tisdag 31 maj 2016

Stöd till mjölkbönder - där men inte här?

Enligt denna tweet från Nyhetsbyrån Nya Kina får tyska mjölkbönder 100 miljoner € som stöd i besvärliga tider. Jag vet faktiskt inte om det är mycket eller lite pengar i sammanhanget, hur mycket skillnad det gör för den enskilde producenten. Men stöd är det ju i alla fall.


Annars kunde man ju tänka sig att de gårdar som inte lönar sig i god liberal anda helt enkelt skulle få gå i konkurs. Men så icke. När läget blir besvärligt blir liberalerna inte så liberala längre.

Man kan ju jämföra med läget i Sverige:

I nästa vecka, den 1 juni, sänker Arla priset på mjölk ytterligare. Priset till bönderna kommer att hamna på en historiskt låg nivå: 2,30 kronor för en liter mjölk.

Bland orsakerna nämns läget i den europeiska mjölkproduktionen, inklusive (nog inte helt förvånande) sanktionspolitiken som nog skadar EU mer än Ryssland:

Anledningen enligt Arla är att det globalt sett produceras mer mjölk än vad som efterfrågas. I Europa beror överskottet mycket på Rysslands embargo på europeiska mejeriprodukter och att Kina importerar allt mindre mjölk, men också på att EU har avskaffat mjölkkvoterna - det vill säga reglerna om hur mycket mjölk varje land fick producera.
Det fanns alltså någon sort plan, men den avskaffades. Kan man gissa att det är de mindre enheterna som slås ut, om nu inte de enskilda staterna tar andra beslut? - Och det är ju faktiskt inte så dumt, om man tycker att andra värderingar än rent marknadsekonomiska är viktiga. En landsbygd som lever och kan försörja sig själv, exempelvis.

Helt plötsligt ...

... blir det krigsrubriker för något som för inte så länge sedan var något det inte skulle pratas om. Vad har hänt?

måndag 30 maj 2016

Meta-frimärken med dyrgripar

Jag gissar att frimärkssamlande inte är riktigt lika stort som förr  i tiden, bland annat för att frimärken idag inte används lika flitigt. Man behöver ju inte klistra dit ett sådant på sina e-brev! Dessutom tror jag massutgivning av märken, mer syftande till inkomster för postverken än för att frankera kuvert, har bidragit till att minska intresset en del. Men när det begav sig kunde en ung samlare lära sig mycket om olika förhållanden i världen genom att titta på frimärken och bläddra i de stora frimärkskatalogerna.

Nu ställs det som påstås vara världens mest sällsynta frimärke ut i New York. Det är det berömda postbåtsfrimärket från Brittiska Guyana. Bara ett exemplar är känt. Således är det en riktig dyrgrip. Här har den självständiga republiken Guyana gjort ett nytt frimärke där motivet är den gamla rariteten. Ett frimärke på ett frimärke - det kan man kanske kalla för ett meta-frimärke?


Som synes är det ingen skönhet direkt, utan en rödbetsfärgad blaffa med suddig text. Men hur är det med "världens mest sällsynta frimärke"? - Här är ett annat som också bara finns i ett känt exemplar, nämligen det svenska tre skilling banco gul. Det har också placerats på ett modernt frimärke:





Ganska blekt det också, men lite tydligare tryck. Men hur mycket glädje har man av att äga en sådan dyrbarhet? Den måste ju vara inlåst i något supersäkert bankvalv hela tiden.

fredag 27 maj 2016

Kines visar hur man öppnar surströmmingsburk




Just det, utan gasmask går det inte. Sedan kanske det behövs något skydd för smaklökarna också?

Aristoteles' grav hittad?

Notera frågetecknet i rubriken. Man kan lika gärna skriva att "i dagens publicitetsjagande och kommersiella forskarvärld försöker grekiska arkeologer så snabbt det bara går slå på trumman för något som möjligen kan vara ...". Mer om denna nyhet - eller pseudonyhet - här.


Men det är klart: skulle det vara den store filosofens och forskarens grav man hittat, och där eventuellt skulle finnas hans skrifter också, så vore det ju ett första klassens fynd.

Undrar förresten hur det går med det där som skulle vara Alexander den stores grav. Har inte hört något om det på ett tag.

"Var är mamma?"


Ja, lite suddigt foto kanske, men intressant. Jag fotograferade teckningen på Hornstulls bibliotek i Stockholm för ett par dagar sedan. Ett fruntimmer är ute med barn & barnvagn, men hennes uppmärksamhet verkar helt riktad på mobilen. Och barnet undrar: "Var är mamma?"

