onsdag 15 oktober 2014

Har du middagsbordet i ladan?






För någon dag sedan talade jag med en gentleman som tyckte att Magdalena Anderssons uttalande om att "ladan är tom" var dumt. Själv har jag för mig att Mona Sahlin kläckte ur sig något liknande vid ett tidigare tillfälle, då var det något om att "godispåsen" var tom.  Lada eller påse - det spelar nog mindre roll även om 'påsen' var lite mer av att 'dagisfröken pratar till småbarnen'. Vad det handlade om var/är väl helt enkelt om att sno från de mindre bemedlade och ge till de som redan har.

Att "ladan är tom" låter egendomligt hur man än ser det. Vad är ladan och vad är det som inte finns i den längre? Andersson gjorde ett tillägg om att man inte kom till ett dukat bord, men vanligen har man väl inte matbord i lador? Svårbegripligt. Men det handlar om statsbudgeten, och den konstiga idén att varje utgift måste 'finansieras krona för krona', samt att det måste finnas ett 'överskott' i statens finanser. Mindre svårt att förstå, men kanske något som bör betecknas 'ekonomisk vidskepelse'.

Några funderingar:


Kan man eftersträva 'överskott' i statsbudgeten när 'pengar' i stor utsträckning inte längre består av sedlar, mynt och värdepapper som kan användas som pengar? Vad är det för över- eller underskott som i själva verket består av ettor och nollor i databaser? Kan ettor och nollor 'ta slut'?

I ett land med guldmyntfot så måste penningmängden anpassas till mängden guld. Den tiden är över. Det rimliga bör vara att utbudet av 'pengar' (vare sig det är handfasta sedlar, eller ettor och nollor) dels anpassas till behovet för att få betalningarna i ekonomin att flyta smidigt, dels har målet att full sysselsättning skall garanteras. Med andra ord måste ettor och nollor som läggs in eller tas bort på olika konton anpassas till verkliga och önskade flöden av varor och tjänster, och penningpolitiken underordnas flödenas behov.

Så långt tror jag inte Andersson & Co. har kommit. Det får de nog inte göra för sina verkliga chefer heller.

15 kommentarer:

martin sa...

Attlura folk med plånbokstänkande är givetvis enkelt. Men med den förståelsen så blir ju överskott underskott för någon annan, om man nu accepterar premissen att pengar är nått som måste sparas och inte så gott om.

När staten gör vinst, är det du, skattebetalaren, som gör förlust!

/lasse sa...

Tomma lador:
http://s26.postimg.org/6af62uagp/Off_Sekt_Fin.png
Konsoliderad offentlig sektors finansiella nettoförmögenhet.
(diagram från en pdf från finanspolitiska rådet)

Det offentliga hade 2013 nästan ettusen miljarder i finansiellt netto. Andersson et al tycker uppenbarligen det är viktigare att övergöda spekulativa finansiella marknader än att investera i landets realkapital som infrastruktur, energiförsörjning, F&U etc så vi lättare kan klara ökad försörjningsbörda. Det allra viktigaste med denna överbeskattning är förstås den åtstramande effekten som håller arbetslösheten upp på ”rätt” NAIRU nivå.

Lasse Strömberg sa...

Ähh, det hela är väl oerhört lätt att förstå. Borgarna har gjort av med alla pengar - helt enkelt.

Jan Wiklund sa...

Paul Krugman tror att det bara handlar om unken moralism, http://www.nytimes.com/2014/10/13/opinion/paul-krugman-how-righteousness-killed-the-world-economy.html?_r=0

Ett annat sätt att förklara det är ju Pikettys: Ju sämre det går för den riktiga ekonomin desto mer drar den extremt rika överklassen ifrån. Men varför måste Andersson svansa efter den? Hennes egen överklassfraktion, den hon umgås med dagligen, får det ju knappast bättre för att en promille av en promille blir snuskigt rik.

Då tror jag mer på moralismen.

Simsalablunder sa...

Det går ju inte komma ifrån att det ligger något riktigt korkat i strävan och målet att försöka uppnå balanserad budget eller överskott, när förfarandet är helt beroende av skatteintäkter långt i efterhand.

Storleken på skatteintäkterna har man ju ingen direktkontroll över alls, såsom man har på utgifterna, alltså direktinjektionen i ekonomin.

Det är lika effektiv styrning som att låta någon sitta i skuffen och titta bakåt, och ge order hur och var föraren med bindel ska köra i morgon.

/lasse sa...

@Lasse Strömberg
"Borgarna har gjort av med alla pengar - helt enkelt."

Offentlig sektors finansiella nettoförmögenhet var dubbelt så stor 2013 som den var 2006.

Problemet är inte att det skulle saknas pengar utan oviljan att använda pengarna för folkhushållets bästa. Både Borg och Magda är drillade på Handels och har examen i nyliberalism.

