lördag 29 november 2014

fredag 28 november 2014

Anledning till avundsjuka?

Pål Steigan påminner på sin blogg om att 28 november är 20 år sedan Norge sade NEI till EU. Det är bara att gratulera. Taktiken att ha omröstning om EU-medlemskap i fyra länder, och börja med dem där ja-sidan var starkast, fungerade inte helt ut. Och idag är motståndet starkare än någonsin i Norge verkar det. Där finns nog anledning till viss avundsjuka. Lite mer ryggrad verkar det finnas i Norge än i Sverige och Finland.

nei til EU

Finns det anledning att vara avundsjuk på Norge? - Svaret är väl att det beror på vad man tittar på. Landet är knappast självständigt ändå, om man tänker på diverse avtal med EU som binder Norge, och medlemskapet i NATO. Norges aggressiva militärism på senare år är inte uppmuntrande (som det våldsamma bombkriget i Libyen, där Norge var en av de värsta utövarna).

Det var billig norsk lax till försäljning idag. Jag köpte ett kilo som nu är uppstyckat i mindre bitar och förpassat in i frysen. Undrar om lågpriset beror av att norsk lax nu är utestängd från ryska marknaden, och producenterna måste bli av med den på annat sätt?

Norge skall ha heder av sitt NEI - men fredspris är norrmännen knappast kvalificerade att dela ut.

onsdag 26 november 2014

Ny(eller nygammal) roll för Ryssland?

En ny, eller kanske nygammal värld, träder fram. Hur som helst, de riktmärken som har gällt under några årtionden håller på att bli överflödiga, gammalmodiga, felvisande, eller vad man vill.

Här talar ryske utrikesministern Lavrov på en konferens. Hela talet finns här. Bland annat kommer han in på de kristna i Mellersta östern och Nordafrika (MENA) och hur de behandlas i dessa länder och hur Europa reagerar på det.
State, public and civilisational structures are actually disintegrating in the MENA region. The destructive energy released in the process can scorch states that are located far beyond this region. Terrorists (including the Islamic State) are claiming a national status. Moreover, they are already beginning to create quasi-governmental bodies there that engage in the administrative work.

On this backdrop, minorities, including Christians, are banished. In Europe, these issues are deemed not politically correct. They are ashamed when we invite them to do something about it together at the OSCE. They wonder why would we focus specifically on Christians? How is that special? The OSCE has held a series of events dedicated to keeping memories about the Holocaust and its victims alive. A few years ago, the OSCE started holding events against Islamophobia. We will be offering an analysis of the processes leading to Christianophobia.

On 4-5 December, OSCE ministerial meetings will be held in Basel, where we will present this proposal. The majority of EU member states elude this topic, because they are ashamed to talk about it. Just as they were ashamed to include in what was then the EU constitution drafted by Valery Giscard d'Estaing a phrase that Europe has Christian roots.

If you don’t remember or respect your own roots and traditions, how would you respect the traditions and values of other people? This is straightforward logic. Comparing what’s happening now in the Middle East to a period of religious wars in Europe, Israeli political scientist Avineri said that the current turmoil is unlikely to end with what the West means when it says “democratic reforms.”
Han har vissa poänger här. "Väst" (mest bestående av USA samt Israel, med EU som uppbackning) har inte ställt upp för de stora kristna grupperna i det gamla kristna kärnlandet. Snarare tvärtom. Nu har vi alltså en ny situation, där Ryssland kan nita västeuropeerna för deras undfallenhet eller mer eller mindre öppna samarbete med de grupper som angriper de kristna. Tänker "väst" svara på det, och hur i så fall? Nya sanktioner kanske, för att dölja sin egen ynkedom? - Undrar om Lavrov tänker sig en ny version av Rysslands roll som någon sorts skyddsmakt för kristna i Mellanöstern?

Att pyssla med självskadliga ekonomiska sanktioner är inte så smart, särskilt inte som en ny depression befaras. Nu är väl ryska björnen inte så oberörd som på teckningen, men härdiga ryssar är nog tåligare än västeuropeer om det blir hårda tider.

Mer om 'den nya världen'. På sin blogg listar Pål Steigan en del val som hållits nyligen. Det finns ett par viktiga tendenser: valdeltagandet sjunker, och på flera håll har partier som är kritiska mot EU och regeringarnas nedskärningspolitik fått stort stöd. Kort sagt så är en växande del av väljarna trötta på de etablerade partierna. I ett par länder (Spanien och Grekland) är partier som kallar sig vänster på stark frammarsch, annars är det mer av nationalism och invandringsmotstånd. Men bakom detta verkar dölja sig ett missnöje som kräver social rättvisa, med opinioner som står till vänster vad det gäller ekonomi, fördelning och liknande, men till höger i etiska frågor. En del av de här partierna och deras ledare har uttryckt mer eller mindre positiv uppskattning för Ryssland och Putin som politiker. Undrar om Ryssland tänker sig någon sorts (åtminstone moralisk) ledarroll där också?

Ja, det är frågan vem som är isolerad egentligen?

tisdag 25 november 2014

Vem är isolerad egentligen?

Hittade den här kartan nyss, uppenbarligen hopkommen av en person med sinne för ironi. Det gröna är Ryssland som är isolerat från 'världen'. Det blå är 'världen'. Och så finns det svarta områden av viss storlek som inte ägnar sig åt att isolera Ryssland och därmed inte räknas till 'världen'.

Projektionen gör att den svarta delen av världen nog ser betydligt mindre ut än vad den skulle göra på en jordglob.

I västra Europa hotar ekonomin att dyka igen. Den fruktade 'dubbeldippen' i konjunkturen kan bli en 'trippeldipp'. Att i det läget ägna sig åt handelskrig kanske inte är helt vettigt?

måndag 24 november 2014

Alternativ ...?

Om letterna vill slippa julstressen i Riga kunde de ju exempelvis testa Örnsköldsvik eller Smygehuk som alternativ?

Låt inte sd tjäna som provokatör!

Här är ett klipp från känguru-ekonomen Bill Mitchells blogg. Han är i Italien och har pratat med några självutnämnda 'vänster'personer som hävdar att man inte kan förespråka vissa sorters politik, för då kan man förbindas med 'euroskepticism'. Jag antar att denna 'skepticism' är partier som franska Nationella Fronten, engelska UKIP, eller för all del sverigedemokraterna. I slutet av citatet nämner Mitchell något som min flitige läsare Jan brukar ta upp, nämligen att nazisterna hade ett ekonomiskt program som bröt med de neoklassiska nationalekonomiska dogmerna. Nassarna var keynesianer innan Keynes var det, hävdar han.