Inte så dum fråga. Tidigare i år hörde jag ett radioinslag som berättade om ett problem med barn och mobiltelefoner. Det handlade inte, som man kanske hade kunnat vänta sig, om strålning som skadar på sikt. Det handlade om att föräldrar som är helt uppslukade av sina mobiler samtidigt som de är med barnen verkar frånvarande - och det är samma beteende som svårt deprimerade föräldrar kan visa upp. De har svårt att ta in omgivningen, verkar 'borta', har väldigt liten kontakt med barnet. Och det kan slå över på barnets psykiska välbefinnande också.

"Var är mamman?" - Ja, hon kanske är uppslukad av sin egen mobila bubbla, tämligen omedveten om vad som finns utanför. Hoppas hon inte kraschar med barnvagnen åtminstone.

torsdag 26 maj 2016

Ryssland på efterkälken?

Det finns de som tycker att ryssar är lite efter ibland. Men tänk på sovjettiden: Sovjet var först med allt som man tänkte göra i rymden. Första satelliten, första levande varelsen uppskjuten, etc. etc. Att USA till slut kom till Månen först torde bero av att detta inte ingick i Sovjets program, annars hade väl Sovjet varit först där också.

Nu har dock Ryssland fäst sina blickar på Månen och bestämt sig för att 2030-2035 bygga en bas där. Men andra stater, bland annat Kina, är mer eller mindre aktiva och kan vara igång tidigare däruppe. Här är en bild av hur den ryska basen skulle kunna se ut. Ser inte ut som någon drömtomt vid vattnet direkt.

Utan kommentar


(Kommer från långt-till-höger-humorsajten Koling, om någon funderar.)

tisdag 24 maj 2016

Vad man kunde misstänka ...






De har väl fått en tillsägelse någonstans ifrån ... kräken! "... vi är ett parti som vill hjälpa till med att ta ansvar" hycklar Åkesson. Kanske snarare ett parti vars ledare (som miljöpartiets ledare) slänger alla principer över bord för att jaga regeringsposter.

söndag 22 maj 2016

Övning i baklängesläsning, och superviktigt

För en redogörelse för gårdagens möte mot "värdlandsavtalet" (läs: NATO-anslutning under annan etikett) så läs vad Lindelöf skriver. Jag publicerade några bilder från Sergels torg igår. Här är ytterligare några. Vad sägs om ett par övningar i baklängesläsning:



Och så det här superviktiga:


Har jag förstått saken rätt kan en sjättedel av Riksdagens ledamöter få beslutet uppskjutet ett år. Se till att den där sjättedelen träder i aktion! Ett års respit kan betyda oerhört mycket!

lördag 21 maj 2016

NATO får fingret, med mera

Några bilder från dagens demonstration mot smyganslutningen till NATO (det så kallade värdlandsavtalet) på Sergels torg i kgl. hufvudstaden.



Här kommer en gammal socialdemokratisk minister. "Före detta minister utan portfölj" kanske man kan vitsa till det. För han har ju en kasse i stället för portfölj. Rimligen borde gamle Thage G. ha funderat en hel del över hur det gått med hans gamla parti, och vad det är för figurer som tagit över. Undrar om han känner sig medskyldigt? Men om en stund är det hans tur att tala till massorna.

Kolla, någon har hittat en bild av Bildt - där Bildt ser supertöntig ut!

Kan man gissa på mellan ett- och tvåtusen personer? Jag är inget vidare på den typen av uppskattningar.

Vad sägs om ett ungefär tvåhundra år gammalt diktcitat, från Erik Johan Stagnelius: "Ett kvidande dårhus är världen / Jag längtar till sällare stränder."

fredag 20 maj 2016

Viktigt 21 maj






Alltså: lördag 21 maj klockan 15.00 på Sergels torg, mot "värdlandsavtalet" (= smyganslutningen till NATO). Om du tycker att det är OK att USA får använda svenskt område för angrepp mot Ryssland - och därmed ta en uppenbar risk att Ryssland slår tillbaka mot svenskt område - behöver du inte komma. Sök vård i stället.

torsdag 19 maj 2016

Små runda robotar




Robotarna kommer, ta betäckning! Eller klappa dem på huvud kanske, och berömma dem för att de är så söta? I twitterposten ovan handlar det om robotar som används i äldreomsorg i Kina. Tidigare har jag publicerat en twitter från Nyhetsbyrån Nya Kina om robotmunkar i Kina, i slutet av det här inlägget.