Med Löfven, Damberg, Andersson har vi fått die hard export sossar. Anderssons enfaldiga utspel om tomma lador är signal om åtstramning. Både hon och Löfven har nu gjort sina första framträdanden i EU och bägge har markerat sitt stöd för EU/EZ åtstramningspolitik. Av Magdas uttalanden är det uppenbart att hon inte förstår skillnaden mellan hushåll/företags ekonomi och nationens. Det här kan bli värre än Åsbrinks "sparande".

Björn Nilsson sa...

Om vi antar att pengar numera i stort sett kan skapas kostnadsfritt av stater som har egen valuta så kan ju pengarna inte ta slut. Ettor och nollor kan inte ta slut. Finns det resurser som kan användas, men "pengar" saknas, kan staten fixa det. Arbetslöshet och annat resursslöseri är onödigt. Men med en sådan politik är bankkapitalet illa ute, och de kommer att bekämpa den till sista blodsdroppen.

martin sa...

Björn,
vem skulle sakna bankerna? Jag gör alla mina bankaffärer själv vid datorn. Även företaget sköter sina bankärenden själva vid datorn. Den aktivitet som pågår inne hos banken och som inte ersatts av en programvara, den är ju bara dumheter som ställer till det. Bankerna var illa ute när de började ersätta sig själva med programvara. Är det kanske bankernas sista strid för relevans som vi ser idag? Ett döende fenomen som kämpar med näbbar och klor för sin existens.

Man behöver i princip inte resa sig från stolen för att ta över och automatisera alla deras relevanta funktioner i samhället.

Björn Nilsson sa...

Banken saknar nog inte dig heller Martin (som kund alltså). Däremot får man anta att bonusgubbar och -gummor i bankledningarna vill ha kvar de organisationer som gör att de just får feta bonusar. Och därför kämpar de för att banker skall vara "för stora för att få gå i konkurs".

martin sa...

Björn,
tur ekonomer inte förstår nationalekonomi. De kämpar mot samma mål, bankens förgörelse. För när institutionen går emot nationalekonomisk storlek, så går den också emot en omöjlig affärsmodell. Den kan inte suga ut verksamheten någonstans utan att skjuta sig själv i foten.

Det listiga sättet runt det är givetvis att låta staten göra utsugningen och sedan ge det till banken. Ibland måste man ge det till bankpsykopaterna, de är förjävla listiga! :)

Anonym sa...

Pengar är ett smidigt sätt att använda sig av byteshandeln. Finns det inget att byta med blir pengarna värdelösa.
De gamla öststaterna tryckte sina egna sedlar och dikterade dess värde men det fanns inget (nåja) att byta dom med.
Däremot var västvaluta attraktiv både av befolkningen och de diktatoriska makthavarna.
Så det du funderar över Björn har redan provats med känt resultat.
Eldorado

Simsalablunder sa...

Byteshandelsekonomier finns det inga kända exempel på annat än som kort övergångsstadium efter att ekonomier totalt fallerat av olika anledningar. Pengar är ett kreditinstrument, och inte ett byteshandelsmedium. Vore det det borde det finnas exempel på sådan byteshandelsekonomier.

Anonym sa...

Simsalablunder, pengar är ett sätt att underlätta byteshandel. Att det på sitt viss också är kreditinstrument är ockå baserat på byteshandelns ibland långa ledtider.
Enkelt exempel är bondes som köper utsäde men inte kan betala förrän han skördat.
Pengar är universiellt system (någorlunda)för att växla olika sorters varor med varandra. Det hjälper ingenting att trycka upp sedlar om det inte finns något att byta till sig mot dom.
Försök till exempel att trycka upp dina egna sedlar (eller ettor och nollor) för att se vad du kan byta till dig för dom.
Det var vad de gamla öststaerna försökte med.
Eldorado

Simsalablunder sa...

Om du hävdar att det vi lever i är en slags förstorad bytesekonomi, så innebär det implicit att före pengar kom till bytte man varor organiserat med varandra på en slags spotmarknad eller liknande.

Men det finns inga exempel på fungerande byteshandelsekonomier. Däremot finns det exempel på kreditbaserade, flera tusen år tillbaka.

Teorin om pengar som ett smörjmedel för byteshandels är en relativt ny företeelse, och dök upp med Adam Smith. Men det är alltså bara en teori, utan koppling till några verkliga exempel på bytesekonomier.

Att sedan kreditinstrument kan ha olika likviditet är en annan femma.

Om jag skapar en skuldsedel på 100kr så kan den mycket väl vara gångbar i mina kvarter, bland mina bekanta. Den betingar högre risk än statens hundralapp, men lika fullt kan det kreditinstrumentet fungera som betalmedel, om än begränsat. Det instrumentet kan sedan spridas och t.o.m. belånas, om någon vill ta risken.

Simsalablunder sa...

Glömde lägga till att statspengar är ett slags skattekreditinstrument, som blir både åtråvärt och användbart som pengar just därför att staten accepterar enbart dem som betalning för att kvitta skatteskuld. Därigenom skapas efterfrågan på dem.

Dålig myndighetsutövning med tillhörande dålig skatteindrivning försämrar givetvis möjlig efterfrågan på statsvalutan.