I spoke to some people who would call themselves firmly ‘left’ in the political spectrum on both economic and social grounds and they were opposed to exit and wanted to strengthen integration. The major reasoning that I could deduce for that extraordinary ‘left’ position in the current context was that the extreme right were leading the charge on the exit option and the ‘left’ couldn’t afford to be associated with Euroscepticism.

That also amazed me. That there could be such a lack of tactical leadership aspiration on the ‘left’. I argued that the challenge was to articulate the differences (and there are huge differences in terms of social policy and attitudes to immigration, climate change etc) even if on some of the economic issues, the left and the right were one.

If you go back to Germany in the early 1930s, the National Socialists rejected the orthodox (neo-classical) policy prescription for solving the Great Depression and were Keynesians before Keynes. The macroeconomic management was excellent and allowed growth in employment to return much more quickly than elsewhere. Sure enough, their national aspirations were appalling as were there social policies. But should the ‘left’ have rejected major macroeconomic public sector stimulus packages just because the Nazis also were doing it?

Två små skrämda 'vänster'personligheter övervakade av en sträng nyliberal ordningsman så de inte säger eller gör något verkligt progressivt!
Med andra ord, strunta i finkänsligheten och förespråka den politik som är effektiv. Låt inte sd tjäna som provokatör för att bra åtgärder skall avvisas! - För resten, vissa delar av nazisternas 'social policies' var väl inte alls 'apalling', problemet var att det fanns väldigt positiva och väldigt negativa sidor i det nazistiska programmet. Det är de senare som med rätta blivit ihågkomna av eftervärlden, men det starka stöd nazisterna hade verkar bland annat ha berott av att man skötte socialpolitiken bra för dem som man betraktade som 'sina egna'.

lördag 22 november 2014

Lite godis-historia

Som bekant har det varit liv om vad man skall kalla en liten kula, tillagad enligt recept nedan. Är det chokladboll, havreboll, negerboll ... . Vilken är den hävdvunna, korrekta beteckningen? Här finns hjälp för att reda ut den kontroversiella kulans historia.

Så här såg den ut när jag gjorde några egna exemplar (gott till en kopp kaffe exempelvis):

DSC_3517
Garneringen är kokos, men är det rätt att kalla den 'kokosboll'?

Ja, receptet får vi inte glömma:

Det här behöver du…
(ca 25 st)

100 g margarin eller smör
3/4 dl socker
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
3 dl havregryn
2 msk kallt kaffe
Garnering:
1/2 dl kokos eller
1/2 dl pärlsocker
Gör så här…
1. Skär matfettet i mindre bitar.
2. Blanda ihop matfett, socker, kakao, vaniljsocker och havregryn i en skål. Använd händerna eller en matberedare.
3. Häll sist i kaffet och blanda tills det hela är en smet.
4. Rulla små bollar, ca 25 st. Rulla dom sedan i kokos eller pärlsocker. Låt ståkallt i minst 2 timmar innan servering.

fredag 21 november 2014

Lever vi i ett hologram?

I början av detta år skrev jag ett inlägg om tanken att vårt universum kan vara ett tvådimensionellt hologram, inte tredimensionellt som det ju ser ut för våra ögon. Häromdagen ramlade Forskning & Framsteg ner i brevlådan, och där får man veta att några vetenskapsmän i Chicago gripit sig an med företaget att undersöka om detta kan stämma. Verktyget är ett nytt instrument med det pampiga namnet 'holografisk interferometer'. Med detta skall man (kanske) kunna uppfatta 'holografiskt brus' i rumtiden. - Tja, det låter intressant, vad man än får fram. Antagandet är att byggstenarna, pixlarna, i hologrammet lyder kvantfysikens lagar. Då kan deras beteende vara möjligt att iaktta. Men om de inte gör det ...

Sedan är ju frågan vad/om man kan göra något åt ett positivt resultat, alltså att universum faktiskt är ett hologram. Är det ett program som är skapat kanske man kan drämma näven i bordet och kräva att vissa saker ordnas bättre! En rejäl twitterstorm kan väl få den mest tondöve skapare att vakna till!

Genom att hitta avvikelser kan man avslöja hur ett system verkligen fungerar. Här ser det symmetriskt ut, men notera att fjärde fågeln (de är biätare tror jag) från höger vänder näbben åt fel håll. Det kan betyda något! Biätaren är för övrigt sällsynt gäst i Sverige, den trivs bättre i varmare områden. Men jag såg en på Öland för rätt många år sedan. Stort alarm bland alla fågelskådare!

Bhadrakumar berättar

Den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar skriver på sin blogg att Ryssland och Pakistan undertecknat ett avtal om militärt samarbete. Han kallar det 'pakt', vilket kanske är ett väl starkt ord. Men avtalet får ändå ses som ännu ett tecken i tiden på hur relationerna mellan staterna ändras. En gång i tiden var Indien rätt mycket orienterat mot Sovjet, medan Pakistan tillhörde USA-lägret och senare också hade goda relationer med Kina. Nu kvarstår Pakistans goda kinesiska kontakter, samtidigt som man utökar samarbetet med Ryssland. Det torde inte uppskattas i Washington och New Delhi. Samtidigt är Indien med i BRICS-samarbetet som knyter landet allt närmre till bland annat Kina och Ryssland men som misshagar USA.

För någon dag sedan nämnde Bhadrakumar också att Ryssland och Kina planerar en gemensam flottmanöver nästa år - i Medelhavet! Vem hade trott det för bara några år sedan?

torsdag 20 november 2014

Bajs är inte najs

Jag gick ett varv genom mitt favorit-grönområde i Stockholm på torsdagsmorgonen. Passerade ett ställe där en ihärdig dam med småländsk energi förvandlat en trist oanvänd plätt till en fantastisk blomsteräng. Och den kallas naturligtvis för Rosängen. Dit kan man gå och njuta av många vackra blommor när det är rätt säsong.

Men det var något fel nu, inte bara fel säsong. Avspärrningsband uppsatta, varför?


Här är en förklaring ...