Det är en liten figur med trevligt utseende som jag tror är programmerad för att säga lämpliga buddhistiska floskler. Den är nog 'adorable' snarare än 'adorkable'. (Hur vore det med en rejäl proletär-robot som är programmerad med marxismen-leninismen-Mao Zedongs tänkande?)

Hur som helst: ytan är alltid viktig. Även om roboten är full med en massa tråkig elektronik som väl inte gör så många glad så kan man kompensera det genom att ge den ett trevligt skal. Exempelvis som ett rundlagt och godmodigt barn. Sedan är frågan om det räcker? Hur mycket ren mellanmänskliga kontakter kan ersättas av relationer mellan människa och robot innan åtminstone människan börjar tänka att "det här känns inte riktigt bra"? (Ja, det är klart, är man en ur-sur pensionär kanske det är bra med en robot som man ständigt kan skälla ut utan att den reagerar.)

onsdag 18 maj 2016

Livet blir äldre

Flercelliga organismer började plötsligt myllra här på jorden för drygt 500 miljoner år sedan. Det var 'den kambriska explosionen'. "Kambriska explosionen kallas den kraftiga ökningen av komplext, flercelligt djurliv under en relativt kort period i början av kambrium för cirka 540 miljoner år sedan."

Men om det nu är så att flercelliga organismer fanns en miljard år tidigare så verkar det hela inte så plötsligt längre, utan snarare resultatet av en mycket långvarig process.

Chinese scientists have found fossils of the world's oldest known multicellular organisms, dating back as far as 1.56 billion years, nearly 1 billion years earlier than previous estimates of the start of multicellular life.

Dessa tydligen rätt enkla organismer levde i de tidiga 'Mesoproterozoiska haven', något som jag aldrig hört talas om. Alltid lär man sig något nytt. Evolutionen tycks ha gått långsamt i början för att sedan accelerera. Och hur kommer den att fortsätta? Resultatet av den kambriska explosionen var att det bättre organiserade livet klev upp ur haven och blev landlevande. Kan man tänka sig en process som går åt andra hållet? Och vad betyder den här upptäckten för spekulationerna om liv på andra planeter? 

Och hur man tänker sig på människans plats i de här perspektiven: den moderna människan har funnits i ungefär 200.000 år. Våra närmre förfäder lullade omkring för kanske 3.000.000 till 4.000.000 år sedan. Jämför det med 1,56 miljard år. 1.560.000.000. Det är en viss skillnad det!

Mer diskussion om, och kritik av, denna upptäckt finns här

tisdag 17 maj 2016

Två kommentarer till kulturrevolutionen

Två kommentarer till den kinesiska kulturrevolutionen: dels en längre analys, dels en kortare officiell sur uppstötning. Skulle tro att ämnet är så gott som outtömligt.

Mot fred på Filippinerna?

"Långvarigt folkkrig" är ett begrepp som är omtyckt bland maoister. Jag tror mig ha misshagat några sådana genom att tycka att det kan bli lite väl långvarigt ibland. "Man måste ju komma till skott någon gång" vill jag säga, även om det i själva verket handlar om motsatsen: att få slut på skjutandet och komma till något vettigt resultat. Upproret är ju inget självändamål. Det skall förbättra villkoren för folket, göra slut på förtrycket, angripa fattigdomen.

I dagens värld finns det några väpnade uppror som betraktas som viktiga bland maoister här i väst: I Indien och på Filippinerna. (Peru får betraktas som ett avslutat kapitel liksom för närvarande Nepal, och de rörelser som finns på annat håll verkar inte särskilt omfattande.) I dessa två länder har uppror pågått sedan slutet av 1960-talet, ibland med viss framgång, i bland under svåra motgångar. Rörelserna har dock överlevt och har viss betydelse.

De lokala maoisterna i Indien och Filippinerna verkar inte benhårt inställda på krig i all evighet. Vad det gäller Indien kan man faktiskt få intrycket av att det är landets regering som håller kriget igång. Varför skulle man annars mörda personer som maoistpartiet skickar för att inleda samtal om fredsförhandlingar?

Vad det gäller Filippinerna så lär den lokala politiken vara ganska märklig. Nu har det hänt något verkligt märkligt: borgmästaren i staden Davao på ön Mindanao har valts till president, och han deklarerar att han gärna vill ha med maoistpartiet CPP i regeringen. CPP:s inofficielle ledare heter José Maria Sison och befinner sig i exil i Holland. Sison säger att han ser positivt på detta, men att han själv inte suktar efter någon regeringspost. Det finns andra kvalificerade människor i partiet.

En intressant utveckling måste man säga. Kan CPP, om man börjar arbeta legalt och kommer in även i de högsta beslutande organen, undvika den tråkiga utveckling som skedde i det nepalesiska maoistpartiet?

