tisdag 26 augusti 2014

Yttrandefrihet? Nassepolisgrisar?

Som kommentar till föregående inlägg fick jag den här kommentaren från läsare Martin med intressanta aspekter på yttrandefrihet:

Nja, frågan är på en helt annan nivå. Det spelar ingen roll vem som slog vem först eller hårdast, vem som fick respektive inte fick slå folk. Det är det vanliga att grotta ned sig i detaljerna. Backa lite.

Det är det här som gäller:

Har man en manifestation på allmän plats, då är alla välkomna. Hela allmänheten är välkomna oavsett vad de tycker om mig. Vill jag att bara speciellt utvalda skall komma till mitt möte, då är det inte det allmänna rummet som det skall hållas i, då skall det hållas som slutet sällskap i lokal eller på någon privata tomt. Vakterna vid det slutna sällskapets tillställning betalar anordnaren själv.

Problemet är att polisen har bestämt sig för att för speciellt nazister, så skall de agera dörrvakter åt en privat tillställning. De står runt platsen timmar innan och garanterar att endast de som är godkända nazister får komma in och se mötet. De kränker då majoritetens yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga rummet, redan med sättet de visar sin närvaro. Med sättet de agerar har de redan gjort kränkningar på folks demokratiska rättigheter. Yttrandefrihet är som alla vet, rätten att få säga sin åsikt, inte rätten att få höras, inte rätten att få stå oemotsagd, inte rätten att vara fri från alla former av konsekvenser av ens glappande trut.

Utan detta häpnadsväckande agerande för polisens sida, så skulle vi inte ha några som helst problem med nazistiska demonstrationer i Sverige. Vi skulle sannolikt inte ha haft nazister i riksdagen, utan polisens hjälp att kväsa alla som väljer att använda sin yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga.

Polisen kränkte bort emot 2000 människors demokratiska rättigheter, med, skall tilläggas, häpnadsväckande mycket våld. En 50 åring skadad för livet av polis. För vadå? För att Ordföranden i SvP skulle höras för de 4-5 tillresta funktionärerna. Det är varesig demokratiskt, proportionellt eller rimligt.

Det rör sig om en paramilitär grupp, som förutom när de slösar med skattebetelarnas pengar, ägnar kvällar och helger åt att gå runt på stan och skrämma invandrare, hota oliktänkande och misshandla homosexuella. Det är inte nazister som definierar demokrati, det är inte nazister som definierar nazismen, det är inte rasister som definierar rasism.
På sajten Politism finns den här teckningen av Lisa Ewald (samt en bloggpost med statistik):


Eftersom jag har bloggpaus lägger jag inte några större egna synpunkter på detta just nu. Kan ju bara säga att gatubataljerna var mycket värre i Tyskland på sin tid - och nassarna vann.

10 kommentarer:

martin sa...

Måste ändå ge mig på din bloggpaus och framförallt den där sista kommentaren som verkar liten men är mycket stor.

Påståendet, ja, kommunisterna mötte nazisterna på gatan i tyskland också, se hur det gick där. Är en floskel som man får från vänster. Det är en detalj lyft ur sitt sammanhang och relativiserat. Sånt accepterar jag naturligtvis inte. För skall vi göra den relativismen, då skall vi ta sammanhanget i sin helhet och då säger den relativismen något helt annat.

I tyskland på trettitalet möttes nazister och kommunister på gatan i demonstrationer och gatustrider. Där stöttade polisen nazisterna och slog ned hårt på kommunisterna. Liberala oppinionsbildare höll sin hand över nazisterna. OCH nazisterna vann.

Så gick den storyn. Slutsatsen blir inte alls densamma då, eller hur?

martin sa...

Så är det!

Jag brukar säga att tala nazism är att uttala ett dödshot emot stora delar av hela mänskligheten. Att organisera sig som nazist är att i allra högsta grad agera på det hotet. Det är förberedelse till folkmord!

Jan Wiklund sa...

