli. Ingick sådana framtida upptåg i planen när den gamle överstens regering skulle störtas?)

Reseavrådan till Libyen gäller sedan 2011, men UD uppmanar de svenskar som trots reseavrådan befinner sig i landet att iaktta stor försiktighet, vara vaksamma och följa instruktioner från lokala myndigheter. (Björnbrums fråga: vad räknas som 'lokala myndigheter'? Är det helt enkelt närmaste gubbe med automatvapen?)

Det finns ingen diplomatisk närvaro i landet vilket gör att man inte kan räkna med konsulärt bistånd på plats. Det svenska honorärkonsulatet i Benghazi håller av säkerhetsskäl stängt för besökare tills vidare. ('Säkerhetsskäl' ... suckar Björnbrum. Och arma libyer som utsätts för detta!)

Borde det inte vara någon sorts kris bland de ... låt oss säga jubelidioter/skurkar ... som hurrade för störtandet av Qaddhafis regering utan att ha klart för sig vad som skulle komma sedan?

6 kommentarer:

martin sa...

Schhh! Största möjliga tystnad nu!

Trottarna begå självkritik?! Att du ens vågar föreslå sådant vansinne! Se på det "folkliga upproret", ta på dig de rosafärgade glasögonen och skriv långa revolutionsromantiska epos om "folkresning" och "revolution". Jag skall kanske ta och läsa lite gamla inlägg hos Röda Malmö eller Kilden och Åsman, så jag får veta hur bra det skulle ha blivit.

Det är dessvärre så att 1900-talet var tjänstemännens världsrevolution. Det finns i princip inget land på vår jord där en revolution kan lyckas utan att en stor del av tjänstemännen i statsapparaten står bakom. Det trodde jag iofs att trottar redan förstått, de med sin entrism och annat machiavelliskt.

Hannu Komulainen sa...

Det vore frestande att på grund av trottarnas galna syn på Libyen och Syrien dra slutsatsen att tänka tanken att "Stalin kanske rätt i alla fall om att trotskisterna förvandlades till simpla imperialistagenter och spioner".

Men det vore förhastat, tror jag. Det finns en hårfin skillnad mellan medvetet förräderi och skogstokig politisk linje. Jag tror inte Trotskij själv överskred den linjen, men troligen några av hans anhängare.

Det är inte lätt men i det längsta borde man behålla hoppet om att dessa "kamrater" kan nyktra till. Risken är annars att till slut finns det bara idioter kvar inom den s.k. vänstern...

martin sa...

Är inte deras international rätt tung med amerikaner? Obamafantaster?

martin sa...

Det är det här med demokratisering också. Vi i väst har en tendens att se vår parlamentarism som det ultimata uttrycket för demokrati. Alla som har det bra ser inte bristerna i den ordningen. Men det var en lång resa till parlamentarismen och den infördes av ett visst skikt i samhället, det gäller aldeles särskilt för den amerikanska revolutionen.

Jag brukar tala med de afrikaner jag träffar med jämna mellanrum om demokrati. Många är från Etiopien och jag brukar säga:
"Jag läste på wikipedia att etiopien är ett demokratiskt och fritt land, så vad fan gör du här?"
Svaret jag får är:
"If the politicians have been killing people for 30 years for power. And then someone writes a piece of paper, saying that Ethiopia is now a democracy. Du you think the poiticians will stop killing for power?"
Min följdfråga på den är:
"Etiopien var länge en diktatur, politiker dödade för makt under lång tid. Men sedan skrev man ett papper, som säger att etiopien är nu en demokrati. När man gjorde det, efter alla år av diktatur, hur många fanns det i etiopien som ens hade skuggan av en chans att bli vald? Hur många hade resurserna och var kända nog att bli valda i landet efter alla år med diktatur?"
Svaret var det man förväntar sig:
"Maybe a handful of families have the resources and influence to become elected."

Kort sagt, top down demokratisering leder ALLTID, till oligarki. Innan demokratin har alla krafter som hotat makten slagits ned brutalt med våld, efter så slås de ned med våld och alla andra fula knep som oligarkerna är skickliga i. Vi måste vara medvetna om att de kunde behålla makt, pengar och inflytande under diktaturen, det är inga dunungar. Förlorar de på demokrati, så drar de sig inte för inbördeskrig. Därför blir det påfallande ofta inbördeskrig med trotskistisk demokratisering von oben.

det är uppfriskande att tala med folk från länder där parlamentarismen inte är självklart och inte självklart god. Pratade med Eritreaner om Afwerki och hur de som tagit sig till Sverige kunde vara demokratiska och starta rörelsen som skulle kunna ge dem demokrati. De tittade förbluffat på mig och sa, de flesta Eritreaner (inklusive dem) anser Afwerki är världens bästa president. Man blir förvånad som västerlänning när man lär sig att parlamentarism inte är det högsta efterstävansvärda för folk runt om i vår värld. Att de inte nödvändigtvis flyr diktaturen, utan bara vill ha det bättre, åka utomlands och jobba, kanske kunna skicka hem lite pengar. Att ordning och fred är viktigare än parlamentarism och oligarki för dem. Man blir förvånad över att de inte är mer imponerade över vårt fantastiska system.

Jag har konfronteras med den verklighet att det finns folk som flyr för sina liv från demokratier och det finns folk som kommer från diktaturer som bara är ute och ser världen och försöker jobba ihop lite stålar. Man ställs då inför faktum att för individen har parlamentarism väldigt lite egenvärde, att de värden vi förknippar med demokrati inte var en konsekvens av demokratin.

Sixten Andréasson sa...

Hej Björn! Det var längesen. Har problem med min e.mail-adress. Ordnas i morron av Bredbandspojkar. Så jag skriver personligt till dig här. Har knyckt ditt Krigsinfo Libyen och lagt ut på FB. Hänvisat till ditt utmärkta om att förbjuda SD-are i fackuppdrag i två FB-trådar. En i Ali Esbatis tråd där 198 gillade förbudet. Har kämpat på ändå för förnuftet. När jag blev utesluten ur SKP på ett medlemsmöte 1976 var det också en stor församling, som vi bara var två mot massan. Frågan gällde att jag i HGF:s styrelse hade samarbetat med sossar. Helt sjukt.

Björn Nilsson sa...

Hej Sixten, ojdå, hade jag glömt att kåppyrajta texten, ja då är det bara att knycka och återanvända!

1976 - sent utslag av 'ultravänster'?