söndag 28 augusti 2016

Lenin om att värva folk från motståndarsidan

I gårdagens inlägg om "polishat" nämnde jag att Lenin kan ha skrivit något intressant i ämnet. Han var ju aktiv i en riktig polisstat, det tsaristiska Ryssland, och kunde ju ha skåpat ut polis, militärer och andra den härskande klassens tjänstehjon som bara en enda stor reaktionär massa. Men, men ... det här skrev han i klassikern Vad bör göras? år 1902:

Jag minns vad en kamrat berättade för mig om en fabriksinspektör, som ville hjälpa socialdemokratin och faktiskt också gjorde det, men samtidigt bittert klagade över att han inte visste om hans ”information” nådde det riktiga revolutionära centrum, i vilken grad hans hjälp var behövlig och vilka möjligheter det fanns för att håns små och ringa tjänster skulle bli till nytta. Varje praktiker känner naturligtvis till flera liknande fall, då bundsförvanter har gått förlorade för oss till följd av vår amatörmässighet. Och sådana var för sig ”små” men sammanlagt ovärderliga handtag kunde och borde vi få från tjänstemän och ämbetsmän inte bara på fabrikerna utan också i posten, på järnvägarna och i tullen, bland adeln och prästerskapet och på varje annat område, även polisen och hovkretsarna medräknade! Om vi redan hade ett verkligt parti, en verkligt kampduglig organisation av revolutionärer, skulle vi inte utsätta alla sådana ”medhjälpare” för så stora risker, vi skulle inte ha så bråttom med att alltid och ovillkorligen dra in dem i själva hjärtat av vår ”illegalitet” utan tvärtom särskilt noga skydda dem och t o m speciellt skola folk för sådana funktioner, väl vetande att många studenter kunde vara till långt större gagn för partiet som ”medhjälpare” i ämbetsmannaställning än som ”korttids”-revolutionärer. Men, jag upprepar det på nytt, endast en organisation som är fullt stabiliserad och som inte lider brist på aktiva krafter har rätt att tillämpa denna taktik.

Just det, även adel, hovfolk, präster ... och poliser! För länge sedan hörde jag en låt med den lustiga titeln "The only good Christian is dead" (eller något liknande). Vad kan vi säga idag? "The only good Leninist is dead (and it was the man himself!)".

I Kommunistiska manifestet skrev Marx att en liten del av den härskande klassen kommer att gå över till proletariatets sida när det blir revolution. Borde inte detta omfatta även personer ur den härskande klassens administration och våldsapparat? Man får väl bara hoppas att det nya revolutionära styret kan sortera mellan lämpliga och olämpliga element bland de som i en kris försöker byta sida.

Inga kommentarer: