lördag 20 maj 2017

Rädda? - Bara en tanke.


Den här bilden lade jag upp här på bloggen den 6 maj, när jag skrev lite om sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen i Stockholm. Detta med ett konstaterande att en burk- och flasksamlande zigenerska oantastad kunde knalla runt bland sd-arna. Borde hon inte ha varit livrädd och gömt sig i något buskage?

Det var ju ett möte med högerprofil på Grand Hotel i Stockholm tidigare i år. En centraleuropeisk politiker skulle få pris för någonting, och sverigedemokraterna var med. Minns jag rätt var det en (svensk) företrädare för facket som protesterade mot det, med hänvisning till att det finns många utländska anställda på hotellet, och de skulle känna sig hotade. Vad väntade man sig, att högerdelegaterna skulle bryta ut i ras- och klasskamp och spöa upp serveringspersonalen och kockarna? - Vad jag vet hände ingenting. Möjligen bara att obefogad oro spreds.

Finns hot, våld, diskriminering och otrevligheter? - Ja. Men visar inte den här burk- och flasksamlerskan på sd-arnas årliga vårmöte, som väl enligt kritikerna måste vara ett av de värsta ställena att hamna på om man är 'fel' på något sätt, att de flesta svenskar uppträder ganska civiliserat. Även de som är sd-kärntrupp på sd-stormöte.

(Jag vill nog rekommendera mer försiktighet för burk- och flasksamlare av den här typen om mötet skulle vara arrangerat av Nordiska Motståndsrörelsen eller liknande smågrupper. Där kan man befara att det finns folk med kort stubin och att smockan som man säger "hänger i luften").

onsdag 17 maj 2017

MLM - tredje fasen?




Det här är en uppföljning på något jag skrev i mitt inlägg på första maj, men det handlar inte om anarkisterna/syndikalisterna som kommer travande här ovan ...

...eller  inte ens att SL:s spärrar inte ser ut så här längre, så den här fåniga "planka"flaggan är omodern.


Nej, jag skrev följande: "Har just läst en intressant bok om utvecklingen Marx-Lenin-Mao - kanske återkommer om den." Och nu gör jag det. Boken heter Continuity and Rapture och är skriven av något så sällsynt som en äkta maoistisk filosof: Josh Moufawad-Paul, doktor i filosofi i Toronto, Kanada. För den som blir förskräckt och tänker på "perukommunisternas" trista texter i samband med maoism vill jag påpeka att det här är betydligt öppnare och spänstigare, och inte så knepigt att läsa. Det handlar om att komma längre i utvecklingen än såväl Marx&Engels som herrn i gröna kostymen ovan, Vladimir Iljitj Lenin.

Jag förkortar författaren till JMP nedan, och hans teori är MLM.

Några viktiga punkter enligt JMP:

1. Filosofin kommer efter praktiken. Filosofens uppgift är att förklara vad som hänt och skapa begrepp som beskriver händelserna. Den maoistiske filosofen tar fram det väsentliga ur rörelsens praktik.

2. De tre -ismerna, marxism, leninism, maoism, har skapats ur tre stora revolutioner: Pariskommunen, ryska revolutionen, kinesiska revolutionen. Även om varje stadium har namn efter en person så betyder -ismen att det är det hållbara som sparas i personens teori och praktik, och det icke-hållbara lyfts bort. Varje ord av Marx är inte heligt, men vissa delar ingår i ett universellt tillämpbart teoribygge och blir då del av en -ism.

3. Boktiteln syftar på att teorin, för att kunna utvecklas, måste både hålla fast vid och vid behov bryta med tidigare versioner. (Tänk på evolutionsteorin: även om den grundlades av Darwin och en del av hans principer fortfarande håller, så har darwinismen idag genom vetenskaplig praktik avlägsnat sig långt från ursprunget.) Även om klasskamp driver samhället framåt så ser kampen inte likadan ut idag som i Paris 1871, exempelvis. Nya praktiker och teorier krävs i en värld som förändras.

4. För att MLM skall kunna skapas och vidmakthållas, samt utvecklas, fordras att teorin i sig är öppen för utveckling och kritik. JMP anser att MLM faktisk är möjlig att testa i praktiken, vilken skulle göra den till en vetenskap. Revolutionerna och folkkrigen skulle vara det praktiska provet, och detta inleddes med de peruanska kommunisternas uppror och att de utropade sig till maoister i slutet av 1980-talet. Därmed övergavs den tidigare termen 'Mao Tsetungs tänkande'. JMP är dock kritisk mot hur peruanerna utvecklades, med överdriven militarism och personkult.