Det verkar som det är den nye filippinske presidentens utlovade hårda tag mot brottslingar som väckt mest uppmärksamhet, men hans invit till CPP kan vara viktigare.

Mer analys av det aktuella läget från CPP här. Verkar som partiet ser möjligheter men också stora tveksamheter, och man kommer att fortsätta folkkriget.  Det kan ju vara en förhandlingsteknisk sak: vara positiv till förhandlingar men inte lämna ifrån sig sina bästa förhandlingsargument och livförsäkring (nämligen de egna välbeväpnade styrkorna).

måndag 16 maj 2016

Bloggtips: En blogg om alliansfrihet

Nu hotas den svenska alliansfriheten av skumma krafter. Följderna kan bli väldigt otrevliga om de lyckas. Tidigare idag mötte jag en gentleman som frågade om jag läst en blogg med adress  http://www.alliansfriheten.se/  . Skam till sägandes har jag nog inte gjort det förrän nu, men efter en snabb titt tror jag att en rekommendation är på sin plats.



Det är inte bara NATO-medlemskap som bör avvisas om vi skall kunna känna oss tryggare. Alla möjliga former av indirekt medlemskap som kan dra oss in i krig mot Ryssland måste bort. 

Kina, femtio år senare

Många bilder på Nyhetsbyrån Nya Kinas (Xinhua) twitterflöde ser ut så här:




Gamle ordföranden Mao har blivit en prydnad i sedelbuntar som stolt visas upp. Men hur är det nu, vart går Kina, vad händer? Hur är det med president Xi Jinping som bland annat får sur press i den här artikeln i Dagens nyheter? Att skriva balanserat kan vara svårt, och man får nästan för sig att artikelförfattaren tycker att det är något på tok när Xi slår ner på korrupta element i statsapparaten. 


Detta lär vara mer uppskattat hos befolkningen, men med lite vridning i argumentationen kan man ju få det till fula maktambitioner hos presidenten. Jag antar att kritik av Kina kan vara jobbig för den sanne liberalen: å ena sidan basen med råkapitalism som är på väg in i det imperialistiska stadiet (hurra!), å andra sidan en politisk överbyggnad där ledningen kallar sig kommunistisk och dessutom har starka nationalistiska inslag (bu!). Hm, jag undrar om man skall dra fram en etikett där det står fascism? Varnade inte Mao för att om revisionisterna grep makten, som i Sovjet, skulle det sluta med fascism?

Den 16 maj är det femtio år sedan en av historiens största massrörelser startade, just på uppmaning av Mao. Den stora proletära kulturrevolutionen. Den skulle röja undan såväl revisionism som en massa feodalt bråte som hämmade Kinas utveckling.

Jag undrar om det inte snarare betydde att vägen blev lättare att gå fram för de kapitalistiska krafterna. Det stämmer mer med Marx' egna tankar om hur länder utvecklas (man kan inte hoppa över historiska faser, möjligen gå fram snabbare genom att lära av sina föregångare). Utvecklingen efter Maos död verkar bekräfta detta, och därmed kan man säga att Kulturrevolutionen misslyckades. Samtidigt är det tydligt, även från DN-artiklarna, att arvet efter Mao lever kvar. Inte bara på sedlar, utan statyer, konstföremål, folk som sjunger revolutionära sånger ... och förmodligen en oro hos ledarna att de många strejkerna, land- och miljökonflikterna, och andra protester bland befolkningen kan leda fram till något större.





Tjong, där fick busarna känna på en rejäl proletärnäve! En del intressanta synpunkter på Kulturrevolutionen, och kampen mellan Mao och andra grupper inom partiet, finns hos den kinesiske akademikern Mobo Gao.  En svensk översättning av Gaos bok om Kulturrevolutionen lär vara på gång.

Men frågan om varför det gick som det gick? Mao hade en oerhörd auktoritet, massorna reste sig, men ändå räckte det inte med hundratals miljoner i rörelse. Man kan peka på att mellanskikten i parti och förvaltning saboterade det hela genom att låtsas spela med men i själva verket fortsätta arbeta för sina egna intressen. Räcker det som förklaring?