Martin och Björn: I Tyskland vann nazisterna främst för att de var de enda som ville ingripa i ekonomin med keynesiansk politik. Alla andra partier - inkl sossar och kommunister - ville att krisen skulle få ha sin gång, "vänta och se, det kanske kommer något".

Enligt sossar och kommunister var det dessutom omarxistiskt att ingripa i en kapitalistisk ekonomi, den skulle få ruttna inifrån och kollapsa. Allt medan människor svalt.

Därför förlorade de. De förlorade på en hopplös politik. Inte för att polisen stödde nassar på gatorna.

Jan Wiklund sa...

Och beträffande huvudfrågan: vad bör polisen göra?

Ja, de bör definitivt inte få starta bråk. Det är Jaldung-politik, sånt han fick sparken för. Polisen ska se till att det inte blir bråk. Och enligt samstämmiga uppgifter (nu även från polisen) var det ingen i Limhamn som startade något bråk förrän polisen gjorde det.

Enligt prejudikat från Göteborg bör alltså den ansvarige polischefen få sparken.

Däremot är det självklart att där bråk kan befaras bör polisen vara, och ta hand om dem som är våldsamma. Även dem som är våldsamma mot nazister. Polisen bör definitivt inte ha någon rätt att göra skillnad på folk och folk därvidlag, då kommer de att använda den rätten mycket till vår nackdel.

martin sa...

Jan,
bara en justering. Inte för att kommunisterna mötte nazisterna på gatan.

Det är trots allt den mest spridda klyschan.

Jan Wiklund sa...

Martin: Helt rätt. Att kommunister mötte nazister på gatan spelade ingen som helst roll. De kunde lika gärna ha stannat hemma. Eller förstås ännu hellre föreslagit en mer konstruktiv politik.

Anonym sa...

Det är bra att du (Martin) inte direkt uppmuntrar till våld mot de som inte delar hans åsikter och ditt resonemang har en del intressanta vinklingar.
Hur säkerställer du att minoritetåsikter kan framföras i vår demokrati utan att de nedröstas av en majoritet? Tänk bort från nassarna nu och fundera generiskt.
Det var väl Björn som la upp videoklippet där en person med visselpipa totalt nedröstade en som ville framföra sin åsikt?

Eldorado

martin sa...

Eldorado,
det är inbyggt i demokratin att minoritetsåsikter har det svårare.

Att införa lagar om att alla har rätt att höras är antidemokratiskt. För att det då alltid kräver kväsande av majoritetens åsiktsyttring. Om det inte är kväsandet av majoritetens uttryck, så är det en konflikt emellan två minoriteter. Hur som helst skall statens våld inte hindra den ena sidans uttryck till förmån för den andra. Då är det inte demokrati.

Det finns så vitt jag vet ingenting som talar för rätten att höras, som överlägsen yttrandefrihet, annat än fullständigt hypotetiska scenarion. Det är att försöka laga ett uppfunnet problem, medan det finns verkliga problem att lösa inom demokratin. Så som risken för ekonomiska "disincentives".

Nej, jag uppmanar inte till våld, även om jag inte motsätter mig det. Frågan om våld är separat och knuten till hur nazisterna/fascistern(SD) arbetar när de inte står på torget. Vi skall alltid hålla i minnet att den absoluta majoriteten i antifascistiska demonstrationer är pacifister.

Men de som talar om rätten att höras, argumenterar alltid för våld, så det går på ett ut.

martin sa...

Jan,
det är iofs en fråga som vi inte behöver bekymra oss om idag. De postmoderna nazisterna kör en politik som inte adresserar problemet.

Då är det återstående problemet med nazister följande: De skrämmer, hotar och misshandlar folk som har rasifierade utseenden som har annan sexuell läggning. De infiltrerar organisationer och med hot, våld och trackasserier tar de över dem.

De problemen kommer man inte till rätta med genom att sitta hemma.

Jan Wiklund sa...

Nej inte sitter hemma. Men inte heller genom gatuslagsmål. Det adresserar inte heller problemet, som är ekonomisk stagnation, arbetslöshet och brist på utvecklingsmöjligheter.

Det är detta som lockar unga människor tll nazistpartier eller andra maffior.