Tror inte JMP skulle gilla den här bilden. Här har vi Marx, min favorit Engels, Lenin, Stalin och Mao. Men så har något pundhuvud klämt dit "ordförande Gonzalo" som sjätte man.


5. JMP skriver att maoismen ännu inte uttömt sina möjligheter, den är ett nytt fält att erövra, praktiskt och teoretiskt. Att därför klämma till med nya -ismer som 'Gonzalos tänkande' i Peru eller 'Prachandavägen' i Nepal är fel och för tidigt. Indierna och filippinarna, och en del andra partier som också bedriver kamp enligt maoistiska normer har inte gått i den fällan. Detta till skillnad mot superdogmatiska trotskister som ännu vill gå den leninistiska vägen med elitparti och väpnat uppror i Petrograd - men som inte lyckats genomföra en enda revolution.


6. Uttömt sina möjligheter har däremot den gamla marxismen, och även leninismen. Efter perioder av stora framgångar har de nått vägs ände. De utvecklas inte längre. Det är därför en brytning är nödvändig för att faktiskt kunna föra deras rörelser vidare. En första våg i den brytningen var de anti-revisionistiska partierna och grupperna som uppstod världen runt på 1960-1970-talen, men som sedan vittrade bort. (KFML i Sverige är ett exempel.) Maoismen företräder en ny brytning på en högre nivå enligt JMP.

På bilden ovan ser vi KP:s och nya/nygamla SKP:s gemensamma demonstration vandra bort. Följer man JMP:s schema så representerar SKP väl närmast leninismen, medan KP är en anti-revisionistisk grupp som glidit tillbaka i leninism. Frågan är om de vandrar bort definitivt, eller om de kan gripa tag i de öppningar som finns i teori och praktik, leva vidare och utvecklas. Det är faktiskt folk i exempelvis SKP och KP som borde läsa den här boken. Inte för att övertygas om att bli maoister i morgon, men åtminstone för att få en del saker att fundera på. Bland annat mycket som jag inte nämnt i den här korta överblicken.

Det här är mer acceptabel uppställning för MLM-are tror jag.


Jag har varit sparsam med omdömen och reflexioner i det här inlägget. Kanske återkommer med sådana framöver.

tisdag 9 maj 2017

1941: utkanten av Moskva. 1945: centrala Berlin

Utkanten av Moskva, november 1941. Oljemålning av Alexander Dejneka. Det var här som det visade sig att den tyska armén inte var oövervinnerlig. Här stoppades den av Röda arméns motoffensiv. Och den 9 maj 1945 kunde Sovjet fira den slutgiltiga segern över herr Hitler och hans horder. Idag firas ännu segerdagen. Utom av de som sitter i ett hörn och surar.



lördag 6 maj 2017

Var och kollade på Jimmie


Jag har inte så långt att gå till Långholmen i Stockholm där sverigedemokraterna hade sitt vanliga vårmöte denna lördag, så det var ingen större ansträngning att gå dit och kolla läget. Anlände en stund innan Åkesson skulle tala och slog ett varv runt mötesplatsen, den lilla friluftsteatern ovanför varvet. Noterade en zigenerska som plockade burkar och flaskor i papperskorgar utan att någon verkade reagera på det.


Det var intervjuer med partiföreträdare från riksdagsgruppen. Här Bieler till vänster och Bylund till höger, och en intervjuare vars namn jag inte vet i mitten. Mötet gjordes tillgängligare i och med att man hade inte mindre än två storbildsskärmar till tjänst för de som var en bit från scenen.


Ärligt talat lyssnade jag inte så mycket på intervjuerna. Här är nummer två av paren, till vänster en man vars namn jag glömt, och så Kronlid i mitten. Där pratades det en del om kyrkovalet senare i år. Tyckte Kronlid sa något att om man inte accepterade jungfrufödsel så platsade man inte i den svenska kyrkan. Undrar om det är en majoritetssynpunkt bland de kyrkliga massorna numera?