Det är nog en del av förklaringen, men kanske inte den viktigaste delen. Vi kan vidga perspektivet och hävda att det räcker inte med att folkmassor är i rörelse när det kommer direktiv uppifrån. Det är viktigt med egna initiativ, att dessa massor på eget initiativ kan agera mot korrupta eller rent förrädiska element på högre nivåer. Revolutionen blev inte genomgripande nog för att röja upp där Mao ville ha storstädning. En förklaring till det kan vara att Kina inte var moget för ett så långt kliv framåt (här hänvisar jag till Marx igen), kombinerat med att småfolket trots sin uppskattning av ordförande Mao i det dagliga livet hade att göra med de lokala företrädarna för parti- och statsapparat. Och dessa var som sagt tveksamt inställda till hela rörelsen och kunde vara farliga att ha att göra med. - Och i grunden är detta en global erfarenhet.

lördag 14 maj 2016

Tibetanskt hakkors

I nedre högra hörnet av den här 'tviten' framträder en välkänd symbol. Det enda som gör mig förvånad är att svastikan har samma riktning som den variant nassarna använde. Annars brukar väl tvärarmarna vara vända åt andra (rätta) hållet. I Asien används den här symbolen bland annat för att markera buddhistiska kloster (har sett det på koreanska kartor). Men i Tibet används tydligen den variant som "der schöne Adolf" och hans gäng föredrog.




Undrar om det är sädeskorn som lagts ut på tyget? Hur som helst, det gällde nog att ta den här bilden fort, innan fårskocken kom och åt upp kornen!

Ett fall för Avpixlat?

Ett fall för Avpixlat att ta itu med kanske? Så här kan man ju inte ha det!

fredag 13 maj 2016

Bättre intervju

För någon tid sedan klagade jag på en usel intervju med Jan Myrdal. Här kommer länk till en bättre (även om jag naturligtvis saknar en del frågor där också!). Gamle Myrdal får åtminstone tala utan att bli avbruten stup i ett. Kanske bättre att kalla det 'samtal' i stället för 'intervju'.

torsdag 12 maj 2016

Kan man verkligen ...

... skälla över sakers eländiga tillstånd när livet ändå ibland ser ut så här?


Eller så här?


måndag 9 maj 2016

Historisk krigspropaganda upprepas?

Det pågår en otrevlig och farlig kampanj för att i praktiken göra Sverige till NATO-land, med syftet att NATO (läs USA) skall kunna angripa Ryssland från svenskt territorium. I gårdagens tal på segerdagen i andra världskriget kom Jan Myrdal in på det, och passade samtidigt på att kritisera historieskrivning på vänsterkanten angående hur de tyska socialdemokraterna uppträdde inför första världskriget. Det handlade inte bara om en räddhågad ledning, rädd att förlora sina privilegier om den röstat mot kriget ...:

Men visst är kampanjer som den pågående farliga. Det som möjliggjorde det första världskriget var inte som många på vänsterkanten vill tro att en majoritet tyska socialdemokratiska riksdagsmän den 2 augusti svekfullt beslöt rösta för krigsanslag. Det avgörande var att i partiets tidningar (med enstaka undantag) det under flera år förts krigspropaganda mot Ryssland. Inte formulerad som solidaritet i kampen mot tsaren utan – och det är det avgörande – som ett tyskt fosterlandsförsvar. Detta hade gjort att de ledare vi på vänsterkanten brukat kalla svekfulla i detta krigsbeslut hade den överväldigande majoriteten arbetarrörelsemedlemmar med sig. Inte några ledares förräderi alltså utan en hjärntvättad överväldigande majoritet inom den starka tyska arbetarrörelsen möjliggjorde det stora kriget. Glöm inte det! Priset för den nuvarande kampanjen kan bli oss mycket dyrt.
Vad säger vi om den svenska socialdemokratiska ledningen idag? Och så kallade gammelmedia?

PS. En film från firandet av segerdagen, inklusive Myrdals tal. kan man se här.

söndag 8 maj 2016

"Spänning och vridning" - dialektisk-materialistisk filosofi

I en tidig artikel, skriven 1843-1844, behandlar Friedrich Engels konkurrensen, och hur den skapar motsättningar mellan grupper och individer och sänker samhällsmoralen. Han använder inte filosofiska termer för kritiken av det liberala marknadsekonomin, men påpekar att:

Vi förintar helt enkelt motsägelsen genom att upphäva den.
(Se Engels' Utkast till en kritik av nationalekonomin - den är ännu läsvärd.)

Maoistiska filosofer torde vara så sällsynta att de borde kulturminnesmärkas. Detta gäller kanadensaren, doktor Joshua Moufawad-Paul (JMP). Han skrev för några år sedan något som skulle bli en broschyr om den dialektisk-materialistiska filosofin. Arbetet färdigställdes aldrig, men han har lagt ut texten för nedladdning i fem bloggposter. Den sista är här. Titeln är Tension and torsion, på svenska Spänning och vridning. Skulle det vara problem med nedladdning kan jag eposta filerna, det är sex stycken pdf-filer på totalt drygt 1MB. I utskrift blir det 99 sidor med gles text. Om man vill vara riktigt ingående i sitt studium så läser man naturligtvis också de bloggposter som resonerar om texterna.