... och på den här lappen längre bort går det i alla fall att urskilja det ilskna påpekandet INGEN TOALETT!
Möjligen går det att uttyda lite mer här.

Bara några meter längre bort finns den här företeelsen: en tältstad nedanför gamla fängelsemuren. Kan det finnas något samband? Tror inte att de här balkantomtarna förstår tillsägelser på svenska.

Dåliga ställen att placera folk

Jag hittade en del intressanta hårddata om invandring på den här bloggen. Det är ett inlägg av forskaren Charlotta Mellander som har försökt lista ut var i landet invandrarna/flyktingarna hamnar, och hur kommunerna där de hamnar ser ut socialt.

Här är en karta som visar vilka kommuner som tog emot flest flyktingar 2013 i förhållande till den egna folkmängden - ju rödare desto mer inflyttare:

refugees
Man ser ju ett mönster direkt: glesbygder, områden som kännetecknas av avindustrialisering ('rostsverige') och avfolkning under lång tid får, i förhållande till sin storlek, ta en större del av inflyttningarna än välmående storstadsområden.

Mellander skriver att kommuner som hade hög andel flyktingar i förhållande till den egna befolkningen 2013 redan 2012 kännetecknades av mycket högre arbetslöshet, högre ohälsotal, lägre andel högutbildade, lägre lönenivåer och negativ befolkningstillväxt.  Dessutom hade dessa kommuner redan tidigare mycket högre arbetslöshet bland utrikesfödda än bland individer födda i Sverige.

Hon påpekar: 


Att som flykting placeras i kommuner med högre arbetslöshet, negativ nettomigration och högre ohälsotal kommer med all säkerhet påverka de framtida förutsättningarna för integration bland de flyktingar som kommit hit.
Man kanske kan gissa att desperata kommunpolitiker ser kortsiktiga vinster att ta in folk, alternativt att de inte har makt att sätta stopp när 'storsamhället' vill ha in en flyktingförläggning till. Men hela processen är politisk dynamit. Börjar den sociala servicen vackla på allvar i områden som redan känner sig (med rätta) förbisedda kan det smälla väldigt högt och otrevligt.

Det finns en annan intressant artikel av Mellander som jag tänkt kommentera (rör utflyttningen av ungdomar från de flesta svenska kommuner), men det kanske jag kan återkomma till. Verkar som många ungdomar röstar med fötterna mot parollen 'hela Sverige skall leva'. Har själv aldrig trott på den.

onsdag 19 november 2014

Vackra blomster som bör undvikas ...



... åtminstone om man är ett småkryp! Är inget vidare på latin, men jag tolkar Carnivora Gardinum som 'trädgårdsköttätare'. Rätta mig om jag har fel!

Något kändes avvikande

Jag tittade på den här bilden. Något kändes konstigt. Vad? Stridsvagnen? Nej, inget konstigt med den, de ser ut så där. - Flaggan då? - Nej, det är en av flaggorna som används i östra Ukraina av de modiga antifascistiska motståndskämparna. Har inget att göra med sydstatsflaggan i USA. Det är ett blåvitt Andreaskors på röd botten. - Nej, det var något annat som avvek på något sätt ...

Titta här, titta på skyltarna för 'övergångsställe'! Här bränns det!
Här är en svensk skylt för övergångsställe. Notera den uppseendeväckande skillnaden: i Ukraina böjer den 'övergående' inte samma ben som i Sverige. Ukrainaren böjer 'framfoten' medan svensken så att säga har 'böjningen om bakfoten'. Och det finns människor som tycker att Ukraina skall dras in i Europa och EU trots detta. Nå, Europa räcker till Ural, men EU ...

måndag 17 november 2014

"Huvet i sanden och rumpan i vädret"

 
"when your head is in the sand, your butt is in the air"

Den roliga bilden på den lilla elefanten hittade jag häromdagen hos Naked capitalism. Yves som driver den bloggen brukar lätta upp med 'roliga' djurbilder. Den passar ju väldigt bra till en text som   kommer från The Saker tyckte jag. Han skriver om den senaste utvecklingen efter toppmötena. Det var ju APEC i Kina nyligen, och nu G20 i Australien.

Nå, vilka är det som har huvudet i sanden och rumpan i vädret? - Jo, medier och ledare i "väst". De lever i en fantasivärld och har inte fattat hur förhållandena i världen ändras. De tror att de fortfarande är i överläge och att 'Putin är svag och isolerad', medan det i själva verket är Ryssland, Kina och övriga BRICS som håller på att komma i överläge. Tidigare har "väst" (läs: i första hand USA) trott att Ryssland och Kina inte skulle kunna ena sig, men nu har Kina definitivt kommit ut på Rysslands sida. Och de bildar tillsammans en enorm styrka.

(Björnbrums kommentar: när USAmerikanerna praktiskt taget rakt ut säger att Kina är en fiende som de kommer att slå ner för eller senare vore kineserna rena idioter om de inte gick ihop med så många andra stater som möjligt för att hålla jänkarna lugna. Det kan vara väldigt olika länder i en sådan allians. Men antagligen minns de kinesiska ledarna det gamla slagordet från Maos tid: 'Ena de många för att slå de få'.)

Här är The Sakers lista på tre förhållanden som visar hur enigheten mellan Kina och Ryssland växer:

1.  Economic: not only have Russia and China have signed what can only be called mega-contracts, but the Chinese were more than happy to offer Russian banks (under US/EU sanctions) access to Chinese credits.  China is also helping Russia to replace SWIFT.

2. Political: if anything, the Chinese went out of their way to show that not only was Russia not isolated, but that Putin was the guest of honor at the APEC - thereby openly defying the US/EU.

3. Military:  Russia and China are now engaged in regular large size joint military exercises including naval and ground operations.  Not only are these two training together, they are regularly practicing the creation of joint staffs.


Naturligtvis finns det motsättningar och tvisteämnen mellan Kina och Ryssland. Man förhandlade tio år om det enorma kontraktet på gasleveranser som nu undertecknats, och där ryssarna kanske inte fick ett så bra pris som de önskat. Gränsfrågor kan också dyka upp igen och ställa till besvär.

Men när de två länderna satsar på inhemskt uppbygge har de också gemensamma intressen i att försöka avhålla det alltmer virriga, aggressiva och vacklande USA från att ställa till med något verkligt allvarligt. Detta vare sig det gäller militära framstötar eller försök till ekonomisk krigföring. Att kineser och ryssar går ihop för att skapa ett eget system för överföring av medel mellan banker, för att undslippa det USA-styrda SWIFT, är ett tecken på att de tar allvarligt på det här.