En lustig illustration hade man - parollen var Från (S)venska kyrkan till Svenska kyrkan. Fast jag undrar hur många sd-are som har så djupa teologiska kunskaper så att de kan avgöra hur kyrkan skall se ut för att motsvara sina traditioner i stället för socialdemokratiska  traditioner? Tja, bara man slipper en ny biskop Angermannius som gör räder över landet för att banka in den rätta tron i heretiker får man väl vara glad!


Kolla, här har vi burk- och flasksamlerskan igen! Det var uppenbarligen inga problem för henne att traska runt bland sverigevännerna. Jag såg till och med folk som stack åt henne urdruckna flaskor.


Men äntligen kommer huvudattraktionen! Vi ser honom till vänster, till höger, och (om vi tittar efter lite extra) så står han ju där i mitten på scenen också.


Massornas entusiasm inför ordförande Åkesson var påtaglig. Det kan ju bero av att han är en god och medryckande talare. Nu hade han ju en lång lista på saker som är dåliga i Sverige, men en utanförstående iakttagare kan nog peka på en hel del svåra problem i partiet som han inte talade om. Till exempel brist på dugligt folk till olika befattningar, centralstyrning, byråkratisering, nepotism, osäker politik, med mera.


Ibland fick publiken se sig själv på storbildsskärmarna också. Det brukar uppskattas (så kallad returinformation: jag är där och får se att jag är där, vilket jag ju redan vet).


Polisen uppskattade att det var ungefär 1200 personer på mötet. Om man vet hur stället ser ut och kan tolka den här bilden så torde det åtminstone framgå att teaterområdet var fullspikat. Under den dryga timmen jag var där kunde inga störningar noteras vad jag såg. Den kända "tårt-tanten" kanske var upptagen på annat håll idag?


Notera den här grafiska symbolismen (samma fanns på scenens bakre vägg): ett litet sd blir större och större och tränger till slut ut över ramen. Och vad väntar där?

onsdag 3 maj 2017

Det här kan vara viktigt

Det här kan vara ett viktigt steg i utvecklingen av nästa generation av supersnabba datorer:

måndag 1 maj 2017

Några blandade förstamaj-intryck

På förmiddagen var jag alltså och tittade en kort stund på mötet vid La Mano, vilket framgår av föregående inlägg.

På eftermiddagen drog jag ner till Mynttorget i Gamla stan. Där kan man få två demonstrationer till priset av en varje år. Under många år har det varit så att medan KP packar upp sina grejor på Mynttorget så marscherar syndikalisterna förbi på väg mot Gamla stans inre regioner. Redan förra året gick KP och SKP tillsammans, och detta upprepades i år. Eftersom det nu var två partier, enligt självdeklaration kommunistiska, som skulle samverka så blev det '1 maj med kommunisterna'.


Kan man vänta sig lite uppstädning på vänsterkanten genom att de två går samman? Båda finns ju i den leninistiska traditionen vad jag förstår.

Det var länge sedan man kunde se bilder av 'de stora' bäras i demonstrationer, men nu har det tydligen blivit aktuellt igen. Där står Lenin i grön kostym till höger och betraktar världen. Och till vänster verkar densamme Lenin peka ut riktningen för en ungdomlig Stalin. Jag tror inte det skulle ha uppskattats i de här kretsarna om någon kommit med en bild av Mao. Har just läst en intressant bok om utvecklingen Marx-Lenin-Mao - kanske återkommer om den.


Nå, nu över till syndikalisterna. Här är en paroll som jag tror många i offentlig verksamhet håller med om:


Lustigt nog ropades samma slagord i båda demonstrationeran: 'Internationell solidaritet - arbetarklassens kampenhet'. Trodde det var en trotskistisk paroll, men den går tydligen bra på flera håll.

Syndikalisterna brukar ha roliga paroller och plakat, men var det så många av dem i år? Så roligt var det inte att ett gäng islamister (?) var med i syndikalisttåget. En massa huckle-tanter i varierande åldrar som verkade kräva att religiös klädsel skall vara tillåten på vilka jobb som helst. För det är ju detta det handlar om: en klar religiös markering. - Skulle syndikalisterna svälja detta om det gällde extrem kristen utstyrsel? Kristna kan man ju alltid hacka på (eftersom de inte är offer), medan muslimer är offer (även när de hackar kristna i bitar). Undrar vad gamle anarkisten Bakunin hade sagt om det, han gillade ju varken gud eller staten har jag för mig. Men unga syndikalister kanske inte läser de gamla läromästarna?


Äras den som äras bör ...