(Ytterligare lästips: den finns en recension av JMP:s bok The Communist necessity här.)

Vad är "spänning" respektive "vridning"? Det första är spänningen i motsättningen mellan samhällsklasser. Det andra är den spiralrörelse som historien uppvisar när det motsatta grupperna nöter sig mot varandra, trycker ner eller förändras av varandra, och byter plats som härskare eller behärskade.

Vad vill JMP med Tension and torsion?

... the aim of this small book is to make dialectical logic, particularly dialectical materialism ... coherent without abandoning its potential complexity while, at the same time, arguing for its central importance in revolutionary politics. ( sid 4) ... I’m trying to...: tell a story about dialectical materialism that will conclude by connecting it to practical, revolutionary application. ( sid 11)
Det gäller alltså att få fram en filosofi som förklarar och förändrar samhället, ett gammalt välkänt projekt inom de socialistiska/kommunistiska rörelserna. Att förinta motsägelsen genom att upphäva den, som Engels skrev. En intressant baksida av detta är att JMP backar ut från naturvetenskapen och avvisar Engels' skrift Naturens dialektik. Att den dialektisk-materialistiske filosofen inte har någon särskild auktoritet för att undervisa naturvetare är självklart. Men borde inte den dialektiska filosofin ha en hel del att lära från naturvetenskaper? På senare år har det ju kommit fram forskning om den mänskliga hjärnan som kan vara användbar särskilt för samhällsomvandlare med socialistisk inriktning. Jag har skrivit om det tidigare, bland annat här.

Annat som uttryckligen sopas ut är det gamla schemat tes-antites-syntes, kvantitativa och kvalitativa förändringar, samt den så kallade negationens negation. Här kan JMP luta sig mot Maos auktoritet. Denne såg motsättningarna som det grundläggande och eviga i dialektiken. Motsättningar kommer alltid att finnas enligt Mao.

JMP beskriver hur dialektisk analys utvecklas ur formell dito. Genom att föra in dialektiken och reformera motsatslagen blir den historiska rörelsen möjlig. Motsatslagen säger att en sak inte kan vara sin motsats. Dialektiken gör att en tidsdimension införs, så att saken över tid kan utvecklas till sin motsats. Här kommer jag att tänka på Arnold Ljungdahls klassiska Marxismens världsbild som skriver om hur 1700-talets mekaniska materialism utvecklas till 1800-talets dialektiska materialism. 


Jag skulle kunna skriva mer här, men i stället rekommenderar jag den intresserade att läsa JMP:s text och fundera själv. Den är inte så komplicerad, men det underlättar nog om läsaren redan har en del bekantskap med filosofi. Författaren är som sagt fackfilosof. Kom gärna med reflexioner, kommentarer eller positiv/negativ kritik!

Segern över Tyskland 1945 firas även i Stockholm

Idag ordnade Svensk-ryska vänskapsföreningen ett möte vid la Mano, Katarinavägen, Stockholm, till minne av segern över den tyska fascismen 1945. Jag var där och tog en del bilder. Och så skulle jag vilja skicka ett djupt känt tack till alla de som kämpade - även för oss. Ännu finns det medaljprydda gamlingar kvar, män och kvinnor som nu är i nittioårsåldern. Snart är de borta. Samt ett "dra åt helvete" till de kräk som på alla sätt försöker förminska Sovjets roll i den stora segern, och som verkar försöka dra igång ett nytt krig.

PS. En film från firandet av segerdagen, inklusive Myrdals tal. kan man se här.
"Det odödliga regementet" kallas det väl i Ryssland. Människor marscherar med bilder av anförvanter som stupade i det stora kriget. Inte många familjer klarade sig undan förluster. Antalet döda soldater räknas numera till över åtta miljoner, antalet döda sovjetmedborgare till 27 miljoner. - Och även längs Katarinavägen kom ett "odödligt regemente" marscherande mot la Mano.

Och så ställde de upp sig vid monumentet. Av någon anledning fanns en flagga från ett peruanskt kommunistparti där också. Stämningen var god och det sjöngs, gamla sången Katusja.

En mycket viktig och otäck fråga.

Jag tror det här är föreningens ordförande som inleder.

Och så kom Jan Myrdal, som alltid med en bred skiss över inte bara andra världskriget, utan även över svensk-ryska/sovjetiska förbindelser, första världskriget, propaganda etc. Talet finns på föreningens hemsida.