What Obama and his advisors have failed to realize is this: Russia and China (backed by the BRICS, SCO, CSTO, EEU) are far more powerful than the US/EU block in political, economic and military terms. This is the big news, the major strategic development, the geopolitical tectonic shift, which the Empire's corporate media is trying so hard to obfuscate.  As for western leaders, they are simply delusional and they have manifestly fallen into the old trap of believing their own propaganda. But, as the expression goes, "when your head is in the sand, your butt is in the air" and reality has now reasserted itself with a very powerful and painful bite.


En bieffekt av detta ekonomiska krig, och Rysslands mer östliga orientering, kan vara att de numera ganska små västorienterade grupperna i Ryssland blir ännu mer trängda och obetydliga. Detta vare sig de är hyggliga liberaler eller tjuvaktiga oligarker. Att skapa någon 'färgrevolution' i Ryssland torde bli svårt när sympatierna för presidenten ligger på över åttio procent bland folket.

söndag 16 november 2014

lördag 15 november 2014

Varför skapa särgrupper bland invandrare?

Ju hårdare tider det blir ju mer kommer överheten att satsa på att av invandrarna skapa särgrupper. Det är det traditionella sättet att hindra underklassen - och det är ju till underklassen de flesta invandrare hör - att organisera sig.

Detta är ett citat från en gammal intervju med Jan Myrdal som nu åter kommit upp till ytan. Nu är den återpublicerad, med ett färskt förord, på Jan Myrdalsällskapets hemsida. Tankeväckande - läs den!

Bilden har inget med inlägget härovan att göra, men den är ju rolig i alla fall.

fredag 14 november 2014

Den nya sidenvägen - något för oss?

Så här avslutar Pepe Escobar en artikel om resultatet av det senaste ekonomiska toppmötet i Beijing:

... as the exceptional dogs of war, inequality and divide and rule keep barking, the China-Russia pan-Eurasian caravan will keep going, going, going - further on down the (multipolar) road. 

Jaja, hundarna skäller och karavanen vandrar vidare. Jag har sett några olika versioner av Kinas stora vision av 'den nya sidenvägen'. I en tänkte man sig att Venedig skulle vara en knutpunkt i Europa, detta för att påminna om den gamle kinaresenären Marco Polo. Men hamnen i Venedig verkar inte vara bra, så det kanske blir en anhalt för sidenvägen på andra sidan Italien i stället. Var det än blir, om det blir något, torde italienarna vara intresserade av att sitta mitt på framtidens handelsväg. Tyskarna likaså, och det är fråga om hur länge det dröjer innan det tyska näringslivet på allvar säger ifrån hur den egna regeringen hanterar frågorna om Ukraina och Ryssland.


Vad sägs i Sverige? Ingenting. Men borde inte den svenska diplomatin gå på högvarv för att försöka leta anknytningar till den nya sidenvägen? Av kartan att döma verkar den norra sträckningen gå över Riga. Hur vore det att försöka gråta sig till en sidogren över till Sverige, kanske som ett svenskt-norskt samprojekt? Men patetiskt tjatande om ubåtar verkar vara vad man orkar med för tillfället.

Marco Polo förresten. Kallas ibland 'upptäcksresande'. Men han reste på urgamla kända handelsvägar rätt över Asien, dessutom med sin farbröder som redan varit en vända i Kina. Han upptäckte nog inget, men efterlämnade en intressant reseberättelse.

Mörkret sänker sig över Syrien

Den vänstra bilden: Syrien om natten år 2011, sedd från en satellit. Delar av landet är föga bebodd öken, och där är det naturligtvis inte så många lampor tända. Men i väster, från gränsen till Jordanien och upp till turkiska gränsen, gnistrar städer och byar som en stjärnhimmel.

2014 hade det långvariga kriget släckt många lampor. Notera det ljusa bandet till höger på vänstra kartan. Det är samhällen längs Eufrat, ned till gränsen mot Irak. På högra bilden har bandet bleknat betydligt. Har folket flytt? Och se hur den stora staden Aleppo har mörknat.

Ursprunget till dessa bilder kommer härifrån. Det är en vetenskaplig rapport, och här är ett klipp från dess sammanfattning:

The results indicate that night-time light and lit area in Syria declined by about 74% and 73%, respectively, between March 2011 and February 2014. In 12 of 14 provinces, night-time light declined by >60%. Damascus and Quneitra are the exceptions, with night-time light having declined only by about 35%. Notably, the number of internally displaced persons (IDPs) of each province shows a linear correlation with night-time light loss ...

onsdag 12 november 2014

Diverse onsdagstankar

Det ligger säkert mycket djuplodande forskning bakom detta att man lever längre om man tycker att det är meningsfullt att harva på än om man tycker att varje dag känns mest som skit!

Har varit dålig på att svara på kommentarer de senaste dagarna. Fast en del kommentarer har varit så tänkvärda att jag funderar på att lyfta upp dem till nya bloggposter. Ber att få återkomma om det.

***

Att Ambulansförbundet efterlyser militär utrustning för ambulanspersonal kan ju ge upphov till en massa tankar och kommentarer. Förbundet vill i första hand att:


... larmcentral och ambulanser ska ha tillgång till de uppgifter som polisen har om personer som kan misstänkas vara våldsamma eller har vapen. Men förbundet vill även att det införs vad Henrik Johansson kallar taktiska enheter.

– Akutsjukvårdare som är förberedda att åka in i en hetzon. De har kravallhjälm, skottsäker väst, benskydd och hölsterförpackning. De har en utrustning som är anpassad för att kunna jobba i en sådan miljö. De har naturligtvis också gasmask.

Jag vidhåller fortfarande att det inte får vara så här. Enstaka tvättäkta våldsamma galningar får man tyvärr vara beredd på, de kan dyka upp var som helst, men när det handlar om ligister och kriminella gäng som mycket väl vet vad de gör är det något annat. Angrepp på räddningspersonal borde behandlas som mordförsök, mot personalen och/eller de som skall räddas. - Jag var på ett möte i eftermiddags, det handlade om demensvård. Bortåt 180.000 personer i Sverige är direkt drabbade av den typen av sjukdomar, varav några procent inte är åldringar. Detta är alltså inte ett rent åldersproblem, särskilt inte om man tänker på att det kan finnas bortåt en miljon människor runtomkring de direkt sjuka. Kanske tio procent av befolkningen är nära berörda av demenssjukdomar som drabbade, anhöriga, vårdpersonal. Det är mycket det. Vad är viktigast, att ta hand om människor som har gjort så mycket för att bygga upp det här samhället och göra det bra att leva i, eller att jamsa med ligister och kriminella som inte har den minsta avsikt att göra något bra?

