lördag 6 september 2014

En konsekvent politik över tiden?


Titta, där flyter en flaska vid Liljeholmskajen i Stockholm. En vodkaflaska. Märket tycks vara 'Jelzin'. Hm, är det ett spritmärke uppkallat efter Fyll-Boris Jeltsin? - Ser faktiskt ut som det!
Kommer du ihåg Boris Jeltsin, rysk president? Fyllerist och fäderneslandets förstörare, under hans regim föll medellivslängden för män i Ryssland ned under den indiska nivån. Det måste ju vara en prestation under fredstid! Och allt annat som ödelades ... men mannen äääääälskades av "väst". Han var ju deras man, han lät förstörelse och utplundring fortgå utan att sätta stopp. Och detta trots att han i andra situationer (Tjetjenien) var en klart våldsbenägen fyllo.

Men låt oss gå tillbaka i tiden, till fjärde februari 1931. Den första femårsplanen pågår i Sovjetunionen. Josef Stalin håller tal ("Om driftsledarnas uppgifter") på "första unionskonferensen av den socialistiska industrins funktionärer". Bland annat säger han detta, på tal om att industrialiseringen måste hetsas fram, att man inte kan vänta:


Att sakta tempot - betyder att bli efter. Och de efterblivna blir slagna. Men vi vill inte bli slagna. Nej, det vill vi inte! Det gamla Rysslands historia bestod bland annat däri, att man oupphörligt slog det för dess efterblivenhets skull. De mongoliska khanerna slog det. De turkiska bekerna slog det. De svenska feodalerna slog det. De polsk-litauiska panerna slog det. De engelsk-franska kapitalisterna slog det. De japanska baronerna slog det. Alla slog det - för efterblivenhetens skull. För den militära efterblivenheten, för den kulturella efterblivenheten, för den statliga efterblivenheten, för den industriella efterblivenheten, för efterblivenheten på lantbrukets område. Man slog därför att det var vinstbringande och kunde ske ostraffat. Minns ni den förrevolutionära diktarens ord: »Du är fattig och du är rik, du är mäktig och du är maktlös, moder Ryssland». Dessa herrar hade grundligt lärt sig den gamla diktarens ord. De slog och sade: »du är rik» - alltså kan man berika sig på din bekostnad. De slog och sade: »du är fattig och maktlös» - alltså kan man ostraffat slå och plundra dig. Sådan är utsugarnas lag - att slå de efterblivna och svaga. Det är kapitalismens rovdjurslag. Du har blivit efter, du är svag - alltså har du orätt, alltså kan man slå och förslava dig. Du är mäktig - alltså har du rätt, alltså måste man vara på sin vakt mot dig.

Det är därför vi inte längre får bli efter.

Tidigare hade vi inte och kunde vi inte ha något fosterland. Men nu då vi störtat kapitalismen och vi, folket har makten- nu har vi ett fosterland, och vi kommer att försvara dess oavhängighet. Vill ni att vårt socialistiska fosterland skall bli slaget och förlora sin oavhängighet?
Vad lär vi oss av detta? - Kanske att det finns en ihållande och kanske berättigad känsla i Ryssland av att man av utlandet ses som någon som kan plundras, och verkligen plundras så länge inte ryssarna slår tillbaka. Vi kan också se att utlandet äääälskar ledare som Jeltsin som tillät plundring, men som med hat och avsky betraktar ledare som hävdar ryska intressen, vare sig dessa ledare heter Stalin eller Putin. Och det innebär att den här typen av konflikt är ganska oberoende av om Ryssland leds av tsarer, kapitalister eller kommunister, deras popularitet i väst beror av i vilken grad de försvarar eller säljer ut det egna landet. Politiken är konsekvent över tiden. - Man kan diskutera paradoxen att Ryssland samtidigt varit jättelikt men också svagt och maktlöst mot utländska plundrare, men det kan lämnas åt sidan tills vidare. Det väsentliga just nu är att Putin verkar sätta ner foten, och det utlöser väldigt upprörda reaktioner.



På tal om Stalin och kampen mot angripare: det finns på YouTube en nära tre timmar lång film från 1949 om slaget om Stalingrad. Där behandlas såväl striderna på fältet och i staden som politiken på högsta nivå. Att det skulle gå illa för tyskarna förstår man av hur Hitler uppträdde: en galning som skrek och rullade med ögonen och slet sönder teleprinterremsor. Stalin vandrade lugnt och värdigt i Kremls salar däremot, utstrålande lugn och beslutsamhet. Detta trots att Churchill och Roosevelt inte kunde upprätta den utlovade fronten i väster, den som skulle lätta trycket mot Sovjet. Stalin drog slutsatsen att det här blev något som Sovjet själv fick klara av, och det gjorde man. Möjligen kan man säga att det verkade lite ensamt och ödsligt runt Stalin där i Kreml. Bara en gång kändes lite mer värme, när en gammal kamrat från inbördeskrigets dagar kom på besök och de hade en pratstund och skålade. - Nå, det är ensamt på toppen.


3 kommentarer:

martin sa...

De sovjetiska förhandlingarna i slutet av filmen var fantastiska!

Det är så man förhandlar med nazister! :)

einartysken sa...

Jättebra, gamle björnen, och han, Stalin hade ju helt rätt. Du, länken till videon funkar inte och på YouTube ligger ju massvis med Stalingrad-filmer. Har du den exakte titeln eller en URL? Jag skall översätta artikeln till tyska med din tillåtelse. Hälsningar
Einar

Jan Wiklund sa...

Det fascinerande är att man - med all rätt, tycker jag - dömer Stalin och hans medarbetare hårt för att de tillämpade principen "offra en generation för att nästa ska få det bättre".

Men det är få som är beredda att döma IMF, Världsbanken och en serie av västeuropeiska och nordamerikanska politiker och ekonomer för att de tillämpade exakt samma politik beträffande skuldsatta sydländer, f.d. östblocket, Sydostasien efter Asienkrisen 1997 och idag diverse länder i Syd- och Östeuropa. bara i Ryssland räknar man med 10 miljoner döda pga "chockpolitiken" - för att det skulle bli "bättre sen".

Stalin hade ju i alla fall ursäkten att det blev bättre sen - åtminstone fram till den stora stagnationen på 70-talet. Den ursäkten har inte hans nyliberala eftersägare. Ryssland lider fortfarande av chockpolitiken, jämfört med andra östländer som tillämpade en annan politik.

Och Stalin hade i alla fall ursäkten att han var först och visste minst om resultatet. Nyliberalerna borde veta bättre efter Ryssland, Sydostasien och de strukturella anpassningsplanerna i Sydamerika och Afrika, och inte köra med exakt samma destruktiva politik i Spanien och Grekland idag.