Lite suddig bild, men jag tror det står "tankist" på tavlan till vänster. Alltså minnet av en stridsvagnskämpe, väl någon som körde den berömda T34:an.

En flagga till minne av 9 maj 1945.

Trubadur Jan Hammarlund sjöng en rysk partisansång.

Slavisten Stefan Lindgren pratade.

Och uppläsning av en klassisk dikt från kriget.



lördag 7 maj 2016

Att förstöra sparande? Kapitalets diktatur?

Några reflexioner utan källhänvisningar ... Västvärldens kapitalism mår inte bra, den heliga tillväxten är inte så lysande (eller rent av frånvarande), priserna ligger stilla. Ibland sjunker till och med prisnivån generellt, det är deflation alltså. Och folk vill inte handla så mycket som kapitalisterna vill. En del sparar i stället.

Nu vill ekonomerna att det skall vara inflation i stället. Riksbankerna kör med så kallade inflationsmål, som att priserna skall öka exempelvis i genomsnitt två procent per år. Genom att priserna ökar skall de dumma konsumenterna 'stimuleras' att konsumera upp sina pengar innan de blir värdelösa. Men det verkar inte räcka. En ännu radikalare metod som någon ondsint person kläckt är att gradvis göra pengar mindre värda. Har du en summa på banken för framtida behov så kommer den att minska år efter år (det kan ju kallas negativ ränta, du får betala för att ha pengarna på banken).

Några reflexioner om detta:

Jordens resurser. Med tanke på att resurserna är begränsade borde icke-konsumtion uppmuntras i stället för att bestraffas.

De som inte kan spara. De som har dåligt med pengar och förmodligen knappt kan spara något, kommer att drabbas ännu värre av det här. I stället borde fattigpensionärer och liknande grupper få rejäla tillskott.

Spara för framtida behov. Här stöter två uppfattningar samman. Dels en del politiker och privatekonomer som hävdar att du bör spara för framtida nödlägen, som att ha en årslön på banken ifall du blir arbetslös. Eller att du helt enkelt inte vill vara med i lånekarusellen, utan kunna betala större inköp kontant. - Och så har vi alltså finansiella genier som vill utplåna ditt sparande, det som du skulle ha ifall det händer något krisartat eller om du vill göra ditt livs drömgrej utan skuldsättning.

Liberalism och demokrati. Liberaler som ju är så frihetsälskande, hur kan de godkänna tilltag där kapitalets stat går in och "bestämmer vad folk får göra med sina pengar"? Kan det möjligen vara så att liberalism och demokrati inte är så viktiga när det är kapitalets behov som styr? "Det fria individuella valet" i det här fallet verkar alltså vara att antingen handlar du upp dina pengar direkt för prylar som inte gör dig så mycket lyckligare ändå, eller också handlar du inte och får då nöjet att se hur deras värde försvinner år efter år.

Kontanter. Man skulle ju kunna stoppa kontanterna i madrassen, men hur fungerar det i ett ekonomiskt system när det mesta som kallas "pengar" är ettor och nollor i datakonton? Förmodligen kommer den som sparar pengar på det sättet, med riktiga sedlar, att behandlas som kriminell.

Det finns nog fler aspekter, men det här är vad jag kom på för ögonblicket. Jo, här är en till:

Att tvinga folk att konsumera vare sig de vill eller inte, kan det möjligen ses som en aspekt av kapitalets diktatur?

Den här lillen behöver nog inte fundera på de här problemen i alla fall.

torsdag 5 maj 2016

Hur göra marxismen attraktiv för kinesisk ungdom?

Det här har jag klippt från Nyhetsbyrån Nya Kinas twitterflöde. Ja, det måste ju vara ett problem hur man pusslar ihop marxism med kapitalism. Visserligen pratades det om marxism med kinesiska förtecken redan på gamle ordföranden Maos tid, men det var nog inte det här han tänkte sig.

Om man tittar på nyhetsflödet i övrigt verkar det inte vara så mycket av marxism i Kinas politik idag, hur långt man än töjer på begreppet marxism. Visserligen finns det tydligen en massa konferenser, akademier och annat i Kina som jobbar med kinesisk marxism (den australiensiske forskaren Roland Boer skriver om detta ibland och verkar finna sig tillrätta i den miljön), men jag känner ändå vissa tvivel. Hur vet man vad som är aktiviteter i Marx' anda och vad som handlar om att samhällets toppar trixar med ideologin för att kunna fortsätta att vara toppar och ha hela armen nere i syltburken?