***

En annan sak: förslag sökes från mina läsare på ett bra program för att prenumerera på och läsa bloggar. Har ett nu som heter Feedreader, men jag tycker det känns segt och ofta 'beckar igen'. Skulle vilja ha något bättre för att hålla koll på alla mer eller mindre bra bloggar som jag läser. Några uppslag?

tisdag 11 november 2014

Expansion/hot, hån, återhämtning utan lön (lönlös återhämtning)

 

Jaha, den här kartan visar väl (om vi frågar snillen som förre utrikesexcellensen Bildt) hur Ryssland hotfullt expanderar ut över världen. (Hittade f.ö. kartan på Stefan Lindgrens nyhetssidor på nätet. Han satte den genialiska rubriken Ryssen kommer, men lade inte till några ytterligare kommentarer. Men det behövs ju inte, vi ser ju ändå hur de ryska pansarkolonnerna rullar fram över Europa!)

Till råga på allt kommer ryssdj-a och hånar oss också. Är det tacken för vad vi gjort för dem (något har vi väl gjort, om man glömmer en pinsamhet som division Engelbrecht? Kan vi inte drömma oss tillbaka till de dagar när de virriga slaverna i Ryssland inkallade 'svenske Rurik' för att få lite ordning på deras kaos?):





Något annat nu: En notis från den syriskvänliga bloggen SyrPer (Syrian Perspective). Enda anmärkningen jag vill göra är ett frågetecken om hur 'svenska' de här gynnarna verkligen är:

We are delighted to report the deaths of 3 Swedish terrorists in Syria who left the the cities of Stockholm and Gothenburg to fight alongside ISIS (read: United States) in its was of nihilism against the people of Syria.  Two were killed in ‘Ayn Al-‘Arab (Kobaani) and the other in northern Aleppo.  Our middle fingers are extended out to the pack of rats who sired these vermin and we wish them all a swift descent to the Oven Roaster awaiting them.
På sätt och vis är det skönt att bli av med dem. Däremot håller jag inte med personer som tycker att det är bra att sådana figurer får sticka iväg och bedriva terror mot oskyldiga människor. Detta även om de förmodligen är så oskickliga som soldater att de nog ofta stryker med själva innan de hinner göra så mycket otäckt själva. Kanonmat som utnyttjas av mer erfarna gangsters antar jag (de kanske redan är vana vid det som kriminella här i landet?) Går det att få stopp på dem innan de drar iväg så se till att de stoppas!
 
Och så lite om ekonomi, eftersom det här delvis är en ekonomiblogg. Robert Reich skriver om USA-demokraternas senaste valnederlag. Han myntar också en term jag inte sett tidigare: 'wageless recovery". I samband med tidigare kriser och återhämtning har man talat om "jobless recovery", eftersom bättre tider inte har lett till fler arbeten. Nu förefaller en ny variant ha kommit fram: mängden arbeten ökar, men lönerna gör det inte. Snarare tvärtom, om man inte tillhör de absoluta toppskikten i samhället.

If you want a single reason for why Democrats lost big on Election Day 2014 it’s this: Median household income continues to drop. This is the first “recovery” in memory when this has happened. Jobs are coming back but wages aren’t. Every month the job numbers grow but the wage numbers go nowhere. Most new jobs are in part-time or low-paying positions. They pay less than the jobs lost in the Great Recession. This wageless recovery has been made all the worse because pay is less predictable than ever. Most Americans don’t know what they’ll be earning next year or even next month. Two-thirds are now living paycheck to paycheck. So why is this called a “recovery” at all? Because, technically, the economy is growing. But almost all the gains from that growth are going to a small minority at the top. In fact, 100 percent of the gains have gone to the best-off 10 percent. Ninety-five percent have gone to the top 1 percent. The stock market has boomed. Corporate profits are through the roof. CEO pay, in the stratosphere. Yet most Americans feel like they’re still in a recession.
Ja, i ett klassamhälle är väl detta ett väntat utfall när systemet börjar visa allvarliga tendenser till att bryta samman. 'Lönlös återhämtning' kan man ju skoja om. Fast det inte är så skojigt för den växande del av USAmerikanerna som lever nära eller under fattigdomsgränsen och knappast har några möjligheter att ta sig upp till bättre standard.

Och som jag skrivit någon gång tidigare så är det där med goda och dåliga konjunkturer olika beroende av var man befinner sig. I den extrema överklassen är det alltid högkonjunktur, i de nedre lagren i samhället är det permanent lågkonjunktur. Sedan finns det mellanskikt som kan tjäna på/drabbas av konjunktursvängningarna. Bland dessa finns mellanskikt av bättre betalda knegare ('medelklass') som kan börja föra ett jäkla liv om de ser sin standard sjunka. De har ju bättre tillgång till media och kan därmed effektivare föra sin talan än mer nedpressade skikt (de som verkligen borde bråka). "Yet most Americans feel like they’re still in a recession", men så tillbakatryckta som de USAmerikanska lönearbetarna är, är det fråga om de faktiskt väldigt mycket börjar likna det härjade proletariat som Marx beskriver i Kommunistiska Manifestet. Kommer marschen ner i avgrunden att fortsätta?

söndag 9 november 2014

Hjälper det att prygla den döda hästen?

Den här bilden hittade jag någonstans för några dagar sedan. Den kan ju illustrera allt möjligt, exempelvis de metoder som borgerliga regeringar och ekonomer vill använda för att få liv i den stillastående ekonomin i somliga länder!

Nationalekonomen Michael Roberts (som i egenskap av marxist inte tillhör hästpryglargänget) refererar på en bloggpost vad OECD skriver om de ekonomiska utsikterna. Sammanfattningen verkar vara att det går trögt nu, men det blir bättre längre fram! Det tycker jag att jag känner igen från de tillfällen jag själv arbetat med prognosverksamhet.


I ett inlägg för några dagar sedan hänvisade jag till begreppet "långvarig stagnation" (secular stagnation) som blivit populärt hos många ekonomer på senaste tiden. Möjligen visar ovanstående OECD-diagram på ungefär samma sak: före kraschen 2008 låg världens BNP-tillväxt på plus, jämfört med medelvärdet för åren 1995-2007, så kom kraschen, varpå återhämtningen ... tja, den såg bra ut först men från 2011 så verkar det stå stilla eller gå back. Roberts refererar OECD:

The OECD reckons that global real GDP growth will be just 3.3% this year, but will “accelerate” to 3.7% in 2015 and 3.9% in 2016. But even that will be “modest compared with the pre-crisis period and somewhat below the long-term average.”

Vi ser en 'anspråkslös' tillväxt jämfört med hur det var innan krisen 2008, och under den genomsnittliga nivån som rådde då, och det tyder på just 'långvarig stagnation'. Det är ju naturligtvis inte så att stora ekonomier har avlidit. Men de mår inte bra, och tror man att de är döda hästar som man kan liva upp med hjälp av ivriga käpprapp tror man förmodligen fel! En intressant sak som Roberts hävdar är att konsumtionen inte backade efter 2008. Det skulle inte vara fallande konsumtion, men i stället fallande investeringar, som gör att ekonomierna hackar sig fram. Intressant, för det skulle göra att en keynesiansk modell med stöd till privat konsumtion inte skulle fungera så bra för att övervinna krisen. - Jag är något tveksam till detta, men att investeringar av alla möjliga sorter behövs för att hålla våra samhällen i god form bör det inte vara något tvivel om. Det bör i alla fall vara bättre med det än att slå hästen som ju redan är död!

Bildt och hans vänner är dystra

Den här bilden fiskade jag upp från Russia Insider. Måste jag påpeka att 'Vlad the Hammer' ser jäkligt coooool ut!
Carl Bildt, om någon minns honom, fortsätter att förpesta cyberrymden med sitt evinnerliga bloggande. Nu är han och hans kompisar dystra. Det beror bland annat av detta [anmärkningar inom parentes kommer från bloggare Björnbrum]:

Det håller på att sjunka in att vi har att göra med ett Ryssland påtagligt annorlunda än vad vi kanske trodde och framför allt hoppades på. [Jaha, det har tagit tid att fatta att fyll-Boris Jeltsins vanstyre av ersatts av mer kompetenta krafter i Moskva.]

Och frågan som blev hängande i luften är om vi egentligen är förberedda för den utveckling som vi kan komma att ställas inför. [Tja, ni har ju hundrafemtioelva underrättelsetjänster fulla med analytiker, men ingen kunde tala om för er att Jeltsineran var slut för åratal sedan och att det nu gällde att tänka sig in i ett nytt läge.]

Jag tillhörde dem som noggrant hade läst president Putins anförande vid den s k Valdai-klubben för några veckor sedan.

Där framträder det revisionistiska Kreml med full kraft, och med en världsbild som inte kan annat än oroa. [Det finns flera som läst talet, och dragit slutsatser som går åt annat håll.]

Temat för det var en värld med nya regler eller en med inga regler alls för staters uppträdande. ['Inga regler' har ju varit regeln för Bildts verkliga chefer, nu slår det tillbaka mot dem själv och de kan inte göra något annat än att gnälla.]

Och i denna formulering ligger självklart att man avvisar de regler som vi hitintills tagit närmast för självklara för umgänget mellan stater också i det Europa som vuxit fram efter Berlin-murens fall. ['Självklarheten' var Jeltsinepokens kaos och ineffektivitet vad det gällde att få Ryssland på fötter och försvara landets intressen. Och vilka är "vi" som tar det ena och andra för 'närmast självklart'? Är det ett "vi" som när som helst kan ändra reglerna, godtyckligt och utan att bry sig om vad andra tycker?]

Att Kreml demonstrerat detta i fallet Ukraina är alldeles uppenbart. [Är det?] Men här upphöjs det till programmatisk politik för dagens Kreml. ['Kreml' verkar vara den ende nyktre och vuxne i det här sammanhanget, så sluta gnäll, lille Carl.]

Efter detta exempel på förre svenske utrikesexcellensens analytiska excesser föreslår jag att den intresserade läsaren går direkt till ryske presidentens hemsida och läser en engelsk översättning av vad Putin sade.

Så här såg han ut när han sa det


Putin tog upp det självklara, hur alla dessa 'regimförändringar', 'färgrevolutioner', och stöd till grupper med väldigt skumma agendor (= islamister) har orsakat kaos och elände i land efter land. Och detta beror enligt honom på att västmakterna drabbades av storhetsvansinne efter segern i Kalla kriget och trodde att de kunde diktera villkoren för hela världen. Verkligheten har visat något annat.

Ett citat bara, läs gärna hela talet!:

...international relations must be based on international law, which itself should rest on moral principles such as justice, equality and truth. Perhaps most important is respect for one’s partners and their interests. This is an obvious formula, but simply following it could radically change the global situation.

I am certain that if there is a will, we can restore the effectiveness of the international and regional institutions system. We do not even need to build anything anew, from the scratch; this is not a “greenfield,” especially since the institutions created after World War II are quite universal and can be given modern substance, adequate to manage the current situation.

This is true of improving the work of the UN, whose central role is irreplaceable, as well as the OSCE, which, over the course of 40 years, has proven to be a necessary mechanism for ensuring security and cooperation in the Euro-Atlantic region. I must say that even now, in trying to resolve the crisis in southeast Ukraine, the OSCE is playing a very positive role.

Det här ser inte ut som vad Bildt hävdar, nämligen att Ryssland kräver "en värld med nya regler eller en med inga regler alls". Regelverket kan byggas från en grund som redan existerar, men det kräver ömsesidig respekt från alla deltagare i det internationella systemet. Och är detta något som USA:s politiker, med deras 'exceptionalism', kan svälja? Som Putin säger så kan hela världsläget ändras om staterna börjar uppträda enligt ett fastlagt regelsystem i stället för som vissa makter uppträder idag.

Efter talet var det en frågestund där det också sades intressanta saker.

lördag 8 november 2014

Djuriskt

Jösses, det här känns inte roligt i knoppen och kroppen, så antagligen hade jag väldigt roligt i natt ... snälla, kan någon dämpa det där jobbiga ljuset litegrann?