Samtidigt är det ju riskabelt att hantera det historiska arvet från Marx och Mao: tänk om en massa ungdomar och arbetare får fel idéer ...! Sånt har ju hänt förr. Då kan det bli knepigt för toppgubbarna i fina kostymer. Hur var det gamle Mao sa: "Det är rätt att göra uppror mot reaktionärerna!"

onsdag 4 maj 2016

Kvantdatorn i kommersiell drift

Kvantdatorn har det pratats om i många år, om hur ruskigt snabb en sådan apparat är - när den väl kommer i fungerande skick. Men det har dröjt ... . Nu meddelas det dock att kvantdatorer  finns i IBM:s datormoln och är tillgängliga för den datorsugna allmänheten. Denna maskin sägs inte vara så mycket bättre än 'vanliga' superdatorer ännu så länge, men arbete på mycket häftigare versioner pågår.

Finessen med kvantdatorn är att den förväntas kunna göra beräkningar där miljarder operationer hanteras samtidigt. Jag tänker på administration av omfattande planering exempelvis - alltså en apparat som gör den nödvändiga planekonomin ännu lättare att administrerar. Eller kanske kvantdatorer till slut kan ge meteorologerna ett verktyg för att skapa prognoser som är pålitliga flera dagar framåt!

Förmodligen kan den användas till en massa skit också.

måndag 2 maj 2016

Sista inlägget i Förstamaj-serien: nu var det 1980

Ja, årets Första maj har passerat, och här kommer en serie bilder från 1980. Även då var något passerat: Demonstrationen var ett möte som hölls på Östermalmstorg. Det var inte så stort. Den radikala vågen som varit så stor bara några år tidigare hade ebbat ut. Nu var det nya tider. Sedan traskade deltagarna (eller åtminstone de som hade lust) ner till Humlegården i närheten där socialdemokraterna samlades. Mitt eget upplägg minns jag inte, men gissar av bilderna att jag följde med tåget en bit, sedan knatade iväg och kom fram till Norra bantorget strax innan demonstrationen anlände det - och sedan gick hem. Vädret verkar inte ha varit så bra hela den dan, snöblask!

Och det blev sista Förstamajdemonstrationen för mig på många år.

Det var inget jättemöte.

Myrdal kollar läget

Bakom Myrdal står en man i randig tröja. Kalle Hägglund. Han var nog en viktig person i dåtidens radikala förlagsvärld.

Och så var det tal. Jag undrar om inte Myrdal var lite väl överslätande vad det gäller USA:s (eller om det nu var Kinas) utrikespolitik vid denna tid. Den stora frågan var Sovjets invasion av Afghanistan. Vad som inte var känt på den tiden var den roll USA spelade för att dra igång ett krig innan Sovjet ens hade skickat in sina trupper. I vår del av världen förstod man ofta inte vilken roll islamistiska fanatiker spelade heller.

Fråga mig inte var den här bilden är tagen - jag vet inte. Men det ser ju ut som fina hus på Östermalm!

Samling i Humlegården. Är inte detta Picassos fredsduva?

Ska vi gissa på den kinesiske ambassadören och hans första paraplyhållarmandarin? Notera snö i luften och snö på marken!
Tåget börjar samla sig för avmarsch.

En stor paroll under 1980-talet.

Vad visar den här bilden? - Att jag åtminstone vid något tillfälle hoppade in i demonstrationen på Kungsgatan och knäppte en bild.


En liknande insats gjorde jag på Vasagatan, strax innan tåget kom fram till Norra Bantorget.
Grått, trist, regnigt - socialdemokratiskt?


Och så var det dags att gå hem och värma upp sig - adjö Första maj!

söndag 1 maj 2016

De små demonstrationerna är också viktiga

Jag hade inte tänkt uppsöka någon demonstration idag, men ändrade mig av ren nyfikenhet när jag såg att KP och SKP skulle gå tillsammans i Stockholm. Skulle det av två små demonstrationer bli en större liten demonstration?

Kanske. En hyfsat stor skara samlades på Mynttorget för avmarsch till ...

... Sergels torg. Jag tyckte det såg ut som lite folk mer än i KP:s vanliga lilla tåg.

Det här kan vi kalla för "metafotografi". Jag fotograferar någon som tar ett fotografi. Gruppen i bakgrunden står vid La Mano på Katarinavägen. Det var ungefär 35 personer och de kallar sig Arbetarbildning. Jag frågade ett par av dem om vilken riktning de tillhörde. Det var lite svävande, men marxism-leninism verkade vara vad de föredrog. Dock inte maoism.
Vad som är nödvändigt hade de dock klart för sig.