Titta, en liten myskoxkalv, titta va söt den e! Mampappmammaaa, jag kaaaaan väl få en liten myskoxe, jag loooooovar att ta hand om'en alldeles själv, snääääääälla ...!

fredag 7 november 2014

Till minnet av revolutionen och Moskva 1941

Den frejdige bloggaren Stalin's moustasche pekar denna dag på en av Stalins och sovjetfolkens stoltaste stunder. På minnesdagen av oktoberrevolutionen, den 7 november 1941, var den tyska armén på väg att inta Moskva. Men inne i staden hölls traditionsenligt den stora minnesparaden. Stalin stod där på tribunen och talade till folket, och soldater och arbetare marscherade förbi - över torget och ut till fronten, och där slogs tyskarna tillbaka. Och Stalin själv fortsatte att leda kampen från Moskva. Världskriget hade definitivt fått ett nytt utseende. Fram till slutet av 1941 såg Tyskland ut som vinnare. Nu var den saken inte så säker längre.

1941 March reenactment 18a
Snöbrist stoppar inte ett riktigt skidkompani!

Mer detaljer om historien bakom paraden finns här. Som lite extra info: splittrad opinion om revolutionen var bra eller inte för Ryssland. Över hälften av ryssarna beklagar att Sovjetunionen upplöstes.

Och här talar Stalin just den dagen, 7 november 1941, på Röda torget i Moskva:


Grattis på 97-årsdagen!

oktoberrevolution
Ett faktum som fisförnäma borgare brukar vifta bort som oväsentligt är att Lenin tillhörde den minoritet inom arbetarrörelsen som motsatte sig Första världskriget. Att miljontals människoliv hade kunnat sparats, det spelar ingen roll ... "mördare" väser den fisförnäme borgaren, men avser då Lenin och inte de ruttna politiker och generaler som skickade miljoner unga män till döden i Europas skyttegravar.

Den 7 november 1917 inträffade oktoberrevolutionen i Ryssland! Så kan det gå när man kör med en avvikande almanack, vilket Ryssland gjorde vid den tiden. Men det struntar vi i just nu, och gratulerar i stället 97-åringen. För några dagar sedan var jag inne på frågan om hur lyckad kommunismen varit under 1900-talet. Det finns anledning att återkomma till frågan, men just nu tycker jag det räcker med gratulationer och ett fyrfaldigt "hurra"!

torsdag 6 november 2014

Långvarig stagnation?

Här har vi några aktuella "nyckeltal för Sverige" från Statistiska centralbyrån:

Och här är ett diagram som illustrerar inflationstakten under längre tid:

Jag brukar påpeka att inflation är det som man bestämmer sig för att räkna som inflation. Det betyder att viktiga priser kan åka upp och ned mycket kraftigt utan att det märks i den officiella statistiken - nämligen om dessa priser inte tas i beaktande när man beräknar hur den allmänna prisnivån ändras.

Men man kan nog få ut en del intressant information i alla fall. Arbetslösheten biter sig fast på hög nivå. Deflationstendensen är kvar. Frågan är hur mycket som är tillfälligheter och hur mycket som beror av långsiktig utveckling, på grundläggande förändringar i samhället.

Med "långsiktig utveckling" är jag inne på ett ämne som verkat komma i ropet hos somliga ekonomer: långvarig stagnation. Vet inte om det är bästa sättet att översätta 'secular stagnation', men det är detta det handlar om: delar av världsekonomin verkar har bromsat in och det ser inte ut som om farten kommer att öka igen på ett bra tag.

Finns det en bot för detta? Då måste man först veta varför det är en uppbromsning (om det ens är en sådan), annars är det ganska meningslöst att diskutera lösningar. Doktorns eventuella behandling hänger på vilken diagnos som görs av sjukdomen. Likaväl som vissa åkommor kan botas med lämplig medicin är andra obotliga, eller de kanske är harmlösa och botar sig själv efter ett tag utan någon medicinering.

Ett exempel: om man tror att arbetslöshet beror av att konsumtionen sjunker och folk inte har råd att handla så mycket som förut, då kan man tänka sig att konsumenterna på olika sätt får stöd att handla. Därmed kommer handel och produktion att behöva mer arbetskraft igen, man anställer, och arbetslösheten minskar.

Men om man i stället tror att arbetslösheten beror av tekniska förändringar i samhällets produktionsapparat, eller kanske demografiska orsaker (som att befolkningarna i vissa länder får allt högre medelålder vilket minskar antalet aktiva arbetande), kan det vara förhållanden som enligt vissa ekonomer inte är värda att försöka förändra. Det hjälper inte att understödja efterfrågan om fabriker läggs ned för att de inte längre hänger med i tekniken! Världen är som den är, helt enkelt, och inget blir bättre av officiella ingripanden. Det blir i själva verket sämre tror de.

Ekonomer som tittar på andra saker, som skev inkomstfördelning och låga investeringar, kanske däremot hävdar att problemen kan minskas genom kraftfulla offentliga åtgärder. Därmed kan det som ser ut som en ekonomisk-teknisk fråga i själva verket handla om politik, om hur man vill att det politiska systemet skall agera på kriser.

För närvarande dominerar på många håll en tendens som har två sidor och verkar rätt motsägande: å ena sidan en neoliberalism som går ut på att privatisera så mycket som möjligt och som fördömer statlig verksamhet (som tjänar folkets intressen), men å andra sidan använda samma statsapparat för att påtvinga större delen av befolkningarna kraftiga 'besparingar' (austerity). I praktiken innebär det att staten används som en maskin för att föra över resurser från de många till de få.

Om man antar att just denna överföring är målet med politiken är det ingen motsättning i den neoliberala tanken. Men det lär få återverkningar i ekonomins 'nyckeltal': ihållande arbetslöshet och tendenser till deflation när efterfrågebasen vittrar sönder. Dessa problem gör, om man antar att staten skulle kunna agera på rätt sätt men nu agerar fel, att krisen blir värre än vad den skulle behöva vara, krisen blir självförvållad och onödigt utdragen av de 'ansvariga' (oansvariga).  Möjligen slutar det hela med systemkrasch. Detta kan bli plågsamt, men också en välsignelse om det finns politiska krafter som är starka nog att börja driva en positiv ekonomisk politik. Det otrevliga alternativet är en låsning som aldrig låses upp, utan möjligen slutar i en fullständig samhällskollaps.

onsdag 5 november 2014

Skuldsatt och skuldfritt boende

I anslutning till det här inlägget fick jag ett tips av /lasse (ej att förväxla med Lasse) om detta diagram från Eurostat:



Vad lär det oss? - Jo, att i de fattigare EU-länderna, som Rumänien och Bulgarien, sitter folk på skuldfria boenden i mycket större utsträckning än i de rikare länderna. Sverige är ju extremt, så extremt att man kan undra om statistiken stämmer. Borde det inte finnas en någorlunda stor grupp som betalt av på lånen till bostad eller småhus och nu är skuldfria och glada? Eller är det på sikt de som är skuldfria som bör vara glada, även om de samtidigt inte har det så fett?

Hur som helst, jag minns vad en ordförande i en fattignämnd i en bergslagskommun skrev om sina erfarenheter från början av 1900-talet: de flesta fattiga hade åtminstone eget tak över huvudet. Man kan ju undra vad som händer om det blir panik på bostadslånemarknaden i länder som Sverige, Danmark, Norge och Nederländerna, för att ta de värre exemplen. Det görs ju så kallade stresstest för att kolla hur banker skulle klara en kris (även om dessa test kan vara rätt dubiösa och kanske inte alls visar hur stryktåliga bankerna är). Om man gjorde stresstester av hur bostadslånarna i nämnda länder skulle klara sig om arbetslöshet, räntor och annat skenade iväg ... ? Eller har det möjligen gjorts? Har ett svagt minne av det, men minns inte vad resultatet blev. Och som sagt, det finns alltid skäl att vara skeptiska mot sådana undersökningar. Görs de för att visa det verkliga läget, eller för att trolla fram lugnande besked i en farlig situation?

Hela (?) listan

På bloggen Jag vill vara farlig finns en väldigt låååååång lista. Om den är komplett vet jag inte, och tvivlar nästan på det, men det är en ambitiös uppräkning som förmodligen innehåller de flesta hypoteserna om vem/vilka som mördade Olof Palme. Spiltaligan och UFO-gubbarna saknas dock, samt idéer om att Palme fortfarande lever under skyddad identitet i Sollefteå.

tisdag 4 november 2014

"Nästan var fjärde EU-medborgare riskerar fattigdom ..."

Det här låter ju inte så upplyftande, åtminstone inte om man tror att EU är bra för alla:

In 2013, 122.6 million people, or 24.5% of the population, in the EU were at risk of poverty or social exclusion. This means that these people were in at least one of the following three conditions: at-risk-of-poverty after social transfers (income poverty), severely materially deprived or living in households with very low work intensity. The proportion of persons at risk of poverty or social exclusion in the EU28 in 2013 (24.5%) has slightly decreased compared with 2012 (24.8%), but is higher than in 2008 (23.8% ). 


Diagrammet fick jag fram på Twitter (man kan prenumerera på meddelande från Eurostat där), och mer beskrivningar och underlag hittar man här.  Sverige är naturligtvis ett land som ligger bra till jämfört med en del länder söderut, men även vår granne Lettland har drabbats hårt:


In 2013, more than a third of the population was at risk of poverty or social exclusion in five Member States: Bulgaria (48.0%), Romania (40.4%), Greece (35.7%), Latvia (35.1%) and Hungary (33.5%). On the contrary, the lowest shares of persons being at risk of poverty or social exclusion were recorded in the Czech Republic (14.6%), the Netherlands (15.9%), Finland (16.0%) and Sweden (16.4%). 
Hur mycket av Lettlands olyckor beror av svenska bankers operationer därborta?

Man kan givetvis hävda att det skulle vara ännu värre om EU inte fanns, men det tvivlar jag på. Och det här antyder ett enormt slöseri med samhälleliga resurser: miljoner människor som skulle kunna göra insatser på olika områden är mer eller mindre sysslolösa. Marx skulle kanske muttra något om "den industriella reservarméns vidunder, en armé som hålles på svältgränsen för att vara disponibel för den kapitalistiska efterfrågan". (Kapitalet band 1) Möjligen kan man komplettera Marx med att en hel del av de här människorna förmodligen är fullständigt ointressanta för kapitalisterna numera.

måndag 3 november 2014

Mystiskt anslag

Anslag observerat vid Slussen i Stockholm, måndag eftermiddag. Verkar som någon skämtare varit i farten?

söndag 2 november 2014

Den miss/lyckade kommunismen

I den borgerliga ideologin (eller om vi skall säga 'teologin') idag är dogmen om 'den misslyckade kommunismen' en viktig trossats. Men somliga envisas med att säga emot. Här är ett par förslag till läsning om detta ämne:

1. Religionsforskaren Roland Boer har ofta den intressanta infallsvinkeln (se hans blogg Stalin's moustasche) att se kopplingar mellan just religiösa och politiska sätt att förklara om hur folk tänker om och förklarar historiska skeenden. Här är en uppsats som publicerats hos Philosophers for Change. Själva titeln, 'The ‘Failure’ of Communism: a ‘Fall’ narrative' visar åt det hållet. Tänk på syndafallet! Man behöver inte skriva under på varje slutsats som dras här (jag undrar om hans syn på dagens Kina håller), men det är mycket intressant och med både vardagliga exempel och övergripande utsagor avseende flera länder. Ett exempel: Att en stor del av dagens rumäner faktiskt ser positivt på Ceaucescus värsta år är sannerligen inget gott betyg på hur Rumänien sköts idag.

2. Den kanadensiske filosofen och maoisten Josh Moufawad-Paul är inne på samma ämne ibland. Som det här färska inlägget 'The more banal anti-communist cliches'. Ett exempel: Det är en viss skillnad om bostadsstandarden är låg men alla har rätt till tak över huvudet mot att standarden är hög men det finns en massa hemlösa och ingen rätt till bostad.






Man kan ju lägga till att när borgerligheten skapat ett monster som löpte amok även mot sina egna var det de hemska kommunisterna som fick slå ner odjuret - borgarstaterna klarade inte av herr Hitler. Men när faran var över var tacksamheten inte överdrivet stor. Snarare tvärtom.

lördag 1 november 2014

Gretas grav

Så här såg det ut vid Greta Garbos grav på Skogskyrkogården tidigare idag. "Great Garbo" är ännu inte bortglömd, verkar det.